Seths pappa till semifinal

Första kvaldagen på SM-får var inte lätt. 18 av de 60 rankade ekipagen bröt eller blev diskade. Bland de 30 som går vidare till semifinal imorgon lördag finns Seths pappa Borris. Vi hoppas att Björn och Borris står på startlistan även på söndag när det är dags för de 15 bästa i semifinalen att mötas i finalen!

Eva med Ty Nant Nike o Flash har något otalt med just SM! Det kan gå bra på hur stora tävlingar som helst, men inte på SM. Däremot gick Nikes dotter Ever On Look in på sista plats i semifinalen.

När katten är borta...

...dansar råttorna på bordet.

En lättnad efter den grundliga undersökningen bakom Seths vänstra öra idag. Det finns inget i det här läget som tyder på att det skulle vara en riktig tumör som ligger och trycker bakom trumhinnan, utan det verkar bara vara cystor. Nu får han gå ett tag på en cocktail av cortison för att få cystorna att tillbakabildas och därmed förhoppningsvis också det troliga trycket mot hjärnan. Om en dryg vecka tittar vi in i örat igen för att se att trycket lättat. I så fall går det att helt släppa tumörmisstanke. Börjar han dessutom att fungera bättre rent motoriskt så går det också att börja hoppas på att det inte är neurologiska skador av anaplasmainfektionen som gjort honom så desorienterad och "dum i huvudet". Om däremot trycket innanför örat försvinner men han ändå inte börjar fungera så får det bli fortsatt utredning och trolig misstanke om bestående neurologiska följdverkningar av anaplasman. Ja, det är bara att lära sig att ta en dag i taget...

Och någon Unghundscup nästa helg blir det inte, men det bestämde jag redan i Gynge förra veckan när jag såg hur helt "borta" han var när han kom till en främmande plats.

Det borde väl varit ett foto på Seth, men han ser så morfin-groggy och eländig ut efter dagens undersökning att han slipper kamera. Istället blev det ett foto på någon som passat på att ta för sig i hierarkin, bl a förnämsta liggplatsen i hundgården (på fotot)som det annars är Seth som har monopol på. Under Seths sjukdomstid har Zack verkligen gjort sig till Kungen. Och det har onekligen gjort honom gott att vara både första arbetskraft och första träningshund. Han är supertaggad på allt jag säger åt honom!

Lammkött

En sommar har passerat och de här små ulltussarna har blivit rätt rejäla muskelknuttar. Vi har börjat plocka ut och skicka på slakt, så alla som vill ha gott kött från våra fina naturbetesvårdare är välkomna att beställa en lammlåda. Maila till lena(snabela)karlssonpost.se

De lamm som vi säljer själva går inte till något stort slakteri utan vi kör dem i hästsläp till ett mindre slakteri i Blekinge, direkt från betet. De är vana vid att åka släpet mellan beten i olika byar så det är en hantering som inte stressar dem det minsta. På slakteriet tas de om hand så snart de lastats av och behöver inte trängas ihop i boxar med djur de inte känner i väntan på slakt. Sedan hänger de några dagar på mörning innan de styckas ner.

En lammlåda innehåller ett helt lamm styckat enligt dina egna önskemål, färsen är mald m m, bara att packa och lägga i frysen. Priset är 70 kr/kg inkl moms nu under höstslakten, sedan blir det dyrare. Vikten du betalar för är hela lammets vikt, sedan är det upp till var och en att bestämma hur mycket man vill ha benfritt. Vi kan inte hantera försäljning av halva lamm, så det är bättre att slå sig ihop med någon mer och dela om ett helt lamm är för mycket. Lammen brukar väga mellan 18 och 22 kg.

Vi skickar också skinn till beredning och de brukar komma tillbaka färdiga ungefär från Lucia och två månader framåt. Olika färger och tjocklek, mer info kommer.

Ett foto från vintervistet där våra livliga rödkullor bor på en halmströbädd och även kan gå ut och springa av sig lite i en rastgård.

Om 3-4 veckor kan vi också sälja kött från våra fina rödkullor. Det är en utrotningshotad gammal lantras och man har vissa bidrag för att man håller igång aveln på dem. Jag kan säga att det är surt förvärvade slantar för rödkullor är egensinniga och mycket naturliga djur som inte alltid är så lätta att hantera. Svårt och dyrt också att hitta obesläktade tjurar till betäckningen. Men de är också utmärkta naturbetesvårdare avlade för att föda sig på det som finns att äta i naturen. I gamla bondesverige var rödkullan en kombinationsko som både var en bra mjölkko och köttproducent, men i dagens specialiserade lantbruk är hon inte tillräckligt lönsam som varken det ena eller andra. Maken till gott och mört kött får man i alla fall leta efter, själva är vi bortskämda och äter inget annat nötkött - det har ingen likhet med det sega långfibriga köttet från dagens köttrasdjur. Jag kommer att sätta ihop en låda med blandade detaljer som vi säljer till ett enhetspris. Allt är benfritt och vacuumpackat och klart att lägga i frysen. Återkommer med detaljer men hör gärna av er med förhandsintresse.

Om livet som vinglar omkring

Först något roligt. Daniels nya hund heter Ever On Phil och är jättefin. Han är sex månader, jättefokuserad och seriös men samtidigt avslappnad, fina rörelser och framåt. Vi körde honom en stund i Daniels 25:a när jag var där för att träna med Seth och Zack i förra veckan. Den hunden kommer Daniel att få mycket roligt med. Phil har min gamle Glen som gammalmorfar och Nettle som gammalmormor. Phils mamma heter också Nettle och är döpt efter sin mormor.

Tråkigare är det med Seth, men jag förstår nu varför han inte funkar och varför han gör de fel han gör. Troligen både hör han dåligt och har dålig balans och ev svårt att orientera sig. Idag var jag hos min veterinärklinik med honom för att få konstaterat att han inte bara hade vax eller skit i öronen innan vi skulle ta oss tid och pengar att åka till Blå Stjärnan eller Strömsholm för en riktig hörselundersökning. En sådan kanske inte behövs för det ser ut som att han har cystor bakom trumhinnan (kallas cholosteatoma) vilka kan trycka på både trumhinna och hörselben och vidare på balans- och hörselcentra i hjärnan. På torsdag sövs han med narkos för att de ska kunna öppna örat och se efter hur illa det är. Ofta finns det inget meningsfullt att göra, men jag väljer just nu att ta en dag i taget och inte fundera för mycket. Men jag såg verkligen i Gynge när vi var och tävlade förra veckan att något är riktigt fel, något som inte har med träning att göra. Han känns glad och pigg i kroppen igen men mentalt är han borta.

Zack i Gynge då? Haha, han skar framför fötterna på mig första dagen och fick dagens jumboplats. Han ville gå höger både dag ett och två men jag tvingade honom att gå vänster eftersom jag såg andra problem med högerhämt för hans del. Men även i övrigt behöver han mer träning på att klara att ta kommando i nya miljöer och med små känsliga tävlingsflockar med får. Det är inte alls så att han sticker finger åt mig, utan mer bara så att han förivrar sig när han känner drag och tar initiativ som placerar fåren fem eller tio meter åt fel håll - på en tävlingsbana öppnar sig avgrunder där poängen försvinner och ramlar ner i ett svart hål-;). Borta hos träningskompisar fungerar han lika coolt som hemma, så det är väl lite hela tävlingssituationen som triggar. Dessutom har jag kört på honom rätt bra i självständigt arbete och träning på lite fler djur och lärt honom att ta för sig och att stå för det han säger till fåren. Nu börjar självförtroendet finnas när det behövs, så det är säkert dags att börja slipa på lydnaden så att den blir ovillkorlig.

Idag hade vi banträning

På torsdag är det dags för IK2-debut för Zack, så jag kände att det kanske var läge att sätta upp lite grindar och styra upp kommandogivningen ett snäpp. Driver med sinne för linjen och i bra tempo rakt bort gör han hur säkert som helst och är 95 % säker på höger- och vänstervisslorna även på rätt långt håll. Han är en ivrig hund med intensivt fokus på djuren, men det känns ändå som att jag ska kunna lita på att han inte glömmer bort mig - men det är upp till bevis på torsdag.

På torsdag ska han också kunna göra en tävlingsmässig och säker delning har jag tänkt. Delningarna har varit svårtränade med Zack och vi har gått igenom alla prövningar som finns i ungefär den här ordningen när Zack har sagt:
Jag vägrar röra mig ö h t, fattar inte vad du menar.
Försöker du splittra fåren så samlar jag ihop dem.
Okej då, jag kan väl komma in en liten bit, men sedan lägger jag mig så att fåren får tid att gå ihop igen.
Okej då, jag tar väl en flock då, men jag blir faktiskt paralyserad efter 25 meter och släpper dem.
Och så vidare.

Även sedan han lärt sig tekniken och tror på sig själv och känner igen delningssituationen så har han legat på andra sidan flocken och mentalt tryckt ihop fåren medan jag kämpat på min sida för att få till en lucka. Han visste vad vi skulle göra men jobbade på motsatsen, så jag bestämde mig för ett tag sedan att springa genom flocken och gå på honom. Det hjälpte väldigt fort så på mindre än en vecka började han bli riktigt snabb och säker på att komma in - MEN han har envisats med att ta hand om motsatt flock mot den jag vänt mig mot. I all annan träning bygger jag upp ett förtroende där hunden ska kunna lita på att jag sköter mitt med fåren och att hunden ska respektera det och anpassa sitt arbete därefter. Jag får för mig att Zack på något sätt översatt detta mönster till att han skulle ta hand om den flocken som inte jag hade koll på. Men nu äntligen är han jättetaggad - kolla bilden - på att komma in och snabbt vända upp rätt, täcka upp alla djur och hålla dem till varje pris. Äntligen tycker han det är skithäftigt, och inte bara något han gör för att jag säger det!

Superdelning på vår låtsastävling alltså och sedan smack in i fållan på vår lilla provisoriska tävlingsbana. Hoppas det går lika bra på torsdag.

En riktig herde

Och vann WT gjorde som sig bör en riktig herde, James McGee från Irland med sin Becca. Tvåa allas vår allas Serge vad der Zweep med Eve, inte min typ av hund men en tik utan begränsningar såg det ut som när jag såg henne på EM i Andrarum för en månad sedan. Trea också en irländare, Michael Gallagher med Cap.

Vinnartiken Becca hade den rutin som krävdes och har varit irländska mästare både 2005 och 2007.

Holmgaard enda nordiska deltagaren i finalen

Dags för final i World Trial imorgon. Endast en nordisk deltagare har tagit sig dit, och det är Danmarks Erik Holmgaard med fantastiska Jumping Joe.

16 ekipage har nu sållats ut bland 240 startande, och av dessa 16 är 12 från Irland/Wales/England/Skottland! De fyra övriga är, förutom Erik Holmgaard, Serge med Eve, Thomas Wilson med Sly från USA samt inte minst finalens (och semifinalens) enda kvinna Lyle Lad med Shep också från USA.

Suck, det hade varit roligt att vara där och se det, viskar Askungen-;).

Inga svenskar i semifinalen

Ty Nant Flash och Eva gjorde ingen dålig runda i kvalet på WT, men varken hon eller någon annan svensk har lyckats gå vidare till semifinalen idag lördag. Bland våra nordiska grannar är det bara tre norrmän med varsin hund, danska Tony med Taff samt Erik Holmgaard med både Joe och Sally som är med i leken än så länge.

Konkurrensen är mördande givetvis, men ska man också gissa att de skotska fåren är en utmaning för svenskarna jämfört med de tama och snälla mähän som vi har i Sverige?

Två Ty Nant-hundar på World Trial

VM i fårvallning, eller vad vi nu ska kalla World Trial på svenska, pågår torsdag-söndag i England. Torsdag och fredag är det kvaltävlingar på tre fält samtidigt, dvs 6 startfält med totalt 240 startande från länder över hela världen. De 7 bästa från varje startfält går vidare till semifinal med 42 starter på lördag, och sedan 16 starter i final på söndag.

Idag torsdag startade Eva med Ty Nant Nike på bana 1 - tyvärr går de inte vidare till semifinal, och det gjorde inte heller någon av de andra svenskarna som startade idag. Däremot hade Finland, Danmark och Norge ekipage som lyckades gå vidare.

Imorgon startar Eva och Ty Nant Flash på bana 3. Vi håller tummarna för dem och för att åtminstone någon svensk ska vara med i startfältet på lördag (och söndag).

Seth (och jag inte minst) gör en omstart

Sedan några dagar är Seths 3 veckor långa antibiotikabehandling över och om 6 dagar till är även karenstiden slut enligt Jordbruksverkets dopingregler. Seth mår fint även om konditionsträningen är eftersatt, och fortsätter han må bra försöker vi oss på IK2-start i Gynge torsdag och fredag nästa vecka. Det läskiga med den här sjukdomen är den påverkan den har på nervsystemet, och visst har han kvar vissa grejer där men det är bagateller i det helvete som varit.

Den målsättning jag satte för Seth tidigt i våras var att kvala in och göra en bra insats på årets Unghundscup, samt att starta upp honom i IK2. Allt gick på räls och var lätt som en plätt tills alla möjliga obegripliga beteenden började dyka upp för några månader sedan, typ tajta, ta fel på riktning, vägran, seghet och osäkerhet i största allmänhet. Man tar det ju först som träningsproblem, inlärningströskel och liknande, men Seth mådde ju helt enkelt skitdåligt. Det är talande för rasen i största allmänhet men också för Seths egen stora samarbetsvilja och dådkraft att han ställde upp och försökte som han gjorde. Jag tvekar fortfarande på om jag ska anmäla oss till Unghundscupen. När målsättningen var att göra ett bra resultat känner jag ingen anledning att åka dit med inställningen "det får gå som det går".

Under medicineringen har han blivit piggare och gladare för var dag och just nu känns det som att jag fått tillbaka stora delar av min gamla hund. Men det djävulska med denna bakterie är att den är mycket svår att bli av med. Den lägger sig i vila inne i vissa typer av vita blodkroppar och där kommer antibiotikan inte åt den. Under de här deppiga veckorna med många tråkiga tankar i huvudet har jag haft "terapiprat" med andra drabbade och fått många mail med både uppmuntrande och nedslående berättelser ur levande livet. Det verkar i alla fall oundvikligt med åtminstone ett återfall - ibland kommer det redan efter några veckor och ibland dröjer det ett halvår. Sedan verkar ett stabilare läge infinna sig med antingen konstanta återfall eller ett någorlunda OK liv.

Jag har bestämt mig för att inte räkna ut Seth utan satsa på att han hör till dem som kommer tillbaka, och så länge jag satsar på det ha 100 procent närvaro i ett bra och ändamålsenligt beteende inför sjukdomen. Har de senaste veckorna tänkt mycket på Serge van der Zweeps runda med Jim på EM i Andrarum, ett föredöme i mental hantering av ett dåligt läge. Serge kvalar in till finalen med en hund som mycket väl hade kunnat göra en runda som placerat dem på prispallen men Jim springer bort sig i första utgången, liksom många andra, men Jim springer bort sig värre än någon annan. Vi som jobbade i första utställningen var de enda i Andrarum som hade uppsikt över Jim hela tiden och vi såg hur väldigt vilse han var och hur jättelångt han redan sprungit när han efter 11 minuter (hela tiden springande) äntligen hittar fåren. Redan där hade många givit upp och gått ut för att leta reda på sin hund, särskilt jag. Men Serge är där han är idag för att han har styrkan att sedan köra resten av banan med full mental koncentration på att gå en vinnarrunda trots att seger redan var utesluten. Resten av banan går super och inom de 30 minuter ekipagen hade på sig utför Serge och Jim alla moment och slutar på en åttondeplats i EM-finalen istället för att vara brutna och stå sist!!! Sååå starkt! Där har jag en hel del att lära, och det ska jag försöka bjuda Seth på nu.

Och annars? Ja det vill jag inte riktigt tänka på, men det är väl omplacering till ett vilsammare gårdsliv utan prestationskrav.

Fotona är från igår när Seth för första gången på flera veckor fick jobba. Jag hann ta dem under tiden som han packade in djuren mot en grind som de av någon anledning alltid ska vägra gå ut genom för att vandra till bete i nästa by.

Ty Nant Samba är här

Visa alla

Hämta

Allt handlar om personligt tyckande, men i mina ögon var det Sambas matte som drog den stora vinstlotten i kullen med Ty Nant Day och Borris. Det blev riktigt fina hundar överlag i kullen, men när Samba kom på nybörjarkurs i vallning för mig våren 2010 tillsammans med sin matte, ja då bara blev jag lycklig. Gjorde ett oblygt försök att få köpa tillbaka henne, men nej...

Nu är hon i alla fall här på träning för att jag ska försöka gå ett VP med henne i höst, och ja, sedan är det både höftledsröntgen och ögonlysning som vi ska igenom. Men om allt detta funkar, så finns det en vidtalad hane i Danmark som väntar. Intresserad av en valp? Maila mig i så fall på lena@karlssonpost.se så kan jag berätta mer om den tilltänkta hanen och om Samba.

Samba är typen som kunde allt om får redan från början. Hon är alltid på väg in mot djuren men på något märkligt sätt ändå helt välbalanserad i djup- och sidled i drivningen, och flankerna är sådana jag gillar som är både utåt och inåt samtidigt.

Men hemma hos sig arbetar hon utan kommandon, så det är något av en utmaning att få henne klar för ett VP i höst... Kommandona i sig är inget problem att träna in, men det handlar om att få borra sig in så långt i huvudet på henne att hon accepterar att jobba efter mitt huvud och inte sitt eget - och att få detta att funka även på 150 meters håll.

Misslyckas vi med VP:t så är det i alla fall alltid en lycka att träna en hund som Samba, en aldrig hackande motor och en makalös närvarokänsla i varenda steg. Och så behöver jag någon ersättning att träna nu när hennes bror Seth är sjukskriven och ska ta det lugnt.