Nyårshälsning

Lagom till jul kom det hälsning från Kerstin med bilder på Doffs och Lunas valpar. Då hann jag inte lägga ut något men de passar lika bra som nyårshälsning. Jag valde det här fotot på lilla Effie som Kerstin själv ska behålla - sååå söt! och väldigt lik ett foto jag har på Doff från den åldern med den nyfikna blicken rakt mot fotografen.

Och så valde jag den här hanen som visst går under arbetsnamnet Smörkniven, lär vara väldigt charmig men jag vet inte om namnet kommer sig av att han smörar in sig eller om det är för teckningen i pannan som möjligen kan likna en smörkniv...

Det finns några hanar kvar som ännu inte är tingade, leveransklara från mitten av januari. Kerstin följer dem till fastlandet om man inte vill ta en vintertripp till Gotland, tel 0498-22 30 35.

Nu blir det vintervila

På lördag klipper vi ungtackor och de tackor som ska betäckas i januari. Sedan finns det bara antingen högdräktiga eller nyklippta djur och därmed blir det lämpligt att lägga in den årliga träningsvilan. Den är nyttig!

Unghundarnas tid är ju vintern men även de får vila lite tills klippningsstressen lagt sig hos djuren - sedan kan vi träna igen på rekryteringslammen som vi inte betäcker förrän i augusti.

Jag hade tänkt ta in de sista djuren idag torsdag så att de skulle hinna torka till lördag, men det blev ett snabbt säsongsavslut redan i tisdags när flingorna började falla när jag var ute och tränade. Därför blev det bara urusla foton i mobiltelefonen på årets sista träningstillfälle - håll till godo!

Doff

Under eftersäsongen har jag tagit itu med träningsbrister hos Doff, sådant jag missat och inte sett förrän nu när jag börjar kräva att han ska göra skapligt ifrån sig på en tävlingsbana. Det är lätt att förbise slarviga linjer hos en hund som driver så naturligt koncentrerat som han gör, om jag ska ha något att skylla på... Och bristen på ett eget förhållande hos honom till linjerna har varit enkelt att kompensera för, eftersom han har snabba lätta flanker och är mycket kommandovillig. Nu har jag jobbat på att plocka av honom kommandona och lägga mer ansvar på honom själv. Han har inte fått några flankingkommandon alls utan bara ett "nej" eller i värsta fall "ligg". Det har givit resultat och nu på slutet har han gått väldigt fint och nästan hållit djuren med "skänkelvikning" på en linje 90 grader från mig. Ett träningsuppehåll gör ofta att inlärningen sätter sig, så det kan jag ju hoppas på-:). Dessvärre får han fortfarande då och då problem med hjärtarytmi efter ormbettet i somras när han låg mellan liv och död med rusande hjärta under ett drygt dygn. Men jag har lärt mig se när det inträffar så att jag kan stoppa honom fort (själv skulle han gå tills han ramlade omkull). Det får bli nytt arbets-EKG till våren.

Donna

Denna lilla tjej har jobbat hårt med sig själv, och att hon samtidigt tagit emot så mycket vallningsträning är egentligen fantastiskt. Hon har utvecklat en väldigt fin känsla för djuren och blivit målinriktad och uppmärksam. För ett halvår sedan var jag fortfarande tvungen att hantera henne med mycket dominans eftersom hon inte klarade att samarbeta, men nu har vi börjat göra om hela träningen med en lågmäld kommunikation som känns mycket bättre och lovande. Tidigare i höstas när hon började inse att djurhanteringen krävde koncentration utvecklade hon sitt eye lite felaktigt, men det var ändå en början på positiv självreglering, så jag la inget krut på att få bort det. Nu börjar hon kännas rätt även om koncentrationen fortfarande avtar på längre håll eller om vi blir osams. En del saker gör hon faktiskt bättre än Doff, men hon har svårare att sätta ihop det till ett flöde. Mycket nyttigt för mig att fokusera en del på mitt eget beteende, för med Donna är det den totala tilliten som gör underverk. Hon kommer att bli lite stressad av att sluta valla ett tag, men det blir nyttigt och jag tror hon slappnar av.

Seth

Här har ni en seriös ung man som är noga med var han sätter ner tassarna. Han har stenkoll, sådan stenkoll att det är lättare att träna honom på lite större flockar där inte de enskilda djuren känner sig så låsta av honom. Han kann "lay down" och "walk on" och har verkligen fattat, men jag lägger honom rätt sällan för så fort han är i balansläge och har kontroll så går han ner i ett underbart drivningstempo. Hans största problem är ett lite för stort kontrollbehov, men vi tar det lugnt och då växer han ifrån det i takt med att han får erfarenhet. Seth är sååå speciell och jag gillar honom lika fanatiskt som han gillar mig. Han behöver verkligen inte vila nu eftersom det inte är länge sedan jag startade honom, men vi får ta det lite lugnt tills ungtackorna fått några mm ull igen. Seth fyller ett år Annandag jul!

Spike - kanske till salu

Den största hjärtevärmaren av de hundar som är här nu! Socialt går det inte att få en trevligare hund. Det är inte länge sedan han tände eftersom han har lite för stor respekt för människor och legat lågt av rädsla att ställa till något. Hans största problem är att han är för klok men nu känner jag att han börjar vara mogen för att samarbeta - och han vill inget hellre än att göra rätt. Därför tränar jag honom ännu inte utan uppmuntrar honom bara att ta för sig i fri vallning, vilket man inte behöver vara det minsta rädd för. Men den överdrivna förigheten till trots så är han inte det minsta mesig mot djuren utan har verkligt bra koll och moget beteende. Hämta en flock på 30-40 tackor 200 meter bort gör han hur fint som helst - men det går inte att be honom om det ännu för han känner sig osäker på vad man vill.

Tyvärr lider han i onödan av att befinna sig i skuggan av sin expansiva bror Seth som helst skulle jaga iväg honom från gården, så därför har Karin och jag beslutat att sälja honom om det infinner sig en köpare som är rätt. Denna NÅGON ska vilja lära sig valla tillsammans med en hund som är ett under av samarbetsvilja och som har väldigt lätt för att hantera djuren med rätt känsla (mer än så går inte att lova nu även om jag misstänker att kapaciteten på sikt är större än för många hundar). Denna NÅGON ska inte heller ha en massa andra hundar som slåss om förarens uppmärksamhet (en äldre pensionerad vallhund eller sällskapshund funkar nog). Jag hade gärna tränat honom själv för jag tror på honom, men han är värd en social situation som är bättre för honom (annars blir han kvar här). Rätt hund på rätt plats, brukar jag säga, så det får jag stå för i det här fallet också. Min tel är 070-395 48 77 och Karins är 070-326 95 95.

Spike har vuxit till sig

Spike har varit en märklig valp och unghund. Han har varit både väldigt vuxen och klok men samtidigt tydligt visat att han inte velat ta itu med omvärlden. Han vet vad man vill innan man ens öppnat munnen, och det gör givetvis livet jobbigt för en ung hund. Gentemot de andra hundarna han han haft integritet så han klarat livet i hundgården även om jag fått hjälpa honom att få äta sin mat utan att någon annan tar den. Han är klart könsmogen, det märks lika bra på honom som på de andra hanarna om det finns en intressant tik, men trots att han är 11 månader kissar han fortfarande på 4 ben. Jag har inte gjort något för att skynda på honom utan låtit honom vara ifred. Han har motionerats tillsammans med de andra hundarna men i övrigt bara fått vara hund. Senaste månaden har det börjat ge resultat och nu är han på god väg att ta sig an det riktiga livet. Visst är han fin på fåren på den här bilden från idag - men riktigt ännu är han inte träningsbar. Fast dagen närmar sig och det ser jag fram emot.

Valparna är födda

I tisdags kom det mail från Kerstin att Doffs och Lunas valpar var födda. Det blev fem hanar och två tikar. Kerstin själv ska ha en tik och Lunas ägare den andra, så det är bara hanar kvar. I mina ögon är det ingen tvekan om att det är det bästa om man ska ha dem till hundsport eller arbete - hanar har helt enkelt mindre idéer och presterar jämnare.

Kerstin hade också ett annat roligt besked, nämligen svaret från Optigen på Lunas gentest för CEA-anlag. Luna är - liksom Doff - fri, så valparna kan inte vara anlagsbärare. Det måste kännas väldigt roligt för Kerstin att kunna avla på en tik med Lorden-blod som inte är anlagsbärare. Tyvärr är ju flera andra fina hundar efter Lorden det.

Kerstin har lovat att försöka skicka foton när valparna blivit lite större och öppnat ögonen.

Intresserad av Doff-valp?

Det här är Tingsbackens Luna och hon var och hälsade på Doff i mitten av september. Det blev två bra parningar på ett dygn innan Kerstin och Luna åkte tillbaka till Gotland. Nu fem veckor in i dräktigheten syns det att det blev valpar.

Jag har inte sett Luna valla men däremot två stycken helbröder som Kerstin har och som ser mycket trevliga ut i arbetet, avspända men ändå med mycket kraft. Luna är dotter till Kerstins norska Ammi efter Lorden. Ammi är alltså halvsyster med t ex Victoria Fornanders King, Eeva Sundströms Min, Jörgen Olssons Sissel med flera fina och framgångsrika hundar.

Ring Kerstin om du är intresserad! Tel 0498-22 30 35, 070-74 85 111. Det är visserligen på Gotland men Kerstin brukar kunna möta upp med valparna i Oskarshamn och Nynäshamn på deras resa till nya hemmet.

Ty Nant Dellie Godkänd Vallhund 23 oktober

Igår 23 oktober var jag i Orrefors med Karins Dellie och gick VP. Av 13 startande blev 5 godkända, och Dellie var en av dem med 77 poäng. Fin domarkommentar: "Arbetsvillig och målmedveten hund".

Jag hade en rätt stor oro för hur Dellie skulle klara av dem som ställer ut fåren. Hon har mycket stor respekt för främmande människor tillsammans med får och trots att vi tränat hämt med utställare jättemycket de senaste två veckorna (tack Rosa o Jutta!) så kände jag mig inte alls säker på att det skulle gå bra. Men de som ställde ut skötte det mycket snyggt utan oväsen och bråk med djuren så det funkade. En jättefin och målmedveten utgång och upptag precis kl 12 med bra djup till djuren - men sedan var det en hel del strul innan hon vågade gå iväg med djuren från utställningen, blev för vid i flankerna så framdrivningen blev mycket krokig och där försvann många poäng - lilla lejonhjärtat, så modigt av dig. Resten gick på räls.

Dellie hade varit hos mig i tre veckor före VP:t och tränat hämt och flanker på långt håll. Karin har haft för mycket problem med ryggen sedan i våras för att orka ta itu med träning på allvar, men vi tyckte båda att det var dags att Dellie blev godkänd före vintern. Nu är 4 av avkommorna ur Daysis första kull på 7 godkända., och ytterligare en är motsvarande meriterad i Danmark. Fem av sju godkända är högt över genomsnittet, och det är vi stolta över.

Samba och Malin på besök

Idag var Malin på träningsbesök med Seths syster Samba, alltså en av de två tikarna i Daysis kull med Borris. De är snart 10 månader och börjar vara så gamla att det är lönt att inleda lite träning. Samba och Malin har tagit några lektioner för mig tidigare i en liten 25:a, där de fick koll på läget och Malin började få en idé om hur hon skulle bära sig åt för att få Samba att balansera djuren mot sig.

Idag träffades vi i en hage med några lugna lamm för jag tyckte det kunde vara läge för lite större ytor med rörelseutrymme på ett annat sätt. Samba hade tänt till ett snäpp ytterligare sedan jag såg henne senast för någon månad sedan och gick sååå bra. På 10 minuter hade hon fattat det som det tar månader för en del att få grepp på: nämligen att man måste trampa väldigt medvetet och återhållsamt bakom djuren om de inte ska gå för fort och springa förbi matte. Vi har ännu inte infört något ligg-kommando för Samba, och det behövdes inte heller för hon kände själv när det var dags att ligga ner. Nästa träning tror jag att hon med säkerhet känner igen balanslägena där kontrollen är perfekt och fåren står still av sig själva, och då blir det dags att lära henne att lägga sig där på kommando.

Mest naturligt för Samba är att sänka huvudet och ställa in kompassen och börja driva vilket inte var så lätt för Malin att hantera i 25:an, men idag med lite naturligare rörelser hos djuren på ett öppet fält så ramlade pusselbitarna på plats för Samba och flankerna infann sig, först vänsterflanken men efter en stund även höger. Jag som trodde att Seth var kullens bästa valp - jag måste erkänna att Samba har lika mycket av de naturliga gåvor som man blir glad och får träningslust av!

Senare på eftermiddagen var Rosa o Jutta här och tränade inför VP i Orrefors på fredag. Det är inte mycket mer än ett år sedan de började nybörjarkurs för mig och de är superduktiga som redan är framme vid VP. Verkligen ambitiöst tränat, inte minst med tanke på att det är första hunden de vallningstränar med och att de inte har några egna får att träna på. Allt kan hända på ett VP när nerverna är på helspänn och minsta misstag kan få ödesdigra konsekvenser när man inte är så erfaren - men mitt stalltips är att de klarar det bägge två.

Tävlingar i Öströö

Igår drog vi iväg till Öströö fårfarm utanför Tvååker där det var IK2-tävlingar. En kort sammanfattning är: bättre hade det kunnat gå.

Man skickade hunden från toppen av en kulle ner på ett avsmalnande fält med lövskogskullar på sidorna om. Doff överraskade med att stanna kort - det gör han aldrig utan kör alltid full fart och t o m överflankar om man inte blåser ner honom i tid. Jag korrigerade honom för hårt med den följd att han for över en bra bit åt andra hållet istället. Fåren var väldigt känsliga för snabba flanker och reagerade starkt, så det blev en serie flankeringar innan vi var på linjen och jag tycker inte han hade bra kontakt med djuren förrän framåt första grindarna i triangeln. Resten gick rätt bra förutom att jag missbedömde linjen på crossen och fick göra en snabb räddning vid andra grindparet. Det slutade på 76 p och ca en tiondeplats (av 38 startande) - det var många som låg kring 75 p och det var hämtpoäng och tid som avgjorde de exakta placeringarna.

Fåren var "Donnas typ" och jag kände mig rätt väl till mods när jag skickade ut henne. Men innan hon var halvvägs började fåren dra iväg från utställningen åt det håll som hon kom från. Följaktligen la hon sig och började gå mot dem istället för att fortsätta utgången. Fortsättningen är lätt att föreställa sig... Vi redde ut det och träffade alla grindar men hon var misstänksam mot fåren hela tiden, kontrollbehovet satte in och hon hade dåliga stopp. Så när en tacka gick utanför grindhålet valde jag att kliva av. Fålla och delning är hon säker på och vi hade fått öva på det hon behöver träning på, dvs att jobba långt från mig.

Mer träning och nytt försök i Orrefors om två veckor. Då ska jag också gå VP åt Karin med hennes Dellie.

Seths farmor vann EM-kvalet i fårvallning

Den här veckan pågår EM i fårvallning nere i Schweiz - final i morgon söndag. Farmor till min Seth ur Daysis kull i vintras är Jo Agnar Hansens Sisko och hon har vunnit kvalet. Hoppas det går bra för dem i finalen också. Sisko är en riktigt fin tik som jag gillade skarpt redan första gången jag såg henne på Breviksnäs Open för två år sedan.

Eva Eriksson är också på EM och tävlar Brace med Ty Nant-tikarna Nike och Flash. Brace är parvallning där hundarna ska hålla varsin sida av fåren runt hela banan, och Eva har tränat till tusen i sommar för att klara en Brace-bana. Det är en prestation i sig att bara fixa det, och Eva var rätt nöjd efter sin runda - lite segt och några stopp men alla grindar träffade. Placeringarna i Brace tillkännages inte förrän vid prisutdelningen i morgon söndag så vi vet ännu inte hur resultatet står sig jämfört med övriga startande.

Vi tackade nej

Arrangörerna av SM i fårvallning ringde för några timmar sedan och erbjöd mig och Doff sista platsen bland de 70 som får starta om två veckor. Lite sugen på utmaningar är man ju alltid, och Doff var sig själv idag igen på träningen, lydig och fin i huvudet och gick jättebra (troligen har hormonsvallet från förra veckan klingat av-;). Men jag bestämde mig ändå för att tacka nej, tycker inte riktigt att en två och ett halvtåring hör hemma i finalen - och vad har man då att göra i kvalet? Visserligen är det jättemånga av hundarna i kvalet som inte har i finalen att göra, men det behöver ju inte jag bekymra mig om... Hur mycket fritid som helst har jag inte heller så istället för tre dagar på SM i Dalarna tar jag mig hellre tre vanliga tävlingsdagar i södra Sverige med både Doff o Donna och börjar jobba ihop SM-poängen till nästa år - för nästa år ska bägge två ha kvalat in!

Doffs gentest är klart

Nu har vi fått svar från Optigen i USA på Doffs gentest för CEA som är en ögonsjukdom som leder till dålig syn, blindhet eller i allvarliga fall näthinneavlossning. Svaret visar att Doffs genuppsättning är normal för den här egenskapen, vilket innebär att han inte är anlagsbärare och att valpar som han blir pappa till inte kan utveckla CEA även om tiken är anlagsbärare.

Tyvärr finns anlaget troligen i rätt många BC då flera populära täckhundar både i Storbritannien och här i Sverige visat sig vara anlagsbärare. Och när Doff nu började få lite förfrågningar på parningar och några av tikarna är misstänkta anlagsbärare så tyckte jag att det var lika bra att bringa klarhet i hur det stod till med Doff. Hans berömda morfar, Serge van der Zweeps Roy, med oerhört många avkommor ute i Europa visade sig tyvärr vara anlagsbärare efter att jag använt honom som täckhund på Nettle, så det fanns ju en risk att anlaget följt med. Roligt att det inte var så!

Hemma från Unghundscupen

Sammanfattningen av helgen är inget vidare när det gäller våra egna resultat - men det har varit intressant att sitta och studera en massa unghundar man aldrig sett tidigare, träffa vänner och prata hund och nyheter sen sist.

Det är nu länge sedan Doff var olydig och het under tassarna - men den här helgen var det så. På lördagen låg han och laddade så han skakade när han visste att det var hans tur. Varken lugnande prat eller morrningar hjälpte. Rundan slutade på 84 poäng, vilket med lätthet hade kunnat vara 95 om han inte legat på som han gjorde. Idag gjorde han i och för sig en mycket bra insats i hämtet med ett lamm som absolut inte skulle med, men jag bröt ändå och gick av banan när jag tappade humöret vid fållan där ett får skuffade sig förbi mig och jag insåg att vi inte hade chansen att spika 10 poäng rakt in. Sett så här i efterhand var det kanske synd för de poäng han hade fram till dess var inte så dåliga, men tyvärr har jag snabbt till adrenalinet och lite illa genomtänkta beslut när sådant händer. Nu fick han ju i slutresultatet bara poängen från lördagens tävling, och med söndagens poäng hade han åtminstone legat kring 10:e plats.

Doff hade haft en tik på besök för parning två dagar innan vi åkte och han var fortfarande rätt okoncentrerad och tramsig och trodde att Donna skulle vara stand in för den försvunna lilla läckerbiten som farit hem till Gotland igen. Närmaste veckan får visa om detta är något att skylla på eller om det är dags för en ny uppgörelse mellan oss. Nåväl, hanhundar brukar stabiliseras i rangen och ge sig senast i treårsåldern.

Donna var lite spänd första dagen och gjorde en för stor utgång vilket resulterade i en viss yvighet innan vi fått gemensam koll på läget. Idag kändes hon mycket mjukare och lugnare och samarbetat var på topp hela tiden - när hon ibland kastar ett snabbt öga åt mitt håll för att se att jag är med så känns det bara så bra ända in i hjärtat, lilla Donna som har haft så svårt att förstå människor. Hon är fortfarande lite för "naturlig" i vissa lägen och tar då fel på kommando - inga allvarliga händelser men på en tävlingsbana tickar det lätt iväg 2 - 5 poäng. Donna är jämn i prestationerna även om det är svårt att gå helt felfritt med henne ännu. 77 och 81 poäng = 158 totalt av 200 känns helt OK med tanke på Donnas bagage för att ta sig så här långt. Nu siktar vi mot nya mål. Nästa tävling är på Öströö 10 oktober.

Nu åker vi till Unghundscupen

Tidigt i morgon bitti bär det av till Unghundscupen där jag startar både Doff och Donna. Det är en tvådagarsfinal där sammanlagda poängen från lördagens och söndagens tävlingar läggs samman för att kora en vinnare. Startfältet är gediget så det gäller att ha en bra dag för att placera sig hyfsat, men går det inte bra för oss så är det i alla fall ett trevligt tillfälle att titta på många hundar från hela landet som jag inte sett tidigare eftersom jag tävlat sparsamt de senaste åren och endast i södra Sverige. Doff och Donna har en halvbror på Cupen också, det är Jonas Gustafssons Tyke som också har Joe som pappa.

Det har varit mycket jobb på stora flockar för hundarna senaste veckorna, och det brukar inte vara så lyckat innan man ska ut och tävla eftersom det tar en del av den exakta lydnaden när de fått jobba så fritt. Så i onsdags var jag hos Eva E och körde några hämt på nytt fält och nya får, igår hade vi vilodag och tittade inte åt får och nu i eftermiddag tänkte jag ta in dem i en rastgård med några får och bara påminna om att det är lyssna och lyda som gäller.

Om jag får möjlighet kanske jag uppdaterar från telefonen efter morgondagens tävlingar.

Seth har börjat träna

Seth är nu 8 månader och har just fått börja träna några gånger i veckan. Han är valptypen som skaffar sig kontroll genom att låsa upp djuren mot staket, hörn etc. Han går extremt starkt på huvudena och visade till en början ingen naturlig tendens att vika ut. Därför har vi börjat träningen i en rätt trång rastgård som är ca 8 x 15 meter, dvs ett ställe som verkligen utmanar en unghund av Seths typ. Det hade varit hur lätt som helst att få honom att släppa djuren på flankerna och gå ut stort om vi varit på ett öppet fält, men i mitt träningstänk är det helt fel. Då blir han för vid, vänjer sig vid att släppa kontakten med djuren och har ändå inte lärt sig att hantera dem på flankerna. Jag vill ha en hund som kan arbeta med ett jämnt och avvägt tryck och inte behöver stoppas ideligen.

I början gick jag med honom och höll i linan, men på den här lilla filmsnutten från tredje träningstillfället i rasthagen så rör jag mig bara sakta baklänges och pyschar eller smackar honom lite. Det dröjer länge tills jag går över till kommandon och vi klarar oss bra med hans namn, några läten och kroppsspråk. Jag tycker han efter bara några träningstillfällen går fint och håller en jämn kontakt med djuren både på flanker och när han har gjort upptag och går mot djuren.

Donna 3:a på IK2 i Haväng

I lördags var vi och tävlade i vackra Haväng nere vid Ravlunda skjutfält i Skåne. Där är stora kuperade fält vid havet och naturliga får som inte är för tama med lagom respekt för både människor och hundar - härligt. Och äntligen fick Donna slå broder Doff - och det var hon värd! Hon gjorde en jättefin runda, men jag insåg inte i tid att fåren låg lite för lågt på crossen så poängen hade kunnat vara en vinnarrunda med lite bättre styrning från min sida. Rutinerade Roger och Rob vann på 86 p, Jonas med Donnas duktiga halvbror Tyke tvåa på 85 p och sedan Donna på 79 p.

Nu är Donna avslappnad och fin borta både i vallningen och socialt. Hon vill fortfarande gå lite för naturligt på lättrörliga får som de här, men blir inte längre spänd när hon inser att jag ger ett annat kommando än det hon förväntade. Istället ser man hur hon snabbt och positivt ändrar sig. Hur stark och trygg hon börjar bli visade hon mig med ett bra beslut hon tog på utgången i första tävlingen. Djuren släpptes ut från ett stort släp som var väldigt likt en lastbil vilket varit Donnas största skräck näst efter borrmaskiner. Hon la sig ner när hon var i höjd med släpet där det var dags att börja vända inåt och komma till upptaget - jag inser varför hon tvekar och ger en ny högersignal. Och då samlar hon ihop sitt lilla lejonhjärta och startar på nytt och tar sig sedan målmedvetet vidare och gör ett fint upptag. Dagens bästa händelse, bättre än tredjeplatsen! Detta var Donnas första SM-poäng - i år ska vi inte vara med, men akta er till SM 2010!

Doff hade otur med en tacka i sin flock som inte var fräsch och orkade följa med de andra. Gång på gång fick han ta tillbaka de pigga djuren till henne för att hon skulle haka på och börja gå igen. Det tog tid och vi hann inte med tratten, så några bra poäng blev det inte. Men han skötte det lugnt och arbetsmässigt utan att hetsa upp sig en enda gång, och därmed är jag nöjd - och domaren var också mycket nöjd.

Grattis till Eva Eriksson och Ty Nant Flash

Eva och Flash placerade sig som femma på Sverige Cupen. En verklig prestation av dem eftersom detta var Flashs första riktigt stora bana. Det var en mycket krävande tävling där särskilt första tävlingsdagen ställde hundarna på prov - både fåren och banan krävde kraft, samarbete och erfarenhet. För Nike gick det inte så bra första dagen - inte hennes typ av får, kommenterar Eva, och därmed fanns inte chans till en topp tio-placering även om Nike gjorde en riktigt bra runda på söndagen.

Stort grattis Eva & Flash till fin placering och landslagspoäng inför 2010!

Eva med Ty Nant Nike och Flash i Sverige-Cupen

Den här helgen går Sverige Cupen nere på Skabersjö gods i Skåne. Där gör de 30 högst rankade hundarna 2009 upp om titeln i den Folksam-sponsrade cupen. Sammanlagda poängen från två dagars tävlingar räknas samman. Eva Eriksson har kvalat in med båda sina fina tikar Nike och Flash och vi håller tummarna för att det ska gå bra. Eva är tävlingsfokuserad och båda tikarna är tillräckligt bra och rutinerade för att stå på prispallen på söndag eftermiddag. Men de gångerna det händer har man både varit skicklig handler, hundarna har haft en bra dag och olyckliga tillfälligheter har inte tillstött, så man kan aldrig veta... Spännande! Följ utvecklingen på Sverige Cupens hemsida.

Eva gjorde en fin debut i landslagssammanhang på NM förra helgen och gick en bra runda andra dagen trots att Nike tog ett självständigt beslut som kostade 20 poäng första tävlingsdagen - att komma igen då visar på verklig fokusering och god handling hos föraren.

Tävlingar på Gotland - Donna Godkänd Vallhund

Tillbaka i Björkeryd efter en fantastisk helg på Gotland. Lars o Marianne Nobell bjöd på ett härligt fält och jättefina får i bra kondition som svarade fantastiskt på hundarnas minsta signal. På söndagen hade de hunnit bli lite mer motsträviga och flockarna svårare att hålla ihop, men fortfarande riktigt bra djur att tävla på - en roligt tävling ska vara svår tycker jag. Tack ska ni ha. Gotlänningarna är också alltid så omtänksamma och trevliga vilket ytterligare bidrar till upplevelsen.

Mina hundar gjorde dessutom mycket för att göra mig lycklig. Doff placerade sig 3 och 4 på IK2 och har därmed tillräckligt med kvalpoäng både till Unghundscupen och SM (fast till SM tror jag inte att jag åker med honom i år, han är så ung och jag har inte tränat honom riktigt för den utmaningen än). Särskilt på lördagen var jag nöjd med min egen handling där jag tog honom runt banan utan ett enda stopp under hela drivningsmomentet - han kan GÅ den hunden om jag bara sköter handlingen som jag ska. På söndagen blev jag tvungen att köra lite flank-stopp för att fåren inte skulle dra av banan, men det var alla tvungna att göra, så jag var nog inte mycket sämre än någon annan. På lördagen hade han 89 poäng och vinnaren 91 och på söndagen 84 när vinnaren hade 86, så det var hårfina marginaler som skilde ekipagen i toppen åt.

Donna visar på fotot upp sina medaljer både för tredjeplats i IK1 och för Vallhundsprovet där hon gick runt på 89 poäng (jag stod kvar vid stolpen och visslade henne runt). "Härlig följsam hund" var domarkommentaren i protokollet från Vallhundsprovet. Detta var första tävlingsutflykten där hon kändes riktigt riktigt fin i huvudet och hade härlig kommunikation med mig i alla lägen. Miljöträningen på färjeterminalen med truckar och lastbilar och annat som hon haft så svårt för tog hon med upphöjt lugn. Det händer fortfarande saker för Donna på tävlingsbanan som gör att hon inte riktigt når resultat poängmässigt, men hon var nog ändå helgens största glädjeämne för mig. Och alla tycker att hon är så fin och trevlig och tror mig inte om jag säger att hon var ett avlivningsfall för ett halvår sedan.

Doff har nu förfrågningar från 3-4 tikar inför höstens betäckningssäsong så nu ska jag gentesta honom för CEA, så att jag kan känna att det är seriöst att låna ut honom. Det är många tikar idag som har problem med att vara potentiella anlagsbärare av CEA och då måste de söka efter en hane som är fri för att valparna inte ska drabbas av ögonfel. Det tar några veckor innan man får svar från Optigen i USA, men jag återkommer när resultatet är klart.

Ty Nant Nike tävlar i landslaget på NM

Imorgon börjar Nordiska Mästerskapen i fårvallning och med i det svenska landslaget finns Ty Nant Nike tillsammans med sin förare och ägare Eva Eriksson som tävlat framgångsrikt med Nike i flera år nu. Men karriären inom den svenska fårvallningen är lång innan man har nått fram till de tävlingar som ger rankingpoäng till landslaget så det här är första året som Eva och Nike får chansen i landslagssammanhang. Nike (som är kullsyster med Karins Daysi) är 7 år nu och verkligt jämn i prestationerna så det kan gå riktigt bra för det här ekipaget nu i helgen. Vi på kennel Ty Nant är jätteglada och stolta när våra uppfödningar går så här långt på tävlingsbanorna. Lycka till nu Eva o Nike! Vi hoppas få någon rapport från Eva under tävlingarna så vi kan återkomma med resultat här på bloggen.

Eva har också med sig sin andra Ty Nant-uppfödning Flash till NM som i år går i Norge. Flash är 5 år nu och är första reserv i Norge om någon skulle råka ut för något och inte kan starta.

Nästa helg är det Sverige Cupen där de 30 högst rankade ekipagen inom fårvallningen 2009 startar för att göra upp om titeln och Folksams fina pris - där finns Eva, Nike och Flash för att vara med om ännu en stor och spännande tävling.

En fin rödkullekalv

Idag har det fötts en fin liten kvigkalv av rasen rödkulla. Vi håller en liten avelsbesättning av denna utrotningshotade ras, så det var bra att få en kvigkalv.

Visst är det fint när kon kan få kalva naturligt ute på betet och gå ifrån flocken när hon känner att det är dags. Tyvärr är detta lite problematiskt för oss människor som måste öronmärka och rapportera kalven till Jordbruksverket så fort som möjligt för att inte få stora avdrag på bidragen. Utrustad med tång och märken tog jag ikväll Donna med mig för att få det gjort innan kalven blir för snabb för att fångas. En nykalvad ko går inte att valla utan Donna var med för att kon skulle fokusera på Donna istället för på mig medan jag skötte märkningen. En rödkulleko har sådana instinkter så hon dödar vem som helst, hund eller människa, om hennes kalv ger ifrån sig minsta läte och hon tror att den är hotad - och till skillnad från mig så hinner ju Donna undan om kon skulle få för sig att anfalla. Men ojojoj den kalven hade redan hunnit dricka massor av mjölk och var pigg och snabb som rackans - inte en chans att fånga in den. Hoppas det blir lika varmt och gassigt i morgon som det varit idag - då ska jag smyga mig ut i eftermiddagshettan när de ligger och trycker i skuggan för att försöka fånga lilla Nefertiti som hon ska få heta i stamtavlan.

Efter en stund kom också avelsbaggarna som går på samma betesmark som korna för att se om de kunde hitta någon att stånga på. Donna höll undan dem medan jag hann ut genom grinden.

Tack Anna-Carin!

På tävlingarna i Listerby i helgen hade jag med en kasse squash från vår husbehovsodling här på gården och trugade ut till höger och vänster. När de växer som värst så finns inga möjligheter att äta upp allt själv. Anna-Carin från Klavreström var en av dem som förbarmade sig och tog med lite squash hem. Och idag på posten fick jag ett litet häfte med massor av squash-recept från henne. Du är verkligen go och omtänksam! Jag provar något recept redan idag till middag.

Träna på med Cap tills vi ses!
Lena

Tävlingar i Listerby

Nybildade Blekinge Vallhundsklubb höll sina första tävlingar i Listerby 1-2 augusti. Det var IK 2 på lördagen och IK 1 på söndagen. Jättefint stort fält och bra arrangemang av klubben trots att de allra flesta funktionärer var nybörjare på vallhundstävlingar. Jag hade själv (som stödmedlem i klubben) ställt upp på att fungera som tävlingsledare under bägge dagarna vilket innebär en väldig massa samordning och se till att allt flyter på samt att diverse frågor från tävlande, domare och funktionärer får ett svar. Inte helt lätt att fokusera på sina egna tävlingsinsatser samtidigt, men ska tävlingsverksamheten hållas igång så måste ju alla bidra då och då. Men nästa tävling blir det skönt att bara vara vanlig tävlande.

IK 2-banan var stor och fåren var svåra på flera olika sätt så det var en rejält krävande tävling men bra. Medelpoängen blev 40 så jag är riktigt nöjd med att mina hundar som var tävlingens yngsta deltagare gick runt med 64 (Doff) och 57 (Donna) poäng. Doff fick därmed en sjätteplacering och SM-poäng för fjärde gången - han går väldigt jämt men är ännu inte riktigt klar för en plats på prispallen. Men roligast av allt var att Donna verkligen samarbetade och hade kontakt hela vägen - nu finns förutsättningar för henne att börja gå riktigt bra! Under hennes korta tävlingssäsong har hon utvecklats från att vara störtstressad och utom kontakt till att vara lugn, harmonisk och inriktad på samarbete den här gången. Förra tävlingen i Näsbyholm jobbade hon på djuren och var koncentrerad på det (vilket var ett framsteg i sig), men var väldigt störd av mina kommandon och ville bara gå på instinkt - nu tog hon all styrning fastän detta var den svåraste tävling hon varit på och det kändes SUPER!!! En fjortondeplats räckte poängen till i ett startfält på 35.

IK 1-tävlingen blev tyvärr inte så bra. Banan var för kort och det var för nära till hanteringsfållan så många flockar hade en eller två tackor som bara hade i sinnet att rusa tillbaka dit. Det blev alltså inte så mycket vallning för de tävlande utan mest en hel del spring för att hålla djuren på banan där det var mycket drag, tyvärr också en del bitningar och nafsande. Jag valde själv att lägga både Doff och Donna när fåren började skena i ett trångt läge med drag och lät djuren gå av banan istället för att rusha på dem och riskera en bitning. Skönt att båda två klarade av att lyda och lägga sig i det lite upphetsade läget - det tror jag inte någon av dem hade gjort för några månader sedan.

Nu tar vi lite vila och bygger upp oss med lugn träning och vardagsarbete tills det är dags för nästa tävling.

Grattis!

Grattis till Marie Tover och Anna-Carin Eliasson som har varit i Breviksnäs idag och fått godkända vallhundar med sig hem.

Maries Don-Demo är en sonson till min Glen - en sån som jag verkligen skulle velat få tag på efter Glen själv, men inte lyckats med. Marie började ta lektioner hos mig med Don i vintras och nu är de godkända och redo för större äventyr och uppgifter förutom arbetet på gården.

Anna-Carin som också varit här och tränat då och då har fått kämpa längre för Cap har varit så rädd för att ta fåren från utställaren. Men senast de var här hade det hänt något med honom och han var mycket säkrare på allt, så den här framgången var väntad. Cap är också första hunden som Anna-Carin tar fram till Godkänd Vallhund, och det är alltid en bedrift i sig - jättebra jobbat och tur att dina nerver höll idag Anna-Carin! Cap är en son till min Ty Nant Kep.

IK 2-tävlingar i Näsbyholm

Andra helgen i juli var jag på IK2-tävlingar på Näsbyholm utanför Skurup i Skåne. Maja följde med och vi tog med både Spike och Seth så fick de öva sig på att ha tråkigt. Så här skönt tyckte Seth att det var sedan att få sträcka ut på de långa stränderna utanför Ystad. Det är Maja som tagit fotot med sin nya kamera - behöver ni en bra bild på era hundar så snacka med henne.

Svåra får - inte bara för två så unga hundar som Doff och Donna. Även rutinerade hundar gick bet på att både ta befälet över fåren och lyssna/lyda. Högt gräs, mycket blåst och rätt provocerande får. Det märkliga med dem var att de flyttade sig bättre om man flankade fram hunden istället för att ligga bakom och driva. Låg hunden bakom dem så var de mycket tröga eller utmanade hunden. Hundar som naturligt släpper trycket i flankerna hade med andra ord mycket svårt att hålla djuren på linjen, t ex var det så det gick med Donna.

Donna blev diskad två gånger för att hon blev arg och bet tackor som inte flyttade sig. Och jag inser varför, för hela fredagen innan vi gav oss iväg hade hon jobbat hårt hemma med att flytta både våra ilska rödkullekor och avelsbaggarna till bete där de aldrig gått förut - stackars liten så mycket stryk hon fick av dem, men hon är en liten arbetsmyra som inte ger sig, och i sådana lägen är det fullt tillåtet att bita. Inte så märkligt att hon på lördagen gjorde detsamma när tackorna inte flyttade på sig. Donna går ännu inte att detaljstyra på bortaplan och på långt håll på samma sätt som Doff, så jag klarade inte att flytta henne den där lilla decimetern som behövdes på flankerna för att starta fåren. Jag bröt också ett av hennes lopp efter triangeldrivningen för då var både hon och jag utmattade av alla kommandon som gått åt på vägen. Och vid den sista starten stack fåren långt innan hon var framme vid upptaget - hon jobbade metodiskt och bra i alla fall på långt håll helt utan kommandon, men det hjälper ju inte för att få några resultat. Visst kan man längta efter den dag när hon börjar åstadkomma resultat som syns i listorna men tills vidare är jag nöjd så länge hon går bättre för varje gång jag tar med henne bort. Roligast av allt den här gången var att hon inte visade några nojor eller stress utan med en gång visste att hon kommit till ett ställe där hon skulle få valla. Även vid vandrarhemmet i Ystad och på strandpromenaden uppförde hon sig exemplariskt.

Doff är lite drömhunden att köra på den här typen av får. Han har ett nästan helt jämnstarkt eye över hela banan, såväl i drivningen som i flankerna. Han är dessutom de små flankingrörelsernas mästare så det gick nästan att gå spikrakt med honom. Tyvärr visste han inte var fåren var en gång utan behövde ett "look back" för att inte skära hämtlinjen så det slutade med bara en 6:e plats. En annan gång missade jag cross-grinden, trodde absolut att fåren var igenom hålet när jag vände upp Doff - slutade med 7:e-plats av det skälet. En bana bet han ut sig när en svårdelad tacka hoppade över honom för att komma tillbaka till de fåren hon ville gå med. Men han kändes väldigt fin och lättstyrd så med lite mer rutin är han snart högre upp på resultatlistorna. I alla fall roligt att komma på placering med SM-poäng även om jag inte siktar på SM-deltagande med honom i år. De här tävlingarna var det första Doff gjorde efter att han blev ormbiten. Han hade varken arbetat eller tränat på 14 dagar, så första banan vi gick bröt jag för han var som en tänd krutdurk - gissa om han var något förvånad när jag plötsligt står framför honom ute på banan och upplyser honom om att det var något jag ville! Nyttigt!!!

Doffs krisdygn är över

Doff blev efter första natten efter ormbettet mycket sämre och fick läggas in för behandling med dropp och antibiotika. Stor påverkan på lever o njurar, förstörd bindvävnad i hela benet, hjärtarytmi. Igår kväll fick vi hem honom igen mycket piggare men fortfarande med ett enormt uppsvullet blålila ben ända upp till buken, och hjärtat slår i otakt. Själv tror han att han är frisk och ligger och ylar när han inte får följa med ut. Nu ska han äta mediciner och ta det mycket lugnt fram tills vi ska på återbesök med prover på inre organ och hjärtljud. Tråkigt för han var verkligen i fin form i träningen nu och hade blivit vuxen och börjat jobba målmedvetet åt mig på ett sätt som en unghund inte gör. Men mest är vi innerligt tacksamma för att han orkade med det här och lever idag och vi har fått chansen till ett långt och roligt liv tillsammans.

Ormbett och grattis

Här ligger stackars Doff i Majas säng och orkar inte röra sig för idag blev han ormbiten när vi skulle flytta får. Och eftersom han är en Border Collie så fortsatte han att jobba och jag märkte inget förrän han började bli okoncentrerad och inte klarade att ta kommando längre. Då tog jag för givet att det var hettan så jag gav honom vatten och la in honom i bilen och lät Donna slutföra jobbat istället. En timme senare ca skulle jag släppa ut båda hundarna ur bilen men Doff ville inte röra sig - först då fick jag syn på det tjocka bakbenet och det lilla hålet på tassens ovansida. Hem i ilfart för att lösa upp betapred-tabletter och få i honom och samtidigt ringa veterinären för vidare instruktioner. Ni ser väl frysklampen som hans ben och tass vilar på. Det krymper blodkärlen och gör att giftet inte sprids lika effektivt. Han är rejält medtagen, och det här är tufft för levern säger veterinären förutom att lungor och hjärta påverkas av giftet. Men han dricker själv nu och det är bra för då slipper vi lägga in honom med dropp. Nu får vi hålla noga och tät koll på allmäntillståndet närmaste dygnet och sedan ska han vara lugn i flera dagar till.

Och så grattis till Eva Eriksson som idag på IK2 i Loftahammar vann och kom trea med Ty Nant-tikarna Nike och Flash. Grattis även till Susanne Johannesson och hennes uppfödning Strandängens Jim även om Jim inte är en Ty Nant-uppfödning - han är nämligen son till min Glen och Susannes Jill. Jim vann Nöttävlingen i Kristianstad i söndags.

Nu börjar det fylla på i rankinglistorna för höstens cuper och finaler så snart ska jag lägga ut Ty Nant-hundarnas rankingar på hemsidan.

Förstapris till både Donna o Doff

IK1-tävlingarna i Maglarp hos Lottie Hansson med engelska domaren Tom Lawrenson blev en framgång för både Doff och Donna. Fina får och trevlig bana som avslutades med en smal tratt före delningen. Jag gick ut som första startande med Donna och ledde sedan med henne på 89 p ända tills jag gått med Doff som start 17 och med 90 poäng. Bägge två kändes riktigt fina och tog alla kommandon kanon. Donna är lite lättare att köra för hon är inte lika intensiv i sin attityd mot fåren som Doff. Bägge två missade dock att ta hem segern på tävlingen på grund av att de gjorde för vida utgångar. Donna landade ca 100 meter bakom djuren, och då hade jag redan börjat bli nervös efter att inte ha haft henne i sikte när hon försvann bakom kullarna. Hon kom ändå upp klockrent bakom djuren och sedan gick allt på räls. Men den för stora utgången kostade oss 4 poäng vilket var det som tog ifrån henne översta platsen på prispallen. Doff gjorde också en för stor utgång men insåg sitt misstag själv och dalade då in lite snett mot djuren vilket gjorde att jag blev tvungen att korrigera med några signaler - poängavdrag där också men i upptaget istället för utgången. Vi får gratta Christer Palm och hans Kee till vinnarplatsen istället - Kee hade en helt lagom stor utgång och sedan en fin runda.

Jag stod kvar vid posten under hela triangeldrivningen och körde både Doff och Donna som en IK 2-bana, så det känns fint med de här resultaten, särskilt bra känns det med Donna att hon kan fokusera på vallningen och inte spänner sig och blir dåligt kontaktbar så fort hon hamnar i en ny miljö. Doff hade ett förstapris redan från förra året när han gick sin första IK1 på Gotland, men i år siktar vi på att kvala in till Unghundscupen så det är inte i vägen med lite poäng.

Tidigare på dagen hade vi varit på en IK2 i Andrarum - hos Åsa och Bosse är det alltid så bra tävlingar med bra får och spännande stora banor på de vackra kullarna kring slottet, och alltid härligt svårt att få in fåren i fållan, där hundarna måste ligga helt rätt och inte för nära om det ska lyckas - sådana tävlngar gillar jag. Donna var mer spänd där men ändå en stor förbättring jämfört med Öland. Hon hittade tyvärr inte fåren, tog två omdirigeringar fint men skar sedan linjen och försvann bland kullarna så det blev att bryta. Men hon var mycket kontaktbar och vände sig om flera gånger och bad om anvisningar om var hon skulle gå för att hitta djuren, och det är ett mycket stort framsteg att Donna söker kontakt och råd istället för att bli väldigt ensam. Doff hittade inte heller djuren och lyckades skära och hamna uppe på kullarna också, men där fick jag syn på honom och kunde ge honom ett stort "turn back" åt höger som han tog jättefint. När han väl hittat djuren gick han jättefint och tog varenda liten signal och slutade på 62 poäng trots att han missat alla 19 i utgången och några till på ett snett upptag från "fel" håll. Hade han hittat djuren direkt så hade han faktiskt kommit femma eller sexa på en krävande bana och det känns skönt att ha i bagaget. Men man vinner inga tävlingar så länge man har några "om inte", så det blir till att åka bort och öva bägge två på några långa hämt med dolda får. Här på gården i Småland har vi stenmurar ca var 75:e meter så det går inte att träna långa hämtningar här hemma.

Mysigt att vara hemma igen tyckte Seth och hoppade upp i famnen för att ge mig en av sina specialkramar som han börjar bli lite för stor för (men han har inte fattat det än).

A kid is back in town

Eller i alla fall tillbaka i byn. Det är Spike ur Daysis och Borris kull som kommit tillbaka. Han såldes till annan hundsport men han och hans nya ägare passade inte för varandra helt enkelt. Bra när man kommer fram till det snabbt och gör något åt saken! Nu får han istället en chans att bli det han är född till, nämligen vallhund. Spike är mjuk, förig och social men fortfarande mycket valp både i kroppen och huvudet så först av allt får han växa till sig lite och vänja sig vid rutinerna i ett nytt och troligen ganska annorlunda liv jämfört med det han kom från nu.

Hans bror Seth som jag tog ur kullen är väl inte helt glad åt att brorsan är tillbaka. Seth är till skillnad från Spike nästan vuxen både fysiskt och mentalt, lugn, fokuserad, balanserad i alla rörelser, fysiskt hanhundspräglad och kissar redan på tre ben, en stark ledartyp med naturlig pondus. Och inte så lite lik en varg med sin viltfärgade ragg.

Donna i arbete

Lamningarna går vidare. Allt hade gått nästan för bra fram till igår. Det är otroligt hur mycket skit som kan hända på en gång, inte så många tackor och lamm egentligen men varje lamning som går åt fanders tar oerhört med tid och sliter. Ryggen har satt sig i de trasiga diskarna, höger axel och höger knä skriker, vänster tumgrepp är oanvändbart...

Fram till dessa två dagars elände var det bara korparna som hotade friden i lamningshagen. Här är en liten stackare som hade kunnat stryka med om inte hans mamma hade försvarat honom så duktigt. Nu blev han bara hackad bredvid ögat och runt örat, och efter att ha blivit tvättad med jodopax och vårdad av sin ömma moder inne i fårhuset i ett dygn så var han i skick som ny.


Ja, och så var det då Donna. Visst har hon hjälpt till med långa fårflyttningar och lastningar och lite allt möjligt, men lamningarna var egentligen hennes första riktiga arbetsträning. Nu har hon hunnit bli två år och det är fyra och en halv månad sedan hon kom hit. Första förmiddagen jag tog med henne ut kan jag säga att det kändes som att hennes liv hängde på en skör tråd - helt OK om hon inte blir en tävlingshund men en hund som inte pallar jobbet har ingen framtid hos mig. Hon blev väldigt påverkad av att se och höra alla lamm, känna lukter av fostervatten och efterbörder, se alla skygga tackor och inte fatta vad jag höll på med samtidigt som jag krävde att hon skulle ligga still och passa. Hon stack helt enkelt iväg hem. Eftersom jag lovat mig själv att aldrig låta Donna få utlopp för sin inlärda flykt vid press eller obehag, så tog jag henne nästa arbetspass i en lina. En något absurd situation att jobba som en idiot med lamm och tackor och samtidigt se till att ha foten på en lina!!! Varje gång jag var klar med en tacka så klappade jag om Donna och låtsades som att jag var väldigt nöjd och glad. Efter ett litet tag började hon intresserat titta efter vad jag höll på med och nu efter en vecka så är hon en fantastiskt lamningshjälp. Doff är mer lydig och exakt men Donna är ändå lättare att ha med sig för hon har en naturlig förmåga att vara både bestämd och layback samtidigt. Hon har också en naturlig känsla för att det här är ett jobb där det gäller att gå runt som en osynlig skugga för att inte störa i onödan - jag gillar inte att jobba med tikar och det är en olycka att jag råkat ut för Donna-;), men jag måste erkänna att det känns som att hon bidrar med en viss kvinnlig finess i det här jobbet. Här ligger hon fint och passar på en tacka åt mig.

Det har också skett en stor förändring senaste månaden i Donnas lilla huvud som revolutionerat träningen. Det hände mycket plötsligt några dagar efter att vi kom hem från hennes katastrofala insatser på Öland. Donna har börjat förstå beröm. Det kan låta märkligt, men alla som vet hur Donna var för ett drygt år sedan vet vad jag menar. Då förstod hon ö h t inte att man sa något till henne för att man ville henne något. Nu blir hon riktigt glad och mjuk och viftar på svansen och tittar upp på mig om jag säger till henne att hon är en fin hund. Vår kommunikation har fått ett språng framåt.

Utomhuslamningarna har startat

Ett fint litet tacklamm med Texel-pappa. Mamma är en ungtacka av mjölkfår och min förra Dorset-bagge. Det här blir jättefina produktionstackor av X-raskorsning. Jag säljer dem i partier om 5 stycken för 4000:- + moms. M3-status, KRAV-certifierade och med i Elitlamm Avel & Produktion. Det går att välja på tacklamm efter både Texel- och Suffolkbagge.

Två fina bagglamm med en Suffolk-bagge till pappa ligger och vilar sig efter resan ut i världen och öronmärkning.

Nu har årets utomhuslamning startat och håller på fram till midsommar ungefär. Det är den enskilt viktigaste arbetsuppgiften för mina hundar under fåråret. Utomhuslamning är inte praktiskt genomförbar på ett sätt som är djuretiskt acceptabelt och säkert för tackorna om man inte lugnt kan få tag i dem som behöver hjälp med fellägen, döda lamm, för stora lamm etc. Ofta lammar tackorna med färre förlossningskomplikationer ute än inne men ändå ska ju lammen öronmärkas och registreras och tackan ha en koll av juvret.

Här behöver man en tålmodig och trygg hund vid sin sida som kan vara bestämd men också väldigt layback för att ställa tackorna utan att skrämma. Absolut lydnad och att tåla min press är nödvändigt. I år ska jag försöka skola in Doff och Donna i denna verksamhet. Donna ska jag inte säga något om ännu för hon har fortfarande problem med press i nya situationer. Doff är hela tiden arbetsvillig även om jag ställer stora krav, men han har fortfarande lite svårt att förstå att det här är ett jobb som går ut på att flytta sig till rätt position för att stoppa en tacka och sedan ligga där 10-20 minuter medan jag öronmärker eller rättar till ett felläge. En del hundar gillar ju naturligt att ligga och passa och hålla djur, men det är inte Doffs naturliga anlag - djuren ska gå tycker han. Han har inte heller riktigt greppat HUR layback han måste vara för att jobba med nylammade tackor, men han funkar bättre idag än när lamningen drog igång för tre dagar sedan.


Tackorna lammar på betesmark här i byn så att det går att besöka dem hela dygnet. Men när lammen är öronmärkta och tacka och lamm verkar fungera lastar jag upp dem i hästsläpet och kör iväg dem till ett fräscht bete. Tackorna är vaksamma och går inte ut från släpet med sina små innan de kollat in läget en stund.


På den här bilden kan ni längst in i dunklet spana in synderskorna. Jag hatar tackor som ska knycka andras nyfödda lamm fastän det är 4-7 dagar kvar innan de själva ska lamma. Som "straff" plockar jag upp dem i en transport och förvarar dem i en hage bakom fårhuset så att de inte ska sabotera en massa i den stora flocken med tackor. Hittills går det 7 tackor i den här hagen.

Blandad kompott!

Den senaste veckan har det hänt så mycket så jag hade haft att skriva om varje dag för sig egentligen, men tiden har inte räckt till och därför får det istället bli en sammanfattning.

I fredags var jag hos veterinären med Daysi. Daysi är liksom alla de andra hundarna familjehundar och det innebär att de ska vara med på det mesta som människorna i vår familj bestämnmer sig för att göra. Jonna bestämde sig tidigt för att hon ville köra agility med Daysi och det har de gjort med framgång. När de nu skulle sätta igång efter valpning och grundträning märktes det direkt att Daysi hoppade konstig när Jonna tränade henne. Hon liksom måttade och gjorde djupdykningar före och efter hopphindrena och däcket ville hon inte alls ta utan sprang under istället. I vallningen har jag inte haft några liknade problem och det har gjort att vi tror att det måste vara något med hennes öga. Annars borde hon på ett eller annat sät, efter ett tufft vallningspass, visat att hon haft ont i kroppen. Hon fick en stor och lång slånbärstagg rakt in i ögat för snart två år sedan. Efter en lång behandlingstid blev hon friskförklarad med full syn. Christoffer Martinsen i Näsum, som är mycket duktig på allt som har med hundögon att göra, undersökte och ögonlyste henne i fredags på alla tänkbara sätt och vis men utan att se något konstigt. Därför är hon nu satt på en kortisonkur och så för vi dagbok över hur hon är under tiden. Efter att ha varit så nära att mista henne som då när den olyckan hände, bryr egentligen varken jag eller Jonna oss så mycket om ifall det skulle visa sig att hon måste pensioneras från agilityn. Det vi vill är att få veta varför hon beter sig som hon gör. Vi vill ju inte att hon om en tid "helt plötsligt" börjar uppvisa samma mönster inom vallningen.

Fotot nedan är från den tiden när Daysi tog däcket lätt och elegant!

I helgen fick vi nytt valpbesök!

Det varit Silas som kom och hälsade på med sin husse och matte. Först ville han hälsa på sin mamma och hon var inte svår att hitta. Att hålla koll på fåren är Daysis favoritsysselsättning så hon fanns givetvis utanför fårhagen.

En så fin kille han är Silas och inne i fårhagen var det inga tveksamheter alls. Han visste precis vad han ville med fåren. Tänd till tusen, så nu gäller det för Claes att hänga med när fåren ska vallas! Det ska bli spännande och intressant att följa den här killens utveckling till en fullfjädrad vallhund!

Silas visade sig utseendemässigt vara mycket lik sin halvsyster Dellie. En lång stund försökte jag få dem båda på samma foto för att man riktigt skulle kunna se likheten, men det var som förgjort. Dellie som börjat löpa, ville inte alls sitta jämte Silas, så detta var det bästa kortet jag tog på dem tillsammans. Det är Dellie som ligger närmast kameran och Silas som kikar fram bakom busken.

Nu blir det ännu mer agility! I går var det premiär för Jonna och Doe på tävlingsbanorna. De ställde upp i Largeklassen på Blekinges serietävlingar. De var riktigt duktiga; av 28 startande kom de på en fin fjärde plats. Doe var bra fokuserad på både Jonna och hindrena och det var bara ett litet feltänk vid sista hindret som hindrade dem från att få en nolla i sitt första tävlingslopp.

Igår kväll fick jag åka in med Sally till jourveterinären. Hon hade jätteont i sin vänster tass och framåt kvällen fick hon hög feber. När tempen visade 41 grader och hon knappt var kontaktbar vågade jag inte vänta längre utan bestämde mig för att besöka veterinären trots den sena timmen. Sally fick smärtstillande och febernedsättande och så givetvis antibiotika. I eftermiddags var jag hos Christoffer i Näsum och fick hennes tass röntgad och undersökt. Jag fick ett bra tips också som jag inte hört förut. När någon varelse fått en tagg eller sticksår så ska man doppa den skadade delen i ljummet såpavatten. Då kommer det främmande ut. Bra både på djur och människor. Ska testa det nästa gång ett får skadat sig och så givetvis nu på Sally. Givetvis är det inte säkert att det räcker med ett dopp. Nej. Håll ex tassen eller foten nere länge i såpvattnet och oftast får man upprepa kuren flera gånger. Jag gillar enkla, beprövade och billiga huskurer. När det gäller fårens välmående tycks det finnas hur många som helst, men med hundarna är det sämre ställt. Om två veckor ska Sally vara helt bra, så håll nu tummarna att hon blir det!

Träning hos Lena

I går eftermiddag var jag och tränade hos Lena. När jag kom till Björkeryd så hade Lena lite kontorsjobb att avsluta så jag fick börja med att umgås med hundarna. Vilken härlig känsla att sitta mitt bland sju stycken Ty Nant avkommor = Daysi, Dellie, Doe och Sally som är mina samt Doff, Donna och Seth som är Lenas. Så fina allihopa. Lika men ändå olika. Någon gång i framtiden kommer vi nog att kunna få till ett foto på dem tillsammans, men det hade vi inte tid med idag för nu skulle Lena titta på vad jag ska jobba vidare med i Dellies vallning!

Jag tog med mig Daysi och Dellie bort till träningshagen. Lena tog med sig Seth. Daysi fick börja med att dela av en lagom grupp från den stora flocken. Oj, vi har inte delat någon fårflock sen tidigt i höstas, men Daysi är ju en klippa, så efter ett försök då jag gav felkommando vid bortdrivningen av lilla flocken så den gick ihop med den stora igen, fixade vi det vid andra försöket.

Jag har bara tränat med Daysi i min lilla hage bakom huset och hängde inte riktigt med när hon började ta ut svängarna vid bortdrivningen av stora flocken. Det går ju lätt undan när hon jobbar och mina kommandon hade en tendens att hela tiden komma någon sekund försent. Då är det skönt att ha Lena vid sin sida och få hjälp med att komma in i rätt tänk igen!

Sen var det Dellies tur. Dellie har gjort stora framsteg sedan jag var hos Lena sist och tränade. Dellie - och jag - behöver träna mer drivning. Jag fick en del nya övningar att hålla på med hemma. Vi ska också göra en del nya övningar som ska resultera i att långa hämt kommer att fungera. Även Dellie har under vintern och våren bara tränat i hagen vid huset och där kan man inte göra några långa hämt, men väl träna för att de ska fungera! Det är kul att träna Dellie nu. Hon har mognat mycket sista halvåret och visar nu upp en helt annan attityd i vallningen än vad hon gjorde tidigare. Eftersom hon vallar annorlunda mot Daysi har jag lärt mig mycket nya metoder som passar en vallhund som Dellie. Jag har inte skyndat på träningen utan istället försökt njuta av den nivå i träningen som vi befinner oss i. Nu börjar vi kunna se ett VP som ett genomförbart mål att sikta mot och det känns jättekul och spännande.

Givetvis ville Daysi in en vända till och så bra det gick det här passet! Visst är det härligt när man känner att allt bara flyter och blir precis som man vill. Visserligen har jag fortfarande en del problem med att hon ibland driver på i för högt tempo, men när det fungerar så är hon så fin!!! Det är längesedan jag var ute på tävlingsbanorna. Hela förra året blev det inget tävlande pga av skador och sjukdom. När Daysi sedan blev friskförklarad skulle hennes muskler och kondition byggas upp och sen var den säsongen över. Nu känns det i alla fall som hon är på gång igen så kanske det blir en IK-1 bana lite längre fram i sommar...

Lille Seth har också upptäckt att det här med får är något som gör livet värt att levas. Vad månne bliva av den killen? Fin djurkänsla, lagom avstånd, hetsar inte upp sig utan är så cool. Det är inte lätt att ha en valp som tänt så tidigt, men Lena vet vad som gäller och ger honom den tid som krävs till att få vara valp, innan allvaret med vallningsträning börjar.

Tack Lena för en trevlig eftermiddag med många nyttiga tips. Nu tränar vi vidare mot nya mål!

Valpbesök

I söndags hade jag valpbesök hela dagen!

Det är så kul att få träffa Daysis valpar, oavsett om de är 4½ månader eller drygt 2 år. Ja det är så gamla valparna i hennes två kullar hunnit bli.Först kom Frank o Simba på besök. Se sån stil han har Simba, trots att han fortfarande är lite instabil i bakdelen.

Simba har börjat upptäcka att det är något speciellt med FÅR! Här får han träffa dem i lilla hagen. Linan är på och Frank är med som samarbetspartner och stöd.

Sedan kom Eva och Wass på väg hem från en tävling. Ja, Wass tittar än så länge mest på och ser hur det ska gå till inne på banan när han blir stor.

Här är det Sally som är framme för att hälsa på brorsan och hans matte. "Puss på dig, dig känner jag allt igen!"

Det dröjde inte många minuter innan det var lek och bus. Sedan lekte de hela tiden tills det var dags för Wass med husse, matte o resten av flocken att åka hem.

Här är det några till som leker och busar.

Så här kan det se ut när både tackor o lamm har spring i benen. Härligt med allt regn som kommit de sista dagarna. Äntligen kan det bli lite fart på gräset i hagarna närmast torpet.

Härliga dagar på torpet!

Nu har alla får utom Selma lammat och igår släppte jag ut de flesta av tackorna med lamm. Värmlandsfår har mycket goda och starka modersegenskaper och det brukar därför bli lite stressigt i början med tackor som springer efter sina lamm. Lammen kan ju bara inte låta bli att prova hur det är att springa fort fort på ängarna. Efter en stund hade i alla fall allt lugnat ner sig, så jag och hundarna kunde njuta av den här vackra vyn från gårdsplanen.

Det är inte alltid som vallhundar vallar.
Ni som känner Doe vet att han har ett intresse som han tycker är ännu bättre än vallning, så vallhund han är!
Dellie och Sally tycker också att det är jättekul när Doe utövar sin stora hobby.
Här står tackorna som snart ska vallas
och tittar undrande över vad de tre hundarna håller på med.
Denna flock har vallats dagligen och av flera olika ekipage sedan i vintras utan att bli söndervallade.
Om man bara har möjlighet att ha ett fåtal får, har ett högt staket
och vill kunna valla mycket, då är den här rasen bara bäst!

Simba är på besök.
Hans rehabilitering går framåt med stormsteg, men han har en bit kvar innan han är helt stadig i kroppen. Pigg och full av rackartyg är han och har energi så det räcker och blir över. Vi håller alla tummar och tassar vi har för att han ska bli helt återställd från förgiftningen.

Spike är såld!

Förra lördagen påbörjade Spike sin långa resa upp till Timrå där han ska bo hos Sven. Spike, som inte gillar att åka bil, fick först lift upp till Tranås och träffade där sin nya husse och matte. Resten av resan var med husbil och då gick det bättre. Spike tränas nu i att gilla bilåkning och har enligt matte svarat bra på den träningen.

Tävlingar på Öland

Kan tyvärr inte säga att vi hade några större framgångar på Öland!

Donna räknar jag inte med fullt ut ännu (och det här var dessutom hennes första tävling någonsin), utan det handlar mer om att hon ska klara att hålla kontakt och uppföra sig under okända och stressande förhållanden. Hon var fruktansvärt spänd och hyperventilerade och klättrade på mig så fort jag tog ut henne ur bilen och satte på henne ett koppel. Så vid första start på fredagen var jag helt beredd på att hon skulle försvinna till Borgholm eller nåt i den vägen för jag kände inte att hon gick ut för att hämta får. I alla fall lyckades jag blåsa in henne så att hon hittade dem. Ingen vidare lydnad innan hon var framme vid framdrivningsgrindarna men sedan gick det rätt bra ända till delningen där hon inte ville släppa de två fråndelade fåren utan hoppade på ett av dem när spänningen utlöstes - diskad, med andra ord. På nästa bana gick hon i all fall ut för att hämta får kände jag, men hon blev för vid och missade upptaget med åtskilliga hundra meter! Nästa dag var hon lite mer avslappnad och hyperventilerade inte längre så det gick OK men vid delningen valde jag att avbryta för att hon inte skulle upprepa gårdagens spänningsutlösare - men fram till dess kändes hon rätt kontaktbar och tog alla kommandon rätt i hela triangeln. Det kändes som att hon kan bli behaglig att köra på tävling om hon lär sig att inte spänna sig borta. Hon har en lugnande inverkan på djuren även om de har respekt och flyttar sig för henne, och hon kan utan att hetsa upp sig vänta ut en tacka som har börjat stressa och ställa sig. Fjärde och sista tävlingen var en IK 1 och den gick riktigt bra efter hämtet där hon lätt blir för vid - vi slutade på 83 poäng och ett andrapris (11:e plats).

Doff hade verkligen kunnat göra bättre, men var på fredagen riktigt olydig för första gången i sitt liv (precis två år fyllda och tycker nog att han blivit stor kille!). En liten överraskning som jag inte förväntat mig! Tävling nummer två bröt jag honom redan i hämtet när han inte tog ett "ligg" - och han var verkligen något överraskad när jag plötsligt dyker upp ute på banan och sätter på honom ett koppel och talar om att jag är riktigt riktigt missnöjd. Nästa dag kommer han ihåg att jag existerar så han lyder men är ändå rätt het så jag "säkerhetskör" honom med många stopp banan igenom. Vi höll linjerna fint och allt blir verkligen som jag tänkt mig när Doff tar de kommandon han får, men det är ju inte vallning som jag vill ha det med så många stopp och överstyrning som jag använde för få koll på honom. Det slutade med en 11:e placering i IK 2. På IK 1-banan vågade jag köra honom som jag vill utan en massa stopp - han var het där också men landade i alla fall på 88 poäng, 1:a pris och en fjärdeplats som ger honom 7 poäng till Unghundscupen.

Just nu känns det inte som att jag kommer åt de här problemen med att träna mer hemma för här går allting för bra. Nu behöver vi åka bort och träna några gånger för att simulera lite tävlingsnerver på Doff och miljöträning på Donna. De är ju lättlärda bägge två, så det ska vi förhoppningsvis fixa tills det är dags att tävla nästa gång.

Bäst betyg för helgen får Seth som nu är fyra månader. Han har aldrig varit borta förr men var helt cool hela tiden och kan både ligga och vänta i bilen och komma ut och träffa folk utan att hetsa upp sig. Han kommer fint på inkallning även när det finns intressanta grejer runt omkring, umgås fint med andra hundar, äter sin mat och sover gott om natten i helt ny miljö. Första gången han hade koppel också och accepterade det med en gång. TOPPBETYG!

Lamm i Blekinge och SPIKE är till salu.

Nu händer det mycket uppe på vår lilla gård i skogen. Hälften av tackorna har lammat och i år blir det många svarta eller chokladbruna lamm med vita tecken.

Det är alltid lika spännande varje år att se hur årets lammen kommer att se ut.

Här är det en ljus tacka som fått ett svart lamm.

Baggen var i år grå med pandateckning i ansiktet.

Här är Emil, en dag gammal.
Förhoppningsvis hamnar han så småningom som avelsbagge i någon besättning med Värmlandsfår.

De här två helsyskonen kommer jag att spara som nya blivande avelstackor. Jag har aldrig tidigare fått ett så vitt tacklamm, systern är vackert chokladbrun...

Lena har nu bestämt sig för att det blir Seth som får stanna på gården i Björkeryd. Seth har redan visat prov på att han är en vallhund. Jag vet att flera av er som träffat honom fascinerats av hans mogna sätt. Det är som någon sa: I Seth bor det en vuxen hund i en valps kropp.

Lena har även haft Spike boende hos sig och han har ännu inte hittat rätt ägare.

Det betyder att

SPIKE är TILL SALU!

Spike är en mycket trevlig unghund på fyra månader som bäst håller på att utforska världen.

Det finns mycket att berätta om honom så...........
......... om du är intresserad av SPIKE och vill veta mer om honom så kontakta Karin karin.funestrand@yahoo.se el 0703-269595

Ja även Sally är till salu men henne kommer det foton på nästa gång jag skriver här på bloggen. De flesta fotona har Frank tagit. Stort Tack!

Betesdags

Äntligen börjar så många stängsel vara klara att det går att börja köra ut djur i alla de byar där vi har betesmark. Ni som inte är smålänningar kanske tror att det bara är att köra runt med en fyrhjuling med stängselmaterial och titta över anläggningarna. Men nej så fel ni tror. Här är stenbumlingar och stenmurar och träd och buskar, så man för köra med en traktor eller hög bil med fyrhjulsdrift så långt det går och sedan traska fram och tillbaka med stolpar, spett och klubba, skarvtråd, borrmaskin och nya isolatorer för att fixa till allt som älgar, rådjur och vildsvin ställt till över vintern. Det är ju fin arbetsmiljö jämfört med en industri eller ett kontor, men man blir rätt sliten.

Idag tyckte jag i alla fall att jag fixat så mycket stängsel att jag kunde flytta åtminstone 50 djur ner till nästnästa by. Fyra kilometer är lite långt för tackorna att gå när de kommer direkt från stallet och har dålig kondis så det är behändigare att köra dem i hästsläpet. Det går faktiskt att få in 50 på tre turer om man packar väl i vagnen. På bilden sitter Doff och Donna i varsin bilbur för de behövs när djuren ska lastas på utanför fårhuset och när de ska lastas av och vallas ut till betesmarken eftersom det inte går att köra ända fram.

Doff är bäst att använda när man ska lasta på djur. Han har ett osvikligt öga för de enskilda djuren i flocken och lägger extra tryck och koll på de får som har "felaktiga" idéer i skallen. Han är en riktig mästare i att förändra trycket en liten aning för att få alla djur att verkligen vilja in i transporten.

15-17 stycken 85-kilostackor går att få in om Doff verkligen säger åt dem att tränga ihop sig.

Donna är bättre att använda när man ska lasta av. Hon har lätt att släppa trycket och ge djuren det utrymme de behöver för att inte panikrusa och trängas, springa på bilen eller in i något stängsel.

Nu har alla kommit ut och lugnat ner sig - då bär det av ut mot betet som öppnar sig bakom stenmuren.