Dags att vila lite - eller?

Tema sovdags inleds med en bild på en av våra lurviga hanar.

Nästa lurviga hane.

Korthårig hane.

Trefärgad korthårig hane.

Lurvig hane - matglad! Först i kön...

Lurvig hane med bläs och krage.

Trefärgade tiken.

Lilla tiken håller på att vakna.
Hane som är pigg. Vem vill busa?
Hane som siktat in sig på grisörat - tur de andra sover!!!

Dags för mig att gå på fotojakt igen.

Jag ser att vissa valpar är mer linslusar än andra, men jag vill ha foton på samtliga.

Så mycket nytt!!!

Varje dag är ett äventyr när man är en valp i upptäckaråldern. Ständigt nytt bus på gång. Att anfalla ett syskon är en favorit hos flera av valparna. Smyga på varandra är också kul.När valparna var nyfödda såg det ut som om alla var svartvita. Nu ser man att de flesta är trefärgade i de mest spännande varianter. Pälsen varierar också en del. Det finns några som kommer att bli korthåriga medan andra har en mer burrig päls som verkar blir lite längre.

Alla äter gärna av maten som sätts fram. Vattenskålen är också spännande, men fortfarande smakarDaysis mjölk allra bäst.

Valpköpare har börjat komma och titta på kullen, men än finns det några valpar som inte är sålda, så är du intresserad av att få en bra arbetskamrat ute i fårhagen hör av dig till mig.

Tredje gången gillt för Donna?

I lördags kom Donna till mig för tredje gången. De två tidigare gångerna har varit för att rätta till henne för omplacering. Den här gången är Björkeryd hennes slutstation i livet, så vi får hoppas att hon klarar att hitta självkontrollen en gång till. Annars finns tyvärr inte mycket mer att göra än att avsluta hennes dagar. Det här fotot är från när Donna kom till mig i mars 2008.

Donna är historien om hur väldigt fel det kan gå med en livlig och signalkänslig Border Collie. Hon flyttade till sin första familj som en trygg och normal valp på 12 veckor. När hon kom till mig första gången var hon 12 månader och hade gjort sig totalt omöjlig. Donna var inte olydig men hon hade aldrig lärt sig att tro människor om någonting som var värt att lyssna på, så hon studsade omkring i stor ensamhet och läste signaler i allt som hände runt om. Efter fyra månader hos mig var hon en livlig men lätthanterlig och samarbetsvillig flockmedlem och omplacerades hos en erfaren och skicklig vallhundstränare men föll under olyckliga tillfälligheter tillbaka in i sitt fullständigt ohanterliga beteende och kom tillbaka till mig. Efter en och en halv månad ytterligare var hon en normal flockmedlem igen och såldes till en skicklig tränare i Danmark som lagt mycket tid och ork på henne, men nu givit upp efter ett halvår. Donna är en härlig vallhund med mycket av allt man kan önska sig, men det räcker ju inte om resten av livet är en katastrof. När det är något hon inte vill så utvecklar hennes lilla 14-kiloskropp krafter i nivå med en Shetlandsponny samtidigt som huvudet får överslag.

På sätt och vis känns det som att hon äntligen kommit hem. Hon kommer ihåg förvånansvärt mycket av de positiva beteenden som jag lärde henne, men hon har en lång resa tillbaka. Min ledarskapsfilosofi är kanske inte den vanligaste men jag har fått flera vilsna hundexistenser att bli harmoniska flockmedlemmar så nu gör Donna och jag ett nytt försök - för livet. Jag kommer att berätta om Donnas väg till ett riktigt hundliv på hemsidan, så snart kan ni få veta mera där.