lördag 25 april 2009

Lamm i Blekinge och SPIKE är till salu.

Nu händer det mycket uppe på vår lilla gård i skogen. Hälften av tackorna har lammat och i år blir det många svarta eller chokladbruna lamm med vita tecken.
Det är alltid lika spännande varje år att se hur årets lammen kommer att se ut.
Här är det en ljus tacka som fått ett svart lamm.
Baggen var i år grå med pandateckning i ansiktet.

Här är Emil, en dag gammal.
Förhoppningsvis hamnar han så småningom som avelsbagge i någon besättning med Värmlandsfår.

De här två helsyskonen kommer jag att spara som nya blivande avelstackor. Jag har aldrig tidigare fått ett så vitt tacklamm, systern är vackert chokladbrun...

Lena har nu bestämt sig för att det blir Seth som får stanna på gården i Björkeryd. Seth har redan visat prov på att han är en vallhund. Jag vet att flera av er som träffat honom fascinerats av hans mogna sätt. Det är som någon sa: I Seth bor det en vuxen hund i en valps kropp.
Lena har även haft Spike boende hos sig och han har ännu inte hittat rätt ägare.
Det betyder att
SPIKE är TILL SALU!
Spike är en mycket trevlig unghund på fyra månader som bäst håller på att utforska världen.
Det finns mycket att berätta om honom så...........
......... om du är intresserad av SPIKE och vill veta mer om honom så kontakta Karin karin.funestrand@yahoo.se el 0703-269595
Ja även Sally är till salu men henne kommer det foton på nästa gång jag skriver här på bloggen. De flesta fotona har Frank tagit. Stort Tack!

söndag 19 april 2009

Betesdags

Äntligen börjar så många stängsel vara klara att det går att börja köra ut djur i alla de byar där vi har betesmark. Ni som inte är smålänningar kanske tror att det bara är att köra runt med en fyrhjuling med stängselmaterial och titta över anläggningarna. Men nej så fel ni tror. Här är stenbumlingar och stenmurar och träd och buskar, så man för köra med en traktor eller hög bil med fyrhjulsdrift så långt det går och sedan traska fram och tillbaka med stolpar, spett och klubba, skarvtråd, borrmaskin och nya isolatorer för att fixa till allt som älgar, rådjur och vildsvin ställt till över vintern. Det är ju fin arbetsmiljö jämfört med en industri eller ett kontor, men man blir rätt sliten.

Idag tyckte jag i alla fall att jag fixat så mycket stängsel att jag kunde flytta åtminstone 50 djur ner till nästnästa by. Fyra kilometer är lite långt för tackorna att gå när de kommer direkt från stallet och har dålig kondis så det är behändigare att köra dem i hästsläpet. Det går faktiskt att få in 50 på tre turer om man packar väl i vagnen. På bilden sitter Doff och Donna i varsin bilbur för de behövs när djuren ska lastas på utanför fårhuset och när de ska lastas av och vallas ut till betesmarken eftersom det inte går att köra ända fram.

Doff är bäst att använda när man ska lasta på djur. Han har ett osvikligt öga för de enskilda djuren i flocken och lägger extra tryck och koll på de får som har "felaktiga" idéer i skallen. Han är en riktig mästare i att förändra trycket en liten aning för att få alla djur att verkligen vilja in i transporten.

15-17 stycken 85-kilostackor går att få in om Doff verkligen säger åt dem att tränga ihop sig.

Donna är bättre att använda när man ska lasta av. Hon har lätt att släppa trycket och ge djuren det utrymme de behöver för att inte panikrusa och trängas, springa på bilen eller in i något stängsel.

Nu har alla kommit ut och lugnat ner sig - då bär det av ut mot betet som öppnar sig bakom stenmuren.

lördag 18 april 2009

Reptilernas tid

Idag har Donna med all sin vaksamhet räddat Spike från att bli biten av en huggorm. Jag var ute och reparerade stängsel i rätt eländig terräng och hade ett antal hundar med mig. Spike och Donna låg fem-tio meter före mig nosande och undersökande som alltid. Plötsligt ser jag hur Donna stelnar till och ställer sig blick stilla i "pointer-ställning" och bara vädrar med nosen. Sedan fixerar hon också blicken ner i marken. Eftersom Donna är en riktig "råtthund" så inser jag att det inte är någon smågnagare för då hade den redan varit om inte död så i alla fall hjälplöst pipande i Donnas mun. Jag viskar till Donna att vara stilla och börjar smyga mig framåt. Hon sneglar åt mitt håll men tar inte ögonen från marken. Spike är en knapp meter längre bort. Lite närmre så ser jag ormen. Den har känt att det finns störningar i närheten och höjt huvudet fem centimeter och har öppen mun. Spike är en decimeter bakom ormen och har i sin obekymrade hundvalpsvärld inte uppfattat något av vad som försiggår. Jag inser att han när som helst kan uppfatta ormen och sätta nosen på den för att undersöka, eller ta ett glatt skutt fram mot Donna för att leka. Så jag drar mig lite åt sidan så jag kommer snett bakom Spike och chansar med ett jättekliv fram mot honom, hugger tag i hans svans och halar in honom. Samtidigt ger jag upp ett gällt "flockvarnar-skri" för att Donna inte ska utlösa sin frysning i en attack mor ormen - det funkar och hon backar ur läget. Jag hade kameran i en bakficka men blev så tagen och full av mjölksyra att jag inte orkade gå tillbaka för att knäppa en bild.

Ibland kan jag bli lite trött på Donnas alldeles för stora uppmärksamhet, men idag var den värd guld. Spike är lite rädd för mig och ser till att inte komma så nära att jag ska kunna lyfta honom i svansen igen, men det kommer han nog över. Jag brukar ha en burk Betepred i fickan men lördagen till ära hade jag tagit rena arbetsbyxor och glömt att föra över innehållet i de gamla, så idag var burken inte med. Men även med Betapred hade det kunnat gå illa, för vem vet hur länge jag fått jaga en förskrämd hundvalp innan jag kunnat trycka i honom tabletterna. Här är det långt till veterinär och Betapred är en livförsäkring för att hinna fram och få riktig hjälp innan det är för sent. Jag har sett en hund dö i bilen på väg in till djursjukhuset i Växjö.

måndag 13 april 2009

Påskdagen - Sacks stora dag!

I lördagskväll kom Eva Johansson tillsammans med sin man "Hacke" för att titta på Sack och
vem skulle kunna motstå den underbare lille killen?
Så i söndags åkte Sack, som kommer att kallas för Wazz, med sina nya ägare hem till Lindome.
Sally tyckte det blev skööönt att få ha benen för sig själv.

Både Daysi och Sally njuter av de saftiga köttbenen....
...och tittar på fåren som går i hagen.

Valparna 4 månader

I lördags åkte jag upp till Lena för att hämta Sally och Sack.


De låg och väntade på mig!

Fina goa lilla Sally.

Här har hon hittat ett ben att tugga på.

Lena med de tre killarna Spike, Seth och Sack

Alla var lite trötta efter att ha hälsat på sin mamma och halvsyskon.
Ja, de hade ju lekt och "hjälpt till" i fårhagen hela förmiddagen också.
Här är det Seth som tar sig en liten lur.

Spike är också på väg att somna.

Sack tar sig en sista gosestund i Lenas knä.

Nu är vi redo att åka med dig, tycks de säga.
Resan hem gick bra. De börjar bli vana att åka bil nu.

torsdag 2 april 2009

Anna-Carin har blivit fårägare

Idag var Marie och Anna-Carin här och tog vallningslektion. Det går riktigt framåt med bägge hundarna. Cap blev väldigt mycket kraftfullare. av att vi satte lite ordentlig press på honom, och så fick Anna-Carin lite övningar för att få honom att driva bättre och inte bara följa efter fåren. Maries Don är en sonson till Glen och driver så fint och balanserat - idag lärde vi honom att växla mellan flankingrörelser och drivning. Tidigare har han haft svårt att flanka och bara velat driva men nu vek han ut på cirkeln så fint med en gång.

Och så lyckades jag skänka tre flasklamm till Anna-Carin som därmed blivit fårägare. Hon skulle inte bygga stort fårhus med en gång utan börjar med vedboden som inte är så full längre så här års.