Kvällens utmaning

Bets andra tävling ikväll. Samma plats och samma djur och nästan samma bana, men ändå en helt annan tävling. Väldigt bra den här också, och mer spännande vilket alltid är roligt, men också med fler utmaningar att överleva.

Skillnaderna:
> Rörligare får - kanske för att det regnade förra tävlingen och istället blåste lite kallt den här?
> Ingen grind på fållan - betydligt svårare för både hund och förare att lägga rätt tryck på djuren.
> Men framför allt ställdes djuren ut mycket närmre hanteringsfållan den här gången. Förra tävlingen var det så långt bort att draget tillbaka till fållan inte fanns, samt att Evas Flash låg mellan djuren och hanteringsfållan. Den här gången låg Flash och höll utsidan istället. Resultatet av detta blev 6 diskningar på 20 startande.

För min egen del sumpade jag sannolikt någon av pallplatserna genom beslutet att jag ville skicka vänster för att möta upp draget mellan djuren och hanteringsfållan och göra upptaget på huvudena. Det är det hon är tränad att göra, och det är så det ska gå till. Problemet var bara att vänster såg rätt trångt ut, men jag vet ju att hon kan det här så det var bara att testa om det skulle gå. Hon visade att hon ville gå höger, men jag insisterade på att gå mot startstolpen med henne på min vänstra sida. Okej sa Bet, men för att skaffa sig det utrymme hon tyckte krävdes så gjorde hon en riktigt rejäl runda bakåt på fältet innan hon kom till staktet som hon var tvungen att följa - 7 poäng i avdrag för bakåtrundan och mina in-kommandon, vilket givetvis var helt rätt av domaren. Men jag är mycket nöjd med att Bet visade modet att fullfölja vänsterbågen istället för att stänga igen öronen och skära. Fint upptag och framdrivning med bara två tappade poäng trots den vådliga utgången. Endast en hund till skickades vänster, Britt Lindhés Reti som gjorde det väldigt fint, men Reti är mellan fyra och fem år och hade till skillnad från Bet erfarenhet att utföra uppgiften perfekt - snyggt!

I övrigt gick Bet själva banan lika enkelt som förra gången, men med skillnaden att hon visade större självsäkerhet nu. Båda tävlingarna har jag gått med en bit ut på banan, men nästa gång lämnar jag henne och står kvar vid posten om det är normalsvåra förhållanden.

Med de två första tävlingarnas placeringar har vi tagit oss upp på rankingplats 24 till Unghundscupen (35 som får starta)... ja egentligen är hon så ung att jag inte bör tänka på det förrän till nästa år, men kanske det skulle kännas roligt 28 september att få starta där när hon hunnit skaffa sig betydligt mer erfarenhet... Ska vi ut och jaga lite poäng till? Men alla tävlingar är ju så sjukt överbokade eftersom rankingperioden blivit så kort i år för unga hundar som inte var ute och skaffade sig poäng i höstas. Det brukar behövas kring 20 poäng för att komma med, men gissningsvis blir det en del lägre i år. Vi får se men i maj finns inget ledigt att anmäla sig till och i juni är vi hemma och sköter lamningar, och 14 juli är rankingperioden slut.

Grymt bra tävling

Så var då Bettans tävlingsdebut avklarad och jag är helnöjd med henne - FTW Red Bet 15 månader och 90 poäng och förstapris, domarkommentar: "ekipage med härligt flyt".

Kostade på henne ett stödkommando i utgången när jag såg att hon tvekade på utställaren i regnrock och med stav. Det andra som tog en pallplats ifrån oss var att repet i fållgrinden hade fastnat och eftersom jag tagit av mig glasögonen i regnet så såg jag inte varför jag inte fick upp grinden - under tiden hann fåren passera fållan och två poängs avdrag för det... Men det gör inget för känslan i rundan var helskön.

Det var en mycket fin tävling med otroligt många vältränade och bra hundar - det var inte alls som det brukar på en IK1 med en del wobbel och strul. Eva Erikssons får var väldigt fina och tillät att man gick hur bra som helst om hunden visade respekt för djuren. Domaren Kjell Johansson sa också att han nog aldrig dömt ett liknande startfält. Med 90 poäng kom Bet och jag sjua, och Monica Larsson som vann hade 94 poäng så fatta hur tätt det var mellan placeringarna.

Och så kolla min Ty Nant-mössa - borde inte Thomas se till att jag kan vara ute och tävla med Bettan i en FTW-mössa?

Kedjar delning-fålla

Bettan och jag ska premiärtävla i övermorgon när min egen klubb Blekinge arrangerar IK1 i Agunnaryd. Vi har inte ban- och tävlingstränat något så det är kanske lite tidigt, och jag skulle inte anmält och åkt långt kan jag ju säga. Men eftersom jag ändå behöver vara funktionär, så varför inte påbörja Bets träning vid miljön på en tävlingsplats? Hon har tillräckligt med självförtroende för att inte ta skada och jag har lovat mig själv att inte drabbas av poängtänk, utan det här ska bli en positiv introduktion för Bettan med kram och beröm även om det skiter sig banmässigt.

Iaf tyckte jag att jag behövde träna att hämta med utställare en gång före tävlingspremiären, så i måndags hjälpte Eva mig med det. Bettan kan ibland tycka att människor behöver granskas innan hon går fram till dem om de inte ser helt vanliga ut, så Eva i mörka solglasögon, keps och stav i handen var precis vad vi behövde kolla av. Och det var bra att vi gjorde för Bet saktade av en del samtidigt som hon blev onödigt vid med stort djup bakom. Men vi gjorde tre hämt och det blev hela tiden bättre, så hämtet kommer att funka bra om inget väldigt oförutsett inträffar.

Och så har jag varit lite lat och inte ställt upp någon fålla för att träna indrivning i den, utan ursäktat mig med den typiska käcka kursanvisningen "det går lika bra att träna tvära flanker mot ett staket". Det var väldig tur att vi kollade av fållan också i måndags för Bettan fattade verkligen noll av att jag stod vid sidan av en grindöppning och kommenderade henne höger och vänster. Visst lydde hon snällt men hon jobbade mentalt på att fåren inte skulle gå på en annan sida grindarna än hon själv. Då spelar det ingen roll om flankerna är rätt eller fel formade - fåren kommer ändå inte att låta sig fållas.

Nu i helgen när jag varit hemma o haft lite tid så satte jag upp en fålla och nu är hon med på att fåren ska in i den. Men förutom att få in fåren i fållan är det faktiskt ganska avgörande för slutresultatet att hunden är van vid att kejda momenten på banan och själv har lite beredskap inför nästa moment. Så med några får i en liten hage  med fålla utanför huset har vi enkelt kunnat både börja och avsluta varje dag med att göra en delning-hopsamling-fålla. Det känns som att hon börjat känna igen kedjan - vi får se på onsdag kväll...