Lättare att lämna kommentar

Goda vänner har hört av sig och talat om att de inte lyckats lämna kommentarer och hälsningar till inläggen här på bloggen. Nu har jag varit igenom inställningarna och gjort det lättare. Det ska nu gå bra att lämna kommentarer med den grad av anonymitet som du själv väljer genom ett enkelt klick. Grattis och hej till Cima och Kelliegården som loggade in med Blogger eller OpenID och skickade hälsning till oss när valparna var nyfödda. Nu är ni andra också välkomna!

Gott Nytt och se till att alla hundar som behöver det har en fristad ikväll när det börjar smälla. Mina egna klarar sig tack och lov bra. Gadd och Nihm verkar inte höra smällandet ö h t. Doff som är mer signalkänslig blir arg när det smäller och reser en punk-kamm längs hela ryggen och springer omkring och letar efter den osynliga fienden. Punk-kammen har han ärvt efter mormor Nettle som såg precis likadan ut när hon anade att farligheter fanns i närheten.

Första fotona

Klicka på fotona om du vill se dem större. Idag är valparna på tredje dygnet och nu syns tydligt att åtminstone sex av dem är trefärgade i olika utsträckning. Här ligger största hanen störtmätt och go, 465 gram tung efter ett dygn vid mjölkbaren.




Störst och minst bland hanarna, det skiljer 90 gram. Den lilla svarta hanen har redan ett fint ansikte.




Gruppbild på alla sex hanarna.





De två tikarna. Den trefärgade största tiken som ligger överst föddes först av alla och är en som redan vet vad hon vill. Skriker i högan sky när det är dags för vägning och tar sig i rekordfart din hon vill i valplådan.




Kullens två minstingar, en hane (till höger) som efter ett dygn vägde 375 gram och en liten tik på 325 gram.

Än har vi ju gott om tid att fundera över vilken eller vilka av dessa små som ska bli kvar hos oss själva.

Daysi och valparna mår väl och vilar

Ja, åtta valpar var alltså vad det blev, 6 hanar och två tikar. En av hanarna tog lång tid på sig ut och verkade ha lite vatten i lungorna och orkade inte äta riktigt meddetsamma, men nu är han varm och pigg och krälar lika aktivt och letar efter mat som syskonen. Daysi har också hämtat sig fint och äter med god aptit, och det vill nog till om det ska bli mjölk så det räcker. Imorgon ska jag ner till Karins torp och träna lite och titta på valparna och tar givetvis kameran med mig, så imorgon kommer foton på de små här på bloggen.

Två fina hanar till

Kl 22.13 får jag SMS från Karin. Det har kommit två fina hanar till sedan vi talades vid sist. Alltså hittills två tikar och sex hanar... Nu får nog en del valpköpare tänka om... Varför vill alla ha tikar? Vill man ha Border Collie för att träna och tävla så är det ju hanarna som är jämnast och lättast! Är det bara till arbete man ska ha hunden så kvittar det mera vilket kön det är, är min erfarenhet. Men det behöver vi inte fundera över mer ikväll, vi har två månader på oss för att placera valparna rätt.

Kl 20.40 är 6 valpar födda

Karin ringde från torpet där hon och Daysi är och valpar. Där finns inte fast telefon och internet så därför är det jag som berättar. Det har varit väldigt jobbigt för Daysi med flera av valparna och nu är hon jättetrött. Men hon har varit mycket tapper och kämpat och tagit i. Lite svårt att säga om det ska komma fler, men det känns eller syns inte mer utanpå magen just nu. Det är ungefär en halvtimma sedan den senaste kom.

Första valpen som föddes var en trefärgad fin liten tik, och sedan har det kommit en tik till och fyra hanar. Det är alltid svårt att säga så länge de är blöta om de har några mindre färgskiftningar men de övriga fem ser svartvita ut. Minsta vägde 285 gram och största 370. Vi återkommer när allt lugnat ner sig lite och Karin och Daysi fått vila.

Nu är det dags

Var uppe några gånger och tittade till Daysi i natt men tog ingen temp förrän tidigt på morgonen. Då visade den 36,5 grader.
Daysi har det jobbigt men är duktig. Pustar och flåsar. Maten struntar hon i! Nu är det bara att hålla koll på när tempen stiger igen...

Kvällstempen

Klockan är 00.45 svensk tid den 26 dec.

Vi ligger nio timmar före tiden som visas på bloggen.

Daysis temp är på väg ner. Efter piraterna i Caribien visade hennes temp på 37.0 grader. Jag får nog kolla henne en gång till i natt.

Daysis dräktighet dag 62

GOD FORTSÄTTNING PÅ JULEN!

Vi märker nu att Daysis dräktighet börjar närma sig slutet. Igår var tempen på morgonen 37,3 grader och på kvällen 37,5 grader.

Daysi vill givetvis med ut för att jobba, men när hon märker att hennes arbetsuppgifter är slut vill hon snabbt in igen. Hon har börjat speka runt bland filtar och skinn för att bygga bästa boet. Däremellan ligger hon mest och sover. Numera måste hon ligga på sidan när hon vilar. Magen är alltför stor för något annat sätt ska kännas bekvämt. Aptiten är det inget fel på utan hon äter gladeligen allt hon får serverat samt allt annat ätbart hon hittar.

Idag på morgonen är tempen 37,3 grader så än dröjer de med att komma.

Någon undrar kanske varför vi håller på att ta tempen på Daysi morgon och kväll. Det gör vi därför att upptäcka när starten för förlossningsarbetet börjar. Då avtar produktionen av progesteron vilket i sin tur medför en markant temperatursänkning och det är den som gör att vi lättast kan upptäcka att nu har öppningsstadiet börjat. Inom tolv timmar men ibland upp till ett dygn efter det att temperaturen varit som lägst återgår den till sitt normalvärde eller lite högre och då vet vi att utdrivningsstadiet börjat och då kommer de....

När Daysi fick sin första kull var hennes temp nere på 36,5 grader, nästan exakt ett dygn senare tittade den första valpen ut.

60 dagar sedan Daysi hälsade på Borris

Idag la termometern av när jag skulle ta morgontempen på Daysi. Tur att det var idag och inte någon av juldagarna. Igår var tempen samma som i förrgår och nu i kväll (med nytt batteri) visade den 37,5 grader.

Nu är det 60 dagar sedan vi var uppe hos Borris. På torsdagen var Daysi och gjorde en blodtest.
På fredag förmiddag ringer veterinären och säger:
-Åk nu för imorgon är den optimala parningsdagen.

Jag trodde vi var lite för tidigt ute med testet och att det egentligen inte var dags förrän efter helgen så jag blev lite paff. Hem och packa och sedan blev det måååånga timmars körning.

Framåt kvällen kom vi fram och Daysi och Borris fick bekanta sig med varandra. Tycke uppstod direkt. För säkerhets skull fick de träffas på lördag förmiddag också, jag hade fortfarande veterinärens ord ringande i öronen.

Innan vi åkte den låååånga vägen hem, fick jag se när Borris arbetade. Jag gillade verkligen det han visade. Han har naturliga utgångar och ser ut att kunna göra hur långa hämt som helst. Björn berättade att Borris är lättlärd och samarbetsvillig. Borris visade också sitt fina driv och hur bra han arbetar på flankerna.

TACK Björn och Lotta för visad gästfrihet.

Daysis dräktighet är inne på dag 58

Det är inte lätt att vara högdräktig och samtidigt vilja valla. Daysi får numera bara vara med på morgonbestyren ute hos fåren. Stallet är gammalt och omodernt så tackorna har diverse skrymslen och vrår som de kan stanna kvar i när alla ska ut. Med en border collie är det lätt att få ut dem. Tackorna känner Daysi och vet att det inte är någon idé att bråka. Men vid foderbänken vågar jag inte ha henne längre utan där får numera Dellie eller Doe gå in och jobba. Det är ett tufft men lärorikt jobb att hålla borta tackorna från foderbänken under tiden som jag häller upp kraftfoder. Jag tror det är bra att ha med unghundarna i det dagliga arbetet runt fåren. De lär sig hur viktigt det är att lyssna och samarbeta.

Idag har vi haft ett strålande väder så givetvis har det vallats. Söndagarna är vallningsdagar hos mig för dem som inte har egna djur men som ändå vill valla och arbeta med sin hund. Trevligt att träffas och prata vallning och hund en stund. Extra trevligt med väder som idag när de som väntade på sin tur kunde sitta och njuta en stund i trädgårdstolarna.

Har börjat ta tempen på Daysi. Idag på morgonen var den 37,5 grader och nu i kväll 38 grader. Alltid bra att ha koll på den så ser man när det är dags. Det är ju inte så lång tid kvar nu. Magen är så stor att hälften hade räckt. Ute på vardera sidan ligger det två stycken livliga krabater. Det puffas och sparkas mest hela tiden.

En dag man behöver

Jag är ljusberoende, och hela den här veckan har varit en grotta av mörker, dis och duggregn. Och så idag! Årets kortaste dag, vintersolståndet, överraskar med flödande sol och med att vara den ljusaste dagen så långt tillbaka det går att minnas. Ljuset lockade mig att träna både Gadd, Doff och Nihm. Hundarna var så vackra med blanka pälsar och muskler som spelade under huden - en skönhet man bara kan få uppleva om man har korthåriga hundar-;). Tacklammen jag tog ut att träna på är rätt nyklippta, i precis lagom hull och också en skönhet att vila ögonen på, väldigt lagom rörliga för bra träning. Dagar när allt är vackert behövs ibland, och det känns som att solen idag fanns till bara för att jag behövde den.

Nihm gör helt otroliga framsteg just nu varje träningspass, han är så klok att jag nästan undrar om jag ska bli bekymrad. Nu går han ungefär som en VP-hund, så nu är det dags att börja lägga kommandon på honom. Hittills har jag bara infört "ligg" och "nu räcker det", men nu är han är fullt medveten om ifall han håller på att driva eller om han ska flanka, han vet att jag ibland vill att han ska cirkla åt ena hållet och ibland åt andra, och han känner av att han inte ska gå för fort när han driver. Nu är det läge att börja sätta ord på rörelserna. Men det får väl bli efter nyår för nu kommer barnen hem på jullov och svärmor ska ha julbesök och pappa fyller år och någon dag i veckan ringer förhoppningsvis Karin och berättar att valpningen gått bra...ja...tiden kommer att gå utan träning. Men det blir nog bra med lite julvila för hundarna också. Igår var jag och hämtade en fin texelbagge och imorgon ska jag hämta en lika fin suffolkbagge som också är färdiganvänd i sin förra besättning. I januari när de fått fotbada några gånger och stått i karantän ska jag släppa dem till varsin grupp tackor.

Nihm 10 månader

I väntan på att de nya barnbarnen till Nettle ska födas tränas nu Nihm som också har Nettle till mormor. Hans mamma är min uppfödning Ty Nant Flash som ägs och tävlas framgångsrikt av Eva Eriksson. Morfar är min Glen. Nihm har varit lite låg och inte tålt krav ihop med vallningen fram till för någon månad sedan, men nu är han beredd att gå genom eld och vatten för att få träna - så nu tränar vi flera gånger i veckan.

Nu går vi! Fokuserat och med tryck under tassarna - klassisk pose för släkten.


Nihm fattade fort hur man ska uppföra sig för att fåren inte ska bli rädda, och så är han lyhörd och samarbetsvillig.


Nihm har lätt för liggkommandot i rätt läge - viker de långa tonårsbenen omedelbart och fokuserar fint på fåren i väntan på att jag ska smacka igång honom igen.

Hur många valpar är det?

Dag 33 i Daysis dräktighet var det dags för mig och hundarna att bege oss österut i Blekinge. Målet för dagen var att besöka Karlskrona djurklinik för att göra en ultraljudsundersökning på Daysi. Det är lättast att se fosterna mellan dag 28-35. Efter dag 28 kan man se hjärtaktivitet hos fosterna och efter dag 31 kan man även se fosterrörelser.

När vi kom in i ultraljudsrummet ville veterinärassistenten raka hela Daysis mage. Det ville inte jag att hon skulle göra, eftersom det nu är den kalla årstiden, Daysi är ute mycket och då hade hon halva dräktighetsperioden kvar framför sig. Det slutade med att Daysis mage rakades på ett tio cm stort område där det garanterat brukar ligga foster. Veterinären kom in, satte på apparaten och där var de! Fyra små foster vars hjärtaktiviteter och fosterrörelser tydligt syntes. Eftersom merparten av hennes mage inte rakades, antar jag att det finns ytterligare några små godingar därinne.

Bilderna visar att både Daysis midjemått och mage blir allt större. Ja, inte är det så vackert - men ack så spännande att få se vilka som döljer sig därinne. Idag är det 12 dagar kvar...

Karin

Skinn från Karins Värmlandsfår

Jag har några underbara skinn kvar från höstens beredning. De får jag föder upp är av den utrotningshotade rasen Värmlandsfår. Många av lammen säljs som livdjur men de som inte är lämpade för det tar jag vara på skinnen efter. De är tvättbara och skötselråd medföljer. Från 700 kr.

Ett av de bruna skinnen är supermjukt och passar därför extra bra som babyskinn. De andra skinnen är mer lockiga men är ändå mjuka. Det ljusgrå skinnet är det mest lockiga. Det brun-beige med brun ål är från en tacka. De två vita skinnen kommer inte från värmlandsfår utan från korsningsfår. Mjuka, rätt täta skinn. Det ena med lite lockar i pälsen. Alla skinnens pälslängd är 35 mm. Om du är intresserad har jag närbilder på varje skinn. Välkommen med beställning till karin.funestrand@yahoo.se

Karin

Daysi vallar med sin stora mage

Snart ska vi ha ordnat så att jag kan skriva själv direkt i bloggen, men dagens lilla rapport om Daysi får Lena lägga in.

Daysi är inne på sitt 46 dräktighetsdygn. Det är ungefär 2½ vecka kvar till hon valpar och hon mår fantastiskt bra. Ett tidigare illamående är förbytt i konstant hunger. Och trots den svällande och tunga magen är Daysi helt övertygad om att hon är oumbärlig i arbete med fåren.

Givetvis får hon inte göra något arbete där det är risk för skador eller stressade lägen, utan har fått lämna över stafetten till sina barn Dellie och Doe som jag behöll ur förra kullen. Men en del hjärngympa måste hon få så det blir lite träning i mina småhagar med holmar och buskar där hon måste lyssna och det räcker med små fina rörelser. Daysi är naturligt snabb på flankerna så det här är rätt bra träning för henne att röra sig lite långsammare. Ni som brukar träna här vet vad jag menar...

Bilderna är från igår. På sista bilden ligger hon och försöker se oberörd ut men har full koll på läget. Jag fixade med en stolpe och under tiden skulle Daysi passa fåren. Ett av tacklammen funderade på att flytta sig och ta en ensilagetuss som låg i andra riktningen. När jag var klar låg ensilagetussen kvar och Daysi hade utan att röra sig med bara sin koncentration och blick övertygat lammet om att inte röra sig ur flocken.

Karin

Valparnas pappa

Just nu fick jag två fina helkroppsbilder på valparnas pappa Borris från Susanne Johannesson. Hon använde Borris på sin tik Jill i somras. Fotograf är Karin Mattsson, svensknorsk mästarinna i Border Collie-fotografering.

Glen går igen

Utmattad efter en ansträngande dag med lite för många prestationer på rad. Sitter o slökollar senaste månadernas VP-resultat på Vallreg, intressant läsning många gånger att se vad olika tikar o hanar ger och vilka domarkommentarerna är. Senaste Vallhundsprovet var i Maglarp 30 nov och där ser jag att Elisabeth Zetterholm fått de bägge valparna godkända som hon behöll efter Tella och min käre gamle Glen, klokaste hunden i min historia (se fotot). Elisabeths hane hade hela 92 poäng och domarkommentaren "samarbetsuppvisning". Hoppas verkligen att det är så bra som det låter. Elisabeth ville så gärna ha något nytt "klokt" när Tella började bli till åren. Tella var 8 år och Glen 10 när vi lyckades med parningen som gav sex valpar. Det var Glens sista parning, jag hade en förfrågan till men kände att det inte var OK att kräva det av honom. Glen har sammanlagt 75 avkommor, och det är 25-50 färre än de mest använda hanarna. Men han har större andel godkända avkommor än de flesta, över 40 %. Det låter inte så mycket men jämför får ni se! Jag letade bland 10 stycken stora hanar och hittade ingen som låg högre.

Tränade hans sonson Nihm idag, men det berättar jag om imorgon eller så för nu är jag för trött.

Delning med Doff

Snön borta så jag tog ut ett gäng av bagglammen som ska till slakt nästa vecka och tränade Doff och Nihm. Doff är 20 månader och från Daysis förra kull.

Träningen med Doff tidigare i veckan hade gjort susen av att "vila till sig" lite. Han är så het på att komma in vid delning av flockar så det behövdes lite radikala grepp för att få honom att fatta vad det är som gäller. Jag är alltid mycket noga med att unghunden lär sig att helt släppa alla tankar på vallning när man börjar träna den att komma mellan flockar. Då är det viktigt att det är långt och fritt från drag mellan de två flockarna, och jag går aldrig vidare innan unghunden lärt sig att ligga på sin sida linjen och sedan på inkallning springa rakt på mig utan att titta åt fåren. Detta var lite för lätt att lära Doff. Så fort han ser antydan till springa mellan två djur i alla möjliga lägen. t ex fållöppningar, kan han plötsligt få för sig att dra som en missil rakt genom luckan mellan djuren.

Så för några dagar sedan fick han ligga stilla en lång stund medan jag höll på och delade och arrangerade om djuren, gång på gång. Och varje gång han gjorde ett försök att ingripa tog jag honom handgripligen tillbaka till den plats där jag först lagt honom. Dumma bagglamm är perfekta för de står bara och glor medan man håller på. Idag lyckades han ligga still medan jag gjorde luckor, och det syntes verkligen att han visste vad som förväntades av honom och att han jobbade hårt på att lägga band på sina impulser. Han är en jättefin hund som verkligen äkta vill vara till lags, och han är en extremt bra "lyssnare" som reagerar omedelbart på alla sorters tilltal och signaler.

Fjärde kullen

Annandag jul är beräknad nedkomst för fjärde kullen med kennelnamnet Ty Nant. Det är Karins tik Ty Nant Day - Daysi till vardags - som bär på valpar med Björn Mattssons Borris. Så nu tycker vi det är dags att finnas på webben för att berätta om våra hundar och vad vi håller på med. I väntan på att hemsidan ska bli klar med tidigare kullar, hundar i träning och resultat börjar vi nu blogga.

Några valpar är tingade men välkommen att höra av dig om du är intresserad av Border Collie med bra stam till vallning. Kontakta Karin på karin.funestrand(snabel-a)yahoo.se Daysi kan du se på Youtube-länken här på bloggen. Den filmen gjorde Karin när Daysi väntade sin förra kull med Jonas Gustafssons Joe.

Ska försöka fixa fram en bild på Björns fina hane Borris som är pappa till årets valpkull. Borris har liksom Daysi mycket walesiskt blod men också en del irländskt genom sin pappa Ben som Björn importerade för ett antal år sedan. Borris och Daysi är lika i vallningen med naturliga utgångar, bra driv och fina flanker så vi tror på den här kullen.