Tävlingar i Agunnaryd

Facit av helgens tävlingar? Ja först av allt är Samba godkänd vallhund och har flyttat hem till sin matte Malin igen. Det gick bra och vi landade på 84 poäng. Det som är lite tråkigt med kvick-fix-träning är att man inte kan visa upp hunden utan mer kör runt den med lydnad och broms. Nästa steg för Samba innan det kan bli dags att bli mamma är höftledsröntgen och ögonlysning.

IK2-tävlingarna kunde verka bedrägligt lätta med ett kort hämt på knappt 300 meter och tröga får, men det blev många brytningar under de bägge dagarna även bland de mer erfarna hundarna. Den stora svårigheten var utgången. Fältet var indelat i tre sektioner med diken emellan och i diket till den sektion där fåren ställdes ut växte bitvis rätt högt gräs. Många rop med "look back" var förgäves dessa dagar och hundarna skar eller hittade ö h t inte till fåren. Och när och om de kom dit så var de inte längre helt i balans och upptagen blev lätt lite struliga innan djuren var på framdrivningslinjen.

Evas finsullsfår var som vanligt väldigt bra att valla på och flockarna extremt jämna, men trögare än vanligt samtidigt som de var typiskt finulls-lättrörliga i sidled. En huvudvinkling hos hunden räckte för att flytta fåren en meter åt sidan. Det var inte helt lätt att hitta ett lagom avstånd där flocken gick på i jämn rörelse. En del löste "linjerna" genom att gå extremt sakta runt banan - man hann det rätt precis om inte delningen tog för lång tid, men personligen har jag lite svårt att se hur tävlingarna då ska kunna få respekt som en spegel av hundens förmåga att utföra ett antal arbetsmoment.

Själv fixade jag faktiskt utgångarna bägge dagarna fast jag skickade åt höger första dagen och vänster andra dagen. Jag ser inte logiken i att använda "look back" i läget när hunden håller på och skära i en utgång. Jag lär istället in mönstret att lägga hunden när jag ser att den inte är ren utåt i sitt huvud, låter den ligga under press (tid och antal liggkommandon). När jag tror att den släppt sin felaktiga idé så får den nytt riktningskommando. Det funkade med bägge hundarna båda dagarna åt båda hållen - så det var jag nöjd med.

Dag 1 placerade sig Zack 6:a och Seth 7:a, men jag tyckte inte de var i hand utan jag fick köra runt dem med broms istället för framåtkommando. Gillar jag inte!

Dag 2 gick de mer balanserat men placerade sig sämre. Zack var jag fullt nöjd med och han hade kvar 25 p i driven, men vi blev stående i delningsringen där uppgiften var att dela av två klippta tackor och lämna kvar en klippt och två oklippta. När man hållit på och trixat en stund så har en ung hund ofta packat ihop fåren så rejält att det blir nästan omöjligt att få till en lucka. Jag har alltid haft lätt att rädda hem många poäng på delningsmomentet, men med Zack är det någonting kvar innan vi blir bra på att dela tillsammans. Det här var tredje IK2-tävlingen där han skulle placerat sig på plats 4-6 om vi bara haft med ett skapligt antal poäng från delning och fålla... Jag kan inte lasta Zack för det, utan det är mitt jobb att lista ut varför det låser sig.

Seth bet ut sig i delningen! Han biter aldrig fult men jag vet ju att han inte accepterar när "fel" djur hoppar över honom i en delning, så jag har faktiskt avstått någon gång tidigare på tävling när jag känt att fåren inte tänkt respektera att bli delade. Men så kändes det inte med den här flocken även om svårigheten var en oklippt ungtacka som helt bestämt ville vara med de äldre klippta tackorna som skulle delas av. Seth är väldigt skicklig på att förstå exakt vilka djur man vill åt så det behövs bara en minimal lucka för att kalla in honom - och in kom han men samtidigt hoppade ungtackan över honom för att komma med de äldre tackorna, och där satt det bettet, suck!

Men innan dess hade han gjort en dumhet som var värre även om man inte blir diskad: han gick upp och stoppade djuren i drivningen! Grrrr... Första benet låg i dragriktningen men han vet mycket väl hur han ska hålla fåren på plats i färdriktningen i ett lagom tempo, så det var egensinnighet och bristande respekt - inget annat. Men han har ju lullat omkring i sin lomhördhet och utan några vidare krav på sig i flera månader under sjukdomen - det är uppenbarligen dags att jag visar upp mig och hälsar honom välkommen tillbaka till verkligheten!

Jag kan inte dela folkkära pälsfår!

Jag kan inte dela tama pälsfår som ställt sig i trygghetskoma vid fötterna på mig! Zack och jag strandade i delningsringen i Orrefors både igår och idag. Och fixar man inte delningen så kommer man inte vidare och får fållpoängen heller - och fållan var det enda som var gratispoäng på de här tävlingarna. Trots detta misslyckande så knep Zack sin första SM-poäng med hjälp av futtiga 62 poäng på lördagen.

Crossen var i dragets riktning på lördagen och det var det många hundar som inte fixade utan stängde igen öronen eller vände hem fåren i förtid - en tredjedel av de startande bröt. Idag söndag var fåren väldigt fogliga och lugna och crossen vänd från draget så då gick de flesta bättre.

Förutom sumpad delning o fålla är jag jätteglad. För första gången på tävling så hade jag Zack med mig i varenda liten signal, helt eftergiven och i hand, underbart superenkelt att föra honom. Den svåra crossen på lördagen bara gick så enkelt - han låg och tryckte fåren från dragsidan utan en enda impuls att gå upp och stoppa, utan bara sååå lagom för att både driva och stoppa upp i samma steg. Var det en dröm, skulle han drabbas av "fårfeber" och glömma mig igen på söndagen? Lite nervös var jag, men nej - han var min helt och hållet, precis som om vi varit hemma och tränat. På lördagens utmanande triangel hade vi kvar hela 27 p (av 30) och han gick precis så som är mitt mål; jämn kontakt med djuren både med och mot drag, och på fötter hela tiden. Jag avskyr när man måste ta till "grodvallning" för att lugna ner fåren.

Igår lördag tappade vi poäng på hämtet av skäl som jag fattar. Hundarna skulle över ett rätt djupt dike på utgången och jag stoppade Zack framför det eftersom jag inte ville riskera bog- eller ryggskador - han blev lite förvirrad och trodde att jag stoppade för att han gjort något fel, så det kostade en en hel del poäng att reda ut den kommunikationen. Men idag fattar jag verkligen inte vad det var för fel på utgången men 6 p avdrag i alla fall, och kvar i hämtet totalt 40. För stort djup kanske? Carolines Elvira gjorde en likadan utgång som Zack och hade också otippat låg poäng. När Elvira gick tyckte jag hon gick ut så jättefint och funderade avundsjukt över hur mycket träning Zack hade kvar innan han kunde göra likadant - och så går han ut och gör det en halvtimme senare! (och tappar lika mycket poäng-;)). Framdrivningen idag var inte en meter av linjen och i skönt avslappnat tempo - bara två poäng bort,troligen för ett litet stopp runt posten innan han kom ut på driven. Jaja, deltar man i en bedömningssport, så man får bestämma sig för vad man själv gillar och ta med gott humör de gånger som domaren har andra ideal.

Men viktigast för att hoppa högre upp i resultatlistan på nästa tävling är att träna både mig och Zack på alternativa delningsstrategier så att vi kan få poäng för fålla och delning. Jag brukar ha lätt att dela med andra hundar och mitt tänk kring delningen är att jag och hunden ska agera staket på varsin sida fåren. Bägge staketen ska pressa lite mot fåren tills ett visst obehag uppstår i flocken så att fåren börjar sära på sig så mycket att jag kan skapa en lucka att kalla in hunden i. Det bygger ju på att fåren inte bara har respekt för hunden utan också för människan. Men hur gör man när fåren fullständigt skiter i press från människa, och tvärtom känner sig jättebekväma med att stå och trycka mot knäna på en? En del försökte skrämma dem genom att hoppa och slå med staven, men så lättlurade var inte de här fåren! När inte pressmetoden funkade försökte jag istället att flytta Zack lite organiserat fram och tillbaka för att luckra upp flocken. Det ledde bara till att Zack började tänka "håll ihop" istället för "dela", samt att fåren tyckte det var ännu smartare att trycka på mina knän. Erfarna hundar lyckades förstås bidra till att skapa små luckor som de rutinerat tog sig in i, men i övrigt lyckades de ekipage bäst där det såg ut som att hunden rätt okontrollerat sprang runt och gjorde fåren förvirrade. Zack och jag har tre veckor på oss för olika strategiövningar fram till nästa tävling som är i Agunnaryd - och trevligt nog på finullsfår som jag har betydligt lättare att förstå.

Seths pappa till semifinal

Första kvaldagen på SM-får var inte lätt. 18 av de 60 rankade ekipagen bröt eller blev diskade. Bland de 30 som går vidare till semifinal imorgon lördag finns Seths pappa Borris. Vi hoppas att Björn och Borris står på startlistan även på söndag när det är dags för de 15 bästa i semifinalen att mötas i finalen!

Eva med Ty Nant Nike o Flash har något otalt med just SM! Det kan gå bra på hur stora tävlingar som helst, men inte på SM. Däremot gick Nikes dotter Ever On Look in på sista plats i semifinalen.

Om livet som vinglar omkring

Först något roligt. Daniels nya hund heter Ever On Phil och är jättefin. Han är sex månader, jättefokuserad och seriös men samtidigt avslappnad, fina rörelser och framåt. Vi körde honom en stund i Daniels 25:a när jag var där för att träna med Seth och Zack i förra veckan. Den hunden kommer Daniel att få mycket roligt med. Phil har min gamle Glen som gammalmorfar och Nettle som gammalmormor. Phils mamma heter också Nettle och är döpt efter sin mormor.

Tråkigare är det med Seth, men jag förstår nu varför han inte funkar och varför han gör de fel han gör. Troligen både hör han dåligt och har dålig balans och ev svårt att orientera sig. Idag var jag hos min veterinärklinik med honom för att få konstaterat att han inte bara hade vax eller skit i öronen innan vi skulle ta oss tid och pengar att åka till Blå Stjärnan eller Strömsholm för en riktig hörselundersökning. En sådan kanske inte behövs för det ser ut som att han har cystor bakom trumhinnan (kallas cholosteatoma) vilka kan trycka på både trumhinna och hörselben och vidare på balans- och hörselcentra i hjärnan. På torsdag sövs han med narkos för att de ska kunna öppna örat och se efter hur illa det är. Ofta finns det inget meningsfullt att göra, men jag väljer just nu att ta en dag i taget och inte fundera för mycket. Men jag såg verkligen i Gynge när vi var och tävlade förra veckan att något är riktigt fel, något som inte har med träning att göra. Han känns glad och pigg i kroppen igen men mentalt är han borta.

Zack i Gynge då? Haha, han skar framför fötterna på mig första dagen och fick dagens jumboplats. Han ville gå höger både dag ett och två men jag tvingade honom att gå vänster eftersom jag såg andra problem med högerhämt för hans del. Men även i övrigt behöver han mer träning på att klara att ta kommando i nya miljöer och med små känsliga tävlingsflockar med får. Det är inte alls så att han sticker finger åt mig, utan mer bara så att han förivrar sig när han känner drag och tar initiativ som placerar fåren fem eller tio meter åt fel håll - på en tävlingsbana öppnar sig avgrunder där poängen försvinner och ramlar ner i ett svart hål-;). Borta hos träningskompisar fungerar han lika coolt som hemma, så det är väl lite hela tävlingssituationen som triggar. Dessutom har jag kört på honom rätt bra i självständigt arbete och träning på lite fler djur och lärt honom att ta för sig och att stå för det han säger till fåren. Nu börjar självförtroendet finnas när det behövs, så det är säkert dags att börja slipa på lydnaden så att den blir ovillkorlig.

Idag hade vi banträning

På torsdag är det dags för IK2-debut för Zack, så jag kände att det kanske var läge att sätta upp lite grindar och styra upp kommandogivningen ett snäpp. Driver med sinne för linjen och i bra tempo rakt bort gör han hur säkert som helst och är 95 % säker på höger- och vänstervisslorna även på rätt långt håll. Han är en ivrig hund med intensivt fokus på djuren, men det känns ändå som att jag ska kunna lita på att han inte glömmer bort mig - men det är upp till bevis på torsdag.

På torsdag ska han också kunna göra en tävlingsmässig och säker delning har jag tänkt. Delningarna har varit svårtränade med Zack och vi har gått igenom alla prövningar som finns i ungefär den här ordningen när Zack har sagt:
Jag vägrar röra mig ö h t, fattar inte vad du menar.
Försöker du splittra fåren så samlar jag ihop dem.
Okej då, jag kan väl komma in en liten bit, men sedan lägger jag mig så att fåren får tid att gå ihop igen.
Okej då, jag tar väl en flock då, men jag blir faktiskt paralyserad efter 25 meter och släpper dem.
Och så vidare.

Även sedan han lärt sig tekniken och tror på sig själv och känner igen delningssituationen så har han legat på andra sidan flocken och mentalt tryckt ihop fåren medan jag kämpat på min sida för att få till en lucka. Han visste vad vi skulle göra men jobbade på motsatsen, så jag bestämde mig för ett tag sedan att springa genom flocken och gå på honom. Det hjälpte väldigt fort så på mindre än en vecka började han bli riktigt snabb och säker på att komma in - MEN han har envisats med att ta hand om motsatt flock mot den jag vänt mig mot. I all annan träning bygger jag upp ett förtroende där hunden ska kunna lita på att jag sköter mitt med fåren och att hunden ska respektera det och anpassa sitt arbete därefter. Jag får för mig att Zack på något sätt översatt detta mönster till att han skulle ta hand om den flocken som inte jag hade koll på. Men nu äntligen är han jättetaggad - kolla bilden - på att komma in och snabbt vända upp rätt, täcka upp alla djur och hålla dem till varje pris. Äntligen tycker han det är skithäftigt, och inte bara något han gör för att jag säger det!

Superdelning på vår låtsastävling alltså och sedan smack in i fållan på vår lilla provisoriska tävlingsbana. Hoppas det går lika bra på torsdag.

En riktig herde

Och vann WT gjorde som sig bör en riktig herde, James McGee från Irland med sin Becca. Tvåa allas vår allas Serge vad der Zweep med Eve, inte min typ av hund men en tik utan begränsningar såg det ut som när jag såg henne på EM i Andrarum för en månad sedan. Trea också en irländare, Michael Gallagher med Cap.

Vinnartiken Becca hade den rutin som krävdes och har varit irländska mästare både 2005 och 2007.

Holmgaard enda nordiska deltagaren i finalen

Dags för final i World Trial imorgon. Endast en nordisk deltagare har tagit sig dit, och det är Danmarks Erik Holmgaard med fantastiska Jumping Joe.

16 ekipage har nu sållats ut bland 240 startande, och av dessa 16 är 12 från Irland/Wales/England/Skottland! De fyra övriga är, förutom Erik Holmgaard, Serge med Eve, Thomas Wilson med Sly från USA samt inte minst finalens (och semifinalens) enda kvinna Lyle Lad med Shep också från USA.

Suck, det hade varit roligt att vara där och se det, viskar Askungen-;).

Inga svenskar i semifinalen

Ty Nant Flash och Eva gjorde ingen dålig runda i kvalet på WT, men varken hon eller någon annan svensk har lyckats gå vidare till semifinalen idag lördag. Bland våra nordiska grannar är det bara tre norrmän med varsin hund, danska Tony med Taff samt Erik Holmgaard med både Joe och Sally som är med i leken än så länge.

Konkurrensen är mördande givetvis, men ska man också gissa att de skotska fåren är en utmaning för svenskarna jämfört med de tama och snälla mähän som vi har i Sverige?

Två Ty Nant-hundar på World Trial

VM i fårvallning, eller vad vi nu ska kalla World Trial på svenska, pågår torsdag-söndag i England. Torsdag och fredag är det kvaltävlingar på tre fält samtidigt, dvs 6 startfält med totalt 240 startande från länder över hela världen. De 7 bästa från varje startfält går vidare till semifinal med 42 starter på lördag, och sedan 16 starter i final på söndag.

Idag torsdag startade Eva med Ty Nant Nike på bana 1 - tyvärr går de inte vidare till semifinal, och det gjorde inte heller någon av de andra svenskarna som startade idag. Däremot hade Finland, Danmark och Norge ekipage som lyckades gå vidare.

Imorgon startar Eva och Ty Nant Flash på bana 3. Vi håller tummarna för dem och för att åtminstone någon svensk ska vara med i startfältet på lördag (och söndag).

Ingen unghundscup för Zack

Gick en IK1 med Zack i Öljersjö i lördags. Han gick jättefint och var med mig i huvudet och rörelserna precis hela tiden, varenda liten signal. Jag körde honom hela banan på IK2-sätt med mig själv kvar vid posten, och efter upptaget behövde jag inte lägga honom en enda gång i framdrivning och triangel. Han höll ett helt lagom tempo och avstånd själv. Men crossen var jättesvår att se linjen på - vallen var slät som en gräsmatta utan en enda tuva att ha som referenspunkt - så där styrde jag honom länge för lågt tills fåren började närma sig grinden och jag såg det. I alla fall inte mer än 7 poäng bort av de 30 i triangeln, trots att linjen var fel en lång sträcka. Ska jag gissa så tror jag att 4 av de 7 var min linjemiss och att 3 var en bula som blev när Zack tog ett vänster istället för höger.

Men sedan tog det stopp i delningen, och det var inte Zack som vägrade den här gången. Nej, det var fåren som var vana vid "kroppsvallning" och tålde mycket spring - då var de förvånansvärt lugna. De kände sig alldeles för kontrollerade av Zack som flyttat dem runt banan med minimala rörelser och eye och klättrade upp i famnen på mig - jag fick dem helt enkelt inte ifrån mig så långt att det gick att ställa upp dem för en delning. Poängen slut i delningen m a o, och annars hade domaren diskat mig sa han eftersom jag rört vid fåren i mina försök att stampa dem från mig. Jag såg flera som lyckades dela genom att ha en hund med hög svansföring som sprang runt förare och får tills fåren började bli oroliga och delade sig på två sidor föraren, varpå det gick att kalla in hunden... Men att fåren inte alltid är ens egen "typ" måste man ta med gott humör på tävling - en annan gång passar oss fåren perfekt.

I alla händelser hade genomförd delning och fålla inte givit oss några vidare cup-poäng för fåren drog från utställningen redan när Zack var kl 3 i hämtet så där var inga chanser att få tillräckligt med poäng. Men jag var jättenöjd med hur cool Zack var i upptaget när han hunnit ifatt och stoppat fåren, och sedan bara började framdrivningen hur lugnt som helst, tog styrning tillbaka till linjen och genom framdrivningsgrindarna. Wow vilken känsla vi börjar få i drivningen nu! Och för första gången kände jag att han inte behövde lägga energi på att begränsa tempo och rörelser utan var helt trygg i sin kontroll!

Någon Unghundscup blir det alltså inte för Zack - nästa år är han för gammal med de nya kvalreglerna. Vi skulle behövt några månader till på oss i år för att bli säkra poängplockare. Efter den här tävlingen känner jag i alla fall att han inte längre har behov av att jag följer med ut i triangeln, så nu när Unghundscupen inte längre är inom räckhåll så flyttar jag upp honom till IK2 så får han börja göra sina erfarenheter där istället.

Tvååker - Seth hittade formen och Zack flippade ur

Tiden rusar så här års... Förra helgen var vi i alla fall i Tvååker och tävlade, IK2 för Seth och IK1 för Zack.

Första gången som jag tävlade två dagar på samma ställe med Seth, och det var precis vad han behövde. Hans problem är att han plockar fram ett överdrivet kontrollbehov när han kommer bort och är på långa avstånd från mig, det går sååå sakta och han vaktar varje steg i driven när han kommer en bit över 100 meter från mig. Han missbedömer också fortfarande hämtavståndet där hans muskelminne från IK1 fortfarande ligger ytligt och säger honom att djuren ska finnas efter ca 150 meter. Första dagen hann vi p g a lågt tempo varken med delning eller fålla men han kändes fin så jag bestämde mig för att nästa dag köra på honom i full fart och inte krångla med grindhål och annat som kan få honom att börja fundera. Jag körde runt honom utan ett enda stopp före delningsringen och det gick super, kändes störtskönt att köra honom och vi landade på 72 poäng trots att djuren glidit precis utanför alla tre grindparen (5 djur i flocken ger 15 poäng bort för de missade grindarna).

Zack hade gått jättebra i träningen i veckan före tävlingen och jag hade förväntningar på att han skulle kunna gå två skapliga rundor. Men han var inte min hund kan man säga. Jag säger inte ens att han var olydig för jag tror inte att jag fanns i hans medvetande. Han var minst lika speedad som när han kom till mig för fem månader sedan, med den skillnaden att han då åtminstone var lite låg och osäker - nu var han rätt hög på sig själv! Visst har man stått på en tävlingsbana och känt att man inte har hunden med sig, men det här hade jag verkligen inte upplevt tidigare - skönt när sådant händer att han åtminstone inte är ful mot fåren, för det har han aldrig varit i hur spända lägen som helst. Japp, i alla fall bara att gå ut på banan och etablera kontakt med sin hund och plocka hem den från yttre rymden! Fortsättning följer i ett nytt inlägg, men nu måste jag jobba lite.

Här är också en liten filmsnutt från i lördags. Jag var tvungen att flytta tre egensinniga baggar av varsin ras: herr texel, herr suffolk och herr finull. Herr S och F kan ränna helt galet och springa ner vad som helst medan herr T är som texelbaggar brukar vara och inte klarar att flytta sig för en hund ö h t. Om jag inte har tillgång till Seths hjälp så brukar jag faktiskt ta upp baggarna på en vagn istället för att gå med dem kring byggnader och maskiner (växthuset t ex!) för att skaderisken är för stor att flytta dem med någon av de andra hundarna. Are var ute med sin nya kamera som skulle ha ett s k "dynamiskt fokus" han ville prova, och där dök jag, Seth och baggarna upp som lämpligt objekt. Are fick inte kläm på det "dynamiska fokuset" så lite epilepsivarning är det på filmen.

Ty Nant Nike och Eva femma i NM

Nike tredje från höger med en vit trekant i nacken och rätt stor vit bläs för rätt exakt nio år sedan.

Härligt Eva och Nike, ni är sååå duktiga! Nike och Eva blev femma i finalen i Nordiska Mästerskapen som i år gick i Finland. Detta händer nio år och en vecka efter att Eva och jag satt och vaktade över Nettle medan kullen med Nike föddes. Vilka år det har varit! Nike är första hunden som Eva tränat upp själv och det har varit en del svängar på vägen men Nike har alltid presterat bra med sin fina balans och driv. Hoppas nu att Nike får ännu några fina resultat under höstens cuper och finaler för man vet ju aldrig när en hund i Nikes ålder behöver gå in i pension, men kanske är det ännu ett år kvar på tävlingsbanorna.

Eva hade med även Ty Nant Flash till finalen som är ur min andra kull på Nettle, men där bet hon ut sig efter att ha taggat till under två kvaldagar på de tröga tävlingsdjuren. Men jättesnyggt av Eva att ha med båda två till finalen dit bara tre andra svenskar kom (kvinnliga handlers allihopa!!!). Grattis Eva, Anna, som blev bästa kvinnliga handler med sin fjärdeplacering, Lottie och Ann!

Vinnare och Nordisk mästare är Seths norska farmor Sisko med sin suveräna handler Jo Agnar Hansen - vilket team!

Tävlingsrunda i Skåne

Tillbaka efter två dagars tävling i Skåne. Kort sammanfattning: Seth har gått dåligt på IK2 och Zack har gått bra på IK1.

Seth har gått tre IK2-tävlingar i och med den här utflykten och alla tre gångerna har han sökt sig innåt istället för utåt på fältet i utgången, så där lite unghundsängsligt i tron att man snabbare kommer fram till djuren genom att inte springa för långt. Ingen av de här två tävlingarna tog han omdirigeringskommandona tillräckligt, och på fältet i Maglarp ledde en för tajt utgång snart till att hunden hade skurit linjen - och då hjälper det inte att han slår ut jättefint när han väl får syn på fåren. Men han hade gjort ett mycket fint upptag när han väl kom dit sa de som jobbade i utställningen, och det är ju Seths grej så det är jag helt trygg med. I Andrarum för tio dagar sedan hade han en bra drivning men på båda de här tävlingarna har flankerna under drivning varit skit. Han är ju en mästare på att detaljstyra djur genom att bara vrida lite på huvudet eller bogen, men nu tog han i och flankade alldeles för stort, "släppte" kontakten med djuren och sedan blev det för intensivt när han var tillbaka i kontaktzonen - detta leder ofelbart till att man måste ägna mycket kraft åt att korrigera linjefel som man själv skapat - han har blivit uppenbart störd i arbetet av att få flankingkommandon under drivningen, varit lydig och gjort som jag visslat men tappat kontakten med djuren. Jag tror det handlar om osäkerhet för när vi är framme vid närarbetet i delning och fålla/tratt så blir han vanliga coola Seth och vi spikar full poäng. Jag måste också träna Seth på att knata runt en stor bana i lite högre tempo. Seth går med djuren, och av de tre IK2-tävlingar han avverkat nu så har vi tappat 8-10 poäng för att tiden gått ut när djuren varit på väg in i fållan/tratten. Jag avslutade vår tävlingsutflykt med att efteranmäla honom till samma IK1 som Zack skulle gå för att ha lättare att korrigera de fel jag sett i IK2 - även nu gick han ut för tajt eftersom han inte visste var djuren var, fast nu på IK1-avstånd tog han omdirigeringen klockrent (men det kostade massor av poäng). Sedan kunde jag stå kvar vid posten och vissla runt honom hur lugnt som helst - däremot gjorde jag en felbedömning av linjen (det regnade på tvären och grindarna blåste omkull) och fick göra panikräddning vid båda grindarna, men det var ju inte Seths fel.

Zack har gått två IK1 under de här dagarna och har känts bra, fina rörelser och ett öppet öra åt mig även om det inte var många poäng kvar första dagen. Då hade jag tagit det dåliga beslutet att stå kvar vid posten istället för att gå med en bit i triangeln. Fåren var rätt knepiga genom att vara först jättetröga, och sedan när när de väl svarade på hundens signaler blev de lika springiga som de innan varit tröga. Detta lockade upp Zack i höga hastigheter på flankerna och det klarade varken han eller jag att hantera - jag borde som sagt gått med honom i triangeln. (Jag som börjat tänka här hemma att jag tränat honom till lite väl mycket eye, tar tillbaka det haha...) Tiden ute i delningen för det var verkligen inga får som hade förtroende att stå still för honom - och för den delen så var han inte själv inne på det spåret utan tyckte att det var klart läge för att hålla dem väl samlade och kontrollerade. Nästa tävling i Maglarp hade jag därför bestämt att jag skulle öka säkerheten genom att gå med i triangeln samt genom att lägga in några "lay down" också istället för att köra honom med bara framåt- och flankingkommandon. Det gjorde susen och jag var jättenöjd med honom - han gick med djuren, väldigt lagom flanker i drivningen och inte ett enda fel på höger- och vänstervisslorna. Antagligen hade han någon liten böj på framdrivningen som jag inte såg för domaren hade dragit tre poäng på momentet, men när fårens huvud dök upp över backkrönet (de förare som var lite längre kunde se fårens huvuden hela framdrivningen) så kom de så lugnt och när sedan Zack dök upp några sekunder senare så låg han och tryckte helt rätt på ena flanken får att ta dem rakt till mig. Sista benet i triangeln mot delningsringen var det mycket starkt drag ner mot fållan med de begagnade djuren (nästan hälften av ekipagen bröt den här tävlingen och det var p g a att detta drag blev ohanterligt) men även där låg han helt rätt och tryckte och drev utan att behöva en massa kommandohjälp. Jag började känna vittring på en bra placering och några välkomna poäng till Unghundscupen, MEN - nej dessa flyktbenägna djur hade Zack inga planer på att dela! Han vägrade komma in på två klockrena öppningar som jag gav honom - efter andra vägran sprang jag mot honom och gav honom en rejäl utskällning så tredje öppningen tog han snyggt och kontrollerat. Men givetvis hade han rätt - de två djur som han inte jobbade på skenade ner mot utsläppsfållan - och eftersom jag insåg hur viktigt det var att han inte skulle få rätt efter uppgörelsen mellan oss i delningen så chansade jag vilt och skickade honom på ett look back som han tog perfekt - och precis innan rymlingarna skulle rusa genom flexinätet in till de andra fåren så hinner han in emellan, plockar upp dem kolugnt och tar sedan hela flocken på ett suveränt sätt rakt genom tratten - full poäng på det. Jag var fantastiskt nöjd med hans arbete och jättefina kontakt med mig hela rundan, men tyvärr räckte poängen efter delningsvägran bara till en sjätteplats och fem poäng till Unghundscupen.

Ni som följer den här bloggen minns säkert att det var mycket tålamodsprövande att lära Zack delning tidigare i somras. Nu hade han haft vila från delningsträningen några veckor och bara tränat drivning av stora tunga flockar, men till nästa tävling för Zack 6-7 augusti så ska delningen sitta som en smäck igen! Vi har hela augusti på oss innan resan till Unghundscupen behöver ges upp.

Inte många poäng kvar men jag är nöjd

Igår åkte vi till IK2-tävlingarna i Andrarum och Seth skulle gå sin första IK2-bana. Jag har lätt för att bryta när jag blir missnöjd, men nu hade jag bestämt att vi skulle gå runt till varje pris.

Banan var mycket spännande och bra men inte den lättaste för en hund utan erfarenhet av stora banor. Den bestod av tre kullar varav två var rätt branta. Man stod på den mittersta kullen och skickade hunden att hämta på ena kullen och sedan göra drivningen uppför den andra kullen, och sedan slutade triangeln nere i dalen där man gjorde delningen och fållan. Som förare hade man jättebra utsikt över hund och får från den kulle där man skickade, men för hunden var det rätt krävande terräng där fåren dessutom hade sina upptrampade stigar som de drogs mot. Rent tekniskt tillkom sedan flera svårigheter: den första var sned framdrivning, den andra var att fåren inte skulle ända fram och vändas runt föraren utan vid en stolpe halvvägs efter framdrivningsgrinden, den tredje var att fåren skulle drivas utanför förbi crossgrinden o sedan genom den från baksidan. Därtill vräkte en obarmhärtig sol rakt ner på både hundar och får - fåren blev rätt tröga och krävde att hunden både tryckte på och höll ihop dem, och de flesta hundar var helt slut när de var framme vid delning och fålla.


Det första svåra valet med en ung hund var om man skulle skicka höger eller vänster. Höger innebar att hunden kom ut på andra sidan en damm som den behövde runda för att komma upp bakom djuren - där fanns mycket som kunde hända, lätt att springa bort sig eller t ex ett beslut att ta en simtur till fåren. Utgång åt vänster erbjöd mycket utrymme med stor risk att hunden skulle springa bort sig och ner på andra sidan kullen, särskilt för lite vida hundar. Jag bestämde mig för att jag skulle ha lättare att ge Seth begripliga stödkommandon för "in" eller "ut" om jag skickade vänster. Det jag inte hade räknat med var att han nere i dalen skulle drabbas av medvetenhet om att det var där de förbrukade djuren gick ut och att det skulle gå att få med sig dem också om vänsterutgången sträcktes ut bakåt några hundra meter. Jag vet inte om jag tänkte fort eller långsamt, men jag insåg att vi var väldigt nära att behöva åka hem utan att få gå banan. Ett kraftigt "SETH!!!" fick i alla fall stopp på honom, och på ett "lie down" vände han om och la sig in mot banan mot den kulle där fåren ställdes ut. Jag tryckte honom med tystnad medan jag räknade till fem och gav honom sedan ett kort framåt följt av ett stort vänster - och han tog det som avsett, jippi dagen räddad! Men det blev en utgång med rätt många anvisningar till innan han slutligen hittade djuren. Och då är han helcool som vanligt och slår ut i en stor båge och gör ett jättebra upptag helt opåverkad av allt strul som tagit honom dit. Det är hans verkliga tillgång, att han blir lugn av djuren istället för upphetsad.

Nästa svårighet var den sneda framdrivningen. Han tog kommandona men han gjorde dem inte till "sina" utan jag fick vara på honom hela tiden om att ligga på vänsterflanken för att trycka djuren snett bortåt istället för rakt mot mig - men vi fixade framdrivningsgrinden, och alla övriga också för den delen. Därefter var det bara den "för tidiga" vändningen innan vi äntligen skulle vara ute på "driven". Det gick åt två kommandon extra innan han hade fattat att skulle vända fåren utan att först ta dem fram till mig. Vid det här laget började han vara rätt trött och varm och crossen som gick snett uppför kullen var tung för honom. Äntligen nere i dalen igen började han titta efter vatten i vassruggarna - delningen gick på första försöket men den var seg och han vände inte mot den flock jag ville. Hopsamling och rakt in i fållöppningen - men där var tiden ute innan alla fåren fått in rumporna och jag hunnit stänga grinden, så de poängen sket sig. Bara 56 poäng kvar av rundan, 14 förlorade på utgången...Men vi var runt!

På minussidan:
- inte öppen för oväntade kommandon i en svår situation
- det egna beslutet att hämta även de förbrukade fåren

På plussidan:
- cool, stabil och jämn
- hanterar djuren lika bra på en krävande stor bana som på de små där han tävlat fram till nu

Kanske blir det lite strul några gånger till men det känns som att han rätt snart kan börja gå även IK2 riktigt bra. Så nu ser vi fram mot nya starter i Jonstorp 20 och Maglarp 21 juli.

Seth gjorde det igen

Jag själv och Seth i mitten, Sven Sognevik och Tim tvåa och Anna Hall med Qajsa trea. Foto Frank Lyly

Seth gjorde det igen! Det vill säga vann. Nu körde jag honom som på IK2,alltså stod kvar vid posten, och han gick lika bra ändå och vann med lika stor marginal som när jag gick med ut på fältet förra veckan. Fåren var knepigare än i förra veckan, lätta på foten men samtidigt tröga och lite tjuriga, så det var inga gratispoäng. Sammanfattning: nu lägger jag inte mer pengar på att starta honom i IK1 utan nu får han flytta upp i IK2 (och vi får finna oss i att ramla neråt på resultatlistorna tills vi står stadigt på nya avstånden). Första försök Andrarum 9 juli och där finns större delen av landslagseliten att sparra mot, så det blir roligt!

Zack hade vilat sig i form, haha! och jag bröt i delningen efter att han hjälpt till att skapa hur fina chanser som helst men sedan inte kommer in (mitt lilla kontroll-ego, ni vet). Men rundan innan dess var verkligen ingen höjdare så den brytningen är inget att sörja över. Zack blev sparkad av en ko i lördags och landade väldigt olyckligt i en stenmur så han har bara fått gå i koppel och ligga i hundgård sedan dess för säkerhets skull om han fått någon osynlig skada. Och han hade som sagt vilat sig (mycket) i form och hade rätt dålig kontakt mellan huvud och tassar. Tassarna lydde mina kommandon, men inte huvudet, ja ni fattar nog hur jag menar, fina rörelser och god djurhantering men styrd av en GPS utanför min kontroll... jag blev nästan full i skratt av att se honom. Härliga Zack! Jag får ta mig lite tid att åka bort och träna honom på nya får, nya drag, nya miljöer, för här hemma går han säkert.

Men först ska vi fira midsommar, ha en bra helg allihopa!

Seth vann och Ty Nant Doe är godkänd

Lite skryt o trams om mina egna uppfödningar, så sluta läs om ni inte tål det!

Helt i hand och harmoniskt balanserad! Underbar känsla med Seth och vi vann IK1-tävlingarna i Agunnaryd. Visserligen var konkurrensen inte mördande med 17 startande men med 93 poäng låg han 9 poäng över tvåan så vi hade klarat oss lika bra i ett större startfält. Nu har vi en IK1 till i nästa vecka men sedan ska vi försöka klara IK2 i Andrarum 9-10 juli.

Och Ty Nant Doe blev Godkänd Vallhund i Agunnaryd på 70 poäng. Han är väldigt speciell och mycket lik morfar Roy (Serge v d Zweeps) i vissa avseenden. På VP händer ju alltid det man inte väntade sig, så tyvärr blev det aldrig läge för Doe att visa upp sin starka sida, dvs en drivning som både flyttar, styr och håller tillbaka i varje steg. Grattis matte och Dodo!

Zack godkänd vallhund, och förlåt mig...

Undrar ni var jag har varit? Ja, tränar hund kan ni ju alltid veta så länge jag står på benen, men jag har också haft lamningar i tre veckor, sista vårbruket och vallskörd, Maja har tagit studenten o huset fullt av släkt o vänner - plus en del arbete av det slag som drar in lite mer rejält för brödfödan. Nybörjarkursen i vallning är slut, men fortsättningskursen har några gånger kvar plus en hel del andra elever - roligt alltihopa men tar tid. Har hela juni också en kraftfull tvååring från Hälsingland på träning, och han kräver ett rejält träningspass om dagen.

Hur som helst, igår var det dags för en semesterdag för då arrangerade Blekinge Vallhundsklubb VP o IK1 i Agunnaryd hos Eva E. Inga gratispoäng där inte, men fina djur som omedelbart visade om hunden gjorde fel. Zack är därmed Godkänd Vallhund på 80 p. Har inte varit borta och tränat med honom utom på kursen i Danmark, så lite kontrollnoja och överarbetning blev det i den nya miljön med rätt mycket drag och snabba ungtackor av finull.

När han kom till mig för tre månader sedan bestämde jag mig för att göra om hans grundträning från grunden, så med tanke på det var han jättefin. Zack var en ruschig kommandogalning som sprang så det brann under tassarna när jag fick honom. Framför allt var han tränad på ett sätt så att han inte kunde hitta "balansen", och balans är helt centralt i hur jag tänker när jag tränar - och all min grundträning går ut på att få hunden att hitta de balanserade lägena själv. På det stora hela kändes han väldigt fin igår, men föll några gånger tillbaka i de gamla dåliga vanorna att svara på springiga djur med att själv bli snabbare och tajtare. Men de flesta poängen vi tappade försvann för att jag är så ovan vid att gå före hunden på en tävlingsbana, så det blev självständig drivning även genom lilla grindhålet och djuren slank precis utanför, och sedan hann jag inte fram till fållan innan fåren var där så det blev lite trixande i dragigt läge innan vi hade fått fåren till fållöppningen.

Det söta fåret bredvid diplomet får man när man blir Godkänd Vallhund på Blekinge VKs VP. Bland alla mysiga och duktiga medlemmar vi har i klubben så finns en Anna Gerhardsson som tovar dessa får och förser dem med ett litet halsband med minnestext på.

Men sedan kommer vi till det här som jag har bett Zack om ursäkt för... Hade anmält honom till IK1-tävlingen också. Det var gjort med en klackspark eftersom jag egentligen bara skulle tävla med Seth, så det låg ingen prestationsnoja över det beslutet. Den här starten var han inte alls så spänd utan allt gick mycket bättre än på VP:t. Bara en poäng bort på utgången och inget bort på upptaget, missad framdrivningsgrind med någon meter så där rök en del poäng men snygg drivning med bara 1 poäng bort (och han tar varenda flankingkommando ur balans RÄTT!). Bara 2 poäng bort på delningen - inte illa med tanke på att han vägrade dela för en månad sedan. Men sedan kommer vi till fållan... djuren visar tydligt att de inte vill dit och Zack börjar kännas "tajt" och jag kände att jag nog skulle behöva bli arg. Jag ser att han är trött - inte flåsig utan mentalt trött - min egen kontrollnoja och tävlingsinstinkt får mig att säga till domaren "jag bryter". Och sedan när jag får protokollet vid prisutdelningen så inser jag med en smäll i skallen att han troligen hade haft både förstapris och en av dagens bättre placeringar om jag låtit bli att bryta. Men jag är sådan kontrollgalning så när jag känner att jag inte har hunden till 100 % i hand på tävling så bryter jag alldeles för lätt, har gjort det förr rätt många gånger så det är ett väl inlärt flyktbeteende! Eva har skällt ut mig för det innan, och med rätta gjorde hon det igår också!

Anyhow! Zack bryr sig inte, och nästa torsdag är det ny IK1 i Agunnaryd, och då ska jag inte bryta i onödan.

Tävlingspremiär

I torsdags startade jag Seth på hans första tävling för säsongen, och 2011 blir hans första riktiga tävlingsår. Vi gick några IK1-tävlingar sent i höstas och det här var hans fjärde tävling. Han känns jättefin och lydig och arbetar bra utan behov av för mycket kommandohjälp - han gör mig lugn och jag står vid stolpen och känner wow så kul det här ska bli!

Vi startade som tredje ekipage och kom på fjärde plats trots att jag inte vågade låta honom dela. Och från i år ligger ju delningen före fållan, så gör man inte delningen så förlorar man också poängen för fållan. Delning och sortering är arbetsuppgifter som Seth är högmotiverad på, så till den milda grad att jag ibland tror att han kan läsa numren på djurens öronbrickor. Ett djur som jag har visat ska gå åt ett håll sitter i hans skalle som en smäck,och lyder de inte så tar han dem helt enkelt i underkäken (ungefär som man själv leder en tacka eller ko om man inte har en grimma till hands)och vänder dem åt rätt håll. Tävlingsdjuren var rätt dryga och tunga köttrastackor som uppenbarligen inte haft lamm i vinter. Människor bekom dem inte ett dugg, och hundar inte speciellt mycket upp till en viss gräns då de hellre ballade ur. Så jag lyckades bara få till öppningar på 1-2 decimeter - och där vågade jag inte kalla in Seth för jag såg hur han lyfte på överläppen i rent förebyggande syfte eftersom han visste att de mycket väl kunde tänka sig att hoppa rakt över en hund. Haha, många kommentarer fick jag på det efteråt eftersom alla såg hur jag gång på gång hindrade honom från att komma in... Men hellre det än ett käfttag. Jag får hitta på något sätt att jobba med problemet, men det är inte så lätt att hitta tillräckligt provocerande tillfällen - så länge tackorna visar att de accepterar pressen från mig och hunden och börjar dela på sig händer det inte. Men jag känner igen situationen från en del arbetstillfällen när något motsträvigt djur ska skiljas från eller in i någon grupp där det inte vill vara - vid en viss gräns smäller det, och alltid rakt mot underkäken på dem tills de vänder åt rätt håll.







Fotona är från i mars när jag tränade sortering. Man ser liksom vad det är som gäller? Nu måste jag komma åt honom så han lär sig att uppgiften bara får utföras så länge den kan ske utan hjälp av tänderna...

Med rankingpoängen för fjärdeplatsen har vi nu tillsammans med poängen från i höstas gott och väl alla poäng som behövs för Unghundscupen i höst. Men jag fortsätter att tävla Seth i IK1 ända tills jag känner att han är så rutinerad att det börjar kännas tråkigt. Snart är Zack också klar att starta, och då blir det lite mer lönt med resorna. Det som återstår med Zack är i stort sett delningarna, för han är till skillnad från Seth inte det minsta taggad utan tycker att det är helt fel. När jag nu jobbar med Zacks ovilja att dela så minns jag mycket väl att det var precis så här med hans farfar Glen - det tog lite tid att köpa helt enkelt, men sedan blev det mycket bra.

Sedan hade jag också anmält Seth till IK2 i torsdags som skulle gå efter IK1. Skåne, hade jag tänkt, mjuka kullar med god översikt och lätt att hålla kontakten med hunden - som gjort för att debutera i IK2. Men nej, det var ett utdikat oregelbundet rätt långsmalt fält som genomkorsades av grävda kanaler och annat vatten. Det fanns en enda möjlighet för hundarna att ta sig till upptaget utan att bada - och vid upptaget var det starkt drag tillbaka till fållan - och sedan fanns det en annan torr väg för framdrivningen om man inte skulle behöva driva fåren genom vatten. Och dessutom såg man själv inte hunden i upptaget utan bara övre delen av fåren, så man fick vissla efter hur man såg att fårens huvuden var vända. I alla fall om man som jag bara är 1,60 lång, det hade onekligen hjälpt att ha några pallar att stå på. Hade Seth varit en försiktig hund med dåligt självförtroende hade jag avstått med dessa förutsättningar. Men eftersom vi här hemma i Småland aldrig kan träna på några långa hämt mellan stengärsgårdarna så skickade jag iväg honom. Jag tror han lydde mina signaler rätt bra (såg honom som sagt inte, utan bara fåren) men till slut såg jag hur en tacka hoppade två meter upp i luften och försvann tillbaka till fållan. Sedan kom han med de andra tre och var helt cool och gick väldigt lugnt med dem, så det var nog ingen dålig erfarenhet ändå.

Seth avslutade säsongen med vinst

Vinst och dessutom förstapris (tävlingens enda) till Seth på IK 1 i Agunnaryd 13 november.

Idag söndag fick jag "linje-noja" och var en sämre handler, så vinsten kammade Tomas Westman hem med sin Hot - grattis till er. Seth och jag fick nöja oss med andraplatsen, men det känns helt OK eftersom Seth t o m gick bättre än på lördagen, jättestabil och fullkomligt i hand - synd bara att jag missbrukade det när jag plötsligt inte kunde bestämma mig för var linjen gick och började ta panikbeslut. Dagens högsta hämtpoäng hade vi i alla fall för så långt var inte bara Seth utan även jag kall i huvudet.

Med denna säsongsavslutning är Seth i stort sett klar med kvalpoäng till Unghundscupen 2011 (22). Hoppas att min otur med skadade och sjuka hundar är slut nu för jag ser verkligen fram mot 2011 års tävlingssäsong med Seth. Det blir hans första riktiga efter att vi tjuvstartat lite nu i höst.

Detta var den här säsongens sista tävling och snart är det dags för hundarnas vintervila. Den inträffar 16 december senast för då klipps de sista fåren som då behöver komma in under tak. Sedan sover och motionerar vi oss över midvintermörkret och hoppas att det inte blir mer snö än att det går att börja träna lite smått i februari igen.

Och så undrar ni förstås hur det gick med Sapps Vallhundsprov som jag anmält oss till den här helgen... Jag backade faktiskt ur. Inte för att han inte skulle klarat själva vallningen, utan för att han inte vågar lämna mig i främmande miljöer och bland andra människor för att hämta fåren. När jag har tränat honom borta på att hämta ser han ut som att han inte vet vad får är, och han kan absolut inte se dem någonstans. Han springer hellre åt andra hållet än att behöva ge sig iväg och konfronteras med en utställare som håller djuren. Hemma i lugn och ro börjar han vara riktigt stilfull och fokuserad så det känns rätt frustrerande, men jag får ta Sapp som en nyttig övning i att inte hetsa fram framsteg. Han har trots allt bara haft ett socialt liv i ett halvår.

Om kontroll och säkerhet

Lovade ju att berätta om när jag var och tävlade IK1 med Seth förra lördagen i Hult. Där hände något intressant som jag inte förstod förrän andra loppet när han gjorde samma fel en gång till! Då fick jag ta mig en funderare. Och som vanligt när jag frågar mig varför något går fel i träning eller tävling så handlar svaret om att hunden inte känner kontroll på djuren och följaktligen inte litar tillräckligt på förarens anvisningar. En sorts osäkerhet som man får jobba bort med erfarenhet tills hunden är helt trygg i kommandona.

Skickade liksom de flesta ett vänsterhämt. Han är en naturlig hämtare som alltid gör ett exakt upptag och håller linjen själv i framdrivningen, så jag hade verkligen inte beredskap för några problem. Han slår ut fint två gånger under utgången samtidigt som han bedömer avståndet till djuren, djupet är bra när han lägger sig i upptaget. Det ser ut som att han lägger sig klockrent kl 12 men djuren drar ändå åt vänster från mitt håll sett. Alltså ger jag Seth ett litet högerkommando för att korrigera det - men han drar istället snabbt och målmedvetet ca 15 meter åt vänster, varpå fåren givetvis verkligen drar iväg åt höger, och innan jag fått Seth på andra tankar har fåren gått utanför framdrivningsgrindarna. Full pott på utgång och upptag men massor av poäng bort i framdrivningen.

Andra tävlingen, efter lunch, bestämde jag mig för att skicka vänster igen eftersom jag tror på "uppsökande verksamhet" i lärandet. Jag trodde också att han hade insett att han hade gjort fel första gången och jag ville låta honom göra rätt. Men exakt samma sak händer igen!

Efter lite funderande insåg jag vad för kontrollbehov han tillfredsställde där uppe i upptaget. Han är ett allvarligt kontrollfreak som jobbar superexakt, typ reser ett öra eller vrider nosen för att korrigera så att djuren går rakt, och han taggar mer än vad som behövs när han känner ett drag. Alltså kände eller misstänkte han ett litet drag mellan de utställda tävlingsdjuren och djuren i hanteringsfållan. Se min bild nedan (jag är verkligen urdålig på att rita med musen, men klicka på bilden så att den blir större så kanske ni kan se och läsa). Känner mig bergsäker på att även om Seth gjorde ett till synes rent upptag kl 12 så skickade han ut signaler åt sitt vänster för att signalera åt de utställda fåren att de inte fick gå tillbaka till hanteringsfållan. Alltså drar de lite åt andra hållet - varpå jag ger Seth ett litet högerkommando. Men då gör han istället det som han har huvudet fullt av, nämligen täcker upp åt vänster mellan tävlingsdjuren och hanteringsfållan.

När man kommer på en sådan grej, så hett man önskar att man kunde få chansen att genomföra momentet igen på ett träningsmässigt sätt och få rätt! Jag funderar också på om min högersignal var en överkommendering och att han hade startat framdrivningen rakt om han fått göra det på sitt sätt, för han är verkligen suverän på balans.

Seth har varit borta och tränat väldigt lite och han har precis bara börjat tävla så jag tror mest han behöver få erfarenhet av att känna kontroll i nya situationer. Det kändes också på att han var lite onödigt försiktig i drivningen, ungefär som han var när vi tränade hemma för några månader sedan men där han nu rör sig avslappnat och självsäkert. Men jag var ändå mycket nöjd med vår insats i drivningen där vi bara hade 2 poäng bort på hela triangeln och sedan spikrakt in i fålla och på andra tävlingen malteserkors.