lördag 4 oktober 2014

Nykomlingen

Hyde 5 månader - en seriös valp med karaktär. Foto: Nathalie Gustafsson 
Kanske dags att presentera nykomlingen Hyde som flyttade in i början av juli. Fungerar bättre åldersmässigt ihop med Bet än vad Bop gjorde, och jag måste ju alltid ha någon hund på grundträningsnivå för att ha något roligt över de dystra vintermånaderna.

Hyde är en mentalt mycket stabil valp med ett intagande sätt och nästan en vuxen hunds mognad både socialt och som vallhund. Hans pappa är James McGees Sid och mamma är Skogsvallarens Queenie som finns i vår klubb och som jag sett mycket av och tycker mycket om både som arbetshund och tävlingshund (det var henne som Lucky nobbade - annars hade det nog blivit en parningsvalp den gången). Sid har jag bara sett arbeta på film så det är väl mer ett stamtavleköp med många bra avelshundar bakom, bl a Aled Owens. Hyde är en liten, kompakt och lågställd hund, och det är även hans föräldrar. Mina träningsvänner säger att han är ovanligt snygg för att vara en hund jag har. Vad menar de?

Hyde tände tidigt, lika tidigt som Bet men inte på ett lika "förödande" sätt, utan det har gått att ha honom lös bland får och låta honom "praktisera" lite på egen hand. Han är okomplicerad, hörsam och lättlärd utan att vara förarvek,

När han var 10 veckor balanserade han fint mot mig. Fast han kunde inte ta sig till kl 12 själv, utan det var mer om det råkade bli så.




När han var 11 veckor hittade han drivtekniken och visade sig vara en naturbegåvning på att prata med fåren - viker inte en tum men stannar till och visar respekt om de känner sig pressade.




Någon gång efter tre månaders ålder gick det inte längre att ha honom lös bland får, men fyramånadersdagen firade vi med att jag släppte kopplet och tog den här lilla filmsnutten. Att valpar på fyra månader ibland visar den här intensiteten är ju inte helt ovanligt, men det remarkabla är hans balans med koll både på flocken och på de enskilda djuren. Som synes har han svårt att gå vänster om han känner lite drag. 1.17 in i filmen ser ni honom gå höger fast allt var förberett och klart för vänstervarv. Likadant precis där filmen slutar.



Men efter ca fyra månader började han ta för sig allt mer och det gick inte längre att bara låta honom köra på efter eget huvud. Om inte Bet hade varit konvalescent hade det nog varit slut med får för Hydes del men nu har jag tagit med honom ut två, tre gånger i veckan på några utslagstackor och börjat styra upp vad han gör. Jag tycker inte att man ska styra upp hur en så här ung hund gör olika saker, så hade han haft attityder eller rörelser som jag inte gillat så hade han inte fått träffa får på några månader nu. Och hade han haft svårt för att jag har styrt upp hans aktivitet, t ex börjat äta skit eller gäspa, så hade det också varit omedelbart slut på träningen - ja för det här är faktiskt träning, till skillnad från att bara låta en valp/unghund testa och praktisera lite hur får fungerar. Som synes är det fortfarande svårt med vänstervarv och jag hade behövt stötta mer än jag kunde med kameran i handen.





"När är det dags att börja träna min hund?" frågar många elever och nyblivna vallhundsägare när de vill komma på kurs. Det enda svar som finns är väl "titta på hunden!". Vanligtvis så är de  före könsmognaden inte tillräckligt tända för att ta träning på ett bra sätt, och vanligtvis så har de diverse omogna tonårsbeteenden både socialt och mot fåren, och då har jag sett alldeles för många exempel på hur mycket man förstör med att träna istället för att bara vänta. Bet t ex var ju tänd lika tidigt som Hyde, men hon vägrade att acceptera min närvaro bland fåren - hon gjorde inget dumt, tvärtom var hon genial och hade stenkoll, men la sig platt och bara stirrade på mig om jag flyttade ett pekfinger för att styra upp. Hon var så gammal som nästan 11 månader när hon en dag kom och talade om att hon ville följa med mig till träningshagen. Men sedan gick inlärningen i raketfart, så om man har perspektivet hur tvååringen ser ut så har man nog sällan något för att börja träna tidigt.

Kanske kommer Hyde från en släkt med ett anlag för tidig mognad? I alla fall har han en halvbror (samma pappa), Glencregg Silver, som i september 18 månader gammal först kom sexa i World Trial-finalen och veckan därefter blev Supreme Champion i Storbritannien. Jag har sett en Youtube-film av Silver sex månader gammal (ung!) där han körs en bana som ser ut att motsvara ungefär IK1 och där ser han verkligen lite pressad ut.  Jag minns att jag då tänkte att han skulle däcka i en utmattningsdepression före vuxen ålder - men uppenbarligen har han istället vuxit i kraven.

Nåväl, för Hydes del är det nog dags för paus nu. Och det passar bra för nu är Bet inne på upploppet på sin sex veckor långa konvalescens i koppel och bur - på onsdag spränger vi målsnöret! Hon visar fortfarande förtroende för mig men har utvecklat en del andra stressbeteenden typ utfall mot andra hundar, skälla på besökare på gården etc - sånt har hon aldrig gjort förr. Det enda jag kunnat göra för henne har varit att ha med henne mycket om dagarna i bilbur eller koppel samt att köra ner till sjön och slänga i henne några gånger i veckan där hon och Zack är duktiga på att hetsa varandra till långa simturer vilket varit bra motion utan att provocera tassen. Men många timmars sömn i stugvärmen med mat som enda glädjeämne medför givetvis att vi nu måste starta upp lugnt på släta markunderlag så hon inte rusar iväg och skadar sig på något annat sätt. Drivningsövningar låter väl lämpligt?

4 kommentarer:

  1. Mycket intressant och lärorik läsning som alltid :)
    Helst detta inlägg passade verkligen nu då jag själv har en 10 månaders unghund som jag fastnat med i vallningen. Han gör precis som du skriver ovan. Äter bajs när jag börjar styra hur det ska gå till inne hos fåren. Inga höga krav, bara att jag vill bestämma håll/hans position med min placering och kroppsspråk. Kanske är en paus det bästa för honom just nu.
    Mvh Ida Ivarsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ida! En paus för en tiomånaders unghund är aldrig fel, men det kan ibland handla om rätt små saker som är lätta att korrigera i sitt eget beteende för att få en känslig hund med höga kontrollkrav att sluta känna sig stressad.

      Radera
  2. Wow, ser helt super ut!
    Min ligist (Maico/Kylie) är nu 7 mån, har bara sett får ett par gånger, allt för förarmjuk för att kunna tränas alls. Använder eye för att flytta får, men rusar genast efter och biter HÅRT nör dom rör sej. När man säger åt honom (helt lätt), så lägger han öronen bakåt stryker längs fållkanterna tittar ut och vill bort. När man uppmuntrar honom stiger han genast i varv igen, verkar vara vass men samtidigt mjuk. Får nog vänta en längre tid innan man kan sätta igång alls..
    Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anja, länge sedan men vi får höras närmare om allt som hänt sedan i våras. Kanske på mail?

      Radera