En irländare och andra på besök

Här bor man mitt ute i de skogiga tassemarkerna mellan Småland och Blekinge, men det är faktiskt inte så ensamt som det kanske låter. I stort sett varje vecka dyker det upp något roligt besök om jag inte är ute och far själv.

Förra veckans höjdare var klubbkamraten Kristian Carlsson med ca sju månader gamla Glencregg Chase som är son till Glencregg Becca (och därmed sonson till World Trial-Becca) och James McGees Sid/Seth. Jag såg Chase sent i höstas som ca 4-månadersvalp och blev mycket imponerad - inte för något han var tränad att göra utan för att han bara började gå med en rätt stor flock djur med klockrent tempo och avstånd. Sedan dess har husse inte haft några djur som gått att träna på och nu var träningsabstinensen så stor att Kristian kom för att köpa ut några invallade vinterlamm. Chase fanns med i bilen och det var lite oemotståndligt att be att få se honom igen... Vi tränar alltså inte eller har några syften alls på den här lilla filmen, utan Kristian bara låter honom gå lite med lammen innan vi lastade dem. Jag tycker Chase visar samma fina kvaliteteter som när jag såg honom i höstas: total närvaro och koncentration, odramatisk, fina rörelser, bra kommunikation med fåren - ja allting som man vanligtvis inte kan räkna med hos en helt otränad valp, helt enkelt en kille som jag tror att tikarna gör rätt i att hålla lite koll på inför nästa vinter.


Den här veckans höjdare var Sofie och åtta månader Jazz (Killiebrae Mae x Yazz). Det här var första gången som det var meningsfullt att ha Jazz i något större än en grindfålla. I början stretade och drog han en hel del i det här lite större utrymmet och var tillbaka på beteendet att stoppa djuren genom att trycka upp dem mot staketet, men efter ett tag mjuknade han och Sofie kunde släppa linan, och mot slutet går det så bra som syns på filmen. Han orkar inte riktigt upp till kl 12 ännu utan är mer inne på att mata på. Han är inte färdig ännu att sätta press på för att få honom att öppna upp mer. Den tid det kommer att ta att få Jazz att hitta headingbeteendet kommer Sofie att ha igen när det kommer till drivningsträning längre fram - där visade han oss i flera sekvenser att han redan behärskar både tekniken och balansen.


Lamningarna hemma hos Sofie börjar också vara överstökade så Claes och världens finaste Ty Nant Doff hade tagit sig tid för att följa med och kolla in lillebrorsans framsteg. Doff har blivit lite åldersgrå runt nosen men säger verkligen inte nej till lite träning - gissningsvis blev det dusch för både Yazz och Doff ikväll efter träningspassen i regn och gegga.

Tidigare i veckan var jag iväg och höll kurs med tre duktiga instruktörer. Så roligt med kloka kommentarer och frågor - lite ork kvar efter en sådan dag. Kurser för nybörjare är för det mesta jätteroliga, men jag brukar vara helt slut och tom när kvällen kommer.

Igår gjorde jag en riktig genomkörare med både Zack och Bet. Började faktiskt köra lite momentträning med Bet också. Jag brukar hänga mig kvar rätt länge i grundträningen, alltså träning av färdigheter, men det känns faktiskt inte fel att börja lite med momentträningen  och sätta ihop till små sekvenser för henne. Har bara tränat henne sedan mitten av november så det är helt sjukt hur snabbt hon lärt sig och blivit trygg och villig i både i färdigheter och kommandon. Vi har också en process på gång där hon får jobba med att hitta rätt storlek på utgångarna - jag resonerar med utgångarna som med flankerna, att det är bättre om hunden får hitta dem själv innan man börjar lägga sig i och justera.

Att träna två hundar på samma moment belyser verkligen hur viktigt det är att ha en handling som är avpassad för varje hund. Gårdagens momentträning med Zack och Bet var bl a framdrivning och vändning runt föraren. Det är ett moment där det är oerhört svårt att få flyt med Zack, men där det visade sig väldigt enkelt att få fåren att bara rinna runt för Bet. Det är absolut inte så att Bet har mindre tryck än Zack, nästan tvärtom, men ö h t flyter hon på ett sätt som gör en tävlingsbana lite lättare än med en hund som Zack där varje steg är en akt av kontroll och det lätt blir dramatiska växlingar mellan driv och flank som kan få fåren att studsa hit och dit. Han har helt enkelt en så stark kontroll av fåren bakifrån att de kan reagera med precis vad som helst när jag ber honom flanka för att ta fåren runt mig efter framdrivningen - detta måste förberedas genom att få honom att släppa på intensiteten i framdrivningen i tid, men det skiljer hur olika får reagerar på det.

"Min hund äter fårskit när vi tränar"

Jag fick en fråga i min epost från en av bloggens läsare. Frågan handlade om något som inte är helt ovanligt och jag bestämde mig därför att svara i form av ett blogginlägg istället för till frågeställaren privat. Här kommer först frågan:

"Har ett problem jag funderat länge på.
En av mina Bc killar som nu är 2 år äter (fortfarande) så fort han kommer åt fårskit medans vi vallar :(
Ser inte honom som stressad men någon frustration måste det vara?
Vet inte vad som är rätt att göra = säga till honom ordentligt eller ........"

Ett kort svar för den som inte vill läsa så långt: 
Det här är ett klassiskt exempel på det man inom etologin (läran om djurens beteende) kallar för överslagshandling. Din hund vet inte om att den gör det, så det är både grymt och meningslöst att huta åt honom att sluta.

Och här är ett längre svar av mitt vanliga babbliga slag:
En överslagshandling uppstår i konflikten mellan två motstridiga signaler och de impulser de ger upphov till. Själva överslagshandlingen har inget att göra med de beteenden som den inre konflikten består av.

Det finns gott om exempel på männsikosidan också, som kanske är lättare att förstå. Du möter din chef i en korridor på jobbet och han/hon stoppar dig och börjar prata om en rapport som du ännu inte fått klar. Du känner hur adrenalinet flyter till och du är på vippen att skälla ut chefen för att han/hon hela tiden lägger på dig nya arbetsuppgifter så att du aldrig får arbetsro att göra färdigt rapporten. Men du hålls tillbaka av en stark önskan att slippa bråka och snabbast möjligt bli kvitt din odrägliga chef som ändå aldrig kommer att förstå dina orimliga arbetsvillkor. Vad gör du istället för att antingen ge chefen en käftsmäll eller vända på klacken och fly? Jo, helt omedvetet och reflexmässigt rättar du skenbart till din blus lite grann eller stryker din lugg bakom örat trots att frisyren redan låg där den skulle - två typiska exempel på överslagshandling som hjälper dig att inte falla offer för ditt inre tryck. Det är viktigt att förstå att en överslagshandling är helt orelaterad till själva konflikten och att den inte utförs för att uppnå ett mål.

Det är ungeför det här som händer när en hund i en inlärningssituation gäspar eller pinkar eller äter fårskit, gräs och snö. Hunden läser signaler från fåren som den reagerar på och samtidigt säger du åt den något helt annat. Om det är en förarvek eller signalkänslig hund så kanske det bara helt enkelt är så att den inte förstår vad du vill och inte vågar försöka. Man kan även hamna i den här situationen med en "hård" hund som vill mycket - den förstår egentligen inte vad vi vill eller vad den gör för fel men den har "the hard way" lärt sig att vi kan bli väldigt otrevliga under träningen och "väljer" istället att hålla tillbaka. Motstridiga signaler från fåren och föraren kan vara mycket svårt för en hund som är genetiskt disponerad både att ha ordentlig kontroll på djuren och ett stort öra åt föraren.

I stort sett alla hundar visar ibland under sin utbildning upp någon överslagshandling, och det kan just då vara en bra lösning för både dig och hunden som gör att ni båda slutar fokusera på en omöjlig konflikt. Det brukar ha löst sig av sig självt redan till nästa träningspass när hunden fått vila lite på saken. Men det är svårt när det blir en konstant vana. Att överslagshandlingen blivit en vana hos hunden måste inte bero på att vi konstant lägger felaktig eller för mycket press på den. Har den väl lärt sig att "koppla av" på det här sättet kan det bli självbelönande och därmed förstärkt.

Ibland när någon elev har en hund som reagerar med överslagshandlingar så kan jag väldigt tydligt se vilka krav/konflikter det är som utlöser beteendet. Men om man har en hund som konstant avlastar sig genom överslagshandlingar får man göra något mer radikalt än att bara lätta på pressen i vissa lägen. Några grundläggande frågor man får ställa till sig själv kan vara:
Är hunden tillräckligt tänd?
Började jag träna min hund innan den var mentalt mogen för det?
Hindrar jag hundens naturliga sätt att arbeta?
Har jag dödat min hund med för mycket okänslig mängdträning på tröga eller elaka får?
Är min hund rädd för fåren?
Har hunden förstått mitt system för belöning och bekräftelse?
Lyckas jag förklara för min hund vad jag menar eller anpassar den sig bara?

Om man känner på sig att svaret på ett antal av de här frågorna inte är riktigt det man önskar så skulle jags själv börja om hela träningen på ett helt annat sätt som bygger på trygga situationer där man bara jobbar med de bra beteenden som hunden själv bjuder på. Lägg undan kommandona ett tag och försök istället åstadkomma kommunikation - och kom ihåg att den kommunikation som träningen ska baseras på är den som sker mellan hunden och fåren. Då blir hunden snart harmonisk och orkar med att ta in även dig.

Om överslagsbeteendet mer är knutet till någon viss situation så går det att träna bort. Det första man måste göra är att bearbeta sin egen irritation och frustration över hundens beteende - din hund känner det på lukten långt innan du vet det själv. Det andra är att lära sig identifiera situationerna och alltid innan det händer ha avbrutit med att skapa en helt oväntad situation för hunden - kanske ett helt otippat kommando, eller bryt träningen helt, eller sätt på din hund ett koppel och låt den sitta och titta på medan du med glatt humör själv jobbar lite med fåren, sätt dig och drick en kopp kaffe utan att ens notera att hunden sitter och väntar. Det finns rätt många sätt att lätta på hundens förväntningar om något jobbigt och istället börja hoppa av längtan att få hjälpa till.

Jag har själv lyckats producera en gräsätare en gång för många år sedan. Det var en hund som var mycket av allt men som också behövde hjälp med väldigt mycket för att inte göra dumma saker. Jag gjorde misstaget att försöka reglera honom för hårt och hålla tillbaka dumheterna med press. Dömt att misslyckas givetvis, men jag lärde mig en nyttig läxa och fick rannsaka mig själv. Jag började om och lät honom under lång tid bara träna i felsäkra situationer där jag kunde låta honom hålla på utan korrigeringar och stopp. I ett sådant läge måste man också bestämma sig för att inte lägga någon uppmärksamhet på teknik och detaljer utan bara se till att schysst beteende leder till belöning, dvs att få jobba fritt på fåren. Det var inte en hund jag blev bekväm med men han slutade äta gräs och blev högst användbar.