torsdag 30 december 2010

Födda på fel sida nyår


2011 års första lamm föddes idag, en vecka tidigt ungefär. Det är två fina suffolk-korsningar som funnit sig väl i det kalla livet utanför magen. Det är torr och bra luft i fårhuset och djupströbädden värmer underifrån, och blir det ännu kallare kan vi tända värmelampan över dem. Om en vecka är det dags att bygga en lammkammare där alla lamm som vill kan ligga och gotta sig under värmelampor och prova att stoppa i sig lite pellets och hö som komplement till mjölken.

Kalas tycket Donna att kunna norpa åt sig en ljummen efterbörd. Efter kastreringen har hon blivit milt sagt ätgalen.

söndag 21 november 2010

Sapp på väg mot kaklet


Berättade i något tidigare inlägg i höstas om min träning av Sapp för att få honom att inte ge sig, att förstå ett mål och bli fast på det. Hela hans förra liv var ju en inlärning av att inte komma någon vart och finna sig i det. Givetvis hade han med sig det ut i livet som ett handikapp. Vid en nivå i träningen blev det helt uppenbart att jag inte skulle komma längre med honom om han inte lärde sig att stanna kvar vid ett problem, t ex hopklumpade djur eller ett ilsket eller envist djur, att inte ge sig utan "gå ända in i kaklet".

Och nu är han faktiskt nästan ända framme. Den här bilden tog jag med mobilen inne i fårhuset nu ikväll nere på en av ströbäddsytorna. Jag bad honom gå vänster för att ta bort tackorna från en storbalshäck så att jag skulle komma fram, och även om fotot har för dåligt med ljus ser man hur han klättrar på reglarna på väggen för att ta sig in bakom de hopklumpade djuren. Ett fantastiskt stort steg att han själv letar efter en lösning för att lyckas med det jag ber honom om. Och häromveckan när jag hade med honom hos Eva för att träna hämt med utställare så tappade han givetvis ett djur eftersom han inte vågar sig ända bakom fåren och ta kontakt med dem när det står en främmande människa i flocken. Men det löste han genom att sticka iväg nästan 200 meter och hämta precis rätt får som stuckit innan det hunnit fram till och försvinna in i stora flocken - olydigt av honom eftersom jag försökte kalla tillbaka honom, men jag var nöjd med det eftersom det visade en målmedvetenhet som jag tränat hårt för att få honom till.

Och vad har vi då gjort? Mycket lina rakt mot motsträviga djur har varit ett sätt. Ibland har jag också avlastat honom, passiviserat honom, och visat att jag själv gör det jag ber honom om när han själv inte gör det - bara för att visa att jag inte tänker pressa honom till något. Oj vilken iver det skapar hos honom att själv få ingripa! Jag är övertygad om att Sapp utan sina "handikapp" är en riktigt bra hund.

onsdag 17 november 2010

Sally hade A-höfter

Ja visst håller man andan tills svaret har kommit från SKKs avläsare. Men Sally (syster till Seth) fick svaret A-höfter i förra veckan. Även Doe (bror till Doff och Donna) fick resultatet HD-fri med en höft A och en B.

Sally kan i och med detta vara till salu. 13 kg viltfärgad och korthårig tik med fin samarbetsvilja. Träning påbörjad och hon både driver och flankar naturligt bra. Ring mig för mer info om intresse finns, tel 070-395 48 77.

söndag 14 november 2010

Seth avslutade säsongen med vinst

Vinst och dessutom förstapris (tävlingens enda) till Seth på IK 1 i Agunnaryd 13 november.

Idag söndag fick jag "linje-noja" och var en sämre handler, så vinsten kammade Tomas Westman hem med sin Hot - grattis till er. Seth och jag fick nöja oss med andraplatsen, men det känns helt OK eftersom Seth t o m gick bättre än på lördagen, jättestabil och fullkomligt i hand - synd bara att jag missbrukade det när jag plötsligt inte kunde bestämma mig för var linjen gick och började ta panikbeslut. Dagens högsta hämtpoäng hade vi i alla fall för så långt var inte bara Seth utan även jag kall i huvudet.

Med denna säsongsavslutning är Seth i stort sett klar med kvalpoäng till Unghundscupen 2011 (22). Hoppas att min otur med skadade och sjuka hundar är slut nu för jag ser verkligen fram mot 2011 års tävlingssäsong med Seth. Det blir hans första riktiga efter att vi tjuvstartat lite nu i höst.

Detta var den här säsongens sista tävling och snart är det dags för hundarnas vintervila. Den inträffar 16 december senast för då klipps de sista fåren som då behöver komma in under tak. Sedan sover och motionerar vi oss över midvintermörkret och hoppas att det inte blir mer snö än att det går att börja träna lite smått i februari igen.

Och så undrar ni förstås hur det gick med Sapps Vallhundsprov som jag anmält oss till den här helgen... Jag backade faktiskt ur. Inte för att han inte skulle klarat själva vallningen, utan för att han inte vågar lämna mig i främmande miljöer och bland andra människor för att hämta fåren. När jag har tränat honom borta på att hämta ser han ut som att han inte vet vad får är, och han kan absolut inte se dem någonstans. Han springer hellre åt andra hållet än att behöva ge sig iväg och konfronteras med en utställare som håller djuren. Hemma i lugn och ro börjar han vara riktigt stilfull och fokuserad så det känns rätt frustrerande, men jag får ta Sapp som en nyttig övning i att inte hetsa fram framsteg. Han har trots allt bara haft ett socialt liv i ett halvår.

fredag 15 oktober 2010

Om kontroll och säkerhet

Lovade ju att berätta om när jag var och tävlade IK1 med Seth förra lördagen i Hult. Där hände något intressant som jag inte förstod förrän andra loppet när han gjorde samma fel en gång till! Då fick jag ta mig en funderare. Och som vanligt när jag frågar mig varför något går fel i träning eller tävling så handlar svaret om att hunden inte känner kontroll på djuren och följaktligen inte litar tillräckligt på förarens anvisningar. En sorts osäkerhet som man får jobba bort med erfarenhet tills hunden är helt trygg i kommandona.

Skickade liksom de flesta ett vänsterhämt. Han är en naturlig hämtare som alltid gör ett exakt upptag och håller linjen själv i framdrivningen, så jag hade verkligen inte beredskap för några problem. Han slår ut fint två gånger under utgången samtidigt som han bedömer avståndet till djuren, djupet är bra när han lägger sig i upptaget. Det ser ut som att han lägger sig klockrent kl 12 men djuren drar ändå åt vänster från mitt håll sett. Alltså ger jag Seth ett litet högerkommando för att korrigera det - men han drar istället snabbt och målmedvetet ca 15 meter åt vänster, varpå fåren givetvis verkligen drar iväg åt höger, och innan jag fått Seth på andra tankar har fåren gått utanför framdrivningsgrindarna. Full pott på utgång och upptag men massor av poäng bort i framdrivningen.

Andra tävlingen, efter lunch, bestämde jag mig för att skicka vänster igen eftersom jag tror på "uppsökande verksamhet" i lärandet. Jag trodde också att han hade insett att han hade gjort fel första gången och jag ville låta honom göra rätt. Men exakt samma sak händer igen!

Efter lite funderande insåg jag vad för kontrollbehov han tillfredsställde där uppe i upptaget. Han är ett allvarligt kontrollfreak som jobbar superexakt, typ reser ett öra eller vrider nosen för att korrigera så att djuren går rakt, och han taggar mer än vad som behövs när han känner ett drag. Alltså kände eller misstänkte han ett litet drag mellan de utställda tävlingsdjuren och djuren i hanteringsfållan. Se min bild nedan (jag är verkligen urdålig på att rita med musen, men klicka på bilden så att den blir större så kanske ni kan se och läsa). Känner mig bergsäker på att även om Seth gjorde ett till synes rent upptag kl 12 så skickade han ut signaler åt sitt vänster för att signalera åt de utställda fåren att de inte fick gå tillbaka till hanteringsfållan. Alltså drar de lite åt andra hållet - varpå jag ger Seth ett litet högerkommando. Men då gör han istället det som han har huvudet fullt av, nämligen täcker upp åt vänster mellan tävlingsdjuren och hanteringsfållan.

När man kommer på en sådan grej, så hett man önskar att man kunde få chansen att genomföra momentet igen på ett träningsmässigt sätt och få rätt! Jag funderar också på om min högersignal var en överkommendering och att han hade startat framdrivningen rakt om han fått göra det på sitt sätt, för han är verkligen suverän på balans.

Seth har varit borta och tränat väldigt lite och han har precis bara börjat tävla så jag tror mest han behöver få erfarenhet av att känna kontroll i nya situationer. Det kändes också på att han var lite onödigt försiktig i drivningen, ungefär som han var när vi tränade hemma för några månader sedan men där han nu rör sig avslappnat och självsäkert. Men jag var ändå mycket nöjd med vår insats i drivningen där vi bara hade 2 poäng bort på hela triangeln och sedan spikrakt in i fålla och på andra tävlingen malteserkors.

tisdag 12 oktober 2010

Om tempo

Var och tävlade i lördags med Seth, (ska göra ett inlägg om det så fort jag får tid på temat kontroll-balans, men jag behöver rita en bild först).

Just nu blir det istället ett inlägg på temat tempo, vilket är en följd av att tävlandet ofta ger någon bonus i form av tränings- och hundsnack. Anna Christiernin och jag kom i alla fall att prata om drivning och träning av drivning när vi satt där i lördags (solen flödade, vilken dag!) och tittade på olika arbetssätt ute på banan. Hon berättade då om en visdom hon fått med sig när hon var på kurs i somras (sa hon för Dan Morrisey eller Simon Mosse? jag minns inte). Det handlade om sakta-kommandot (steady, time) och när man lär in och använder det. Andemeningen i det Anna återgav stämmer så väl in med hur jag tänker kring stopp-kommandot; att det ska vara ett meningsfullt vallningskommando för hunden som hjälper den att fokusera. I grundträningen försöker jag verkligen att inte använda "ligg" som nödbroms för att hunden gör fel, utan bara när det är meningsfullt för den och kommandot inte leder till att den känner att den förlorar kontrollen.

Sakta-kommandot då? Jo, likadant med det; inte använda det för att banna och försöka bromsa en hund som jobbar sig för fort in mot djuren. Sakta/time/steady-kommandot kan bara läras in och användas i lägen av balans där hunden befinner sig i rätt position, på rätt avstånd och i rätt tempo för att driva djuren rakt i ett behagligt tempo. Det är ett kommando som talar om för hunden att "nu ligger du rätt, behåll det här läget och det här tempot". Innan hunden har hittat rätt tempo och läge är sakta/time/steady inte ett kommando som har någon betydelse. Så länge hunden jobbar sig in mot djuren och när som helst är beredd att springa upp och stoppa fåren för att den inte hittar kontroll i drivningen, är den inte färdig att uppfatta sakta-kommandot som något annat än ett hinder för kontroll.

Den här pusselbiten med sakta-kommandot gav mig en verkligt tydlig bild av hur jag vill träna hundens förhållande till drivningen. Ska medvetet börja tänka på att inte använda "time" för att korrigera en hund som går för fort eller för nära. Det blir nyttigt och kommer att berika träningen, helt klart.

torsdag 7 oktober 2010

Här ligger vi med träningen: Sapp


Sapp jobbar med kaklet, det där som finns i uttrycket "gå in i kaklet" som Mona Sahlin använde i valrörelsen när hon fick frågan om de rödgröna hade gett upp. Då svarande hon att man inte skulle gå in i kaklet förrän söndag när vallokalerna stängde.

Sapp har tyvärr under sin allt för långa tid i passivitet i hundgård lärt sig att kakel är hårt och att det är lika bra att ge sig. Så nu håller jag på och lär honom att verkligen gå ända in i kaklet. Hurdå? Ja främst med massor av peppning i lina. Ibland ser jag också till att ställa till det ordentligt med djuren så han får en massa jobb att få ordning på flocken igen - och det får han fixa precis hur han vill utan kommandohjälp med bara en massa beröm oavsett vilka initiativ han väljer att ta. Han är inte på något sätt rädd för djuren eller något annat, utan det är bara det att han väldigt grundligt lärt in att "slå av" när han möter ett motstånd. Nu gäller det att få honom att se en utmaning i motståndet och få honom att hitta det kontrollbehov i sig som varje sann Border Collie har. Han tar träningen bra måste jag säga, men det är en bit kvar till kaklet.

Och så har vi ett annat problem som måste lösas före den 14 november då jag har anmält oss till VP. Han vågar verkligen inte lämna mig mer än 25 meter för att hämta djur om det finns andra människor i närheten, så här måste nog problemfokuserad intensivträning till om det ska vara lönt att fullfölja anmälan.

Men han har sååå snygga öron och en mycket speciell charm som jag kan glädja mig åt varje dag i väntan på att hitta ett lämpligt hem/arbetsplats åt honom.

söndag 26 september 2010

Här ligger vi med träningen: Seth


Seths tur idag och som vanligt bara suddiga foton tagna med mobilen... man ska det bli bättre måste man faktiskt ha någon med sig som håller i en kamera, och helst även ligger på mage för att komma i rätt vinkel på hunden. Trots den taskiga bildkvaliteten tycker jag ändå att man ser att han är både helcool och intensiv samtidigt. Helt enkelt en lyxhund att träna!

I alla fall blir Seth bara allt bättre. I träningen håller vi på och länger avstånden samtidigt som jag tränar honom att ta flygande kommandon, dvs inget "ligg" mellan flanking-kommando och drivnings-kommando. Många träningspass har vi nu ett härligt flyt där fåren är i kontrollerad rörelse hela tiden, inga stopp och inget spring. Seth är ju om möjligt större kontrollfreak än jag själv och är så otroligt inne i det han gör med djuren att han har låg beredskap för att ta ett nytt kommando. Det betyder inte, som med många unghundar, att han väntar på att äntligen få gå upp i förarbalans, men det blir ändå ofta fel med höger och vänster om han inte får hjälp med ett litet halvhaltskommando när han ska gå från drivning till flankning. Men det börjar som sagt lossna nu, särskilt om jag kör honom på lite vildare får så att han inte hinner med att skaffa sig totalkoll - då blir han rörligare både i kroppen och inne i huvudet. Det är väldigt lätt att styra fåren med Seth - han lugnar ner dem med sin totalkoll och de blir mycket uppmärksamma på mycket små rörelser hos honom för att korrigera riktningen. Seth är nu lika säker på alla visselkommandon som röstkommandon inklusive "look back".

söndag 19 september 2010

Seths första IK 1

Seths tävlingsdebut går att beskriva mycket kort. Först gjorde vi ett hämt med bara ett poängs avdrag, dvs 49 poäng kvar - dagens bästa. 5 sekunder senare bryter jag! Det fanns en vit korsningstacka i varje flock tillsammans med fyra pälstackor. De sistnämnda var helt förutsägbara och styrde jättefint för hund medan de vita var mer oberäkneliga, en del gick in fint i den grå flocken och andra vantrivdes helt uppenbart med det grå sällskapet - och värre blev de ju längre dagen gick. Det var alltså en sådan vit som efter att flocken snyggt och tajt rundat mig och stolpen bara satte upp huvudet och skenade mot utgången som dessvärre låg åt det håll man skulle vända djuren efter hämtet. Och så här mot slutet av dagen så visste de tackor som hade det sinnelaget vilket håll de skulle kuta åt. Och jag skickar INTE en unghund efter en tacka som är i sken mot utgången. Seth var lite missräknad över att bli inkallad... Men jag känner mig supertaggad och ser fram mot nästa tävling för Seth som är 9 oktober.

Jag har inte förrän nu varit på någon tävling sedan det blev lag på veterinärbesiktning. Suck, jättejobbigt att behöva infinna sig före första start för att en veterinär ska kolla att hunden inte är halt och sedan sitta och vänta i regn och blåst i fem timmar på att få starta sist. Man är väl lite galen som gör det ändå!

lördag 18 september 2010

Godkänd vallhund i regn o blåst

Idag gick jag nytt VP med Annas Xanté så nu är hon godkänd lilla lejonhjärtat. Som ni kanske minns vågade hon inte ta djuren från utställaren första gången vi försökte, så nu har hon varit hemma hos Anna några veckor och tränat med alla möjliga kompisar stående mitt i fårflocken. Och själv har jag också varit borta med henne nu torsdag och fredag och bara landat på ett nytt ställe och skickat iväg henne efter får från en utställare - och hon hade fattat grejen nu kände jag, så det var inte speciellt nervöst att gå ut till startpinnen idag. Men man vet ju aldrig riktigt med en oerfaren hund, precis vad för liten sak som helst kan ställa till det...

Så imorgon är det Anna själv som går VP med Xanté, inte för att det behöver göras men är man ändå anmäld och har betalat så är det ju en bra övning för Anna. Lycka till kära ni imorgon och i framtiden!

Linda Loodh gick också VP:t idag med Glens dotterdotter Alaska (LIndas egen uppfödning) - jisses vilken tik och vilket välavvägt driv och naturlig pondus! Wow. Varför har inte jag lyckats få något sådant barn eller barnbarn efter Glen? Skulle varit Freddi då som jag tränade åt Ingela och hade tjing på, men han var med spänd. Jag väljer ju alltid hanar, men det är nog oftare som tikarna efter Glen blev bra.

Själv ska jag och Seth tävlingsdebutera i IK1 imorgon. Det blir spännande att se var vi ligger i samarbetsförmåga i skarpt läge. Rapport följer.

söndag 12 september 2010

Eva o Flash bästa svenskarna på NM

Fantastiska Eva och fantastiska Ty Nant Flash - GRATTIS!

Som bästa svensk landade Eva och Flash på sjätteplatsen i finalen på NM - mycket hedrande med tanke på att det var tre erfarna norska rävar som knep pallplatserna - och bland dem Seths farmor Sisko på andra plats!

Annars blev Nordiska Mästerskapen i fårvallning ingen succé för svenskarna som fick se sig allvarligt slagna av våra norska konkurrenter (och vänner!).

lördag 11 september 2010

Eva o Ty Nant Flash med i finalen

Eva o Flash gjorde en strålande runda idag på 95 poäng - två jämna resultat (86 p igår) gav en sjätteplats totalt och därmed plats i morgondagens final i Nordiska Mästerskapen i fårvallning. Stort grattis - hoppas ni har allt med er imorgon!!!

Vann bägge dagarnas kval gjorde förstås Seths norska farmor Sisko - hon är fantastisk på att alltid prestera.

fredag 10 september 2010

Första kvaldagen på NM

Eva Eriksson och Ty Nant Flash är den här helgen i Danmark med det svenska landslaget i Nordiska Mästerskapen i fårvallning. Efter första kvaldagen leder dessvärre norrmännen lagtävlingen rätt storslaget så det ska väl mycket till i morgon lördag för att ta igen det försprånget.

Men det är också en individuell tävling som på söndag i en final utser ett nordiskt mästarekipage. Av 57 startande landade Eva o Flash på en 12:eplats idag och har alltså fortfarande chanser att få en av de åtrådda platserna i finalen. När Eva ringde idag så berättade hon att hon känt sig lite spänd och inte helt bra i sin handling i dagens lopp men att det släppt efter den här första starten och att hon nu såg fram mot andra kvaldagen. Jag håller tummarna för er tjejer - vet att ni kan, och hoppas att allt är med er imorgon!

Och så en liten uppföljare om det jag skrev om Jack igår. Jag hade mer rätt än jag då visste att han är på G in i en träningsbar fas. Idag lurade han mig med stor stil och finess så det tog 20 minuter att fånga in honom när jag ansåg att dagens lilla träningspass skulle vara slut. Han har hittills alltid slutat och kommit på inkallning, men nu har plötsligt vallningen blivit viktigare. Härligt - snart finns det tillräckligt att ta i för att kunna börja träna en-två gånger per vecka.

torsdag 9 september 2010

Här ligger vi med träningen: Jack



Tänkte göra ett litet ryck och berätta om var hundarna ligger i träningen just nu. Först ut är Jack. Han har hunnit bli 9 månader och hittills har han inte varit mogen alls för träning men nu börjar det hända saker med honom. Han är fortfarande mer tänd utanför än i fårhagen. Lite rädd för fåren, lite osäker på vad han ska göra med dem och dessutom lite väl påverkad av sin respekt för mig - så den skärpa och fart han visar utanför staketet har snabbt runnit av honom om jag släppt in honom, men det är ett förhållande som är under snabb förändring.

För någon vecka sedan hände något i huvudet på honom och han började kommunicera med mig på ett mycket bättre sätt, insåg att det inte var farligt att försöka förstå vad jag vill. Han har haft extremt svårt att gå högervarv samtidigt som förutseendet i vänstervarvet varit störande stort. Det slutade med att han gjort allt vidare bågar åt vänster för att jag inte skulle kunna vända honom åt höger - alltså helt meningslöst eller t o m skadligt att valla med honom. Men nu går det plötsligt att prata in honom mot djuren och få honom att hantera dem i balansläge mot mig - han fattade hur fort som helst hur han skulle bete sig för att djuren inte skulle springa förbi mig.

Det var en vändpunkt för någon månad sedan när jag tvingade honom att lära sig "ligg". Han ville slippa ifrån min inverkan och blev antingen för vid eller låg och avslagen. Men det fanns absolut inget fokus i något han gjorde så ett "ligg" blev nödvändigt. Så fort han lärt sig "ligg" (under stor avsmak) tog jag bort all hans kontakt med får under en månad och har inte gjort något alls med honom i träningsväg. Under vilan har "ligget" fallit på plats och är nu en hjälp som tänder upp och fokuserar honom.

söndag 5 september 2010

Vilken present!


Förra veckan var riktigt eländig men en del ljusglimtar fanns i alla fall. En var den här presenten som jag fick av Xantés Anna. Den tävlar i klassen "årets bästa present" jämte en hemstickad kofta i lösspunnen naturgrå ull som jag fick av svärmor i våras.

Ni som inte gått vallningskurs för mig ser kanske inte vad detta är, men det är en ersättning för det gamla fiabräde med pluttar som jag brukar använda på kurserna för att visa hur hunden och föraren ska göra. Anna har tovat 4 ljuvliga får en Border Collie (som lydigt lagt sig ner)och en förare i grön tröja (jag låtsas att det är min standardklädsel den gröna Haglöfs-fleecen). I de tovade figurerna finns en liten magnet som håller fast dem i hagen som jag gissar är målad med metallfärg.

Med andra ord en otrolig standardhöjning av de pedagogiska redskapen på mina kurser! Ni som deltar kan ju hoppas att jag själv också höjer nivån på undervisningen i motsvarande grad (det går inte, men en liten bit kanske).

torsdag 2 september 2010

Sapp är tillbaka i byn


En jobbig vecka som jag knappt orkar tänka på har gått sedan sist. För att nämna något som är både bra och dåligt så är Sapp tillbaka hos mig - det gör mig glad att ha honom här men han kan ju inte stanna för evigt så är det någon av er som kan tipsa om ett lämpligt hem för honom så hör av er. Han ville inte bli ko-vallare trots att Louise frestade honom på alla tänkbara sätt. Inte alls att han är rädd vare sig för djuren eller allt som händer i ett stort mjölkstall - det är bara så att han ser inte nötter som vallningsobjekt! Alltså fortsatte vi idag hans utbildning till fårvallare, och det hade gjort stor nytta med en träningspaus. Sapp kan verkligen med djur, och hans flanker är inte så spända längre, så det kan nog bli VP längre fram i höst.

Och hur gick det för Xanté på VP:t i söndags? Lilla fröken visade sig vara rädd för att ta fåren från utställarna och ville inte gå runt och hämta dem, så det blev tyvärr att åka hem utan att vara Godkänd Vallhund. I övrigt var jag inte något orolig för att hon inte skulle klara det, hon har marginaler att ta av så vi har anmält oss till nytt VP 18 september. I mellantiden ska det övas hämtning från en utställare flera gånger i veckan tills hon har fattat att det är OK att ta fåren från en främmande människa. Just nu är hon tillbaka hos matte Anna som åker runt och hämtar får hos vänner och bekanta, och några dagar innan det är dags för nytt VP så får hon komma tillbaka hit på lite träning igen.

torsdag 26 augusti 2010

Xanté på intensivträning


Annas Xanté har varit här i tio dagar nu. Vi har kört intensivträning och på söndag ska jag försöka klara ett VP med henne. Anna har tränat jättebra hela säsongen, och hon och Xanté har gått från nästan ingenting i maj till nästan VP-klara nu.

Men även om Xanté är bra grundtränad så är det ändå ett rätt stort hopp från systematiska övningar i en träningshage till att hantera kommandona ute i "verkliga livet" på ett öppet fält där vad som helst kan hända. Det kan ta rätt lång tid om man inte har egna djur att träna hunden på. Hos mig har Xanté fått två träningspass per dag på olika djurgrupper och olika fält och det har gjort susen. Hon har vuxit fantastiskt, litar på sig själv och litar på mig, och tar nu frimodigt itu med alla uppgifter jag ber henne lösa.


På söndag har vi en okänd faktor att hantera, dvs nya får, så det blir spännande! På lördag åker vi till Eva i Agunnaryd och genrepar.

tisdag 24 augusti 2010

Sapp är på ko-träning


Ni undrar förstås vad det blivit av Sapp? Han fortsatte att utvecklas både som individ, hund och vallhund. När han kom hit i våras och var rädd för allt så hade jag en lina på honom för att han inte skulle kunna fly. Ett tag i somras fick jag sätta på linan igen - men den här gången för att han började ta för sig och jag behövde kunna tillrättavisa honom. Han har ett lite speciellt sätt att lära, och det som funkar bäst är att på ett rätt handfast sätt visa honom hur man vill ha det. Han klarar visserligen av en tillrättavisning bra mentalt numera, men han lär sig inget av den - troligen för att det händer så väldigt mycket inne i hans huvud om man säger till.

I somras var han också med Anna och Xanté på några små weekend-utflykter när Anna skulle tävla agility med Xanté. Han fick lära sig bo inomhus i lägenhet och fungera i helt nya miljöer med mycket mer händelser än det lugna livet här på gården. Han växte jättemycket av de här utflykterna och kom tillbaka och tyckte att han var en riktig "Allan". Han och Seth var heljobbiga under några veckor och gick inte att ha i samma hundgård när Sapp försökte vara Allan och Seth bryskt påminde honom om att han är ett kryp som ska vara glad att han inte blir dödad.

Sapp är en speciell hund som verkligen nästlat sig in i mitt hjärta, men det jag kunde göra för honom är jag i stort sett klar med och det börjar vara dags att försöka plantera ut honom i ett nytt liv, ett liv med arbete och där han behövs och får uppskattning. Därför flyttade han för två veckor sedan hem till Ko-Louise som bor två mil från mig för att utbilda sig till lagårdsarbetare, för det finns det verkligen efterfrågan på. Det värsta är bara att han inte riktigt ser nötkreaturen som vallningsobjekt. Louise berättar att han är helt orädd och med sitt stora lugn skulle kunna göra jobbet perfekt - om han bara förstod att det var något att jobba med. Fotot har jag knyckt från Louises hemsida där ni kan läsa mer. Louise har blivit lika störtförtjust i honom som jag, så tillsammans ska vi nog ändå kunna hitta ett liv åt Sapp.

söndag 22 augusti 2010

Eva och Ty Nant Flash 8:a i finalen

Åttonde plats på EM, andra plats i brace och dessutom titeln bästa kvinnliga handler! Fantastiskt Eva, Ty Nant Flash och Ty Nant Nike!!!

För sådana här framgångar krävs det både en ambitiös och talangfull handler OCH riktigt bra hundar med både hjärna, samarbetsvilja, motor och djurkänsla. Jag föder ju inte upp kullar i parti och minut utan det ska kännas riktigt rätt, men med kullen Borris x Day blev det flera fullträffar och i och med det har jag fått lust att gå vidare med aveln på Nettles tiklinje. I den kullen finns nämligen Ty Nant Samba som matte Malin lovat att hyra ut (bäst att du snarast tar tag i VP-träningen Malin så det blir gjort före vintern!). Samba är kullsyster med min Seth i kullen efter Borris och Day och eftersom jag haft henne och matte på kurs i sommar så vet jag att det är en tik som jag gärna hade varit ägare till och som har det jag vill se. Intresserad av en valp? Hör av dig redan nu i så fall.

Och hur gick det i EM-finalen för Seths norska farmor Sisko? Jo en hedrande sjundeplats.

Nu är det spännande

Idag går den stora dubbelhämts-finalen i EM. Eva och Ty Nant Flash hade tidig start och gick en OK runda förutom en missad grind men det är ännu svårt att säga hur resultatet står sig under dagen. Resultaten är mörkade tills finalen är klar, så spänningen kommer att hålla i sig hela dagen. Vi håller tummarna.

Igår avgjordes iallafall brace-tävlingarna och där slutade Eva med Ty Nant Nike och Flash på silverplats. Fantastiskt! I år var andra gången Eva gick brace med sin fina tikar.

lördag 21 augusti 2010

GRATTIS till framgångsrika släktingar

Ojoj, sommarvärme och utomhusjobb har givit datorn semester och jag ligger långt efter med att uppdatera om allt som händer. Idag gör jag det enkelt för mig med att berätta om våra duktiga släktingar.


Sedan i torsdags går EM i fårvallning nere i Frankrike och där finns Eva Eriksson och Ty Nant Flash med i det svenska laget. De gjorde en jättefin runda i torsdags på 191 poäng, och dessa poäng har stått sig under fredagen och halva lördagen och det är mer eller mindre en helsäker plats i den stora dubbelhämtfinalen imorgon söndag även om det fortfarande är ca 15 kvalifikationsrundor kvar idag lördag. Ty Nant Flash är ur min andra och sista kull på Nettle med min fina Glen som pappa. Jag är så glad över hur fint Eva har förvaltat henne och haft tålamod att låta det ta några år att mogna till den världsklass som Flash har idag. Till Frankrike har Eva också med sig Ty Nant Nike som är åtta år nu och ur min första kull på Nettle. Om allt går som tänkt startar hon Nike och Flash i brace-tävlingen (parvallning m två hundar som sköter varsin sida av flocken) på EM. Fotot på Flash har jag knyckt på Evas hemsida.


Leder kvalifikationen på EM just nu gör norska Jo Agnar Hansen med Sisko som är farmor till min Ty Nant Seth (och hans syskon Silas, Wazz, Simba, Samba, Sally och Spike). Sisko är en fantastisk tik som jag föll för redan första gången jag såg henne som mycket ung på Breviksnäs Open. Fotot är knyckt på Jo Agnars och Karins hemsida.

Det blir en spännande final imorgon!

torsdag 15 juli 2010

Ty Nant-hane 1,5 år till salu

Seth, Wazz, Spike m fl som ni stiftat bekantskap med på den här bloggen har en bror som nu är till salu. Pappa är Björn Mattssons Borris och mamma är Ty Nant Day. Jag kan visa upp honom eller förmedla kontakt till hans ägare. Ring mig på 070-395 48 77.

Detta är en kille som när han var valp råkade paras ihop med "fel" köpare. De behövde få fram en fungerande vallhund till sin fårbesättning men hade inte tidigare erfarenhet av vallning. Nu skaffar de sig en tränad hund vilket är ett jätteklokt beslut eftersom de inte har all den tid som behövs för att träna upp en unghund samtidigt som de satsar och utökar sin djurhållning.

Deras valp växte upp och visade sig bli ett fullblod i de flesta avseenden, full av dådkraft. Är du intresserad av honom så ska du vilja ha en högenergihund som kräver mycket träning men som också tar emot den oerhört positivt. I hemmet och hundgården är han mycket lugn och fin och han fungerar bra i flock. Helt skottfast. I vallningen har han fina återhållna rörelser men kräver en mycket rutinerad tränare för att komma vidare och lära sig samarbeta. Även en bra hund för annan hundsport/arbete där man vill ha en hund med mycket motor. Svartvit, långhårig och normalstor.

söndag 11 juli 2010

Ty Nant Seth är Godkänd Vallhund


Igår lördag gick jag Vallhundsprov med Seth i Fredshög nere på Skånes sydkust utanför Höllviken. Brukar inte vara nervös men det var jag faktiskt för fåren hade minst sagt stuckit ifrån runtinerade hundar i parti och minut under tävlingar tidigare på dagen. Och det var bara tre av tävlingsekipagen som fått in fåren i fållan... Men det gick jättebra och Seth hade stenkoll som vanligt. Lite onödigt vid blev han några gånger i draglägen när han förutsåg att fåren skulle rymma längre än de lyckades med. Vi slutade vårt prov på 92 poäng (av 100, om någon inte vet). På protokollet fick han domarkommentaren "Samarbetsvillig! Fina rörelser. Lydig. Lite vid."

Lite jobbigt att bli satt med medaljen framför en mobilkamera, men vad får man inte stå ut med den dag man blir Godkänd Vallhund!

Broder Wazz på besök



Wazz som är bror till Seth och flyttade ända till Göteborg var på rundresa förra veckan med matte o husse o resten av hundflocken. Wazz ska bli agilitystjärna och har fått en egen blogg av sin matte som ni kan kolla här. Men det verkade faktiskt som att han även kunde tänka sig att bli vallningsstjärna när vi presenterade honom för lite får.

fredag 2 juli 2010

En nykomling





Det här är Jack, son till Bobby Dalziels Joe och Karl Anderssons fina tik Medusa. Jack fyller 7 månader idag och kom hit för två veckor sedan, en väldigt trevlig hund, ödmjuk mot mig men i övrigt rätt kaxig och mycket framåt. Han gillar får och har mycket fina rörelser. Mycket mer vill jag inte säga än för han är för ung och ivrig att börja träna på riktigt, så vi har bara varit ute och känt efter lite med hjälp av lina. Jag blir allt mer försiktig med att ge unga framåt hundar starka upplevelser - de kan bränna sig in i huvudet på dem och blockera dem för träning.

söndag 27 juni 2010

Midsommar i år med


Så har det då varit midsommar igen med allt som hör till, bland annat lamningar. Man skulle nog kunna leva ett bättre liv om man ändrade tidpunkt på den här arbetsinsatsen... Men i år var det bara sju tackor som lammade på midsommarafton så vi hann med både sill och grill. Donna är jättefin och mjuk med de lammande tackorna så att de vågar flytta på sig. Även Seth har fått lite lamnings-PRAO och han är som född till detta - men så har han ju hela sitt liv gärna varit lite väl tänd på att plocka med enskilda djur och backa upp dem. Och så har det varit torkväder så resten av helgen har gått åt till det att köra det sista ensilaget och röja med snöre under elstaketen.

En sommarlyx är Majas o mina promenader med hundarna till sjön varma dagar när eftermiddagen håller på att gå över i kväll. Idag lärde vi Sapp att simma, stackarn har ju varit livrädd för vatten. Först lärde Maja honom att gå ut i vattnet och tycka att det var skönt att hon blötte ner honom, och sedan tog jag vid och blev simlärare istället för vallhundstränare, pratade lugnande och höll honom under hakan precis som man själv blev utsatt för när det begav sig för många år sedan. O så upprymd han blev av denna upplevelse - han har verkligen varit en strandraggar-wannabe senaste veckan för att kunna mäta sig med Seth men absolut inte vågat.

söndag 20 juni 2010

Grattis till Eva Eriksson och Ty Nant Flash


Eva och Ty Nant Flash vann landslagsuttagningstävlingen idag - 10 poäng rikare och troligen med en säker plats i EM-laget.

Evas Ty Nant Nike gjorde också en bra runda men sprang bort sig i utgången så att hämtet tog för lång tid. Därmed hann de inte med singeln och tappade för många poäng för placering idag. Nike har redan nu en plats i NM-laget, och det är ju en dag imorgon också så det är inte för sent för en EM-plats också.

Nike är ur den första kullen jag registrerade under kennelnamnet Ty Nant för åtta år sedan. Flash ur den andra och min Glen är hennes pappa, så hon har en speciell plats i mitt hjärta. Och visst kan jag vara glad att ha en valpköpare som Eva som förvaltat dem så väl. Nu har hon gått vidare och avlar själv på dessa fina tikar under kennelnamnet Ever On.

Fotot på Flash har jag knyckt på Evas blogg.

måndag 7 juni 2010

Världens bästa (och sötaste!) Wazz har A-höfter


Det kom ett mail från Eva o Wazz (Ty Nant Sack) som är bror till Seth, Sally, Simba, Samba, Spike och Silas som finns här nere i södra Sverige inom några mils radie. Men Sack flyttade till Eva Johansson och Västkusten. Alltid kul att höra från Eva när hon hör av sig o berättar om hur det går för kullens lilla lurifax. Den här gången var det extra roligt att få brev för nu är Wazz/Sack röntgad med A-höfter och perfekta armbågar. Och debut i agilityn blir det när han är 18 månader och en dag, så de segar inte med att ta sig an tävlingsbanorna. Eva är så duktig och positiv i träningen så det ska bli riktigt roligt och spännande att följa deras första säsong.

tisdag 25 maj 2010

Vidare öden och äventyr

Först ska jag berätta om dagens lättnad efter ett äventyrligt dygn. Jag skulle ut på en liten föreläsningsturné och behövde vara borta över natt och ville inte lämna Sapp och Seth i samma hundgård utan tillsyn för det kan bli för synd om Sapp. Alltså bestämde jag mig för att utnyttja en stående förfrågan från en bekant om att få passa någon av mina hundar ibland. Hon verkligen älskar dem men kan inte ha hund själv. Men Seth ville verkligen inte och var ursur när han insåg att jag tänkte lämna honom, och jag hade inte mycket mer än satt mig på tåget innan de ringer och berättar att Seth stuckit från dem. Jag lyckas låta ganska lugn, mailar in annons till dagstidningen, anmäler Seth som försvunnen hos polisen och genomför sedan mina föreläsningar - rätt bra gjort av mig tycker jag. Hemkommen idag på förmiddagen och börjar en kartläggning av vart han kan tänkas ha gått. Kl 17 ringer polisen och då har en lantbrukare hört av sig om en Border Collie som plötsligt dykt upp idag på morgonen kl fem och hjälpt till att ta in korna och sedan parkerat sig på gården lite trött, halt och hungrig. Vilken lycka en del telefonsamtal kan vara!!! Bonden gillade Seth jättemycket och hade nästan tänkt behålla honom, sa han. I alla fall skönt att Seth ägnar sig åt meningsfulla saker när han kommer på villovägar. Hädanefter blir det professionellt hundpang för Seths del om han behöver lämnas bort.


Doff åkte på arbetssemester till Claes o Sofie i söndags. De går nybörjarkurs för mig med sin egen unghund nu och jag har förbjudit dem att försöka använda den till jobb. Doff kan de både använda till jobb och invallning på sina får och till att träna sig själva på att föra en vallhund. Doff är typen "easy to handle, hard to master" så han är lättkörd även för någon som inte är så van.

I lördags var jag med Doff o Donna på IK2 i Maglarp. Sapp var med på miljöträning och jag tycker han tog det bra, lite spänd men inte rädd och helt neutral. Han har fått lugna vänliga ögon. Tävlingarna var inte de lättaste och två tredjedelar fick bryta i första tävlingen och ca en tredjedel i den andra. Själv gick jag runt med Donna (SM-poäng faktiskt) i den första och med Doff i den andra. Det var ett mycket litet fält och dessutom stängslat och med rätt starkt drag som verkligen utmanade hundar som behöver lite utrymme för att kunna jobba naturligt. Jag var dum som skickade Doff mot draget på den första tävlingen eftersom han är bra på att överflanka om man skickar från draget. Alltså tajtade han in framför utställarhunden som ligger i draget för att säkert ta fåren från den. Ingen bra tanke och den leder till att han bara får med sig två av de tre fåren hem. Donna får tvärtom väl mycket eye när hon möter djur i starkt drag, så jag fick kosta på henne tre extra signaler för att få henne till toppen - utan de poängavdragen hade hon haft en av topplaceringarna men nu fick hon nöja sig med en niondeplats.
MINUS för mina hundar den här tävlingen: Att inte kunna driva med holdback i draget. Åtgärd: måste åka bort med dem för att träna på långt håll och med flyktigare får än våra egna stabbiga köttrasdjur.
PLUS: Verklig koll på fåren, inga glidningar och aldrig risk för att tappa dem vilket många gjorde. Donna inte för vid utan låg fint och höll flanken jämnt i draget. Jättebra balans och tryck vid fålla och singel - där fick väldigt många bryta för att de inte kunde hålla fåren.

torsdag 20 maj 2010

Äntligen!


Äntligen idag kunde vi släppa de sista djuren på bete, och det var våra rödkullekor. Så här fint har de det nu med sjöutsikt över källsjön Hyllen där det fortfarande finns friska flodkräftor. Nu är det bara 200 meter stolpar och 3 km tråd till som ska upp innan allt är stängslat och klart. Sedan har det kanske torkat upp så mycket att det går att så, och sedan börjar det nog vara dags för första vallskörden... på nåt sätt tar jobbet aldrig slut.

Donna är inte den omedelbart starkaste hunden vi har, men hon kan ändå vinna lotten som bästa arbetskraft för hon är alltid där hon ska med lagom tryck och kan lägga på skärpan när den behövs. Av det skälet behöver man inte heller lägga så mycket koncentration på att styra henne, vilket också är välkommet när man ska lasta kor med kalvar för det är ett rätt farligt jobb. "Det var något annat det" sa min man när övriga hundar förpassats in i hundgården och Donna smög in som en svart liten skugga bland korna, och hips vips var de uppe på vagnen.

onsdag 12 maj 2010

Mellan stängsel och stängsel


Förlåtförlåt alla fula mobilkamera-bilder men just nu orkar jag inte ha med en vanlig kamera ut för det är så mycket annat att släpa runt på när man ska stängsla. Och stängslar är det enda jag gör om dagarna för närvarande, men som belöning efter vissa sträckor så får jag träna. Alltså observera att vissa sträckor måste göras innan det är tillåtet med träning, så det går inte att fuska och säga att det är OK att träna något speciellt klockslag. En rätt bra kombination av morot och piska för det går framåt med stängslingen och hundarna får sin träning.

På bilden ligger Sapp och tittar på medan jag skruvar isolatorer, och det märkvärdiga är att han ligger. Han har äntligen kommit så långt i sin utveckling att han inte måste springa omkring och greja hela tiden. Och när han är stilla så ligger han gärna och illstirrar så här uppmärksamt på mig, i timmar kan han följa med och bara ligga och titta.

I träningen går det också framåt för nu kan jag ställa lite enkla krav utan att han tappar all koncentration eller blir rädd. Så nu håller jag på och gör tydligt för honom att han ska jobba antingen med att driva eller med att släppa och flanka. Fram till nu har jag annars bara gått omkring med linan och försökt hjälpa honom att hålla en kontinuerlig kontakt med djuren (dvs att inte falla för en massa impulser och koppla av och på hela tiden) och då inte brytt mig om var han gått. Han har också börjat fatta att en tillrättavisning är till för att han ska ändra sig, och detta är ett väldigt stort steg för en hund som inte är normalt socialiserad.

Seth håller på att lämna träningsstadiet antingen flank eller driv och har fått börja lära sig att flankera under drivning. Med Seths krav på total kontroll så kommer det att ta ett tag innan han fixar detta med kallt huvud och rena rörelser, men det kommer att bli så bra så bra när det är klart. Han har också börjat öppna upp lite mer för mitt inflytande och hamnar inte så lätt i tjuriga lägen längre, utan är "keen" och vill hitta en lösning för att få fortsätta. Han är en hund som vet hur man GÅR med får, och träningen får ta hur lång tid som helst bara jag inte förstör denna naturgåva han har.

lördag 1 maj 2010

Min otursvecka

Lördag kväll och här sitter jag och tycker synd om mig själv för att hela övriga vallhundssverige är ute och går två SM-meriterande tävlingar per dag och hund i Skepplanda eller på Öland.

Otursveckan började förra lördagskvällen med att jag i halvskummet ute skogen med hundarna råkade gå mer eller mindre rakt på en stor älg som reste sig med ett brak. Jag bar mig inte åt som en flockledare ska, inte för att jag är rädd för älgar direkt men för att det var en oerhörd överraskningseffekt. Doff sprang som vanligt med åt mitt håll medan övriga gänget satte efter älgen av både rädsla och upphetsning. Sapp kom tillbaka efter ca 10 minuter, Donna efter två timmar, och Seth... nej Seth kom aldrig. Han är 16 månader och har aldrig varit bortsprungen, så hur klokt skulle han bära sig åt? Tre fasansfulla dygn senare och mängder av timmar med operation dörrknackning, annons med foto i lokaltidningen m m, så kunde vi återförenas under ömsesidigt utbyte av känslomässiga uttryck. Han hade befunnit sig i ett ganska begränsat skogsområde mellan några byar mindre än en mil från vår by. Då och då hade han visat sig på gårdarna (ställt kor i en hage bl a) men stuckit iväg så fort någon försökt locka på honom. Om nätterna hade de hört honom både yla och skälla en hel del. Hade någon lyckats kalla in honom och ringa polis så hade vi hittat honom betydligt tidigare, men samtidigt känns det rätt skönt att veta att han inte går med främmande människor eftersom detta är ett vanligt sätt att stjäla hundar.

Mentalt hade jag i början av veckan i stort sett ställt in mig på att slopa dubbeltävlingarna IK2 på Öland den här helgen för att leta efter Seth, men när han var återfunnen återvände orken och jag fokuserade snabbt om och hann köra några fina träningspass med Doff och Donna i två dagar... Tredje dagens morgon öppnar jag hundgården och hittar Donna med en trampdyna avsliten, hängde bara i en liten slamsa precis i gränsen mellan tass och ben. Troligen har hon och Sapp grälat om vem som slickat i vems bunke för både mat- och vattenskålar låg utslängda huller om buller och gissningsvis har Donna fått en tass i hundgårdsgallret för något annat skärverktyg finns inte, och bitskador har hon heller inte. Det blev akut till veterinären och nedsövning och en hel del sömnad + en skena så att hon inte ska kunna böja sig mellan tass och ben förrän trampdynan vuxit fast igen. Nu är det bur, medicin och koppelrastning som gäller, suck...

Övning i positivt tänkande: Det kanske har varit en riktig turvecka... Seth är välbehållen tillbaka, Donnas tass kommer att bli bra och tids nog hinner hon vara med och kämpa om de SM-poäng som hon ska ha, vi kommer igen och tar revansch mer taggade än någonsin. Hoppas att alla ni som kom iväg till tävlingarna har kul och fint väder!

OCH TACK ALLA NI UNDERBARA VÄNNER SOM HÖRDE AV ER I NÖDEN OCH ERBJÖD ER ATT HJÄLPA TILL ATT LETA EFTER SETH.

tisdag 27 april 2010

Tagga Sapp på kl 12





Sapp är hur lugn o fin som helst kl 12 nu, men han är inte naturligt taggad på att ta sig dit för att få kontroll. Tycker han att djuren går för fort så väljer han att göra en liten halvflank och sedan fortsätta att driva. Jag känner att jag måste få honom att bli lite mer tänd i sin headinginstinkt för att kunna förklara för honom att det är skillnad på flanker och driv. Därför har jag nu på träningspassen börjat med att försöka få honom att ta sig till kl 12 och ta djuren mot mig - när de är nästan framme hoppar jag fram mot dem så att de sprids ut och han måste göra något för att samla ihop dem. Det hjälper bra och efter bara några gånger så är han på hugget på ett helt annat sätt i träningen. Sedan gäller det att få ihop headingbeteendet med att starta en bra och rak drivning efter att han gjort upptag på djuren och etablerat kontakt. Men en sak i taget, än är vi inte där.

"Ligget" är svårt fortfarande. Behöver han ligga mer än 2 sekunder eller om jag flyttar mig medan han ligger så blir han ängslig och kommer fram till mig istället för att fortsätta ha fokus på djuren. Jag visar inte missnöje för jag tror inte han kan förstå vad som utlöst det, men visar ingen uppskattning heller. Jag har ingen bra strategi för tillfället mer än att se om tiden i träning gör honom modigare och mindre fokuserad på mig. Nån som har nått bra tips?

onsdag 21 april 2010

Bildgåtan


Nej det är inte någon ny matta i traktorn utan världens minsta (15 kg) bästa traktorhund Doff. Korta ben och kort kropp och bästa viljan i världen att göra sig så liten som möjligt - Doff är bara bäst att ha i traktorn när man ska köra ensilage. Det är en gammal traktor med massor av stora och tunga pedaler överallt i hytten, men med Doff som hjälpreda går det finfint att både växla, bromsa och skifta läge på hydrauliken.

Snö idag igen men snart måste det bara bli varmt och börja växa så fåren kan fixa sin egen mat och Doff och jag slipper den här skiten. VÅR, KOM HIT!

lördag 17 april 2010

Wow, nu fattar jag

Har funderat mycket över varför Sapp inte velat gå upp till kl 12. Han är visserligen i första hand drivande till typen, men inte så extremt. Saknar han heading-instinkt? Nej knappast. Är han rädd för fåren? Inte så det syns. Vad är det då?

Egentligen tycker jag inte att det är någon brådska med att placera en hund kl 12 när man börjar träna, men jag tänkte att det skulle hjälpa honom att upptäcka att saker vi gör har en mening, ett mål. Och arbete mot föraren brukar de flesta hundar ha lätt för. Men han har bara rejsat förbi kl 12, ibland med en bump in i fåren, och sedan fort lååångt ut på en flank. Helt olikt allt annat han gör med fåren när han är balanserad.

Men så började jag fundera över en sak jag blev tillsagd när jag tog honom, nämligen att han nog var rätt hård och kunde gå in hårt på fåren. Men så är det inte alls, han är mycket reko mot fåren och känslig i förarrelationen, så jag har bara tänkt på denna varning som en följd av felträning och inte brytt mig. Men plötsligt så insåg jag hur det här hängde ihop! Han har givetvis tränats fel och skickats upp till kl 12 utan att veta hur man får koll på får. Då har det inte blivit bra och han har fått bannor, så därför var kl 12 ett farligt läge vilket han befäst mentalt eftersom han aldrig tränats vidare.

Så när denna teori dök upp som en aha-upplevelse för mig så började jag flytta mig så ofta jag kunde till lägen där jag kunde få honom till andra sidan fåren. Så fort han svischade förbi där på andra sidan så sa jag bara hans namn så otroligt vänligt det går att säga, oavsett hur obehärskat han bar sig åt. Och wow! efter bara några dagar började han självmant leta efter rätt avstånd, balanspunkt och tempo.

Sedan var det dags för nästa felinlärning, som är rätt vanlig och nästan alltid följden av felaktig träning: Nämligen att ligg-kommandot betyder "sluta valla" istället för "lyssna och fokusera". Oavsett i vilket läge jag sa ligg så la han sig men reste sig omedelbart och började vimsa eller stressa eller springa fram till mig för att be om ursäkt. Men även denna felinlärning har nu börjat rätta till sig även om det är en bit kvar tills han är trygg i sitt "ligg". Han har börjat fatta att jag inte vill att han ska låta bli fåren utan tvärtom att han ska vara så intresserad som möjligt av dem. Så nu kan han lägga sig fint om jag bara inte lägger tid eller press i "ligget" utan rätt omgående smackar upp honom på att gå mot fåren igen. Och det gör han med ett väldigt lagom eye!

Härligt! Nu får vi träna ett tag med att befästa.

Har senaste veckan också gått igenom en pärs med Seth i träningen. Han har så svårt att komma rakt och villigt på en inkallning när det är får i närheten utan kommer med taskig attityd i en sölig båge. Har börjat varje träningspass med honom med att ha fåren i en fålla och Seth i en lina och sedan tränat inkallningen utanför fållan. De första dagarna var han otroligt tjurig men nu har han börjat fatta - eller kanske rättare sagt acceptera, för svårt att fatta har han verkligen inte men han är minst lika enveten som jag och släpper inte en åsikt han har i första taget. I övrigt har den killen börjat få ordning på sin kontroll-noja och driver 100 meter spikrakt utan ett kommando. Han är så otroligt begåvad - all träning med honom handlar bara om att han ska släppa in mig i sitt huvud.

torsdag 8 april 2010

Sapp har börjat träna


Bara dåliga foton tagna med vänster hand med mobilen samtidigt som jag försöker ha koll på Sapps lina. Det kommer något bättre när jag kan få hjälp av någon som håller i en riktig kamera.

Vecka 2 i Sapps nya liv inledde jag hans utbildning till vallhund. Oj vad han växer! Och riktigt fint tryck under tassarna har han, så som jag gillar. Vi började inne i en box med ungtackor och fortsatte sedan ut på en rastgård, och ikväll har vi varit ute och drivit omkring får på öppet fält (allt givetvis i lina). Än så länge använder jag inga kommandon men han börjar ha sådan koll på läget att det snart är meningsfullt att introducera "ligg" och därefter också släppa upp honom till kl 12 ibland.

Han håller för förvånansvärt långa träningspass trots att han fortfarande är kvar i många valpaktiga beteenden i livet i övrigt. Han undersöker världen frenetiskt på samma lite impulsstyrda sätt som en valp, och vissa andra "vuxensaker" fattar han inte heller. T ex verkar han tycka att det skulle vara tryggt att sova i en hög med en annan hund inne i kojorna i hundgården och följer gång på gång med när någon annan hund går in - och samma visa varenda gång, att han åker på storstryk utan att fatta varför. Men han växer nästan en "valpvecka" per dag så om några månader kommer han att vara uppe i sin riktiga ålder!

Han har äntligen lärt sig att bajsa utanför hundgården, och det var skönt för jag gillar inte att mocka hundskit. Men hela första veckan hade han stora bekymmer med att han blev nödig när vi var ute men inte vågade sätta sig. Jag har också gött upp honom 1,5 kg så nu väger han 17,5 och ser skaplig ut, och han hetsäter inte riktigt lika galet när maten serveras.

Sapp har också påmint mig om vad som krävs för att en hund ska kunna känna tillit och lyda. Han är mycket naturlydig och super på positiv inkallning, men om han hör att jag är det minsta hård i rösten (t ex för att det kommer en bil om vi ska korsa en väg) så blir han rädd och springer åt andra hållet för då signalerar jag fara istället för trygghet. Det blir bra att jag måste lära mig att kontrollera min röst bättre. Han är fortfarande väldigt vaksam på allt runtomkring men visar allt mindre rädsla och flyktbeteende. Han är inte rädd för andra människor så länge de inte bryr sig om honom.

Och så är han väldigt charmig!

tisdag 30 mars 2010

Ett socialt geni


Sapp är ett socialt geni. Nu har han avverkat två dygn av sitt liv i den stora världen och lär sig saker i blixtrande fart. Han har redan fattat att han hör till en flock, och han har utan vidare köpt mig som ledare, trygghet och solen i livet. Jag vågade redan idag låta honom gå lös i lina och han var hela tiden helt fokuserad på att hänga med flocken.

Till skillnad från många andra ger jag hundarna rätt stor frihet under dagens stora motionsrunda och de kan ligga allt från 20 till 75 meter före mig så länge som de regelbundet och spontant kommer tillbaka till mig och rapporterar. Jag tycker att det ger dem möjlighet att utöva naturliga beteenden och rörelser vilket jag tror är hälsosamt och gör dem rustade att ta press och träning. Sapp fattade det här på en gång och så fort någon av de andra vände för att springa till mig och rapportera så vände han också på stört och sprang så fort han kunde för att vara först framme hos mig.


När jag kom hem med honom i söndags kväll så brydde sig de andra hundarna inte ens om att undersöka honom, de verkade inte uppfatta honom som hund ö h t, och knappast att de brydde sig igår heller. Men idag visade Sapp upp riktig skärpa flera gånger och vips blev han en hund i deras ögon, så nu är han både grundligt undersökt och satt på plats. Han gjorde några försök idag att köra bort Seth från min närhet och markera att det var han som skulle gå närmast mig, men nu vet han att det inte är OK - men han är rätt framåt för han hugger genast chansen om Seth inte är inom synhåll.

måndag 29 mars 2010

Sapp - tre år och nybörjare på det mesta


Det här är Sapp (om ni är nyfikna på stamtavlan får ni vänta lite innan jag berättar). Han blir tre år i maj och har suttit i hundgård fram till nu och är helt otränad i ALLT. Nu ska han först av allt få upptäcka att han är ett flockdjur så han har mig och resten av flocken att falla tillbaka på när världen anfaller. Givetvis blir han rädd för nästan allt och flyger 3 dm bakåt några gånger varje minut men han är naturligt nyfiken och orädd och är snabbt framme för att titta närmare på det som var farligt, t ex en hink, en säck, en vattenkran... Han blir glad när jag säger hans namn. Jag tror faktiskt att han kommer att greja att flytta ut i livet. Efter bara en halv dag släppte han ut svansen som var hårt klistrad under magen.

I mycket är han konserverad som valp, t ex starkt impulsstyrd och helt utan mål och avsikter. Han slickar mina händer lika intensivt som en hungrig valp kan slicka tiken om munnen för att hon ska kräkas upp mat, och han hetsäter. Han har fått mat fyra gånger första dygnet här, dvs dubbel dygnsranson, och det får vi nog fortsätta med ett tag tills han slutar bete sig som om det var både första och sista gången han såg mat i livet.

Sapp vet om att han är en vallhund men innan vi börjar träna måste han ha fått en liten aning om att han hänger ihop med mig. Liten och knotig och med små stenhårda muskler behöver han nog också äta upp sig och motioneras en del innan träningen börjar på allvar. Under dagens utomhusvistelse har jag hunnit se att han har fina rörelser och ett rörligt eye, men det kommer nog att dröja innan han klarar att sätta huvudet och kroppen i förbindelse med varandra.

söndag 28 mars 2010

Blåsigt o blött men härligt med säsongstart


Detta var definitivt bästa placeringen när tävlingssäsongen äntligen var igång: inne i bilen med en kopp kaffe på instrumentbrädan. Regn och blåst, ringrostiga hundar och snabbfotade får - poängen blev inte de högsta och många fick bryta, men humöret var det ändå inget fel på. Lottie bjöd på roliga får och bra bana.

Själv hade jag störtskön känsla i Donna; rörlig, exakt, lyhörd och med dagens förutsättningar bra resultat och åtminstone några SM-poäng. Hennes andra runda började mycket fint med nära nog perfekt utgång och upptag men när djuren började röra sig nerför backen flög utställarhunden in och röjde i dem och i det tumult som då uppstod blev Donna nog lite skrämd för hon blev för vid och fåren hann skena ända ner till utsläppet innan hon kunde plocka upp dem - men det gjorde hon kallt och målmedvetet, men poängen var ju slut innan hon fått dem till mig eftersom de var helt inställda på att försöka skrämma Donna och slippa ge sig ut på banan igen. Även om hon är koncentrerad i sådana tuffa lägen så har hon inte riktigt det tryck som får djuren att gå, och hade det varit en arbetssituation så hade jag sagt åt henne att det var tillåtet med en markering med tänderna. Jag tycker i alla fall hon var duktig som var så kall i huvudet och lugn hela tiden. Doff var rätt berusad av att ha åkt bil i tre timmar tillsammans med Donna som löper och hade alldeles för mycket oförlöst energi i alla rörelser, så honom bröt jag när jag räknat bort tillräckligt med poäng. Men jag kände ändå att en hel del lärdomar "satt" sig under vinterns övningar i rastgården och det gick att köra honom fullt utan ligg-kommando mellan flank- och framåtkommando, och det är ett framsteg.

Och så var jag nöjd med min egen handling, att jag inte blev arg eller besviken och betedde mig orationellt utan faktiskt hela tiden tog lugna och kalla beslut.

Idag har Rosa o jag varit på SVAKs årsmöte i Tenhult som delegater åt Blekinge VK, och det mötet blev låååångt så nu är man trött i knoppen. Men imorgon eller tisdag återkommer jag med rapport om en ny bekantskap vi hade med oss tillbaka...

fredag 26 mars 2010

Är man riktigt klok?

I morgon tidigt tidigt bär det av ner till Trelleborg och årets första IK2. Känns verkligen inte seriöst att flytta direkt från träning i rastgård 8 x 18 meter till stort fält, men konstigt nog känner jag mig taggad på att komma iväg ändå. Donna började dessutom löpa igår och är "deprimerad", väldigt låg och inte fullt pålitlig. Doff är supertaggad på både får och Donna Går det riktigt dåligt så får jag åka hem och läsa de här raderna och inse att förutsättningarna inte var rätt. Men än så länge känns det som sagt kul att äntligen komma ut ur vintern och träningsabstinensen, och jag ska verkligen försöka komma ihåg att vara snäll och stötta Donna istället för att bli arg om hon blir seg och eyear istället för tar kommando och jobbar. Ska oxå försöka läsa den här sista meningen med rätt inställning imorgon om jag kommer hem och inser att jag brast i mina föresatser. Åker man och tävlar med ringrostiga hundar så får man ta ansvar för det själv och inte låta det gå ut över hundarna.

Godnatt för imorgon blir det uppstigning nån gång mellan 4 och 5 eftersom det går åt en vända genom fårhuset innan det går att åka iväg.

onsdag 17 mars 2010

Besök och vi väntar på barmark



Hur lång tid ska det ta innan det går att träna igen??? Det känns som en fixering att titta på väderprognosen och hoppas att regn och värme ska få bort all snö.

Seths bror Silas är och hälsar på några veckor medan husse och matte är upptagna med annat. Här är två urdåliga foton som jag plockade ut ur mobilen. Silas som stjäl pellets på foderbordet och ute i snön där han försöker få behålla en benknota för sig själv (inte lätt kan jag säga). Seth och Silas hatar varandra, om hundar kan göra det. Helst skulle de döda varandra och smockan hänger i luften och testar mitt ledarskap hela tiden. Men jag kan ha bägge två i hundgården samtidigt tack vare Donna som är min förlängda arm för att hålla ordning och reda i flocken. Jag behöver i stort sett bara titta på någon hund och harkla mig för att hon ska hugga dem över nosen och säga åt dem att stoppa svansen långt in under magen. Fina Donna som för ett år sedan var värsta ligisten när hon kom hit och snart är fullfjädrad flock-polis. Doff är mycket slarvigare och säger bara till unghundarna när han blir irriterad.

Jag har också bestämt mig för att kastrera Donna och har fått operationstid tisdagen efter påsk. Har varit vankelmodig i frågan länge och oroat mig för att hon skulle tappa skärpa. Men nu har jag fått så många positiva exempel på kastrerade tikar att det var lätt att bestämma sig.

Allt medan snön biter sig fast på marken, suck.

lördag 20 februari 2010

Vintern är...


Vintern är unghundarnas tid, säger man ofta i träningssammanhang. De äldre kan gott vila och ladda batterierna inför den kravfyllda arbets- och tävlingssäsongen medan unghundarna görs startklara.

I december tänkte jag att det skulle bli bra med några månaders träning för Seth och sedan VP i mars-april. Dessa planer är begravda under snömassorna. Har försökt hålla nertrampat i en rastgård där det går att släppa ut några ungtackor då och då, men den är för långsmal så det är rätt begränsat vad som går att göra.

Men Seth kan nu i alla fall i trångt läge gå runt och vända djuren åt båda håll med en öppen och fin attityd. Så när rörelsen var bra har jag också lagt på kommandona och han har rätt bra koll på "keep off" och "go ahead". Han är också helt klar över skillnaden mellan "walk on" och ett flankingkommando. För "walk on" och "lay down" tar han också visselsignalerna utan problem. Så nu skulle han verkligen behöva komma ut på lite större ytor och skaffa sig erfarenheter, men det lär dröja med tanke på snödjupet...

tisdag 16 februari 2010

Monster


Här är hon igen. Tacklammet som är på bild i förra inlägget och som höll på att stryka med för att hon var för stor när hon skulle födas. Hon är fortfarande monstersize, dubbelt så stor som alla andra som är födda samtidigt. Visserligen är hon det enda enfödda lammet, men det brukar inte göra riktigt den här skillnaden i storlek. Hon har nog någon extra kromosom. Hon får nog bli kvar här som produktionstacka, för hon lär vara slaktmogen en månad före någon annan och hinner bli för stor för att skickas.

Ännu har vi inte råkat ut för några massfödslar utan alla får två fina och lagom stora lamm, precis så som jag vill ha det. Men nu börjar ju de tackor att lamma som inte blev betäckta riktigt med en gång, och de brukar alltid bära på fler foster. Här är ett monster till, en stackars texeltacka som ska lamma för första gången och ser ut så här. Hon orkar inte resa sig, kan inte ligga normalt, får inte plats med lungorna längre utan låter som en rosslande döende. Det blir inget lugn i min tillvaro förrän hon lammat och jag slipper vakta på henne dygnet runt.




Välsignade denna vinter är de eluppvärmda vattenkopparna - ljummet vatten är perfekt om tackorna ska äta, dricka och mjölka bra i kylan.

Och när man busat klart är det rätt gott att lägga sig under en värmelampa och vila.