Bet lär sig trånga lägen

En 25:a eller annat typ av fålla är ofta väldigt avslöjande om en hunds problem med fåren. Och som instruktör har jag hur många gånger som helst fått elevens kommentar om hundens problem i ett begränsat utrymme: "så gör hon/han aldrig på ett stort fält". Jag tror att de ofta menar att hunden inte gör fel utan att det är träningsmiljön det är fel på, dvs att det är för trångt.

Jag tänker istället precis tvärt om. I mitt sätt att träna och tänka kring hur vi får trygga lugna hundar är träning i trångt läge centralt. Då tror många att jag menar att vi måste se till att hunden har mod att gå emellan fåren och staketet - men nej, det här handlar inte bara om rädsla för närkontakt. Det handlar mer om oförmåga att hantera drag och förutseende. Och det handlar om att klara av kontakt och krav från föraren i ett läge när hundens hela vaksamhet är aktiverad.

Ute på ett öppet fält har hunden lätt både att skaffa sig "frizoner" från föraren och att svara på dragningar hos djuren genom att släppa kontakten med dem och bara ägna sig åt att passa och parera. Om hunden fått ägna sig åt dessa beteenden länge så blir spänningarna i en 25:a ofta så stora att hunden gör rusningar, blir tajt och kanske t o m biter.

Sedan några veckor har jag känt att det blivit dags att ta tag i Bets förhållande till drag och samarbete. Hon är visserligen inte ens riktigt sex månader, men eftersom hon redan från början var så full av fårgalenskap har jag låtit henne bli mätt på får för att slippa ha henne inlåst eller kopplad dygnet runt. Nu är får en naturlig del av hennes dag, och hon vet att ibland gör man något med fåren och ibland inte. Däremot har hon inte alls ställt upp om jag försöker lägga mig i för att t ex runda djuren åt något visst håll eller flytta dem mot draghållet - och därför har jag låtit bli att göra något med henne och sett mellan fingrarna med att hon skaffar sig egna små arbetsuppgifter när hon varit med ute på olika beten. Men nu kände jag att det blivit läge antingen att hålla henne kopplad eller att ta in henne i ett mindre utrymme för att tvinga henne att plocka in mig i bilden.

Det fick bli det sistnämnda. Första passet gick jag bara omkring med henne i ett längre koppel och hon var ungefär lika intresserad som en golden retriever skulle varit - "ska du ta ifrån mig kollen på djuren så kan det vara". Andra passet en vecka senare var hon med på noterna, men om jag vände henne från draget ("fel håll" alltså) blev hon galen och försökte göra inrusningar. Tredje passet i slutet av förra veckan (då jag tog upp telefonen och filmade klippet ovan) började hon acceptera att jag styrde upp åt vilket håll vi skulle gå, även om hon inte vallar riktigt med samma stil och intresse som hon har i "fritt" läge. Efter det så har hon också börjat vara rätt så samarbetsvillig ute i det fria och med några fler pass i rasthagen tror jag att det är helt OK att jag trängt mig in i hennes "vallningskartbild". Men det är en liten hund som vet vad hon vill och har koll på minsta öronviftning hos tackorna! Hon har alldeles på egen hand hittat fina flanker, bra drivteknik, rätt avstånd och tempo - det som gäller i fortsättningen är att lägga till samarbetet - och när det fungerar, kommandon.

Border Collie till agility eller bruks

En Border Collie-hane strax över två år söker nytt hem, och gärna till agility eller bruks (duktiga agilitymänniskor säger att han är perfekt för sporten). Han är odelat positiv till allt, hur mycket motor som helst, orädd, fullkomligt skottfast, barnsäker, duktig på att stänga av och ta det lugnt i t ex hundgården - en mycket trevlig hund i allt utom vallning där det lätt kör ihop sig för honom. Korthårig och svartvit. Priset är inte det viktiga för ägaren, utan en bra placering betyder allt när husse nu har skaffat sig en hund som är bättre på vallning. Hunden finns i Blekinge men det är nog inga problem att skaffa lift. Ring mig på 070-395 48 77 eller maila.

Dags att tänka på fortsättningen

Men innan jag börjar bubbla framtidstankar så en liten fundering bakåt. Kan man påverka fysiska händelser med negativ tankekraft? Det låter lite otroligt men... Alla som läser den här bloggen någorlunda regelbundet känner till min otur med hundar; trafikdöden, höftledsfel, spräckta korsband, ormbett, ehrlichia/anaplasma, osteochondros, och nu senast Luckys uppsprättade bog - jag mer eller mindre förväntade mig att att Maes valpning skulle gå dåligt. Alla tröstade och peppade och sa att jag inte kunde ha mer otur utan att allt skulle gå bra. Men det gick dåligt och slutade hos veterinären! 

Att framgång är beroende av att man satsar på framgång, det är ett välkänt faktum - och efter det här så har jag landat i insikten att även motsatsen gäller. Kanske t o m när det handlar om sådant som ligger utanför ens egen inverkan som fästingar och valpningshormoner! Det var en rejäl smäll att bli sannspådd den här gången, kände mig förföljd av mig själv, men nu har jag tagit ett djupt andetag och börjat om och bestämt mig för att alltid satsa på positiva ingångar.

Så med blicken vänd mot en bra framtid så har jag och Mae fyra fina trefärgade hanvalpar som gissningsvis blir korthåriga, och som fyller två veckor idag. De är olika i storlek men känns väldigt jämna i sin livsgnista och utveckling - jag kan själv inte välja ut någon framför de andra. Ingen av dem är någon bjässe, och det var mitt exteriöra avelsmål att få fram lätta smidiga hundar. Valppappan presenterade jag i ett blogginlägg i april och där finns också foton på honom, och som ni ser så är han och Mae mycket lika varandra - jag tror faktiskt att det har sin betydelse för hållbarheten på fysiskt aktiva hundar. Båda föräldrarna har A-höfter. Och nu har jag också fått det glada beskedet att Yazz är genetiskt normal för CEA, och Mae har jag ju också gentestat och fått beskedet normal - det betyder att ingen valp i den här kullen kan vara anlagsbärare.

Jag har inte gjort några försök att sälja eller lova bort några valpar innan jag såg vad det blev, förutom en hane som sedan länge är lovad till Maes förra ägare (och några tikar som det fanns bra placeringar till, men så blev det tråkigt nog inte). Så nu är jag intresserad av att få in seriösa intresseanmälningar. Valparna är leveransklara från 25 juli. Kontakta mig gärna t ex på epost.

Med parningen Mae-Yazz har jag helt jobbat enligt principen att förstärka bra egenskaper - alltså inget kompensationstänk och absolut inget kombinationstänk. Det är två i huvudsak drivande hundar, men Yazz har lättare för välavvägda flanker än Mae. Båda två jobbar med insidan av huvudet och har en god förmåga att reglera tempo och avstånd till djuren utan hjälp av styrning och kommandon. Båda har också bra uppfattning av linjer och riktning och styr själva upp. De arbetar också med stil och fokus, Mae med mer eye än Yazz. Alla de här egenskaperna har de bakom sig i släkten, så det är ingen slump och jag förväntar mig en rätt stark nedärvning. Om du är ute efter en hund med fartiga flanker tror jag inte att en valp ur den här kullen är något att satsa på. Yazz och Mae är också trogna hundtyper med naturlig förarbindning, positiv energi i träning och arbete men också med en tydlig av-knapp när det inte är aktiviteter på gång. Yazz finns ända uppe i Arbrå i Hälsingland men Mae kan jag visa upp här på gården i Tingsryds kommun.

Och så har man suttit vid valplådan och funderat över tema för namn. Jag vill ha namn som helst är enstaviga och lätta att använda i arbete och träning. Nu tror jag att jag har stannat för temat musikgenrer, där jag hittar gott om användbara namn: Jazz, Blues, Soul, Gospel, Funk, Punk, Pop, Rejv, Synt, Rock, Rap (men allt som börjar på R är en katastrof på småländska). Vilka gillar ni? Själv gillar jag Jazz och Blues bäst.

Genom okunskap för många år sedan har jag också satt mig i ett litet dilemma angående kennelnamnet Ty Nant. Det är födelseadressen för den första tiken jag hade, en walesisk liten import, Nettle, som kom via Serge van der Zweep i Holland. Då bestämde jag att kennelnamnet Ty Nant enbart skulle användas till kullar med Nettle i stamtavlan. Jag har också genom avtal lovat en vän och köpare av Nettle-valp att registrera kullar under Ty Nant på dessa villkor. Alltså var jag helt inställd på att skaffa mig ett nytt kennelnamn till den här och ev andra kullar som inte är släkt med Nettle, eller bara registrera kullen enbart i mitt eget namn. Men båda dessa alternativ är enligt SKKs kennelstadgar förbjudna upptäckte jag nu när jag började rota i saken. Det går inte heller att "döda" ett kennelnamn som redan har registrerade kullar. Allt det här är högst rimliga regler med tanke på oseriös uppfödning, men vad gör jag nu??? Jag gillar inte att ändra på sådant jag "lovat".