Det blir nog bättre

Här har Zack sjunkit ner på grusgången framför köksdörren - hans favvoplats är uppe på kökstrappan, där kan han ligga och vänta på mig hur länge som helst, men just nu orkade han inte ända dit. Vi har just kommit hem efter några timmar hos veterinären där de skurit ut en sten som kapslat in sig i en av de två främre trampdynorna på högertassen. Den röda "bollen" är förbandet runt tassen.

Ända sedan Zack kom hit i mars så har jag blängt lite på hans gångart med frambenen och tyckt att han snubblat lite lätt och haft tendens till hälta. Ibland har det synts och ibland inte, och mest på hårt underlag. Jag har tryckt och klämt och sträckt ut många många gånger för att försöka hitta något, men ingen värme, ingen svullnad och ingen reaktion på provokation. T o m bad jag veterinären vid besiktningen när vi tävlade första gången 16 juni att försöka provocera fram smärta i höger bog eller ben, men han lyckades inte heller. Inbillning och övertolkning har jag sagt till mig själv och försökt släppa tanken att något var fel.

Men när vi cyklade till sjön häromdagen så var det helt uppenbart att Zack hade ont och att det onda satt i tassen! Fram med förstoringsglas och stark lampa, och Maja med sina unga ögon kunde rätt snart hitta en hård "öppning" mitt på en trampdyna, och vi kunde också se att stora trampdynan var väldigt hårt sliten på ena sidan - givetvis för att han satt ner tassen på fel sätt för att inte stöta i den främre trampdynan.

På veterinärkliniken fick han en stark sedering och sedan kunde de gräva fram en inkapslad sten ur trampdynan. Så glad jag blev! Och jag skulle ha litat på min intuition mycket tidigare när jag kände att något var fel, men det är alltid lätt att säga med facit i hand.

Och visst orkade Zack lyfta lite på huvudet efter en stund i skuggan på grusgången. Och vad fick han se då? Jo Sapp som nöjd lagt beslag på kökstrappan som han aldrig får en chans att ligga på när Zack är i form. Och Sapp har som vanligt kletat ner sig med en fin grön koblaja - varje kväll slänger jag i honom från bryggan nere vid sjön så han blir ren, och varje morgon börjar han med att leta reda på någon väldoftande herrparfym att kleta in sig med.

Seth gjorde det igen

Jag själv och Seth i mitten, Sven Sognevik och Tim tvåa och Anna Hall med Qajsa trea. Foto Frank Lyly

Seth gjorde det igen! Det vill säga vann. Nu körde jag honom som på IK2,alltså stod kvar vid posten, och han gick lika bra ändå och vann med lika stor marginal som när jag gick med ut på fältet förra veckan. Fåren var knepigare än i förra veckan, lätta på foten men samtidigt tröga och lite tjuriga, så det var inga gratispoäng. Sammanfattning: nu lägger jag inte mer pengar på att starta honom i IK1 utan nu får han flytta upp i IK2 (och vi får finna oss i att ramla neråt på resultatlistorna tills vi står stadigt på nya avstånden). Första försök Andrarum 9 juli och där finns större delen av landslagseliten att sparra mot, så det blir roligt!

Zack hade vilat sig i form, haha! och jag bröt i delningen efter att han hjälpt till att skapa hur fina chanser som helst men sedan inte kommer in (mitt lilla kontroll-ego, ni vet). Men rundan innan dess var verkligen ingen höjdare så den brytningen är inget att sörja över. Zack blev sparkad av en ko i lördags och landade väldigt olyckligt i en stenmur så han har bara fått gå i koppel och ligga i hundgård sedan dess för säkerhets skull om han fått någon osynlig skada. Och han hade som sagt vilat sig (mycket) i form och hade rätt dålig kontakt mellan huvud och tassar. Tassarna lydde mina kommandon, men inte huvudet, ja ni fattar nog hur jag menar, fina rörelser och god djurhantering men styrd av en GPS utanför min kontroll... jag blev nästan full i skratt av att se honom. Härliga Zack! Jag får ta mig lite tid att åka bort och träna honom på nya får, nya drag, nya miljöer, för här hemma går han säkert.

Men först ska vi fira midsommar, ha en bra helg allihopa!

Seth vann och Ty Nant Doe är godkänd

Lite skryt o trams om mina egna uppfödningar, så sluta läs om ni inte tål det!

Helt i hand och harmoniskt balanserad! Underbar känsla med Seth och vi vann IK1-tävlingarna i Agunnaryd. Visserligen var konkurrensen inte mördande med 17 startande men med 93 poäng låg han 9 poäng över tvåan så vi hade klarat oss lika bra i ett större startfält. Nu har vi en IK1 till i nästa vecka men sedan ska vi försöka klara IK2 i Andrarum 9-10 juli.

Och Ty Nant Doe blev Godkänd Vallhund i Agunnaryd på 70 poäng. Han är väldigt speciell och mycket lik morfar Roy (Serge v d Zweeps) i vissa avseenden. På VP händer ju alltid det man inte väntade sig, så tyvärr blev det aldrig läge för Doe att visa upp sin starka sida, dvs en drivning som både flyttar, styr och håller tillbaka i varje steg. Grattis matte och Dodo!

Zack godkänd vallhund, och förlåt mig...

Undrar ni var jag har varit? Ja, tränar hund kan ni ju alltid veta så länge jag står på benen, men jag har också haft lamningar i tre veckor, sista vårbruket och vallskörd, Maja har tagit studenten o huset fullt av släkt o vänner - plus en del arbete av det slag som drar in lite mer rejält för brödfödan. Nybörjarkursen i vallning är slut, men fortsättningskursen har några gånger kvar plus en hel del andra elever - roligt alltihopa men tar tid. Har hela juni också en kraftfull tvååring från Hälsingland på träning, och han kräver ett rejält träningspass om dagen.

Hur som helst, igår var det dags för en semesterdag för då arrangerade Blekinge Vallhundsklubb VP o IK1 i Agunnaryd hos Eva E. Inga gratispoäng där inte, men fina djur som omedelbart visade om hunden gjorde fel. Zack är därmed Godkänd Vallhund på 80 p. Har inte varit borta och tränat med honom utom på kursen i Danmark, så lite kontrollnoja och överarbetning blev det i den nya miljön med rätt mycket drag och snabba ungtackor av finull.

När han kom till mig för tre månader sedan bestämde jag mig för att göra om hans grundträning från grunden, så med tanke på det var han jättefin. Zack var en ruschig kommandogalning som sprang så det brann under tassarna när jag fick honom. Framför allt var han tränad på ett sätt så att han inte kunde hitta "balansen", och balans är helt centralt i hur jag tänker när jag tränar - och all min grundträning går ut på att få hunden att hitta de balanserade lägena själv. På det stora hela kändes han väldigt fin igår, men föll några gånger tillbaka i de gamla dåliga vanorna att svara på springiga djur med att själv bli snabbare och tajtare. Men de flesta poängen vi tappade försvann för att jag är så ovan vid att gå före hunden på en tävlingsbana, så det blev självständig drivning även genom lilla grindhålet och djuren slank precis utanför, och sedan hann jag inte fram till fållan innan fåren var där så det blev lite trixande i dragigt läge innan vi hade fått fåren till fållöppningen.

Det söta fåret bredvid diplomet får man när man blir Godkänd Vallhund på Blekinge VKs VP. Bland alla mysiga och duktiga medlemmar vi har i klubben så finns en Anna Gerhardsson som tovar dessa får och förser dem med ett litet halsband med minnestext på.

Men sedan kommer vi till det här som jag har bett Zack om ursäkt för... Hade anmält honom till IK1-tävlingen också. Det var gjort med en klackspark eftersom jag egentligen bara skulle tävla med Seth, så det låg ingen prestationsnoja över det beslutet. Den här starten var han inte alls så spänd utan allt gick mycket bättre än på VP:t. Bara en poäng bort på utgången och inget bort på upptaget, missad framdrivningsgrind med någon meter så där rök en del poäng men snygg drivning med bara 1 poäng bort (och han tar varenda flankingkommando ur balans RÄTT!). Bara 2 poäng bort på delningen - inte illa med tanke på att han vägrade dela för en månad sedan. Men sedan kommer vi till fållan... djuren visar tydligt att de inte vill dit och Zack börjar kännas "tajt" och jag kände att jag nog skulle behöva bli arg. Jag ser att han är trött - inte flåsig utan mentalt trött - min egen kontrollnoja och tävlingsinstinkt får mig att säga till domaren "jag bryter". Och sedan när jag får protokollet vid prisutdelningen så inser jag med en smäll i skallen att han troligen hade haft både förstapris och en av dagens bättre placeringar om jag låtit bli att bryta. Men jag är sådan kontrollgalning så när jag känner att jag inte har hunden till 100 % i hand på tävling så bryter jag alldeles för lätt, har gjort det förr rätt många gånger så det är ett väl inlärt flyktbeteende! Eva har skällt ut mig för det innan, och med rätta gjorde hon det igår också!

Anyhow! Zack bryr sig inte, och nästa torsdag är det ny IK1 i Agunnaryd, och då ska jag inte bryta i onödan.