torsdag 23 juli 2009

Grattis!

Grattis till Marie Tover och Anna-Carin Eliasson som har varit i Breviksnäs idag och fått godkända vallhundar med sig hem.

Maries Don-Demo är en sonson till min Glen - en sån som jag verkligen skulle velat få tag på efter Glen själv, men inte lyckats med. Marie började ta lektioner hos mig med Don i vintras och nu är de godkända och redo för större äventyr och uppgifter förutom arbetet på gården.

Anna-Carin som också varit här och tränat då och då har fått kämpa längre för Cap har varit så rädd för att ta fåren från utställaren. Men senast de var här hade det hänt något med honom och han var mycket säkrare på allt, så den här framgången var väntad. Cap är också första hunden som Anna-Carin tar fram till Godkänd Vallhund, och det är alltid en bedrift i sig - jättebra jobbat och tur att dina nerver höll idag Anna-Carin! Cap är en son till min Ty Nant Kep.

lördag 18 juli 2009

IK 2-tävlingar i Näsbyholm



Andra helgen i juli var jag på IK2-tävlingar på Näsbyholm utanför Skurup i Skåne. Maja följde med och vi tog med både Spike och Seth så fick de öva sig på att ha tråkigt. Så här skönt tyckte Seth att det var sedan att få sträcka ut på de långa stränderna utanför Ystad. Det är Maja som tagit fotot med sin nya kamera - behöver ni en bra bild på era hundar så snacka med henne.

Svåra får - inte bara för två så unga hundar som Doff och Donna. Även rutinerade hundar gick bet på att både ta befälet över fåren och lyssna/lyda. Högt gräs, mycket blåst och rätt provocerande får. Det märkliga med dem var att de flyttade sig bättre om man flankade fram hunden istället för att ligga bakom och driva. Låg hunden bakom dem så var de mycket tröga eller utmanade hunden. Hundar som naturligt släpper trycket i flankerna hade med andra ord mycket svårt att hålla djuren på linjen, t ex var det så det gick med Donna.

Donna blev diskad två gånger för att hon blev arg och bet tackor som inte flyttade sig. Och jag inser varför, för hela fredagen innan vi gav oss iväg hade hon jobbat hårt hemma med att flytta både våra ilska rödkullekor och avelsbaggarna till bete där de aldrig gått förut - stackars liten så mycket stryk hon fick av dem, men hon är en liten arbetsmyra som inte ger sig, och i sådana lägen är det fullt tillåtet att bita. Inte så märkligt att hon på lördagen gjorde detsamma när tackorna inte flyttade på sig. Donna går ännu inte att detaljstyra på bortaplan och på långt håll på samma sätt som Doff, så jag klarade inte att flytta henne den där lilla decimetern som behövdes på flankerna för att starta fåren. Jag bröt också ett av hennes lopp efter triangeldrivningen för då var både hon och jag utmattade av alla kommandon som gått åt på vägen. Och vid den sista starten stack fåren långt innan hon var framme vid upptaget - hon jobbade metodiskt och bra i alla fall på långt håll helt utan kommandon, men det hjälper ju inte för att få några resultat. Visst kan man längta efter den dag när hon börjar åstadkomma resultat som syns i listorna men tills vidare är jag nöjd så länge hon går bättre för varje gång jag tar med henne bort. Roligast av allt den här gången var att hon inte visade några nojor eller stress utan med en gång visste att hon kommit till ett ställe där hon skulle få valla. Även vid vandrarhemmet i Ystad och på strandpromenaden uppförde hon sig exemplariskt.

Doff är lite drömhunden att köra på den här typen av får. Han har ett nästan helt jämnstarkt eye över hela banan, såväl i drivningen som i flankerna. Han är dessutom de små flankingrörelsernas mästare så det gick nästan att gå spikrakt med honom. Tyvärr visste han inte var fåren var en gång utan behövde ett "look back" för att inte skära hämtlinjen så det slutade med bara en 6:e plats. En annan gång missade jag cross-grinden, trodde absolut att fåren var igenom hålet när jag vände upp Doff - slutade med 7:e-plats av det skälet. En bana bet han ut sig när en svårdelad tacka hoppade över honom för att komma tillbaka till de fåren hon ville gå med. Men han kändes väldigt fin och lättstyrd så med lite mer rutin är han snart högre upp på resultatlistorna. I alla fall roligt att komma på placering med SM-poäng även om jag inte siktar på SM-deltagande med honom i år. De här tävlingarna var det första Doff gjorde efter att han blev ormbiten. Han hade varken arbetat eller tränat på 14 dagar, så första banan vi gick bröt jag för han var som en tänd krutdurk - gissa om han var något förvånad när jag plötsligt står framför honom ute på banan och upplyser honom om att det var något jag ville! Nyttigt!!!

fredag 3 juli 2009

Doffs krisdygn är över

Doff blev efter första natten efter ormbettet mycket sämre och fick läggas in för behandling med dropp och antibiotika. Stor påverkan på lever o njurar, förstörd bindvävnad i hela benet, hjärtarytmi. Igår kväll fick vi hem honom igen mycket piggare men fortfarande med ett enormt uppsvullet blålila ben ända upp till buken, och hjärtat slår i otakt. Själv tror han att han är frisk och ligger och ylar när han inte får följa med ut. Nu ska han äta mediciner och ta det mycket lugnt fram tills vi ska på återbesök med prover på inre organ och hjärtljud. Tråkigt för han var verkligen i fin form i träningen nu och hade blivit vuxen och börjat jobba målmedvetet åt mig på ett sätt som en unghund inte gör. Men mest är vi innerligt tacksamma för att han orkade med det här och lever idag och vi har fått chansen till ett långt och roligt liv tillsammans.