tisdag 29 november 2016

Slipp julstäda och kom på temakurs!

Vädret resten av veckan ser ut att bli snöfritt och dessutom sol i helgen, så jag erbjuder kurs på lördag 3 december för alla som vill slippa handla julklappar och städa. Vi börjar kl 10 och håller på tills det börjar skymma. Middag och avslutningsfika ingår i kursavgiften. Behöver någon sova över (jag finns ca tre mil söder om Växjö och en mil norr om Tingsryd) kan jag värma upp andra huset för ca vandarhemspris, frukost ingår. Mer info och anmälan  till min epost



Känner ni igen det? Hunden "vågar" inte fortsätta jobba på djuren när det närmar sig ett trångt läge eller passage eller när draget ökar. Plötsligt släpper den kontakten bakom djuren och ger sig iväg åt andra hållet för att stoppa. Det här ska vi jobba med i olika övningar där vi håller oss varma med strömövningar i bra tempo och mycket aktivitet. Och det handlar inte bara om hunden - även vi på två ben behöver träna oss i att göra rätt för att hunden ska "våga". Framåt eftermiddagen ska alla hundar vara betydligt "modigare" och alla förare betydligt mer aktiva med hjälperna.

Hundar på olika träningsnivå kan delta och alla ekipage gör övningarna på sin egen nivå, t ex kan den ena göra övningen i förarbalans och någon annan i fråndrivning etc. Vi börjar med vinterlamm av köttraskorstningar som står där man parkerar dem, och går det sedan bra kan vi fortsättta med rörligare finullsfår eller större flockar för att öka svårighetsgraden på övningarna. Grundkravet för att delta är bara att du kan träna din hund utanför "tjugofemman" och att du kan ha den lös bland får och andra hundar (man har alltså inte sin egen lektionstid utan alla gör allt i en följd).

lördag 26 november 2016

"Gummibandet"

Helene ställde en fråga i kommentarsfältet till inlägget "Linjen och gummibandet" för en dryg vecka sedan. Hon ville att jag skulle förklara vad jag menade med "gummibandet", och jag lovade att återkomma hyfsat snart med ett inlägg om det.

Kort sagt menar jag att hunden ska ha hittat tekniken för att självständigt bromsa en flock djur i förflyttning från sin position bakom djuren. Det ska liksom finnas ett gummiband mellan hunden och flocken som kan sträckas eller slakas efter behov. Det betyder att hunden:

  • inte "tänker" och laddar för att gå upp mot huvudena och stoppa/hämta tillbaka
  • själv kan byta position och tempo för att få flocken att behålla riktningen och ett jämnt tempo
  • själv går långsammare och sträcker gummibandet  för att bromsa en flock som vill fly

Jag passade på att filma ett exempel idag när jag var ute och tränade. När filmen börjar har Bet just stoppat de här djuren som hade börjat rusa hem mot fårhuset några hundra meter bort, uppåt vänster på startbilden. Hon får uppdraget av mig att driva dem längs med stängslet, dvs de skulle röra sig framåt mot ett starkt drag. Tyvärr är mikrofonen trasig i telefonen men de enda kommandon hon får är ett startkommando och sedan ett för att vända tillbaka djuren bort från draget och ner mot fältet. På vägen mot draget lägger hon sig långt ute till vänster för att parera och tala om för fåren att det inte är lönt att de tänker "fårhus". Hennes kontroll är nästan lite överdriven för hon är stark och snabb och skulle klara att flytta fåren snabbare, men eftersom hennes kontrollbehov är i största laget så väljer hon den här positionen. Men observera, hon hänger inte ute på vänsterflanken för att hon laddar för att få hämta tillbaka fåren, nej hon gillar situationen skarpt. När hon sedan får kommandot att vända tillbaka fåren längs med staketet bort från draget, så placerar hon sig bakom djuren och håller i "gummibandet" bakifrån för nu behöver fåren tryckas istället för bromsas - det är tack vare gummibandet som tempot är helt jämt och linjen längs med staketet rak.



Här är samma "gummibandskontroll" på en större flock flyktiga tackor som inte är fullt invallade och som skaffat sig beteendet att rusa så fort de ser en hund. Eftersom de är dräktiga bråkar jag inte med dem om den saken utan de får vara som de är tills lammen är avvanda. Filmen börjar med att Bet varit och hämtat dem på betet - svårigheten att kontrollera dem börjar när jag ber henne vända flocken tillbaka mot betet, det är då de satsar allt på att rusa från hunden som en enda klump på två ton (man vill inte stå i vägen...). Hon positionerar sig bra för att både få med sig de sista djuren i flocken samtidigt som hon kontrollerar de första utan att behöva gå upp och stoppa dem.



Ett annat exempel när jag vill att hunden ska klara av att hitta ett gummiband är när en flock djur ska startas fast de inte vill. När hunden då får igång flocken gäller det att den inte får panik och följer efter i fårens fart och riktning (eller blir så uppstressad när spänningen släpper att den begår någon överslagshandling). Nicks klarar det fint i den här situationen och när fåren lyder och börjar gå så behåller hon samma tryck som hon startade dem med och reglerar avståndet för att behålla det förhållandet. Filmen börjar med att jag har låtit fåren börja springa hem mot fårhuset och att Nicks får gå ut och stoppa dem för att driva tillbaka dem.




Hundar är olika och att lära hunden att hitta och använda "gummibandet" tar olika lång tid. En hund som är väldigt flankerande till sin läggning får man lägga mycket träningstid på att bara gå och gå och gå med, träningskilometrar kan bli till träningsmil. Men jag tycker också att det är viktigt att träna en hund efter dess natur så jag låter dem hitta sitt eget sätt med så lite kommenderande som möjligt. Om jag t ex hade filmat Nicks istället för Bet i den första filmen i det här inlägget så hade hon varit mycket mer avslappnad och låtit fåren gå snabbare, de hade inte haft en chans att dra hem till fårhuset men de hade inte heller gått lika strikt på linjen längs med staketet som Bet håller dem. Helt okej tycker jag  så länge hunden lyssnar och samarbetar. Och i vissa situationer är den ena hunden man har bättre än den andra, och en annan gång tvärtom. Nihm på filmen nedan, bara 11 månder när den togs, hade gummibandet genetiskt medskickat så det är inte jag som tränat honom till det han gör. (Trots att jag gillar hundar som kan gå så här sålde jag honom till arbete i en stor lagård med mjölkgrop där han blev mycket uppskattad. Jag är träningsnarkoman men det var inte Nihm som var dåligt motiverad att ut och springa åt alla möjliga håll bara för tränings skull.)



"Gummibandet" är inte en träning jag klistrar på efteråt när hunden ska börja driva djuren självständigt. Jag tycker att det mest naturliga och lättaste är att grundlägga det från början i förarbalansposition som på fotot nedan. När hunden har förstått att fåren inte får springa förbi mig och hittat ett sätt att arbeta som gör balansen bibehålls både med och mot drag, ja då har den som regel hittat "gummibandet". Hunden på fotot är Ladängs Freddi, en son till min Glen. Han flyttade till en mjölkgård i östra Finland när han var utbildad att arbeta efter kommando.

Så duktig du var!





torsdag 17 november 2016

Första kommandot

Plötsligt visade sig solen idag efter flera regndagar så då var det verkligen läge att ta ledigt en timme och träna lite, inte minst Nicks som ska tävla till helgen. Bowie, sju och en halv månad nu, har börjat bete sig bättre och varken skällde eller försökte bita av kättingen som jag brukar parkera honom med; läge för belöning alltså. Efter fem minuter var läget så lugnt att jag bestämde mig för att introducera hans första vallningskommando, som är "ligg" - hittills har han bara haft "nej" och "kom". Jag brukar undvika att införa "ligget" innan jag känner att en unghund har börjat hitta verktygen för att skaffa sig kontroll över flocken. Jag brukar också säga, vilket ni som går kurs för mig vet;-), att hunden då också förstår kommandot intuitivt om man börjar med att säga det i kontrollerat läge där ett stopp är naturligt. Och mycket riktigt; Bowie bara vek benen hur mjukt som helst - och observera också att det inte finns antydan till motstånd eller uppmärksamhet på mig utan bara fokus på djuren. Det är lite olika på hundar hur svårt eller lätt de har för ett naturligt liggande, men med pusselbitarna på plats innan man introducerar kommandot bör det kunna bli nästan så här konfliktfritt.



Detta var i förarbalansläge, dvs lätt för hunden att känna kontroll på sin sida djuren om man tidigare visat den att man själv kan kontrollera sin sida. Efter en stund började jag med att kliva ut ur min position och låta djuren passera mig så att Bowie plötsligt var i en position där han skulle driva djuren bort från mig. Inte direkt läge att stå och hålla i en telefon då men några sekunders film med två "ligg" blev det.



Sedan sov han gott i flera timmar.


Linjen och gummibandet

Gör ett litet mellanhopp innan inlägget Valpträning 3 kommer. Tränade Nicks och Bet häromdagen på några oinvallade finullstackor. Inte helt oinvallade för de har nu efter några gånger i större flock fattat att det inte är lönt att försöka fly när det dyker upp en hund. Nu har de kommit till stadiet när de istället försöker skrämma bort hunden eller visar upp ett försvarsbeteende. Så de är rätt utmanande innan de vänder för hunden. Ett bra tillfälle att träna hundarna på att inte göra fel sak när tackorna ger sig och vänder. Jag vill att de ska dra i ett gummiband bakifrån när tackorna börjar gå, alltså inte bara haka på och följa efter i ett för högt tempo. Jag vill också att de klarar att inte explodera och fara in i fårflocken när spänningen äntligen släpper och djuren börjar gå.

Både Nicks och Bet klarade det ganska bra, fast de är väldigt olika och löser uppgiften på olika sätt. Där drivningen börjar vill fåren dra ner mot en hörna vänster ut. Bet har som vanligt ett stort kontrollbehov och läser minsta öronvikning som fåren gör och väljer att hålla vänsterflanken jättehårt. På tillbakavägen mot mig är det en högerflank och den håller hon så hårt att hon nästan stoppar dem eftersom draget åt det hållet (fårhuset 300 meter bort) är mycket starkt. God kontroll men sämre flyt. Filmen på Nicks börjar inte med drivningen utan med sträckan mot mig och draget och hon svarar med ökad öppenhet istället för hård kontroll. Även när hon vänder och påbörjar drivningen är hon mindre spänd än Bet och får lättare igång fåren när de inte känner sig så totalkontrollerade. Å andra sidan bekymrar hon sig inte så mycket över att fåren drar ner mot sitt favorithörn och korrigerar därför inte linjen - man hon fortsätter ändå att hålla i gummibandet.





Det två filmsnuttarna visar vad båda gjorde när de bara fick ett igångsättningskommando och ett kommando för att vända djuren åt andra hållet. I övrigt fick de jobba efter eget huvud. Sedan tränade jag en stund på att jag bestämde var linjen låg och ge kommando. Det är helt klart lättare att styra upp en öppnare hundtyp som Nicks än en hund som Bet som själv har starka synpunkter på hur kontrollen ska skötas. Men när det kom till delningsträningen var det Nicks tur att bli fånge i kontrollbehovet. Bet delade kanonsäkert och utan tvekan. Å andra sidan är Bet snart fyra år och Nicks snart två, så Bet har haft dubbelt så lång tid på sig att  lära sig att hantera delning där det finns ett starkt drag.

onsdag 9 november 2016

Att börja med valpen 2

Jag hoppar direkt på fortsättningen från förra inlägget där jag för första gången hade tagit in 7 månader unga Bowie i rastgården för att se om han var klar för lite uppstyrning. I det inlägget visade han upp ett kontrollbehov med ett spänt eye rakt mot djuren för att låsa fast dem i hörnet  (filmsnutten som avslutar förra inlägget). I det här inlägget ska jag få honom att gå runt djuren och ta ut dem ur hörnet (det är samma träningspass som i förra inlägget).

Övningen med att få honom att gå runt djuren har flera delmål och jag tycker att jag har väldigt stor nytta av den även med vuxna hundar jag tar in på träning:
1) Det är ett naturligt sätt att få hunden att upptäcka att jag finns, både som verksamhetsledare och som samarbetspartner för att kontrollera djuren. I början av den här träningen är det därför avgörande att jag lyckas behålla min position framför djuren så att hunden får ett förarbalansläge och efter ett tag lär sig lita på att jag ser till att hålla koll på min sida djuren.
2) Hunden lär sig att hantera sitt medfödda förutseende, dvs den får inte rusa eller fega med att gå in bakom djuren och sedan skynda tillbaka för att stoppa dem.
3) Hunden lär sig en teknik för att kontrollera djur bakifrån (dvs den ska vara trygg i att den inte behöver stoppa djur framifrån för att ha kontroll).
4) Den lär sig att inte vara rädd och spänd för trånga lägen.

De första tio minuterna av det här träningspasset kunde jag tyvärr inte filma eftersom jag behövde ha full koncentration och reaktion på minsta ögonrörelse hos Bowie. Synd, men den filmen hade behövts en medhjälpare till eftersom det intressanta minst lika mycket var vad jag gjorde. Jag hade brutit en liten slyruska som jag förlängde min arm med för att markera "förbjudet område " med så fort som Bowie visade eye eller rörde sig mot djuren, Det varvade jag med ett lågmält sssccchhh som han nog kände igen eftersom jag använt det tidigare när han gått runt fårflocken när han fått valla fritt ute på bete. Egentligen hade det nog varit en långtråkig film att titta på för mesta tiden gick åt till att vänta ut honom. Jag såg ju att han väldigt gärna ville göra något med fåren men var rädd att tappa kontrollen om han gick in bakom dem. Rädd för trånga lägen är han inte, det hade jag sett i olika situationer tidigare, men det är vanligt hos många hundar i början av träningen och i så fall är det viktigt att jobba bort den rädslan först. En rädd hund gör lätt fel och då får den bannor för att den är rädd, ingen bra början.

När jag kunde ta den här lilla filmsnutten hade han förstått vad jag ville men är mycket tveksam och man ser att han flera gånger är på väg att springa tillbaka för att stoppa när han ser att något får rör på sig. Jag hjälper honom genom att börja gå och få fåren med mig innan han är ända inne bakom dem. Nästa varv går bättre och han är mycket mer frimodig med kontrollen. Men han har inte förstått att jag faktiskt står för kontrollen på min sida och filmen slutar med att jag tappar telefonen för att jag måste hinna före fåren för att behålla min kontroll.



Nästa dag är han redan från början med på vad som ska göras och han har bättre balans i förhållande till både mig och färdriktningen.



Nästa steg - som kommer i nästa inlägg - är att påbörja hundens förståelse för att det är skillnad på kontroll när man flyttar djur och kontroll som är för att stoppa eller vända djur, dvs skillnaden mellan att "tänka" driv eller flank, och att hunden fortsätter att flytta djur även om jag inte längre är framför dem.

Observera att allt vi gör i den här tidiga träningen bygger på ömsesidig respekt och på att Bowie uppfattar mig som en viktig resurs. Annars skulle jag behöva bli arg på honom, och en så här ung hund vill jag inte träna alls om jag inte kan vara vänlig och uppmuntrande.

fredag 4 november 2016

Att börja med valpen 1

Nu har det gått drygt ett och ett halvt år sedan jag skrev mitt 339:e inlägg i den här bloggen. Då var jag rätt trött på både den och livet och i mellantiden har mycket ork och tid gått åt både till en lång resa genom sjukvården och till att säga farväl till ett antal hundar och sedan ta nya tag igen. Så för några veckor sedan kom jag t o m att tänka på alla som tjatat på mig att återuppta bloggandet, och det är väl ett bra friskhetstecken att jag fick lite inspiration igen.

Jag tror jag ska mjukstarta med några inlägg om att starta upp en valp/unghund. Featured star får nytillskottet Bowie vara. Han är nu sju månader och för ung att starta upp på allvar och med full fart, men det börjar vara lite rastlös tonåring i honom där vardagsliv här på gården och motion inte är riktigt tillräckligt för att han ska kännas harmonisk. Fullt seriös som vallhund och beredd på uppoffringar för att komma åt fåren har han varit sedan han kom hit tre månader gammal, och det är för mig ett måste för att jag ska börja göra något alls med en unghund. En del är där redan som små valpar och andra får man vänta på tills de är kring året - min erfarenhet är att det inte gör någon skillnad  för deras kvalitet och kapacitet när de är kring två år. Så här såg iaf Bowie ut när han var 13 veckor och fick följa med på ett bete, en komplett vallhund med välutvecklat headingbeteende, bra balans och lagom med förutseende.



Sedan har han fått valla lite nån gång ibland ungefär med några veckors mellanrum, oftast lite större flockar, men utan uppstyrning eller några andra krav än att bete sig naturligt och bra. Med ökad ålder har han fått större inverkan på fåren vilket givetvis gjort besöken i fårhagarna svårare att hantera och krävt mer aktivitet av mig för att gå bra, så senaste två månaderna har det knappast varit några får alls för Bowies del. Och nu började han som sagt kännas lite rastlös och missnöjd med tillvaron så förra veckan fick jag för mig att ta in honom i träningsfållan där jag alltid startar upp träningen av både mina egna och andras hundar. Både för att det är en lugn plats men också för att jag anser att det är här man bäst ser och lättast åtgärdar en hunds problem. Med en del hundar kan man göra nästan hela grundträningen i en fålla, och med andra får man ta det i småportioner varvat med träning på fält.

Bowie som ute på fält visat upp stor rörlighet och mycket fotarbete blev en helt annan inne i den lilla fållan, vilket syns på filmsnutten nedan som får avsluta det här inlägget. Jag tog den efter att jag gått med honom med koppel inne i fållan i fem minuter för att kolla att han skulle lyssna på mig. För mig har det med åren blivit allt mer uppenbart att det är meningslöst att börja träna en hund som nonchalerar sin förare så fort det finns får i närheten - en relation där både jag och hunden respekterar varandra måste vi ha byggt innan det är dags för vallningsträningen.

Tyvärr syns varken jag eller fåren men Bowie är låst rakt mot oss där fåren står i ett hörn och jag framför dem. Nästa sak jag gjorde var att visa honom att han kunde få komma åt fåren om han gick runt och tog ut dem ur hörnet. För detta krävs två saker, och jag ville veta om han var redo: 1) att hunden verkligen vill jobba på och flytta djuren och egentligen inte är nöjd med att de står upplåsta, och 2) att arbetet med fåren är en tillräckligt stor belöning att anstränga sig för. Jag tror mycket på att jobba med hunden så att den själv hittar och bjuder på bra beteenden. Sådan inlärning sitter kvar och den skapar inte spänningar och ovilja att lyda hos hunden. Redogörelse och tankar kring den övningen och fortsättningen med utökad erfarenhet några dagar senare kommer i två följande inlägg.