Nordiska Nursery-finalen

Hemma igen efter en trevlig - om än ganska regnig - Nurseryfinal i Norge några mil väster om Oslo. Trevlig samvaro med hela det svenska laget, och särskild bonus att dela stuga med någon som steker perfekta bacon och ägg till frukost kl sex på morgnarna - tack Krille!

Stora delar av det svenska laget (jag o Zack längst ner till höger) fotade av Karin Mörling. Vi gjorde vad vi kunde för att hålla värmen inne och vattnet ute. Zack var med som allt för entusiastisk hejaklack - stod på bakbenen stora delar av tiden för att se vad som pågick ute på banan.

Och JA - SVENSK REVANSCH på förra årets storslagna förlust: Sverige vann i år med snittpoängen 114 poäng!!! Norge hade 108 och Finland 97.

Sammanfattning av det här inlägget: 1) lite om banan o fåren, 2) jag var helnöjd med Luckys insats, och 3) lite "svenskgnäll" på arrangemanget.

Vår träningsbana i förra inlägget var helt rätt och innehöll alla bansvårigheter som vi sedan skulle behöva klara i Norge. Den enda nya svårigheten var att det regnat ordentligt i veckan före tävlingen och fortsatte regna hela lördagen. Fåren sjönk med klövarna och att de dessutom saknade respekt för hundarna gjorde det trögt och tungarbetat. Bäst funkade det med den typ av hundar som kan småspringa efter får utan att lägga för stort tryck - fick de bara igång fåren så kunde det bli en för förhållandena fin runda med bra flyt.

På tre ställen på banan gjorde de bastanta och oklippta tackorna  seriösa försök att slippa hela tillställningen: första gången när de skulle runda stolpen och gå ut på drivningen, andra gången när de skulle över en lerig körväg för att komma till crossgrinden, och tredje gången i delningsringen.

Tyvärr blev fåren för utmanande för rätt många hundar så det blev en hel del diskningar. 12 diskar sammanlagt är rätt mycket i en finaltävling. Domaren Con Mc Garry var då ändå ganska tillåtande för att hundarna sa ifrån när fåren ställde upp sig eller försökte dra sin väg.

Snart dags för söndagens start. Jag har krängt på mig det dyblöta startnumret och ska ta av Lucky värmetäcket. Tack Karin Mörling för fotot.

Själv bestämde jag mig för att köra Lucky i "felsäkert läge" när jag såg hurdana fåren var och inte släppa upp honom för mycket. Hade jag sagt åt honom att gå på mot tackorna och sätta fart på dem så bedömde jag risken som för stor att han skulle ruskat till någon av dem i hasen om de inte lytt meddetsamma. Därför tog drivningen lång tid och det är inte direkt elegant att till stora delar flanka fram fåren, men han hade stenkoll hela tiden. Tiden ute i fållöppningen båda dagarna. Men jag var helnöjd med att Lucky lyckades hålla djuren på linjerna i stort sett hela vägen, lyssnade och samarbetade banan igenom och orkade med typ 699 kommandon - det var starkt med tanke på att han inte har någon tävlingserfarenhet. Vi landade på 15 plats i ett startfält på 31. Nu ska han ha träningsvila och få smälta allt han lärt sig på kort tid - hoppas att det inte blir för mycket snö utan att det går att köra igång framåt mitten av januari igen.

En sak hade jag gjort annorlunda på söndagen om man fått veta poängen på lördagen och kunnat ändra sig. Jag brukar inte försöka köra efter hur olika domare bedömer utan kör alltid som jag tränat hunden, men det här handlar mer om banstrategi. Jag skickade vänster i hämtet, inte av något särskilt skäl utan mer för att det kändes mest naturligt och för att hunden behövde försvinna ner bakom en backe där man inte kunde se den i högerhämtet om den skulle få ett bra djup bakom djuren - och jag vet att Lucky alltid väljer att söka upp ett mycket bra djup. Eftersom jag ville kunna se honom hela utgången så var vänster bättre. Men på vänster fanns en holme med några buskar och träd i höjd med sänkan där fåren ställdes ut, men eftersom löven var fällda kunde hunden hela tiden se fåren så jag såg inget problem trots att jag var nästan helsäker på att Lucky skulle välja att gå utanför holmen. Men det straffade sig - endast 15 p på utgången (10 p på upptaget så han hade landat på helt rätt plats). Och uppenbarligen var det en princip hos domaren att hunden inte skulle gå utanför en holme för det blev samma poäng på söndagen då jag åter skickade vänster. En annan hund som gick precis som Lucky längs med staketet hela vägen men vände in innanför åkerholmen fick 20 på utgången. Jag hade inte kunnat dirigera Lucky att gå innanför åkerholmen, men om jag istället skickat höger hade han haft 18-20 p i utgången trots att hundarna även där tappade ögonkontakten med fåren om de gick på baksidan av kullen. Men egentligen spelar det ingen roll eftersom jag inte hade åkt dit för att tävla om tio i topp-placeringarna utan för att få erfarenheter och kolla vad vi skulle klara på en stor tävling - nästa höst är Lucky 2,5 år och har en hel tävlingssäsong bakom sig, så då ska vi satsa på placering.

Och så till slut några kommentarer om arrangemanget. Jag både inser och anser att man ska ta seden dit man kommer och delta på ett positivt sätt med de förutsättningar som bjuds, men jag tycker också att det är tillåtet att reflektera lite över sådant som kunde varit bättre. Bjuder man in deltagare från fyra nationer till en finaltävling, så är det många som har offrat mycket tid och pengar på att ta sig dit - och då ska man som arrangör anstränga sig lite extra för att göra det till en tävling som fungerar bra på alla sätt.

1) Sekretariat kan man inte riktigt säga att det fanns. Det tog flera timmar mellan nya resultat som man kunde hitta på ett handskrivna lappar på kaffebordet, och det var ganska slumpmässigt vilka resultat det var. Resultaten från första dagen lär ha publicerats på hemsidan under kvällen, men det var ingen info om det och jag tycker inte att man ska behöva ha en smartphone eller mobil datoruppkoppling med sig på tävling för att få veta läget. Själv tycker jag också att det hade varit lärorikt att under dagen kunna kolla hur olika saker bedömdes eftersom det var en bana som bidrog till många olika scenarier och varianter på utgångar, stopp, hantering av flyende djur m m.

2) Funktionärer. Förutom de som ställde ut djuren så verkade det vara i stort sett två personer som gjorde jobbet. Det var två jättetrevliga tjejer, men det hjälpte ju inte när de både skulle grädda våfflor, koka korv, sköta resultat/sekretariat och sitta domarsekreterare.

3) Dagarna i andra halvan av november är korta men banan var ändå inte byggd när vi kom på morgonen. Tävlingen kom igång nästan 45 minuter efter utsatt tid och de sista tävlande startade i kamp med ljuset. Sveriges Anja med John gick allra sist och hon är ju ung och har lite elasticitet kvar i ögonlinsen, men själv skulle jag inte klarat av att se grindarna ö h t. Lite vit sprayfärg på dem, eller åtminstone några vita band hade känts som en rimlig arbetsinsats från arrangören.

4) Allmän service - ingen toalett, eller i alla fall ingen upplysning om att det fanns. Västarna med startnummer hade jag själv tagit hem och torkat till söndagen om jag varit arrangör - nu var de istället drypande blöta och luktade sur disktrasa på söndagen. Jag vred några dl vatten ur min innan jag tog på den men en del tog inte på den alls. Startavgiften för de två dagarna var 600 norska kr, dvs ca 720 svenska - rätt saftigt tycker jag med tanke på att de inte har något krav på veterinärbesiktning i Norge. Roligt och ambitiöst att ta in en domare från Irland, men sååå mycket kostar det inte.

Sedan kan man ju fundera lite över hur bra koll domaren och domarsekreteraren hade på varandra. På både lördagen och söndagen fick jag gå av vid fållan för att domaren ropade "time", men jag är inte säker på att tiden verkligen var slut på lördagen. Jag satte på min tidtagare i telefonen när jag gick ut till posten, och när jag hade gått av efter att tiden var slut tittade jag igen och hade fortfarande tid kvar enligt telefonen. Just då brydde jag mig inte utan tänkte att sekreterarens tidtagare gick likadant för alla, och då spelade det ju ingen roll. När nu resultatlistan finns på internet står där 10 minuter (man hade max 11)! Det stämmer alldeles utmärkt med min telefonklocka, så antagligen fick jag gå av felaktigt p g a dålig kommunikation mellan domare och sekreterare. Fåren var i rörelse och halva flocken redan inne i fållan så momentet var i stort sett avklarat. Poängen vi missade gör mig inget men det förstärker känslan man hade av att det var rörigt och lite oerfaret kring sekretariatsarbetet.

Hej Norge!

Idag har Krille, Thomas o jag byggt en riktigt jäklig Norgebana  o tränat Race, Win o Lucky. Nu lämnar vi Sverige och imorgon ska vi göra vad vi kan för att slå åtminstone några norrmän - Nordic Nursery Final nästa uppehåll.

Och här kommer filmen

Här är videon Erika tog på mig och Lucky på Nordiska Nursery-uttagningen och som jag utlovade i inlägget igår. Jag har inte sminkat den med flashig musik så det går bra att inse ohörsamheten som jag retade upp mig på - i stort sett varenda liggsignal med visslan var jag tvungen att förstärka med att ryta "ligg" efteråt. Jag skickade honom från draget i hämtet och det är därför han vill lägga sig och jag visslar till två gånger - fyra poäng bort - slutresultatet blev 84 poäng. Han missar inte crossgrinden, utan den var en "pull through", dvs skulle tas bakifrån.

Höstpladder

Här händer väl inte så fasansfullt mycket mer än att det är väldigt mycket höst och det är dags att flytta in djur o grejer. 

Räddningen ur värsta höstdepressionen är att Zack får träna igen. Är han eller jag mest nöjd? Jag har ökat träningstiden med några minuter då och då så nu är han uppe i 10-12 minuter och blir bara bättre och mjukare i rörelserna. Som jag misstänkte så hade han glömt bort de fina innerflankerna vi hade tränat in till i våras, men han vet vad jag syftar på när jag harklar mig så de kommer nog tillbaka-;). Lite otränad på att ta in längre flöden av kommandon i början när jag körde igång honom, men nu är han helt mjuk och följsam i huvudet och bara flyter med i visselsignalerna. Mest får han driva men har också börjat få göra lite snabba saker som t ex dela och sortera. Snart ska han få börja hämta på lite kortare avstånd.

Några bilder från dagens träning. Men det är ju inte ljust ens mitt på dagen - kameran ställde in sig på bländare 9 och bilderna är helt korniga. Fast de föreställer åtminstone finaste Zack!

I veckan som gick var jag utanför Eskilstuna och höll kurs; några ansikten från tidigare kurser - alltid roligt att se hur de tränat på och utvecklats i mellantiden, men mest nya förare och hundar och det är alltid spännande. En sak man inser när man är ute och kursar både här och där är att det finns många kloka förare och fina hundar i detta land, även om inte alla av dem dyker upp och visar sig på tävlingsbanorna.

Helgen dessförinnan var jag med Lucky på uttagningstävlingarna till Nordiska Nursery-finalen (hundar yngre än tre år) som går i Norge 17-18 november. Förutsättningarna var väl inte de bästa då han varit skadad i en tass i veckan innan och haft burvila samt dessutom varit bortlämnad medan jag var på jobb i Västergötland. Mycket riktigt var det en explosionsmotor jag släppte lös, men eftersom jag var helt inställd på att tävla för att vinna så körde jag runt honom riktigt bra med hjälp av broms och flanker - han kom fyra, och de tre före honom var snart treåriga hundar som hade två tävlingssäsonger bakom sig. Det var inte så illa av oss med tanke på att det bara var en månad efter att Lucky tävlingsdebuterade på IK1! Film kanske kommer för Erika Mattsson filmade rundan.

Men samtidigt som jag var nöjd med mig själv för att jag hunnit med i svängarna och över att Lucky var både läcker och effektiv, så var jag också lite retad på att han för första gången varit seriöst ohörsam. Jag bestämde mig för att på tävling nummer två så skulle han ta ett liggkommando i framdrivningen, punkt slut. Tja, och i samma ögonblick som man börjar tänka på det sättet så slutar man nog också att tävla. Vi motarbetade varandra hela vägen och det gick inte bra. Sedan fastnade vi i delningen med de märkta djuren trots att Lucky då hunnit jobba av sig och samarbetade fint igen - en 20 kg mindre tacka än de andra var märkt och hon var hysteriskt noga med att gömma sig ihop med de omärkta som skulle delas av, så där gick tiden ut och alla poäng från delning, fålla och singel borta.

Så totalt blev det bara en reservplats till Nursery-finalen - men det räckte det också, så nu är det bestämt att vi åker. Lite kul att komma ut eftersom allt annat tävlande fick ställas in den här säsongen när Zack behövde opereras.

På söndagen var det vanlig IK2, och det hade jag lika gärnat kunnat låta bli att starta eftersom Lucky bara hade jobbat på att tillfredsställa sitt eget kontrollbehov under uttagningstävlingarna på lördagen. Det var mera drag i djuren på söndagen och Lucky tryckte dem hela tiden längre in på fältet (säkert 10-15 meter innanför framdrivningslinjen), men när han sedan var nästan framme med dem insåg han att det högerkommando jag tjatat om hela framdrivningen nu var ofrånkomligt att lyda - kortslutning i skallen och han bumpade in i flocken och bet en tacka i svansen (inga skador tack och lov). Måndagen hade han "betänketid" i hundgården men den hade inte haft någon större verkan för han började med att köra autopilot på tisdagen igen. Då insåg jag att Lucky är 20 månader och på väg in i det där sista stora tonårsupproret som unghanar brukar drabbas av nån gång efter 18 månader och fram till två år - dags att visa upp morsan m a o. Just nu är han eftergiven och fin igen och vi är sams-;), ja t o m jättesams, men det vore naivt att tro att det var sista gången som han försöker resa sig innan han blir vuxen på riktigt. Men nu tränar vi för att göra två bra rundor i Norge - och eftersom Lucky inte är tre år förrän 2014, så kan han få starta i Nurseryfinalen nästa år också!