Som sagt blev det ju på tävlingarna i förra veckan helt uppenbart att Zack inte alltid vill kännas vid färdigheter i att dela, hålla isär och hantera olika flockar! Maja kom med sin kamera idag när jag höll på med träningen - man ser på filmen att han är lite störd och osäker av kameran. Att han hela tiden vill hålla lite åt vänster och sedan får mycket bråttom när han ska runda åt höger beror på en grindöppning som han vet att träningsdjur lätt kan försvinna genom om de inte är ordentligt täckta.
Jag lägger numera alltid upp delningsträningen så att den också blir grunden för "look back"-kommandot. I början vänder jag bara hunden mellan de två flockarna och går mot dem växelvis, och det är viktigt att hunden verkligen får påverka djuren och flytta dem en bit innan man vänder den. De första gångerna jag ger "look back" så går jag fram till hunden och tar den i ena bogen och motsatta ljumsken och vänder den rent fysiskt 180 grader. Imorgon ska jag nog göra det en gång till med Zack för på den här lilla filmsnutten tycker jag inte att han är helt "ren" i den rörelsen.
När hunden har köpt detta så utvidgar jag övningarna med att hunden också går runt flocken och kommer in mellan de två flockarna igen - den får alltså inte fortsätta förbi mellanrummet för att samla ihop de olika flockarna. Här är jag också mycket noga med att hunden verkligen kommer in hela vägen, dvs passerar linjen mellan de två flockarna. Hur många gånger har man inte sett delningar som misslyckats för att hunden inte täcker upp ordentligt och det sista djuret kan sticka med fel flock? Den här övningen blir alltså en åtta där hunden kommer in och passerar linjen och sedan får ett "look back" för att vända mot andra flocken som den ska runda åt andra hållet. På "look back"-kommandot är det också riktigt viktigt att hunden bara vänder helt om - den får inte vänja sig vid att påbörja en ny rörelse innan den fått kommando utan ska vara öppen för antingen ett framåtkommando eller vilket som helst av flankingkommandona. Inte heller här tycker jag att Zack är helt ok här på filmen, men jag bråkade inte om det eftersom kameran gjorde honom så avvaktande och fundersam.
I takt med att hunden blir mer säker så minskar jag avståndet mellan flockarna tills den klarar att göra "åttan" på bara ca 10 meter (förutsatt att fåren man tränar på klarar det). Efter ett tag inför jag också tre och flera flockar som hunden växelvis ska jobba på. När den köpt att den ska jobba på anvisad flock och inte bekymra sig om de andra brukar just själva delningsmomentet bli helt problemfritt. Många som kommer och behöver hjälp med att lära sig dela och tycker det är svårt har fixerat sig vid just själva delningen. Jag ser det tvärtom: när hunden vet att den ska hålla isär djur och klarar att kontrollera dem delade, så är själva delningen inget den tvekar på. Och efter ännu lite träning så börjar den också kunna hjälpa till för att skapa själva luckan.
måndag 25 juli 2011
lördag 23 juli 2011
Tävlingsrunda i Skåne
Tillbaka efter två dagars tävling i Skåne. Kort sammanfattning: Seth har gått dåligt på IK2 och Zack har gått bra på IK1.
Seth har gått tre IK2-tävlingar i och med den här utflykten och alla tre gångerna har han sökt sig innåt istället för utåt på fältet i utgången, så där lite unghundsängsligt i tron att man snabbare kommer fram till djuren genom att inte springa för långt. Ingen av de här två tävlingarna tog han omdirigeringskommandona tillräckligt, och på fältet i Maglarp ledde en för tajt utgång snart till att hunden hade skurit linjen - och då hjälper det inte att han slår ut jättefint när han väl får syn på fåren. Men han hade gjort ett mycket fint upptag när han väl kom dit sa de som jobbade i utställningen, och det är ju Seths grej så det är jag helt trygg med. I Andrarum för tio dagar sedan hade han en bra drivning men på båda de här tävlingarna har flankerna under drivning varit skit. Han är ju en mästare på att detaljstyra djur genom att bara vrida lite på huvudet eller bogen, men nu tog han i och flankade alldeles för stort, "släppte" kontakten med djuren och sedan blev det för intensivt när han var tillbaka i kontaktzonen - detta leder ofelbart till att man måste ägna mycket kraft åt att korrigera linjefel som man själv skapat - han har blivit uppenbart störd i arbetet av att få flankingkommandon under drivningen, varit lydig och gjort som jag visslat men tappat kontakten med djuren. Jag tror det handlar om osäkerhet för när vi är framme vid närarbetet i delning och fålla/tratt så blir han vanliga coola Seth och vi spikar full poäng. Jag måste också träna Seth på att knata runt en stor bana i lite högre tempo. Seth går med djuren, och av de tre IK2-tävlingar han avverkat nu så har vi tappat 8-10 poäng för att tiden gått ut när djuren varit på väg in i fållan/tratten. Jag avslutade vår tävlingsutflykt med att efteranmäla honom till samma IK1 som Zack skulle gå för att ha lättare att korrigera de fel jag sett i IK2 - även nu gick han ut för tajt eftersom han inte visste var djuren var, fast nu på IK1-avstånd tog han omdirigeringen klockrent (men det kostade massor av poäng). Sedan kunde jag stå kvar vid posten och vissla runt honom hur lugnt som helst - däremot gjorde jag en felbedömning av linjen (det regnade på tvären och grindarna blåste omkull) och fick göra panikräddning vid båda grindarna, men det var ju inte Seths fel.
Zack har gått två IK1 under de här dagarna och har känts bra, fina rörelser och ett öppet öra åt mig även om det inte var många poäng kvar första dagen. Då hade jag tagit det dåliga beslutet att stå kvar vid posten istället för att gå med en bit i triangeln. Fåren var rätt knepiga genom att vara först jättetröga, och sedan när när de väl svarade på hundens signaler blev de lika springiga som de innan varit tröga. Detta lockade upp Zack i höga hastigheter på flankerna och det klarade varken han eller jag att hantera - jag borde som sagt gått med honom i triangeln. (Jag som börjat tänka här hemma att jag tränat honom till lite väl mycket eye, tar tillbaka det haha...) Tiden ute i delningen för det var verkligen inga får som hade förtroende att stå still för honom - och för den delen så var han inte själv inne på det spåret utan tyckte att det var klart läge för att hålla dem väl samlade och kontrollerade. Nästa tävling i Maglarp hade jag därför bestämt att jag skulle öka säkerheten genom att gå med i triangeln samt genom att lägga in några "lay down" också istället för att köra honom med bara framåt- och flankingkommandon. Det gjorde susen och jag var jättenöjd med honom - han gick med djuren, väldigt lagom flanker i drivningen och inte ett enda fel på höger- och vänstervisslorna. Antagligen hade han någon liten böj på framdrivningen som jag inte såg för domaren hade dragit tre poäng på momentet, men när fårens huvud dök upp över backkrönet (de förare som var lite längre kunde se fårens huvuden hela framdrivningen) så kom de så lugnt och när sedan Zack dök upp några sekunder senare så låg han och tryckte helt rätt på ena flanken får att ta dem rakt till mig. Sista benet i triangeln mot delningsringen var det mycket starkt drag ner mot fållan med de begagnade djuren (nästan hälften av ekipagen bröt den här tävlingen och det var p g a att detta drag blev ohanterligt) men även där låg han helt rätt och tryckte och drev utan att behöva en massa kommandohjälp. Jag började känna vittring på en bra placering och några välkomna poäng till Unghundscupen, MEN - nej dessa flyktbenägna djur hade Zack inga planer på att dela! Han vägrade komma in på två klockrena öppningar som jag gav honom - efter andra vägran sprang jag mot honom och gav honom en rejäl utskällning så tredje öppningen tog han snyggt och kontrollerat. Men givetvis hade han rätt - de två djur som han inte jobbade på skenade ner mot utsläppsfållan - och eftersom jag insåg hur viktigt det var att han inte skulle få rätt efter uppgörelsen mellan oss i delningen så chansade jag vilt och skickade honom på ett look back som han tog perfekt - och precis innan rymlingarna skulle rusa genom flexinätet in till de andra fåren så hinner han in emellan, plockar upp dem kolugnt och tar sedan hela flocken på ett suveränt sätt rakt genom tratten - full poäng på det. Jag var fantastiskt nöjd med hans arbete och jättefina kontakt med mig hela rundan, men tyvärr räckte poängen efter delningsvägran bara till en sjätteplats och fem poäng till Unghundscupen.
Ni som följer den här bloggen minns säkert att det var mycket tålamodsprövande att lära Zack delning tidigare i somras. Nu hade han haft vila från delningsträningen några veckor och bara tränat drivning av stora tunga flockar, men till nästa tävling för Zack 6-7 augusti så ska delningen sitta som en smäck igen! Vi har hela augusti på oss innan resan till Unghundscupen behöver ges upp.
Seth har gått tre IK2-tävlingar i och med den här utflykten och alla tre gångerna har han sökt sig innåt istället för utåt på fältet i utgången, så där lite unghundsängsligt i tron att man snabbare kommer fram till djuren genom att inte springa för långt. Ingen av de här två tävlingarna tog han omdirigeringskommandona tillräckligt, och på fältet i Maglarp ledde en för tajt utgång snart till att hunden hade skurit linjen - och då hjälper det inte att han slår ut jättefint när han väl får syn på fåren. Men han hade gjort ett mycket fint upptag när han väl kom dit sa de som jobbade i utställningen, och det är ju Seths grej så det är jag helt trygg med. I Andrarum för tio dagar sedan hade han en bra drivning men på båda de här tävlingarna har flankerna under drivning varit skit. Han är ju en mästare på att detaljstyra djur genom att bara vrida lite på huvudet eller bogen, men nu tog han i och flankade alldeles för stort, "släppte" kontakten med djuren och sedan blev det för intensivt när han var tillbaka i kontaktzonen - detta leder ofelbart till att man måste ägna mycket kraft åt att korrigera linjefel som man själv skapat - han har blivit uppenbart störd i arbetet av att få flankingkommandon under drivningen, varit lydig och gjort som jag visslat men tappat kontakten med djuren. Jag tror det handlar om osäkerhet för när vi är framme vid närarbetet i delning och fålla/tratt så blir han vanliga coola Seth och vi spikar full poäng. Jag måste också träna Seth på att knata runt en stor bana i lite högre tempo. Seth går med djuren, och av de tre IK2-tävlingar han avverkat nu så har vi tappat 8-10 poäng för att tiden gått ut när djuren varit på väg in i fållan/tratten. Jag avslutade vår tävlingsutflykt med att efteranmäla honom till samma IK1 som Zack skulle gå för att ha lättare att korrigera de fel jag sett i IK2 - även nu gick han ut för tajt eftersom han inte visste var djuren var, fast nu på IK1-avstånd tog han omdirigeringen klockrent (men det kostade massor av poäng). Sedan kunde jag stå kvar vid posten och vissla runt honom hur lugnt som helst - däremot gjorde jag en felbedömning av linjen (det regnade på tvären och grindarna blåste omkull) och fick göra panikräddning vid båda grindarna, men det var ju inte Seths fel.
Zack har gått två IK1 under de här dagarna och har känts bra, fina rörelser och ett öppet öra åt mig även om det inte var många poäng kvar första dagen. Då hade jag tagit det dåliga beslutet att stå kvar vid posten istället för att gå med en bit i triangeln. Fåren var rätt knepiga genom att vara först jättetröga, och sedan när när de väl svarade på hundens signaler blev de lika springiga som de innan varit tröga. Detta lockade upp Zack i höga hastigheter på flankerna och det klarade varken han eller jag att hantera - jag borde som sagt gått med honom i triangeln. (Jag som börjat tänka här hemma att jag tränat honom till lite väl mycket eye, tar tillbaka det haha...) Tiden ute i delningen för det var verkligen inga får som hade förtroende att stå still för honom - och för den delen så var han inte själv inne på det spåret utan tyckte att det var klart läge för att hålla dem väl samlade och kontrollerade. Nästa tävling i Maglarp hade jag därför bestämt att jag skulle öka säkerheten genom att gå med i triangeln samt genom att lägga in några "lay down" också istället för att köra honom med bara framåt- och flankingkommandon. Det gjorde susen och jag var jättenöjd med honom - han gick med djuren, väldigt lagom flanker i drivningen och inte ett enda fel på höger- och vänstervisslorna. Antagligen hade han någon liten böj på framdrivningen som jag inte såg för domaren hade dragit tre poäng på momentet, men när fårens huvud dök upp över backkrönet (de förare som var lite längre kunde se fårens huvuden hela framdrivningen) så kom de så lugnt och när sedan Zack dök upp några sekunder senare så låg han och tryckte helt rätt på ena flanken får att ta dem rakt till mig. Sista benet i triangeln mot delningsringen var det mycket starkt drag ner mot fållan med de begagnade djuren (nästan hälften av ekipagen bröt den här tävlingen och det var p g a att detta drag blev ohanterligt) men även där låg han helt rätt och tryckte och drev utan att behöva en massa kommandohjälp. Jag började känna vittring på en bra placering och några välkomna poäng till Unghundscupen, MEN - nej dessa flyktbenägna djur hade Zack inga planer på att dela! Han vägrade komma in på två klockrena öppningar som jag gav honom - efter andra vägran sprang jag mot honom och gav honom en rejäl utskällning så tredje öppningen tog han snyggt och kontrollerat. Men givetvis hade han rätt - de två djur som han inte jobbade på skenade ner mot utsläppsfållan - och eftersom jag insåg hur viktigt det var att han inte skulle få rätt efter uppgörelsen mellan oss i delningen så chansade jag vilt och skickade honom på ett look back som han tog perfekt - och precis innan rymlingarna skulle rusa genom flexinätet in till de andra fåren så hinner han in emellan, plockar upp dem kolugnt och tar sedan hela flocken på ett suveränt sätt rakt genom tratten - full poäng på det. Jag var fantastiskt nöjd med hans arbete och jättefina kontakt med mig hela rundan, men tyvärr räckte poängen efter delningsvägran bara till en sjätteplats och fem poäng till Unghundscupen.
Ni som följer den här bloggen minns säkert att det var mycket tålamodsprövande att lära Zack delning tidigare i somras. Nu hade han haft vila från delningsträningen några veckor och bara tränat drivning av stora tunga flockar, men till nästa tävling för Zack 6-7 augusti så ska delningen sitta som en smäck igen! Vi har hela augusti på oss innan resan till Unghundscupen behöver ges upp.
lördag 16 juli 2011
Dagens hjältar
Tack Seth och Zack!
Man får så roligt man gör sig en lördagkväll i en gudsförgäten by i det inre av Smålands skogsbygder. Äntligen är dessa tre s----s kossor infångade! Tre envetna rödkullor - mor och två generationer döttrar. Den gamla kon köpte vi som vuxen och aldrig invallad, och sitt hat mot hundar har hon nedärvt i generna till döttrarna. De går in för att springa så långt bort det går när en hund kommer och när den hinner ifatt dem så går de målmedvetet in för att döda. Och en rödkulla är en rödkulla, det vet alla som haft med rasen att göra...
Nu började läget vara lite akut. Det var nerbetat sedan flera veckor där de gick och alla andra djur flyttade till nytt bete, och det var bara en tidsfråga tills denna lilla familjeklan skulle välja att hoppa ut för att hitta mer att äta. Hela senaste veckan har jag hållit dem på lite snålt med vatten för att öka deras intresse för kontakt, och jag har också konfronterat dem med hund en stund varje dag. Hittills har jag arbetat med hundarna strikt "i hand" men utan att det lett till någon attitydförändring hos korna, så idag satte jag mig uppe på ett stenblock och sa åt Seth och Zack att de fick göra vad de ville. Farligt farligt, jag vet och jag vågar inte tänka på allt som kunnat hända, jag använder i vanliga fall hundarna så lite som möjligt på nötkreatur just för skaderisken.
Det finns en kanal på det här betet och utan den att kyla sig i hade Seth och Zack aldrig orkat slutföra det här uppdraget. Men om ni trodde att mina hundar bara har en växel där de går med ett välavvägt eye i promenadtakt så skulle ni sett dem nu ikväll! Hjälp vilka krafter de släppte loss samtidigt som de faktiskt hade kvar fokus och målmedvetenhet, och rätt bra lyckades de samarbeta utan att någonsin ha tränats på det. Efter en och en halv timma visste korna att hundar är snabbare och envisare än kor och de valde att gå in i fållan.
Det här jobbet hade hundarna aldrig lyckats göra på kommando, det hade tagit ifrån dem för mycket kraft och för många av de verktyg de behövde. Jag la mig inte i deras arbete alls men eftersom jag skickat dem från området där fångstfållan står så visste de vartåt de skulle jobba.
Två nöjda hundar sover gott och korna vilar nog också ut på sitt nya bete.
torsdag 14 juli 2011
Och hur går det för Zack?
Idag öser ett välbehövligt regn ner och jag passar på att röja i komposthögarna på skrivbordet och i datorn. Zack har dragit dagens vinstlott och får vara kontorshund vilket han trivs utmärkt med som synes.
Men utomhusdagar håller vi mest på och utvidgar hans erfarenheter. Det var mycket tydligt när han kom hit att han aldrig haft djur omkring sig på ett naturligt sätt utan bara som objekt i en träningshage. Han studsade upp och ner och trodde ständigt att det var dags för träning. Nu vet han att djuren bara finns där och att de är mina och att jag ibland vill att man ska göra något med dem samt att det kan vara väldigt olika saker. Han är nu helt lugn med detta och är väldigt noga med att inte släppa mig ur sikte med risk att missa något.
Han verkar inte heller ha varit tränad på större flockar och tröga djur, så det har det blivit en hel del av nu när det finns tackor med unga lamm som verkligen inte flockar sig och går bara för att det dyker upp en hund bakom dem. Lite chockartad upplevelse, men han har börjat fatta att det krävs handfast aktivitet för att få alla med sig i ett någorlunda tempo. En annan sak han haft lite svårt för med stora flockar är att jobba effektivt på de sista djuren utan att tappa kraft genom att försöka hålla koll på främre delen av flocken. För detta krävs en hel del mod och självtillit hos hunden. Men häromdagen var jag riktigt stolt över honom när jag satt i bilen och visslade medan han drev hela flocken framför oss på allmän väg förbi avtag och trädgårdar - inte en gång reagerade han på flankingkommandona med att springa upp för att stoppa utan drog bara ut i sidled så mycket att djuren inte vek av från vägen. Och inte blev han stressad av att en väg delvis fungerar som en luftsug på en fårflock som kan komma upp i riktigt skenande. Utan hjälp med stopp- och saktakommandon så låg han där han skulle med ett jämnt avstånd till fåren. Wow så häftigt av honom - så snabbt han utvecklats och blivit seriös. Älskade Zack helt enkelt!
Sedan är det det här med självförtroende. Det måste en arbetande hund ha, men det är nog heller ingen tidigare ägare som jobbat med. Så länge en hund springer snabbt, är intensiv och inte fullt i hand är ju saker lätta för den. Men när den börjar hantera djur och lyssna efter vad föraren vill så kommer det situationer när djuren testar att utmana hunden. Där behöver man gå in och göra den trygg i vad den kan och får göra så att den inte känner obehag och osäkerhet. Nu börjar han lära sig att hantera detta riktigt bra - och i mina ögon är det inte att gå på djuren på ett obehärskat sätt. En trygg hund står kvar och talar om att den respekterar djurets behov av avstånd men att den inte tänker flytta på sig. Innan svarade han antingen med att bli för upphetsad eller att vika undan för det hotande djuret.
Men nästa vecka är det dags för nya försök på IK1 i Jonstorp och Maglarp, så nu får vi nog lämna de stora flockarna och träna lite på några sprättiga "tävlingsfår". Det vore ju roligt om vi fick ihop poängen till Unghundscupen för nästa år ändras reglerna så på finaldagen 2012 är han för gammal för att få delta. Ingen stress och press om detta, men jag gillar att ha högt ställda mål så vi ger järnet så länge det känns roligt och Zack är med på noterna.
måndag 11 juli 2011
Inte många poäng kvar men jag är nöjd
Igår åkte vi till IK2-tävlingarna i Andrarum och Seth skulle gå sin första IK2-bana. Jag har lätt för att bryta när jag blir missnöjd, men nu hade jag bestämt att vi skulle gå runt till varje pris.
Banan var mycket spännande och bra men inte den lättaste för en hund utan erfarenhet av stora banor. Den bestod av tre kullar varav två var rätt branta. Man stod på den mittersta kullen och skickade hunden att hämta på ena kullen och sedan göra drivningen uppför den andra kullen, och sedan slutade triangeln nere i dalen där man gjorde delningen och fållan. Som förare hade man jättebra utsikt över hund och får från den kulle där man skickade, men för hunden var det rätt krävande terräng där fåren dessutom hade sina upptrampade stigar som de drogs mot. Rent tekniskt tillkom sedan flera svårigheter: den första var sned framdrivning, den andra var att fåren inte skulle ända fram och vändas runt föraren utan vid en stolpe halvvägs efter framdrivningsgrinden, den tredje var att fåren skulle drivas utanför förbi crossgrinden o sedan genom den från baksidan. Därtill vräkte en obarmhärtig sol rakt ner på både hundar och får - fåren blev rätt tröga och krävde att hunden både tryckte på och höll ihop dem, och de flesta hundar var helt slut när de var framme vid delning och fålla.
Det första svåra valet med en ung hund var om man skulle skicka höger eller vänster. Höger innebar att hunden kom ut på andra sidan en damm som den behövde runda för att komma upp bakom djuren - där fanns mycket som kunde hända, lätt att springa bort sig eller t ex ett beslut att ta en simtur till fåren. Utgång åt vänster erbjöd mycket utrymme med stor risk att hunden skulle springa bort sig och ner på andra sidan kullen, särskilt för lite vida hundar. Jag bestämde mig för att jag skulle ha lättare att ge Seth begripliga stödkommandon för "in" eller "ut" om jag skickade vänster. Det jag inte hade räknat med var att han nere i dalen skulle drabbas av medvetenhet om att det var där de förbrukade djuren gick ut och att det skulle gå att få med sig dem också om vänsterutgången sträcktes ut bakåt några hundra meter. Jag vet inte om jag tänkte fort eller långsamt, men jag insåg att vi var väldigt nära att behöva åka hem utan att få gå banan. Ett kraftigt "SETH!!!" fick i alla fall stopp på honom, och på ett "lie down" vände han om och la sig in mot banan mot den kulle där fåren ställdes ut. Jag tryckte honom med tystnad medan jag räknade till fem och gav honom sedan ett kort framåt följt av ett stort vänster - och han tog det som avsett, jippi dagen räddad! Men det blev en utgång med rätt många anvisningar till innan han slutligen hittade djuren. Och då är han helcool som vanligt och slår ut i en stor båge och gör ett jättebra upptag helt opåverkad av allt strul som tagit honom dit. Det är hans verkliga tillgång, att han blir lugn av djuren istället för upphetsad.
Nästa svårighet var den sneda framdrivningen. Han tog kommandona men han gjorde dem inte till "sina" utan jag fick vara på honom hela tiden om att ligga på vänsterflanken för att trycka djuren snett bortåt istället för rakt mot mig - men vi fixade framdrivningsgrinden, och alla övriga också för den delen. Därefter var det bara den "för tidiga" vändningen innan vi äntligen skulle vara ute på "driven". Det gick åt två kommandon extra innan han hade fattat att skulle vända fåren utan att först ta dem fram till mig. Vid det här laget började han vara rätt trött och varm och crossen som gick snett uppför kullen var tung för honom. Äntligen nere i dalen igen började han titta efter vatten i vassruggarna - delningen gick på första försöket men den var seg och han vände inte mot den flock jag ville. Hopsamling och rakt in i fållöppningen - men där var tiden ute innan alla fåren fått in rumporna och jag hunnit stänga grinden, så de poängen sket sig. Bara 56 poäng kvar av rundan, 14 förlorade på utgången...Men vi var runt!
På minussidan:
- inte öppen för oväntade kommandon i en svår situation
- det egna beslutet att hämta även de förbrukade fåren
På plussidan:
- cool, stabil och jämn
- hanterar djuren lika bra på en krävande stor bana som på de små där han tävlat fram till nu
Kanske blir det lite strul några gånger till men det känns som att han rätt snart kan börja gå även IK2 riktigt bra. Så nu ser vi fram mot nya starter i Jonstorp 20 och Maglarp 21 juli.
Banan var mycket spännande och bra men inte den lättaste för en hund utan erfarenhet av stora banor. Den bestod av tre kullar varav två var rätt branta. Man stod på den mittersta kullen och skickade hunden att hämta på ena kullen och sedan göra drivningen uppför den andra kullen, och sedan slutade triangeln nere i dalen där man gjorde delningen och fållan. Som förare hade man jättebra utsikt över hund och får från den kulle där man skickade, men för hunden var det rätt krävande terräng där fåren dessutom hade sina upptrampade stigar som de drogs mot. Rent tekniskt tillkom sedan flera svårigheter: den första var sned framdrivning, den andra var att fåren inte skulle ända fram och vändas runt föraren utan vid en stolpe halvvägs efter framdrivningsgrinden, den tredje var att fåren skulle drivas utanför förbi crossgrinden o sedan genom den från baksidan. Därtill vräkte en obarmhärtig sol rakt ner på både hundar och får - fåren blev rätt tröga och krävde att hunden både tryckte på och höll ihop dem, och de flesta hundar var helt slut när de var framme vid delning och fålla.
Det första svåra valet med en ung hund var om man skulle skicka höger eller vänster. Höger innebar att hunden kom ut på andra sidan en damm som den behövde runda för att komma upp bakom djuren - där fanns mycket som kunde hända, lätt att springa bort sig eller t ex ett beslut att ta en simtur till fåren. Utgång åt vänster erbjöd mycket utrymme med stor risk att hunden skulle springa bort sig och ner på andra sidan kullen, särskilt för lite vida hundar. Jag bestämde mig för att jag skulle ha lättare att ge Seth begripliga stödkommandon för "in" eller "ut" om jag skickade vänster. Det jag inte hade räknat med var att han nere i dalen skulle drabbas av medvetenhet om att det var där de förbrukade djuren gick ut och att det skulle gå att få med sig dem också om vänsterutgången sträcktes ut bakåt några hundra meter. Jag vet inte om jag tänkte fort eller långsamt, men jag insåg att vi var väldigt nära att behöva åka hem utan att få gå banan. Ett kraftigt "SETH!!!" fick i alla fall stopp på honom, och på ett "lie down" vände han om och la sig in mot banan mot den kulle där fåren ställdes ut. Jag tryckte honom med tystnad medan jag räknade till fem och gav honom sedan ett kort framåt följt av ett stort vänster - och han tog det som avsett, jippi dagen räddad! Men det blev en utgång med rätt många anvisningar till innan han slutligen hittade djuren. Och då är han helcool som vanligt och slår ut i en stor båge och gör ett jättebra upptag helt opåverkad av allt strul som tagit honom dit. Det är hans verkliga tillgång, att han blir lugn av djuren istället för upphetsad.
Nästa svårighet var den sneda framdrivningen. Han tog kommandona men han gjorde dem inte till "sina" utan jag fick vara på honom hela tiden om att ligga på vänsterflanken för att trycka djuren snett bortåt istället för rakt mot mig - men vi fixade framdrivningsgrinden, och alla övriga också för den delen. Därefter var det bara den "för tidiga" vändningen innan vi äntligen skulle vara ute på "driven". Det gick åt två kommandon extra innan han hade fattat att skulle vända fåren utan att först ta dem fram till mig. Vid det här laget började han vara rätt trött och varm och crossen som gick snett uppför kullen var tung för honom. Äntligen nere i dalen igen började han titta efter vatten i vassruggarna - delningen gick på första försöket men den var seg och han vände inte mot den flock jag ville. Hopsamling och rakt in i fållöppningen - men där var tiden ute innan alla fåren fått in rumporna och jag hunnit stänga grinden, så de poängen sket sig. Bara 56 poäng kvar av rundan, 14 förlorade på utgången...Men vi var runt!
På minussidan:
- inte öppen för oväntade kommandon i en svår situation
- det egna beslutet att hämta även de förbrukade fåren
På plussidan:
- cool, stabil och jämn
- hanterar djuren lika bra på en krävande stor bana som på de små där han tävlat fram till nu
Kanske blir det lite strul några gånger till men det känns som att han rätt snart kan börja gå även IK2 riktigt bra. Så nu ser vi fram mot nya starter i Jonstorp 20 och Maglarp 21 juli.
onsdag 6 juli 2011
Svårt i all sin enkelhet
Ursäkta bildkvaliteten, men när jag var ute och tränade idag och kom på att jag kunde dela med mig av detta träningstips så hade jag bara en minikamera i byxfickan (har nästan alltid det "för säkerhets skull"). Ni måste nog klicka på bilderna för att se dem större för att ö h t se vad de ska visa... håll till godo i alla fall.
Förberedelserna består bara av ett antal koner. Övningen blir mindre svår ju längre man har mellan dem, men den är verkligen inte lätt. Det är en träning i att detaljstyra hunden med små flanker under drivning. Övningen förutsätter att hunden har förstått både stora och små flanker. Förr brukade jag ha kort- och långversioner av flankingkommandona, men med mitt nuvarande sätt att köra hund har det blivit mer logiskt att använda samma kommando/signal och bara variera längd och intensitet.
Meningen är att hunden ska driva fåren i slalom mellan konerna med så liten rörelse som möjligt, dvs att fåren ska gå i stort sett rakt. När hunden börjar bli duktig på övningen kan jag också börja träna mig själv i avståndsbedömning genom att backa iväg långt från konerna.
Om det är tröga får - som i det här fallet med renrasiga köttrasdjur - kan hunden behöva gå rätt långt ut på flankerna för att trycka djuren de decimeter som behövs för att de ska gå slalom. Roligast är att träna på t ex finull eller päls där hunden i stort sett bara behöver vrida lite på bogen för att få fåren att svänga mellan konerna - och det gäller verkligen att hunden kan GÅ. Har den inte lärt sig balans utan hela tiden äter sig in på avståndet till fåren så går den här övningen inte att göra. Här har Seth vänt fåren där konerna tog slut och är på väg tillbaka i slalombanan med dem till mig.
När djuren rör sig lite villigare är Seth en mästare på att bara skruva lite på sig och djuren för att gå banan.
För Zack är den här övningen lite för svår. Han har förstått stora och små flanker, men han klarar inte riktigt att ta så många små kommandon under drivning för att klara banan när det är så här kort avstånd mellan konerna.
Och när han inte klarar att flanka under drivning utan "släpper" så blir det en stor flank och fåren tappar riktningen. Men med tanke på hur det brann under tassarna på honom när vi började träna för några månader sedan, så tycker jag att han är helt super - han har verkligen lärt sig att gå.
Jag använder också slalombanan när jag håller kurs. Den hjälper förarna att inte snurra åt ett och samma håll i allt mindre cirklar så att hunden aldrig kommer upp i balansläge. Om ekipaget har i uppgift att ta sig genom slalombanan så måste de räta upp sig och hitta förarbalansläget.
Förberedelserna består bara av ett antal koner. Övningen blir mindre svår ju längre man har mellan dem, men den är verkligen inte lätt. Det är en träning i att detaljstyra hunden med små flanker under drivning. Övningen förutsätter att hunden har förstått både stora och små flanker. Förr brukade jag ha kort- och långversioner av flankingkommandona, men med mitt nuvarande sätt att köra hund har det blivit mer logiskt att använda samma kommando/signal och bara variera längd och intensitet.
Meningen är att hunden ska driva fåren i slalom mellan konerna med så liten rörelse som möjligt, dvs att fåren ska gå i stort sett rakt. När hunden börjar bli duktig på övningen kan jag också börja träna mig själv i avståndsbedömning genom att backa iväg långt från konerna.
Om det är tröga får - som i det här fallet med renrasiga köttrasdjur - kan hunden behöva gå rätt långt ut på flankerna för att trycka djuren de decimeter som behövs för att de ska gå slalom. Roligast är att träna på t ex finull eller päls där hunden i stort sett bara behöver vrida lite på bogen för att få fåren att svänga mellan konerna - och det gäller verkligen att hunden kan GÅ. Har den inte lärt sig balans utan hela tiden äter sig in på avståndet till fåren så går den här övningen inte att göra. Här har Seth vänt fåren där konerna tog slut och är på väg tillbaka i slalombanan med dem till mig.
När djuren rör sig lite villigare är Seth en mästare på att bara skruva lite på sig och djuren för att gå banan.
För Zack är den här övningen lite för svår. Han har förstått stora och små flanker, men han klarar inte riktigt att ta så många små kommandon under drivning för att klara banan när det är så här kort avstånd mellan konerna.
Och när han inte klarar att flanka under drivning utan "släpper" så blir det en stor flank och fåren tappar riktningen. Men med tanke på hur det brann under tassarna på honom när vi började träna för några månader sedan, så tycker jag att han är helt super - han har verkligen lärt sig att gå.
Jag använder också slalombanan när jag håller kurs. Den hjälper förarna att inte snurra åt ett och samma håll i allt mindre cirklar så att hunden aldrig kommer upp i balansläge. Om ekipaget har i uppgift att ta sig genom slalombanan så måste de räta upp sig och hitta förarbalansläget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)