Monster

Här är hon igen. Tacklammet som är på bild i förra inlägget och som höll på att stryka med för att hon var för stor när hon skulle födas. Hon är fortfarande monstersize, dubbelt så stor som alla andra som är födda samtidigt. Visserligen är hon det enda enfödda lammet, men det brukar inte göra riktigt den här skillnaden i storlek. Hon har nog någon extra kromosom. Hon får nog bli kvar här som produktionstacka, för hon lär vara slaktmogen en månad före någon annan och hinner bli för stor för att skickas.

Ännu har vi inte råkat ut för några massfödslar utan alla får två fina och lagom stora lamm, precis så som jag vill ha det. Men nu börjar ju de tackor att lamma som inte blev betäckta riktigt med en gång, och de brukar alltid bära på fler foster. Här är ett monster till, en stackars texeltacka som ska lamma för första gången och ser ut så här. Hon orkar inte resa sig, kan inte ligga normalt, får inte plats med lungorna längre utan låter som en rosslande döende. Det blir inget lugn i min tillvaro förrän hon lammat och jag slipper vakta på henne dygnet runt.




Välsignade denna vinter är de eluppvärmda vattenkopparna - ljummet vatten är perfekt om tackorna ska äta, dricka och mjölka bra i kylan.

Och när man busat klart är det rätt gott att lägga sig under en värmelampa och vila.