Seths farmor vann EM-kvalet i fårvallning

Den här veckan pågår EM i fårvallning nere i Schweiz - final i morgon söndag. Farmor till min Seth ur Daysis kull i vintras är Jo Agnar Hansens Sisko och hon har vunnit kvalet. Hoppas det går bra för dem i finalen också. Sisko är en riktigt fin tik som jag gillade skarpt redan första gången jag såg henne på Breviksnäs Open för två år sedan.

Eva Eriksson är också på EM och tävlar Brace med Ty Nant-tikarna Nike och Flash. Brace är parvallning där hundarna ska hålla varsin sida av fåren runt hela banan, och Eva har tränat till tusen i sommar för att klara en Brace-bana. Det är en prestation i sig att bara fixa det, och Eva var rätt nöjd efter sin runda - lite segt och några stopp men alla grindar träffade. Placeringarna i Brace tillkännages inte förrän vid prisutdelningen i morgon söndag så vi vet ännu inte hur resultatet står sig jämfört med övriga startande.

Vi tackade nej

Arrangörerna av SM i fårvallning ringde för några timmar sedan och erbjöd mig och Doff sista platsen bland de 70 som får starta om två veckor. Lite sugen på utmaningar är man ju alltid, och Doff var sig själv idag igen på träningen, lydig och fin i huvudet och gick jättebra (troligen har hormonsvallet från förra veckan klingat av-;). Men jag bestämde mig ändå för att tacka nej, tycker inte riktigt att en två och ett halvtåring hör hemma i finalen - och vad har man då att göra i kvalet? Visserligen är det jättemånga av hundarna i kvalet som inte har i finalen att göra, men det behöver ju inte jag bekymra mig om... Hur mycket fritid som helst har jag inte heller så istället för tre dagar på SM i Dalarna tar jag mig hellre tre vanliga tävlingsdagar i södra Sverige med både Doff o Donna och börjar jobba ihop SM-poängen till nästa år - för nästa år ska bägge två ha kvalat in!

Doffs gentest är klart

Nu har vi fått svar från Optigen i USA på Doffs gentest för CEA som är en ögonsjukdom som leder till dålig syn, blindhet eller i allvarliga fall näthinneavlossning. Svaret visar att Doffs genuppsättning är normal för den här egenskapen, vilket innebär att han inte är anlagsbärare och att valpar som han blir pappa till inte kan utveckla CEA även om tiken är anlagsbärare.

Tyvärr finns anlaget troligen i rätt många BC då flera populära täckhundar både i Storbritannien och här i Sverige visat sig vara anlagsbärare. Och när Doff nu började få lite förfrågningar på parningar och några av tikarna är misstänkta anlagsbärare så tyckte jag att det var lika bra att bringa klarhet i hur det stod till med Doff. Hans berömda morfar, Serge van der Zweeps Roy, med oerhört många avkommor ute i Europa visade sig tyvärr vara anlagsbärare efter att jag använt honom som täckhund på Nettle, så det fanns ju en risk att anlaget följt med. Roligt att det inte var så!

Hemma från Unghundscupen

Sammanfattningen av helgen är inget vidare när det gäller våra egna resultat - men det har varit intressant att sitta och studera en massa unghundar man aldrig sett tidigare, träffa vänner och prata hund och nyheter sen sist.

Det är nu länge sedan Doff var olydig och het under tassarna - men den här helgen var det så. På lördagen låg han och laddade så han skakade när han visste att det var hans tur. Varken lugnande prat eller morrningar hjälpte. Rundan slutade på 84 poäng, vilket med lätthet hade kunnat vara 95 om han inte legat på som han gjorde. Idag gjorde han i och för sig en mycket bra insats i hämtet med ett lamm som absolut inte skulle med, men jag bröt ändå och gick av banan när jag tappade humöret vid fållan där ett får skuffade sig förbi mig och jag insåg att vi inte hade chansen att spika 10 poäng rakt in. Sett så här i efterhand var det kanske synd för de poäng han hade fram till dess var inte så dåliga, men tyvärr har jag snabbt till adrenalinet och lite illa genomtänkta beslut när sådant händer. Nu fick han ju i slutresultatet bara poängen från lördagens tävling, och med söndagens poäng hade han åtminstone legat kring 10:e plats.

Doff hade haft en tik på besök för parning två dagar innan vi åkte och han var fortfarande rätt okoncentrerad och tramsig och trodde att Donna skulle vara stand in för den försvunna lilla läckerbiten som farit hem till Gotland igen. Närmaste veckan får visa om detta är något att skylla på eller om det är dags för en ny uppgörelse mellan oss. Nåväl, hanhundar brukar stabiliseras i rangen och ge sig senast i treårsåldern.

Donna var lite spänd första dagen och gjorde en för stor utgång vilket resulterade i en viss yvighet innan vi fått gemensam koll på läget. Idag kändes hon mycket mjukare och lugnare och samarbetat var på topp hela tiden - när hon ibland kastar ett snabbt öga åt mitt håll för att se att jag är med så känns det bara så bra ända in i hjärtat, lilla Donna som har haft så svårt att förstå människor. Hon är fortfarande lite för "naturlig" i vissa lägen och tar då fel på kommando - inga allvarliga händelser men på en tävlingsbana tickar det lätt iväg 2 - 5 poäng. Donna är jämn i prestationerna även om det är svårt att gå helt felfritt med henne ännu. 77 och 81 poäng = 158 totalt av 200 känns helt OK med tanke på Donnas bagage för att ta sig så här långt. Nu siktar vi mot nya mål. Nästa tävling är på Öströö 10 oktober.

Nu åker vi till Unghundscupen

Tidigt i morgon bitti bär det av till Unghundscupen där jag startar både Doff och Donna. Det är en tvådagarsfinal där sammanlagda poängen från lördagens och söndagens tävlingar läggs samman för att kora en vinnare. Startfältet är gediget så det gäller att ha en bra dag för att placera sig hyfsat, men går det inte bra för oss så är det i alla fall ett trevligt tillfälle att titta på många hundar från hela landet som jag inte sett tidigare eftersom jag tävlat sparsamt de senaste åren och endast i södra Sverige. Doff och Donna har en halvbror på Cupen också, det är Jonas Gustafssons Tyke som också har Joe som pappa.

Det har varit mycket jobb på stora flockar för hundarna senaste veckorna, och det brukar inte vara så lyckat innan man ska ut och tävla eftersom det tar en del av den exakta lydnaden när de fått jobba så fritt. Så i onsdags var jag hos Eva E och körde några hämt på nytt fält och nya får, igår hade vi vilodag och tittade inte åt får och nu i eftermiddag tänkte jag ta in dem i en rastgård med några får och bara påminna om att det är lyssna och lyda som gäller.

Om jag får möjlighet kanske jag uppdaterar från telefonen efter morgondagens tävlingar.

Seth har börjat träna

Seth är nu 8 månader och har just fått börja träna några gånger i veckan. Han är valptypen som skaffar sig kontroll genom att låsa upp djuren mot staket, hörn etc. Han går extremt starkt på huvudena och visade till en början ingen naturlig tendens att vika ut. Därför har vi börjat träningen i en rätt trång rastgård som är ca 8 x 15 meter, dvs ett ställe som verkligen utmanar en unghund av Seths typ. Det hade varit hur lätt som helst att få honom att släppa djuren på flankerna och gå ut stort om vi varit på ett öppet fält, men i mitt träningstänk är det helt fel. Då blir han för vid, vänjer sig vid att släppa kontakten med djuren och har ändå inte lärt sig att hantera dem på flankerna. Jag vill ha en hund som kan arbeta med ett jämnt och avvägt tryck och inte behöver stoppas ideligen.

I början gick jag med honom och höll i linan, men på den här lilla filmsnutten från tredje träningstillfället i rasthagen så rör jag mig bara sakta baklänges och pyschar eller smackar honom lite. Det dröjer länge tills jag går över till kommandon och vi klarar oss bra med hans namn, några läten och kroppsspråk. Jag tycker han efter bara några träningstillfällen går fint och håller en jämn kontakt med djuren både på flanker och när han har gjort upptag och går mot djuren.

Donna 3:a på IK2 i Haväng

I lördags var vi och tävlade i vackra Haväng nere vid Ravlunda skjutfält i Skåne. Där är stora kuperade fält vid havet och naturliga får som inte är för tama med lagom respekt för både människor och hundar - härligt. Och äntligen fick Donna slå broder Doff - och det var hon värd! Hon gjorde en jättefin runda, men jag insåg inte i tid att fåren låg lite för lågt på crossen så poängen hade kunnat vara en vinnarrunda med lite bättre styrning från min sida. Rutinerade Roger och Rob vann på 86 p, Jonas med Donnas duktiga halvbror Tyke tvåa på 85 p och sedan Donna på 79 p.

Nu är Donna avslappnad och fin borta både i vallningen och socialt. Hon vill fortfarande gå lite för naturligt på lättrörliga får som de här, men blir inte längre spänd när hon inser att jag ger ett annat kommando än det hon förväntade. Istället ser man hur hon snabbt och positivt ändrar sig. Hur stark och trygg hon börjar bli visade hon mig med ett bra beslut hon tog på utgången i första tävlingen. Djuren släpptes ut från ett stort släp som var väldigt likt en lastbil vilket varit Donnas största skräck näst efter borrmaskiner. Hon la sig ner när hon var i höjd med släpet där det var dags att börja vända inåt och komma till upptaget - jag inser varför hon tvekar och ger en ny högersignal. Och då samlar hon ihop sitt lilla lejonhjärta och startar på nytt och tar sig sedan målmedvetet vidare och gör ett fint upptag. Dagens bästa händelse, bättre än tredjeplatsen! Detta var Donnas första SM-poäng - i år ska vi inte vara med, men akta er till SM 2010!

Doff hade otur med en tacka i sin flock som inte var fräsch och orkade följa med de andra. Gång på gång fick han ta tillbaka de pigga djuren till henne för att hon skulle haka på och börja gå igen. Det tog tid och vi hann inte med tratten, så några bra poäng blev det inte. Men han skötte det lugnt och arbetsmässigt utan att hetsa upp sig en enda gång, och därmed är jag nöjd - och domaren var också mycket nöjd.