Dagens träningsinlägg kommer att handla om träning av
drivning i starkt drag. Men roligare än att träna hade varit om Lucky och jag
istället varit på väg till Holland för Europeiska Nurseryfinalen på
onsdag-torsdag. Men besked om att vi fick delta kom inte förrän 6 februari och
vid det laget hade jag redan räknat ut oss från startlistan, och sedan var det
för sent att göra sig av med bokade jobb. Jag försöker muntra upp mig med lite
"surt sa räven" och säger till mig själv att han är så ung att han
får delta nästa år också, och att det varit så dåligt med träningsmöjligheter
denna snöiga vinter att prestationerna ändå inte blivit på topp av vad vi kan, men
ändå...
I alla fall tränar vi en del på några små fält i närheten av
fårhuset där det är ett vansinnigt drag hemåt. Och det har uppenbarat för mig
att Lucky inte klarar av att driva mot drag - han släpper totalt och ger sig ut
på en båge till grindhålet (typ haha nu kan ni inte smita). Det är givetvis
ganska få hundar och hundar med mycket erfarenhet som kan göra en snygg
drivning mot ett jättestarkt drag, men Lucky har inte ens gjort ett försök att
ta befäl över fårens färdriktning. Men igår tror jag att jag hittade ett bra sätt
att hjälpa honom utan att dadda.
Jag jobbar mycket i träningen med att lära hundarna att ta
eget ansvar för att sköta sig och göra det jag ber dem. Så när Lucky i det här
läget har dragit iväg som en kanonkula i en stor båge åt vänster till
grindhålet korrigerar jag inte det med att be honom gå höger, utan säger
istället "nej". "Nej" är bland det första jag lär en hund
oavsett om den är valp eller vuxen när jag får den, och även hundar jag tar in
på träning. Det är inget argt kommando utan är en neutral tillrättavisning som
bara betyder "sluta med det där och leta rätt på ett bättre beteende".
Problemsökningen började med att jag testade av
svårighetsgraden genom att göra samma övning med de andra hundarna. Även de
överarbetade för att motverka draget men när de korrigerades klarade de bra att
börja driva samtidigt som de låg ute på flanken och bromsade mot fårens
flyktväg. Uppgiften alltså inte omöjlig. Vad skiljer då? Det ena är tidsfaktorn
- Lucky är ung och jag har inte ens haft honom ett år men han har ändå kommit långt
i träningen rent tekniskt sett men utan att ha så mycker erfarenhet i bagaget -
han är så duktig att det är lätt att kräva för mycket. Det andra är hundtypen -
han är en typ av hund jag väldigt sällan har/haft, dvs precis som de flesta
Border Collies är Lucky flankerande till typen medan jag mer trivts med hundar
som är mer drivande. En utpräglat flankerande hund söker när den själv får
välja lösningen på olika "kontrollproblem" med fåren att ge sig ut på
flanken för att stoppa eller passa, och har hellre sitt fokus framför djuren än
bakom. En del flankerande hundar kan ha en bra drivteknik men de
"vågar" inte riktigt använda den. Andra har inte heller tekniken. Och
en tredje grupp vill inte ens flytta fåren när det kommer till kritan. Ju
längre ut på den här skalan de är desto mer svårtränade är de för riktiga
arbetssituationer (på en tävlingsbana kan de ofta vara rätt behändiga).
I Luckys medskickade genetiska verktygslåda låg ingen fin
drivteknik och väntade på att plockas fram och putsas till. Hans stora räddning
är att han har en jättevilja att jobba på djuren och att han är fantastiskt
träningsbar - och när en hund är sådan kvittar det nästan vilka deras mest
uppenbara anlag är eftersom de då är möjliga att träna till i stort sett vad
som helst. Så det har inte varit svårt att lära honom att driva bra och han är
fullt införstådd med syftet, men krisar det har han inte mer erfarenhet än att
han tar till fel beteende, dvs slutar driva och börjar oroa sig över främre
delen av flocken och ger sig för långt ut på flankerna. Det kommer att ta tid
innan han känner sig trygg med att han kan kontrollera djur lika bra bakifrån
som framifrån. (Är det möjligen någon mer än jag som inser att detta är precis
motsatt mot vad jag skriver när jag bloggar om träning med Mae...?)
Och då var frågan hur jag ska lära honom att fortsätta
"tänka drivning" i svåra kontrollägen? Det första som behövde hända
var att jag fattade att mitt vanliga sätt i träningen att få hundarna att välja
ett annat beteende - dvs att säga "nej" - inte skulle funka.
Belöningen för att rusa ut på en båge till grindhålet och känna totalkoll på
att fåren inte skulle sticka var för stor. Uruselt av mig att behöva fyra
träningspass för att köpa den insikten! Och på slutet hade jag dessutom börjat
låta arg och otrevlig i "nejet"! Ett träningsuppehåll i några dagar
löste upp huvudet på mig.
Jag var (och är) fortfarande helt övertygad om att det inte
var rätt väg att börja korrigera honom med motsatt flankingkommando - jag t o m
testade: han lydde men förstod inte vad jag ville, utan blev bara mer på och
het för att kompensera för att jag gav honom uppenbart idiotiska kommandon när
fåren höll på att sticka.
Istället kom jag på "stand-träningen" (se blogginlägget
14 januari) som jag ju genomförde som en fokuseringsträning in mot djuren under
stillastående - varför inte återkoppla till den som ett verktyg? Inlägget 14
januari skrev jag efter bara några dagars träning, och efter det har han
verkligen befäst tekniken och förståelsen riktigt bra och kan det även i svåra
situationer, t ex på flanker och efter en vändning 180 grader. Och WOW JAA, det
fungerade! Idag har vi gjort andra passet med den här tekniken - mycket korta
"stand" under drivningen mot drag och sedan omedelbart framåtkommando
igen. Så fort jag ser att han nästa halvsekund vill dra ut på flanken så får
han "stand- fram". På slutet i sista träningspasset behövde han bara
höra s-et i stand för att själv ta tillbaka fokus bakom fåren.
Det här kanske inte skulle funka på alla hundar med
problemet - Lucky är så fantastisk på det sättet att han aldrig ger upp sin personlighet
och vallningen för att lyda och så har han så mycket positiv energi som många
hundar saknar. Men det går alltid att hitta lösningar på träningsproblem om man
lyckas ställa om sig själv och inte envisas med sådant som inte fungerar - tänk
om man kunde komma ihåg det mellan gångerna!