Ett socialt geni

Sapp är ett socialt geni. Nu har han avverkat två dygn av sitt liv i den stora världen och lär sig saker i blixtrande fart. Han har redan fattat att han hör till en flock, och han har utan vidare köpt mig som ledare, trygghet och solen i livet. Jag vågade redan idag låta honom gå lös i lina och han var hela tiden helt fokuserad på att hänga med flocken.

Till skillnad från många andra ger jag hundarna rätt stor frihet under dagens stora motionsrunda och de kan ligga allt från 20 till 75 meter före mig så länge som de regelbundet och spontant kommer tillbaka till mig och rapporterar. Jag tycker att det ger dem möjlighet att utöva naturliga beteenden och rörelser vilket jag tror är hälsosamt och gör dem rustade att ta press och träning. Sapp fattade det här på en gång och så fort någon av de andra vände för att springa till mig och rapportera så vände han också på stört och sprang så fort han kunde för att vara först framme hos mig.


När jag kom hem med honom i söndags kväll så brydde sig de andra hundarna inte ens om att undersöka honom, de verkade inte uppfatta honom som hund ö h t, och knappast att de brydde sig igår heller. Men idag visade Sapp upp riktig skärpa flera gånger och vips blev han en hund i deras ögon, så nu är han både grundligt undersökt och satt på plats. Han gjorde några försök idag att köra bort Seth från min närhet och markera att det var han som skulle gå närmast mig, men nu vet han att det inte är OK - men han är rätt framåt för han hugger genast chansen om Seth inte är inom synhåll.

Sapp - tre år och nybörjare på det mesta

Det här är Sapp (om ni är nyfikna på stamtavlan får ni vänta lite innan jag berättar). Han blir tre år i maj och har suttit i hundgård fram till nu och är helt otränad i ALLT. Nu ska han först av allt få upptäcka att han är ett flockdjur så han har mig och resten av flocken att falla tillbaka på när världen anfaller. Givetvis blir han rädd för nästan allt och flyger 3 dm bakåt några gånger varje minut men han är naturligt nyfiken och orädd och är snabbt framme för att titta närmare på det som var farligt, t ex en hink, en säck, en vattenkran... Han blir glad när jag säger hans namn. Jag tror faktiskt att han kommer att greja att flytta ut i livet. Efter bara en halv dag släppte han ut svansen som var hårt klistrad under magen.

I mycket är han konserverad som valp, t ex starkt impulsstyrd och helt utan mål och avsikter. Han slickar mina händer lika intensivt som en hungrig valp kan slicka tiken om munnen för att hon ska kräkas upp mat, och han hetsäter. Han har fått mat fyra gånger första dygnet här, dvs dubbel dygnsranson, och det får vi nog fortsätta med ett tag tills han slutar bete sig som om det var både första och sista gången han såg mat i livet.

Sapp vet om att han är en vallhund men innan vi börjar träna måste han ha fått en liten aning om att han hänger ihop med mig. Liten och knotig och med små stenhårda muskler behöver han nog också äta upp sig och motioneras en del innan träningen börjar på allvar. Under dagens utomhusvistelse har jag hunnit se att han har fina rörelser och ett rörligt eye, men det kommer nog att dröja innan han klarar att sätta huvudet och kroppen i förbindelse med varandra.

Blåsigt o blött men härligt med säsongstart

Detta var definitivt bästa placeringen när tävlingssäsongen äntligen var igång: inne i bilen med en kopp kaffe på instrumentbrädan. Regn och blåst, ringrostiga hundar och snabbfotade får - poängen blev inte de högsta och många fick bryta, men humöret var det ändå inget fel på. Lottie bjöd på roliga får och bra bana.

Själv hade jag störtskön känsla i Donna; rörlig, exakt, lyhörd och med dagens förutsättningar bra resultat och åtminstone några SM-poäng. Hennes andra runda började mycket fint med nära nog perfekt utgång och upptag men när djuren började röra sig nerför backen flög utställarhunden in och röjde i dem och i det tumult som då uppstod blev Donna nog lite skrämd för hon blev för vid och fåren hann skena ända ner till utsläppet innan hon kunde plocka upp dem - men det gjorde hon kallt och målmedvetet, men poängen var ju slut innan hon fått dem till mig eftersom de var helt inställda på att försöka skrämma Donna och slippa ge sig ut på banan igen. Även om hon är koncentrerad i sådana tuffa lägen så har hon inte riktigt det tryck som får djuren att gå, och hade det varit en arbetssituation så hade jag sagt åt henne att det var tillåtet med en markering med tänderna. Jag tycker i alla fall hon var duktig som var så kall i huvudet och lugn hela tiden. Doff var rätt berusad av att ha åkt bil i tre timmar tillsammans med Donna som löper och hade alldeles för mycket oförlöst energi i alla rörelser, så honom bröt jag när jag räknat bort tillräckligt med poäng. Men jag kände ändå att en hel del lärdomar "satt" sig under vinterns övningar i rastgården och det gick att köra honom fullt utan ligg-kommando mellan flank- och framåtkommando, och det är ett framsteg.

Och så var jag nöjd med min egen handling, att jag inte blev arg eller besviken och betedde mig orationellt utan faktiskt hela tiden tog lugna och kalla beslut.

Idag har Rosa o jag varit på SVAKs årsmöte i Tenhult som delegater åt Blekinge VK, och det mötet blev låååångt så nu är man trött i knoppen. Men imorgon eller tisdag återkommer jag med rapport om en ny bekantskap vi hade med oss tillbaka...

Är man riktigt klok?

I morgon tidigt tidigt bär det av ner till Trelleborg och årets första IK2. Känns verkligen inte seriöst att flytta direkt från träning i rastgård 8 x 18 meter till stort fält, men konstigt nog känner jag mig taggad på att komma iväg ändå. Donna började dessutom löpa igår och är "deprimerad", väldigt låg och inte fullt pålitlig. Doff är supertaggad på både får och Donna Går det riktigt dåligt så får jag åka hem och läsa de här raderna och inse att förutsättningarna inte var rätt. Men än så länge känns det som sagt kul att äntligen komma ut ur vintern och träningsabstinensen, och jag ska verkligen försöka komma ihåg att vara snäll och stötta Donna istället för att bli arg om hon blir seg och eyear istället för tar kommando och jobbar. Ska oxå försöka läsa den här sista meningen med rätt inställning imorgon om jag kommer hem och inser att jag brast i mina föresatser. Åker man och tävlar med ringrostiga hundar så får man ta ansvar för det själv och inte låta det gå ut över hundarna.

Godnatt för imorgon blir det uppstigning nån gång mellan 4 och 5 eftersom det går åt en vända genom fårhuset innan det går att åka iväg.

Besök och vi väntar på barmark

Hur lång tid ska det ta innan det går att träna igen??? Det känns som en fixering att titta på väderprognosen och hoppas att regn och värme ska få bort all snö.

Seths bror Silas är och hälsar på några veckor medan husse och matte är upptagna med annat. Här är två urdåliga foton som jag plockade ut ur mobilen. Silas som stjäl pellets på foderbordet och ute i snön där han försöker få behålla en benknota för sig själv (inte lätt kan jag säga). Seth och Silas hatar varandra, om hundar kan göra det. Helst skulle de döda varandra och smockan hänger i luften och testar mitt ledarskap hela tiden. Men jag kan ha bägge två i hundgården samtidigt tack vare Donna som är min förlängda arm för att hålla ordning och reda i flocken. Jag behöver i stort sett bara titta på någon hund och harkla mig för att hon ska hugga dem över nosen och säga åt dem att stoppa svansen långt in under magen. Fina Donna som för ett år sedan var värsta ligisten när hon kom hit och snart är fullfjädrad flock-polis. Doff är mycket slarvigare och säger bara till unghundarna när han blir irriterad.

Jag har också bestämt mig för att kastrera Donna och har fått operationstid tisdagen efter påsk. Har varit vankelmodig i frågan länge och oroat mig för att hon skulle tappa skärpa. Men nu har jag fått så många positiva exempel på kastrerade tikar att det var lätt att bestämma sig.

Allt medan snön biter sig fast på marken, suck.