Tass-skydd säljes

Ännu en vecka har gått, inget har hänt men ändå är det hela tiden massor man inte hinner. Haft kniven på strupen när det gällt några artikeluppdrag, en kväll med fåravelsföreningen, sällskapat mamma, kört hem de sista lassen får från byarna runtom...

Adventslådan fick i år sin inspiration från årets sista fårklippningsomgång som inträffade i fredags väldigt lagom innan stormen drog in i helgen. Förutom ullen hittade jag också en gren med pyttesmå äpplen som hängde kvar på en vildapel, några nypon och lite rågvetehalm. Hade annars planerat att adventsljusen skulle ha tema rost och taggtråd i år och hade en någorlunda bild av hur konstverket skulle se ut, men värk i händerna och ont om tid ledde mig till ullen.

På torsdagen fick nog alla hundar sortera halvvilda får så de var nöjda. Tackor, livlamm och slaktlamm skulle gås igenom och in i rätt grupper innan klipparen kom. Och i övermorgon är det slaktbil.

I onsdags kom Eva förbi på väg till tävlingarna i Maglarp med Kelli, Sia o Knut. Och vad gör man i halvmörker, duggregn och dis? Rätt gissat! Bl a tränade vi Knut på att springa fort utan att tänka - han är verkligen jättefin men "tänker" lite för mycket ibland i utgångarna och då stannar tassarna av.

Äntligen kom också en sändning med tass-skydd som jag skickat efter. Den akuta anledningen var att Seth hade en sönderbiten trampdyna eftersom han och Zack passade på att slåss medan jag var i Almunge och höll kurs förra veckan. Förra gången jag behövde skickade jag bara efter två stycken men då blev frakt- och fakturakostnad alldeles för hög så nu tog jag hem så det räcker till om ni är fler som vill ha till vinterns spruckna trampdynor. Läs mer om sockan på Gippmokks hemsida. De jobbar med slädhundar så de här skydden är framtagna för extremt hårt arbetande hundar. Förra gången köpte jag varianten med vanliga kardborreband men den här gången valde jag stretchbanden för att kunna dra åt bättre utan att hunden tycker det är obehagligt. Skyddet sitter jättebra om man drar åt ordentligt och i lördags cyklade vi stora rundan på järnvägsbanken över Sutareslätt, 5-6 km, och när vi kom hem satt skyddet fortfarande kvar. Jag har tagit hem gott om både storlek S och M. På Seth använder jag M - det är inte längden utan bredden som skiljer i storlekarna. 25 kr/st tar jag för dem - går lätt att skicka i ett vanligt kuvert men då tillkommer portokostnad för 2 frimärken.

Vallhundskurs på Seglinge

Foto Eva Karlsson
Förra veckan var jag inbjuden att hålla kurs i två dagar på Seglinge hos Eva Karlsson. Det är så roligt att hålla kurs när allt kringarrangemang är bra och kursdeltagarna har bra koll på sina hundar så att tiden verkligen kan användas till vallningsträning. Och inte minst roligt att få se lite andra hundar än de vanliga - det finns faktiskt många bra och intressanta hundar i detta land, man behöver absolut inte åka över vatten för att hitta något som är värt att lägga träningstid på (har gått runt och laddat för ett inlägg om avel och stamtavlor - kommer när tiden är mogen och jag får tid). Anja och Joski som var med på kursen kom ända från Finland med tre fina hundar, och de andra hörde hemma i SULVKs område.
Foto Joski Rissanen
Emelies härliga unghund Emil lärde vi att runda djur ur balans och efter lite teknikövningar inne i 25:an så kunde vi gå ut och hämta djur med utgångar ur balans på 50-75 meters håll. Det blir så fint djup i upptaget när man tränar unghundar att gå till kl 12 ur balans. Det öppnar upp dem i huvudet så att man slipper pressa för att de ska hålla avståndet, de blir avslappnade och positiva.
Foto Joski Rissanen
Anjas kraftfulla Rhy 18 månader, son till Kevin Evans Mirk om ni inte redan gissat det av looken.
Foto Joski Rissanen
Rhy har tränat för mycket på tröga och nonchalanta djur och inte lärt sig att kommunicera med fåren när han startar dem - här står Anja och jag och planerar hur vi ska få honom att presentera sig på ett bättre sätt för dem. Han kan, det visade han, men det kommer att gå åt en del träning på känsligare djur.
Foto Anja Lehtiö
Joskis 11-månaders hane Kinloch Kuje - en tonåring som började hitta lite flanker och en aning självbehärskning bakom djuren.

Belöning

Hatar höstmörker och kyla - trädgården för bara några månader sedan, en dröm att försöka minnas.
Inte bara hundar utan även vi människor är lite beroende av belöningar för att hålla motorn igång. Jag kan inte påstå att det är belöning i form av stora inkomster som håller lektionsverksamheten igång - då får man bli lite bättre på att ta bra betalt och sluta i tid än vad jag är - men det är ju skithäftig belöning när pusselbitarna faller på plats och det börjar funka för eleverna.

Ett litet exempel på sådan belöning är SMS-meddelandena senaste dygnet mellan mig och eleven G med hunden D. När vi började i somras hade G noll i självförtroende och D var full av spänningar och sprängkraft. Nu har båda två självförtroende och förtroende för varandra och då låter det istället så här när vi SMSar:

G: Hej Lena. Vill bara berätta att D idag har förstått vilket avstånd han behöver till våra ulldamer för att matte inte ska behöva springa ikapp dem-:). Vi båda vill tacka. Om du har ork och tid lektion på fredag eller på lördag eftermiddag. Må gott!
Jag: Jag tycker inte det låter som att ni är i jättebehov av lektion, men ni är givetvis välkomna, lördag i så fall.
G: Då fortsätter vi filandet här hemma ett tag till. Men har du räknat med mig så kommer vi.
Jag: Det är lugnt! Hör av er när ni känner för det.
G: Japp. Idag har gått promenad med D bakom, fåren i mitten och jag före nästan hela tiden - det går framåt. Är det något jag ska tänka på?
Jag: Glöm inte att växla om drivningsövningarna m cirkelträning ur balans. Tänj på gränserna både i tid och svårighetsgrad men sluta innan det skiter sig.

På Nurseryfinal

Jätteroligt kan jag bara säga nyligen hemkommen från Nordiska Nurseryfinalen som i år gick på Jylland hos Peter Helén och Anna Östman. Lite speciell stämning och mycket nytt folk och hundar, och så stå där med känslan "prestera nu!". Zack och jag placerade oss bara som nr 15 av 24 startande men han kändes verkligen skön att köra. Missarna var till stor del tekniska misstag, typ att jag inte kunde bedöma crosslinjen för fem öre dag 2, missad grind p g a min oförmåga att bedöma djupet i ett grönt hav av tjockt tätt gräs, fåren tillbaka genom crossgrinden m m. Men Zack var med hela tiden, behövde knappast bromsa alls utan kunde köra bara framåt, tog alla signaler utan tvekan - ja det gick nog så bra som jag kan förvänta mig efter ett halvår tillsammans med Zack.

Banan var riktigt stor och svår med först ett måttligt nerförslut och sedan en förrädisk svacka och sist upp på en kulle där fåren var utställda. Många hundar skar och i stort sett resten behövde omdirigering - och tog de omdirigeringen så sprang de lätt bort sig högst uppe på kullen där de inte såg de utställda fåren nedanför krönet, eller så landade de vid hanteringsfållan. Jag hade haft några starter på mig att se hur svårt det blev att omdirigera när hundarna redan börjat gå in i svackan, så jag säkrade hela vägen och stoppade första gången redan före svackan för att upplysa om att uppmärksamhet var nödvändigt. Efter fyra stopp följt av nytt riktningskommando landade Zack riktigt bra bakom djuren - visst kostar det poäng men behållningen för mig var att han verkligen tog kommandona så långt från mig.

Vår engelska domare Chloe Cropper tyckte också att banan var svår för en Nursery och sa att i stort sett vem som helst av oss hade vunnit en Nursery i England. Om jag förstod henne rätt så är banorna i England inte stå stora och de har varken delning eller singling, och här körde vi med märkta djur till och med. Och ni som minns hur ofta jag inte lyckats dela med Zack kan ju bara ana hur glad jag var över både bra delning och singel - men det var köttraskorsningar i ärlighetens namn, och de är nästan alltid lätta att sortera om och få lucka i. Men vi borde ha mer märkta djur på våra svenska tävlingar så att det blev anledning att träna mer på det - split av fyra djur är väldigt enkelt jämfört med att dela av två omärkta i en flock med tre omärkta och två märkta.

Seth hade jag också anmält när jag väl bestämt mig för att åka med Zack. Skulle inte drömt om att åka så långt med bara Seth för han är verkligen upp och ner i prestationerna. Veckorna innan det var dags att åka gick träningen som på räls och han fungerade jättebra, men jag märkte att han var på väg neråt dagarna innan vi åkte. Första dagen fungerade han inte alls, tog inte omdirigeringen utan skar och orkade sedan knappast flytta djuren så tiden rann ut vid fållan. Andra dagen var han piggare både i skallen och kroppen men då var det så dags.

Norrmännen knep alla de tio första placeringarna när bägge finaldagarna var sluträknade. Deras hundar var verkligen tekniskt slipade att gå stora och lite knepiga banor, och de berättade också själva att de kör sina unga hundar mycket på svåra tävlingar för att ge dem erfarenhet. Men det var nog just erfarenhet av knepiga banor de hade för jag var inte lika imponerad av deras grundträning. När det sket sig och hundarna behövde omdirigering för att inte gå in för tidigt och skära saknade de redskap, och till och med en och annan riktigt berömd norrman fick se sin hund skära eller springa bort sig totalt. Karin Mattsson med Trim var i alla fall en helt värdig vinnare. Trim var fullt tränad och mogen för att klara en sådan här bana och dessutom jättefin med den inte så vanliga kombinationen av både bra djurkänsla och självklar styrka framåt - bara stort grattis helt enkelt!

Vad saknar då Zack för att gå riktigt bra? Lydnaden satt jättefint, balansen också. Men det blir lätt lite svaj på drivningen i första benet, och värre ju närmare grinden. Jag tror att han inte är tillräckligt säker på uppgiften för att fortsätta driva med samma jämna tryck som närmare mig, och då börjar fåren dra sig, och då behövs det flankingkommandon för att komma in på linjen igen men då börjar han tappa känsla för riktningen och det blir inte riktigt balanserat och så får man korrigera åt andra hållet osv... Träning på långa drivningar borta är nog vad som behövs.

På tal om drivningar så hade vi en jätterolig och bra "driving contest" som spontan tävling utanför programmet första dagen. Man fick 20-30 får som snabbast möjligt skulle upp för en kulle drygt 300 meter och varenda ett av dem skulle igenom framdrivningsgrinden (6 meter), annars var det disk. Zack var snabb och effektiv och vi klarade grinden, men när han var uppe på toppen och upptäckte tidtagaren så sa han "shit, det är inte du som ska ha fåren" och så vände han ner dem igen - bryt.

Skandal, inte ett enda foto! Hade faktiskt med kamera och hade satt nyladdat batteri i den innan jag åkte. Men det är nog dags att skaffa nytt batteri för det fanns inte ett uns av ström kvar när jag skulle skrida till verket.

Sugen på en höstutflykt?

Nästa torsdag-fredag är det Nordisk Nursery-final i Danmark och jag ska dit med Zack och Seth. Men det är ju så himla tråkigt med långa bilresor ensam... Någon som vill haka på som sällskap och för att titta på tävlingarna?