Barmark och träning igen

Minus 5 grader, rått så det tränger in i benmärgen och en pinande nordvästvind - ja det syns ju nästan på bilden hur illa det är. Men blidvädret i förra veckan fixade i alla fall fram lite barmark i gynnade lägen så nu har vi något hektar att träna på. Och tur att vi inte hann klippa de obetäckta ungtackorna i december!

Det är mycket lärorikt att träna en hund med Sapps bakgrund. Fastän han nu är tränad till en nivå där han kan kontrollera djuren i självständig drivning en bra bit från mig, så är det ändå inte självklart för honom att balansera upp dem mot mig lika bra som han balanserar dem bortåt. Så just nu håller jag på och hjärntvättar honom på förarbalansvallning som här på bilden. Allt går mycket bra med fin balans i djupled så länge jag går rakt - när jag svänger är det som att han tappar fokus på mig igen. Det är någonting jag inte riktigt har listat ut med det här problemet än... och Sapp väntar tålmodigt på att jag ska bli smart och kunna hjälpa honom-:).

Annars har jag kört igång hundarna med hjärngympa under stora rörelser. De behöver få slappna av i förhållande till djuren och "gå av sig" innan man börjar köra detaljer och ställa krav på hold back och tempoväxlingar. Seth är igång fint nu, älskar honom för mycket, och Donna börjar komma loss.

Ni som frågat om lektioner kan höra av er när det passar med tid - men räkna som sagt med att första lektionen går åt till att mjuka upp både kroppen och huvudet innan de kan börja ta kommando på ett positivt sätt. Bara en avslappnad hund kan koncentrera sig.

Jack har flyttat till västkusten.

Kan försöka vara lite positiv också om vädret istället för att bara gnälla om kölden. Det är t ex väldigt bra med lite barmarkstjäle. Perfekt för åkermarken, sanerar betena från en hel del fästingar och tarmparasiter, och det är toppenläge för arbete med röjsågen och möjligt att köra ut med traktorn och plocka upp riset på en gång.

Faktiskt lite barmark

Nu har isen smält bort i rastgårdarna utanför fårstallet. Alltså äntligen möjlighet till en aning träning, men bara en aning för ytorna är inte mer än ca 7 x 20 meter. Men fantasin efter flera månaders träningsabstinens är än så länge god, så alla hundarna har fått gå några pass var senaste veckan. Jag släpper ut några obetäckta ungtackor åt gången.

Första gångerna handlar det mycket om att få upp hörsamheten igen, att ha beredskap på oväntade kommandon. Tro det eller ej, men det är rätt många oväntade saker man kan be en hund utföra även på ett så litet utrymme

Den långsmala ytan är bra för att träna dem att driva från mig 20 meter rakt upp mot en vägg, att inte börja tänka "flank" när det börjar gå tungt utan verkligen vilja fortsätta att trycka djuren ända in i väggen. Nästa nyttiga rörelse blir sedan att i detta trängda och rätt dragiga läge runda djuren åt höger eller vänster och lämna dem utrymme utan att bli tajt och spänd. Och sedan ska de hitta gummibandet och skritta ner djuren till mig där jag står i andra ändan av den långsmala rastgården. Och att sedan träna vändningen runt mig, i fortsatt skritt, samtidigt som djuren har drag tillbaka mot dörren till stallet. Nyttigt! Men Sapp kör jag inte så mycket teknik och detaljprecision med ännu, utan jobbar mer med att han verkligen ska ta befälet över djuren i alla lägen.

Började också lägga visselsignaler på Sapp, för så långt kom vi aldrig i höstas innan snön la sig. Men nu är det lätt att börja med "ligg" och "fram" i rastgården. När han fattat grejen med visslorna - han har ju ett lite speciellt sätt att lära - så kommer jag att lägga på en av flankerna också.

Seth och Sapp har skritten naturligt, Donna har lite lätt att sugas med om djuren sätter fart istället för att ta tag i gummibandet och bromsa dem. Hon har å andra sidan lättare att öppna upp när det är dags att flanka för att vända ut djuren från väggen.