Sapp på väg mot kaklet

Berättade i något tidigare inlägg i höstas om min träning av Sapp för att få honom att inte ge sig, att förstå ett mål och bli fast på det. Hela hans förra liv var ju en inlärning av att inte komma någon vart och finna sig i det. Givetvis hade han med sig det ut i livet som ett handikapp. Vid en nivå i träningen blev det helt uppenbart att jag inte skulle komma längre med honom om han inte lärde sig att stanna kvar vid ett problem, t ex hopklumpade djur eller ett ilsket eller envist djur, att inte ge sig utan "gå ända in i kaklet".

Och nu är han faktiskt nästan ända framme. Den här bilden tog jag med mobilen inne i fårhuset nu ikväll nere på en av ströbäddsytorna. Jag bad honom gå vänster för att ta bort tackorna från en storbalshäck så att jag skulle komma fram, och även om fotot har för dåligt med ljus ser man hur han klättrar på reglarna på väggen för att ta sig in bakom de hopklumpade djuren. Ett fantastiskt stort steg att han själv letar efter en lösning för att lyckas med det jag ber honom om. Och häromveckan när jag hade med honom hos Eva för att träna hämt med utställare så tappade han givetvis ett djur eftersom han inte vågar sig ända bakom fåren och ta kontakt med dem när det står en främmande människa i flocken. Men det löste han genom att sticka iväg nästan 200 meter och hämta precis rätt får som stuckit innan det hunnit fram till och försvinna in i stora flocken - olydigt av honom eftersom jag försökte kalla tillbaka honom, men jag var nöjd med det eftersom det visade en målmedvetenhet som jag tränat hårt för att få honom till.

Och vad har vi då gjort? Mycket lina rakt mot motsträviga djur har varit ett sätt. Ibland har jag också avlastat honom, passiviserat honom, och visat att jag själv gör det jag ber honom om när han själv inte gör det - bara för att visa att jag inte tänker pressa honom till något. Oj vilken iver det skapar hos honom att själv få ingripa! Jag är övertygad om att Sapp utan sina "handikapp" är en riktigt bra hund.

Sally hade A-höfter

Ja visst håller man andan tills svaret har kommit från SKKs avläsare. Men Sally (syster till Seth) fick svaret A-höfter i förra veckan. Även Doe (bror till Doff och Donna) fick resultatet HD-fri med en höft A och en B.

Sally kan i och med detta vara till salu. 13 kg viltfärgad och korthårig tik med fin samarbetsvilja. Träning påbörjad och hon både driver och flankar naturligt bra. Ring mig för mer info om intresse finns, tel 070-395 48 77.

Seth avslutade säsongen med vinst

Vinst och dessutom förstapris (tävlingens enda) till Seth på IK 1 i Agunnaryd 13 november.

Idag söndag fick jag "linje-noja" och var en sämre handler, så vinsten kammade Tomas Westman hem med sin Hot - grattis till er. Seth och jag fick nöja oss med andraplatsen, men det känns helt OK eftersom Seth t o m gick bättre än på lördagen, jättestabil och fullkomligt i hand - synd bara att jag missbrukade det när jag plötsligt inte kunde bestämma mig för var linjen gick och började ta panikbeslut. Dagens högsta hämtpoäng hade vi i alla fall för så långt var inte bara Seth utan även jag kall i huvudet.

Med denna säsongsavslutning är Seth i stort sett klar med kvalpoäng till Unghundscupen 2011 (22). Hoppas att min otur med skadade och sjuka hundar är slut nu för jag ser verkligen fram mot 2011 års tävlingssäsong med Seth. Det blir hans första riktiga efter att vi tjuvstartat lite nu i höst.

Detta var den här säsongens sista tävling och snart är det dags för hundarnas vintervila. Den inträffar 16 december senast för då klipps de sista fåren som då behöver komma in under tak. Sedan sover och motionerar vi oss över midvintermörkret och hoppas att det inte blir mer snö än att det går att börja träna lite smått i februari igen.

Och så undrar ni förstås hur det gick med Sapps Vallhundsprov som jag anmält oss till den här helgen... Jag backade faktiskt ur. Inte för att han inte skulle klarat själva vallningen, utan för att han inte vågar lämna mig i främmande miljöer och bland andra människor för att hämta fåren. När jag har tränat honom borta på att hämta ser han ut som att han inte vet vad får är, och han kan absolut inte se dem någonstans. Han springer hellre åt andra hållet än att behöva ge sig iväg och konfronteras med en utställare som håller djuren. Hemma i lugn och ro börjar han vara riktigt stilfull och fokuserad så det känns rätt frustrerande, men jag får ta Sapp som en nyttig övning i att inte hetsa fram framsteg. Han har trots allt bara haft ett socialt liv i ett halvår.