Idag har vi varit på IK2-tävlingar i Kvarnby utanför Malmö. Där är alltid bra banor och bra tävlingar och Dick Roper från England som domare är en höjdare. Idag var fåren lite knepigare än de brukar vara i Kvarnby och ställde upp sig vilket gjorde att även rutinerade hundar blev stående och inte kunde flytta dem - eller inte ville för att de kände av det starka draget. Rätt många brytningar eller tiden ute. Det var nyklippta ungtackor, och bara tre djur i flockarna.
Doff är ju inte den som blir stående med djur men när han hade fått nog av en ryslig massa höger- och vänsterkommandon för att få de envisa djuren att gå genom en grind i driven så bet han till slut en av dem - och, ja, sedan är det bara att tacka för sig och gå av banan. Doff går väldigt fint, jämnt och rakt med djur även i drag men vid en viss gräns så kan han i alla situationer fatta humör. Jag borde givetvis tagit hänsyn till att han är ung och oerfaren och struntat i att försöka få fåren att gå genom grindhålet och istället bara kört ut djuren på crossen och fortsatt, för allt hade gått bra tills det blev tio kommandon framför grindhålet och Doff till slut tände till på det strulande fåret.
Detta var Doffs fjärde tävling och första IK 2. Förutom att det givetvis är roligare att inte behöva gå av banan kändes han väldigt bra så jag ser fram mot nästa chans. Full pott på både utgång och upptag och bara några få poäng av på framdrivningen, och innan han bet så hade han inte tappat några poäng i drivningen. Han lydde bra och hade fina rörelser och jag kände att han inte hade några svårigheter med de nya stora avstånden i IK2.
Donna valde jag att inte starta. Hon klarade inte av miljön kring tävlingsbanan och fick panik. Började bete sig ungefär som när hon kom till mig första gången för ett år sedan: panik i ögonen, hyperventilerade, ömsom försökte fly och ömsom klängde sig fast på mina ben. Förutom att hela Kvarnby är omgärdat av motorvägar finns också en sportflygklubb, mc och någon entreprenad. Efter ett tag insåg jag att det som gjorde henne galen var det lilla pipande/tutande som en backande dumper släppte ifrån sig med jämna mellanrum under dagen.
Jag vet inte om Donna verkligen blev skrämd för olika saker under sitt första år hos sin första ägare eller om hon bara "tilläts" att skaffa sig nojor, men jag har i alla fall hittills alltid lyckats "bota" henne med "beteendeterapi", dvs tvingat henne att konfronteras med sina spöken utan att kunna fly och utan att jag brytt mig om henne. Det har hittills funkat så numera älskar hon både burar, bilar och hundgården, röjsågen bekommer henne inte, handborrmaskinen är helt OK liksom höfläkten och jägare som skjuter i skogarna runt om oss. Kort sagt: i vardagslivet hemma har hon inga problem utan är en härligt tillgiven och hemmastadd liten arbetsmyra som tar sig fint i träningen och hela tiden jobbar på att visa mig hur mycket hon gillar att jobba och träna ihop. Efter dagens händelse får jag väl ta och köra ner henne till lastbilscentralen i Tingsryd en dag och öppna bakluckan så hon får ligga där i sin bur en förmiddag medan lastbilarna backar och tutar...
Det var tur att det fanns två Ty Nant-hundar till i Kvarnby som lyckades bättre idag. Eva Eriksson var där med både Flash som gick helt OK och rutinerade Nike som vann tävlingen. Nike är moster till Doff och Donna. Grattis Eva!
De stackars valparna fick också finna sig i att lastas in i en bur och åka fram och tillbaka till Kvarnby för det var ingen hemma som kunde passa dem idag. Stackars Spike kräktes rejält på både dit- och hemvägen. Seth som är betydligt mer mogen än de andra på alla sätt kom på att man skulle nosa tikarna i Kvarnby i häcken - och därefter ställde han sig och kissade på 3 ben!!! Alla blev mycket glada när vi kom hem och sig rätt så lika igen efter lek och spring hemma på lagårdsbacken medan jag fodrade får och kor. Jag lyckades nästan sälja Seth och Sally i Kvarnby men mina utsedda köpare trodde inte att de skulle kunna ringa till chefen på måndag morgon och säga att de bara kunde jobba halvtid under en tid framöver. Men Vicky, Karin och Susanne - ni får en chans att ringa i veckan som kommer och säga att ni ångrat er-;). Ha det gott allihopa tills vi ses igen. Och kul Susanne att få se Glen-dottern Peg gå så fint idag!
