Dålig tajming

Varför i hela friden välja att anlända ut i världen en natt när det är 20 grader kallt? Det finns ju faktiskt sådana när det bara är minus 5. Trött blir man i alla fall, och särskilt den här "lilla" tjejen som var på tok för stor, vägde 8 kg, och hade svårt att komma ut. Men med mycket råmjölk, värmelampa och en go mamma så ordnar sig det mesta. Fast just nu kräver fårhuset nästan 100-procentig närvaro för de tål inte mycket de små liven i den här kylan.

Väldigt ovanligt väder på utsidan av fårhuset. Söndag förmiddag: minus 17 grader och ymningt snöfall.


Mycket mat så håller man sig varm! Aptiten är det inget fel på och storbalarna försvinner i en förfärande takt.

Vackert, skönt, perfekt!

Riktigt poetisk lät veterinären som lyste Seths ögon i tisdags.Man måste nog vara specialist för att kunna säga "skönt" och "vackert" om det man ser när man med olika lampor och glas tittar in i ett öga... Fina ögonbottnar, inte ett skadat blodkärl, alldeles rent. Med andra ord inga tecken på CEA, PRA eller katarakt. Härligt att få det beskedet veckan efter A-höfter. Blir det tal om avel för Seths del gör jag givetvis ett gentest på honom precis som jag gjorde med Doff i höstas.

Doff lyste vi också i tisdags, men det var ju inte lika spännande eftersom han är lyst tidigare och dessutom gentestad ej bärare av CEA.

Snön suger lika mycket som sjön så nu ska jag fixa mig en riktigt kaloririk och mättande lunch innan det är dags för ett utepass till. Måste sortera tackorna som ska betäckas nu, en grupp som ska till Texelbagge och en annan som ska till Suffolkbagge. Medför en hel del omflyttningar inne i fårhuset där någon grupp i taget måste tas ut på rastgården under ommöbleringen. Man kan inte påstå att det är villigt som damerna ger sig ut i snöyran - utan hund hade man fått lyfta ut dem med lyftkran! Nästa vecka åker de sista vinterlammen till slakt - SKÖÖÖNT!

YES! Seth hade HD A

Idag kom kuvertet från SKK med svar på Seths höftledsröntgen. A-höfter - härligt helt enkelt eftersom han känns så rätt på alla sätt för mig. Samtidigt kom också svaren från SVA på Seths och Donnas rabiesblodprov och bägge två hade tillräckligt med antikroppar, så nu kan vi ge oss ut på äventyr utanför Svea Rikes gränser om vi vill.

Jag firar med två foton från juli på Seth. Då var han sju månader men har hela tiden sett så här vuxen ut - redan som sjuveckorsvalp när jag valde honom såg han ut som en miniatyr av en fullt vuxen hund, och betedde sig ganska mycket som en sådan. De busiga syskonen tyckte han var oresonligt jobbiga. Dagen när Maja tog de här fotona hade jag varit och tävlat i Skabersjö hos Jonas med Doff o Donna medan Seth och Spike legat i bilen och övat sig på att ha dötråkigt hela dan. På kvällen fick alla hundarna rasta av sig nere vid havet utanför Ystad där Maja och jag hade en härlig avslutning på dagen tillsammans med dem.

Träning med förhinder

Vintern brukar vara unghundarnas årstid tycker jag, medan de vuxna får vila sig från arbete och tävlingsträning. Men i år har det sannerligen inte blivit mycket med vinterträningen med sträng kyla och rätt mycket snö ända här nere i södra Sverige. Igår var vi i alla fall ett gäng tappra i snålblåsten som turades om i en väl tilltrampad träningshage i Blekinge med ett gäng tackor som hade fått behålla pälsen på.

Och vem är det som tränar på fotot? Jo något så unikt som en Ty Nant-hund som ser ute som en klassisk snygg Border Collie ska se ut: svartvit, långhårig och lite lagom lågställd. Han heter Silas och är kullbror till min Seth. Silas är talangfull och jättehärlig med precis så mycket motor som en bra hund ska ha, men kanske inte det lättaste som nybörjarhund för Claes för Silas är FÅRGALEN.

Seth kan både driva och flanka nu inne i en 25:a med nästan bara fina tankar i huvudet, så jag har börjat lära in kommandon på honom. Han har fattat själva poängen med kommandon och gissar inte på "keep off" och "go ahead" utan ligger kvar och väntar på "hjälp" när han inte vet. Han är sååå härligt fokuserad på djuren samtidigt som han lånar ut ett öra åt mig.

Var och HD-röntgade Seth i torsdags, och visst väntar man alltid med lite spänning på resultatet. Skelettet såg fint ut men bedömningen av Norbergs vinkel och "slapp led" har jag lärt mig är meningslöst att spekulera i innan svaret från SKK kommer, så det är bara att ge sig till tåls. Passade på att ställa honom på vågen på kliniken och den stannade på exakt 20 kg - så nu får han inte bli större!!! Avis på Eva som har hans kullbror Wazz som väger nånting mellan 13 och 14 kg.