Blandad kompott!

Den senaste veckan har det hänt så mycket så jag hade haft att skriva om varje dag för sig egentligen, men tiden har inte räckt till och därför får det istället bli en sammanfattning.

I fredags var jag hos veterinären med Daysi. Daysi är liksom alla de andra hundarna familjehundar och det innebär att de ska vara med på det mesta som människorna i vår familj bestämnmer sig för att göra. Jonna bestämde sig tidigt för att hon ville köra agility med Daysi och det har de gjort med framgång. När de nu skulle sätta igång efter valpning och grundträning märktes det direkt att Daysi hoppade konstig när Jonna tränade henne. Hon liksom måttade och gjorde djupdykningar före och efter hopphindrena och däcket ville hon inte alls ta utan sprang under istället. I vallningen har jag inte haft några liknade problem och det har gjort att vi tror att det måste vara något med hennes öga. Annars borde hon på ett eller annat sät, efter ett tufft vallningspass, visat att hon haft ont i kroppen. Hon fick en stor och lång slånbärstagg rakt in i ögat för snart två år sedan. Efter en lång behandlingstid blev hon friskförklarad med full syn. Christoffer Martinsen i Näsum, som är mycket duktig på allt som har med hundögon att göra, undersökte och ögonlyste henne i fredags på alla tänkbara sätt och vis men utan att se något konstigt. Därför är hon nu satt på en kortisonkur och så för vi dagbok över hur hon är under tiden. Efter att ha varit så nära att mista henne som då när den olyckan hände, bryr egentligen varken jag eller Jonna oss så mycket om ifall det skulle visa sig att hon måste pensioneras från agilityn. Det vi vill är att få veta varför hon beter sig som hon gör. Vi vill ju inte att hon om en tid "helt plötsligt" börjar uppvisa samma mönster inom vallningen.

Fotot nedan är från den tiden när Daysi tog däcket lätt och elegant!

I helgen fick vi nytt valpbesök!

Det varit Silas som kom och hälsade på med sin husse och matte. Först ville han hälsa på sin mamma och hon var inte svår att hitta. Att hålla koll på fåren är Daysis favoritsysselsättning så hon fanns givetvis utanför fårhagen.

En så fin kille han är Silas och inne i fårhagen var det inga tveksamheter alls. Han visste precis vad han ville med fåren. Tänd till tusen, så nu gäller det för Claes att hänga med när fåren ska vallas! Det ska bli spännande och intressant att följa den här killens utveckling till en fullfjädrad vallhund!

Silas visade sig utseendemässigt vara mycket lik sin halvsyster Dellie. En lång stund försökte jag få dem båda på samma foto för att man riktigt skulle kunna se likheten, men det var som förgjort. Dellie som börjat löpa, ville inte alls sitta jämte Silas, så detta var det bästa kortet jag tog på dem tillsammans. Det är Dellie som ligger närmast kameran och Silas som kikar fram bakom busken.

Nu blir det ännu mer agility! I går var det premiär för Jonna och Doe på tävlingsbanorna. De ställde upp i Largeklassen på Blekinges serietävlingar. De var riktigt duktiga; av 28 startande kom de på en fin fjärde plats. Doe var bra fokuserad på både Jonna och hindrena och det var bara ett litet feltänk vid sista hindret som hindrade dem från att få en nolla i sitt första tävlingslopp.

Igår kväll fick jag åka in med Sally till jourveterinären. Hon hade jätteont i sin vänster tass och framåt kvällen fick hon hög feber. När tempen visade 41 grader och hon knappt var kontaktbar vågade jag inte vänta längre utan bestämde mig för att besöka veterinären trots den sena timmen. Sally fick smärtstillande och febernedsättande och så givetvis antibiotika. I eftermiddags var jag hos Christoffer i Näsum och fick hennes tass röntgad och undersökt. Jag fick ett bra tips också som jag inte hört förut. När någon varelse fått en tagg eller sticksår så ska man doppa den skadade delen i ljummet såpavatten. Då kommer det främmande ut. Bra både på djur och människor. Ska testa det nästa gång ett får skadat sig och så givetvis nu på Sally. Givetvis är det inte säkert att det räcker med ett dopp. Nej. Håll ex tassen eller foten nere länge i såpvattnet och oftast får man upprepa kuren flera gånger. Jag gillar enkla, beprövade och billiga huskurer. När det gäller fårens välmående tycks det finnas hur många som helst, men med hundarna är det sämre ställt. Om två veckor ska Sally vara helt bra, så håll nu tummarna att hon blir det!

Träning hos Lena

I går eftermiddag var jag och tränade hos Lena. När jag kom till Björkeryd så hade Lena lite kontorsjobb att avsluta så jag fick börja med att umgås med hundarna. Vilken härlig känsla att sitta mitt bland sju stycken Ty Nant avkommor = Daysi, Dellie, Doe och Sally som är mina samt Doff, Donna och Seth som är Lenas. Så fina allihopa. Lika men ändå olika. Någon gång i framtiden kommer vi nog att kunna få till ett foto på dem tillsammans, men det hade vi inte tid med idag för nu skulle Lena titta på vad jag ska jobba vidare med i Dellies vallning!

Jag tog med mig Daysi och Dellie bort till träningshagen. Lena tog med sig Seth. Daysi fick börja med att dela av en lagom grupp från den stora flocken. Oj, vi har inte delat någon fårflock sen tidigt i höstas, men Daysi är ju en klippa, så efter ett försök då jag gav felkommando vid bortdrivningen av lilla flocken så den gick ihop med den stora igen, fixade vi det vid andra försöket.

Jag har bara tränat med Daysi i min lilla hage bakom huset och hängde inte riktigt med när hon började ta ut svängarna vid bortdrivningen av stora flocken. Det går ju lätt undan när hon jobbar och mina kommandon hade en tendens att hela tiden komma någon sekund försent. Då är det skönt att ha Lena vid sin sida och få hjälp med att komma in i rätt tänk igen!

Sen var det Dellies tur. Dellie har gjort stora framsteg sedan jag var hos Lena sist och tränade. Dellie - och jag - behöver träna mer drivning. Jag fick en del nya övningar att hålla på med hemma. Vi ska också göra en del nya övningar som ska resultera i att långa hämt kommer att fungera. Även Dellie har under vintern och våren bara tränat i hagen vid huset och där kan man inte göra några långa hämt, men väl träna för att de ska fungera! Det är kul att träna Dellie nu. Hon har mognat mycket sista halvåret och visar nu upp en helt annan attityd i vallningen än vad hon gjorde tidigare. Eftersom hon vallar annorlunda mot Daysi har jag lärt mig mycket nya metoder som passar en vallhund som Dellie. Jag har inte skyndat på träningen utan istället försökt njuta av den nivå i träningen som vi befinner oss i. Nu börjar vi kunna se ett VP som ett genomförbart mål att sikta mot och det känns jättekul och spännande.

Givetvis ville Daysi in en vända till och så bra det gick det här passet! Visst är det härligt när man känner att allt bara flyter och blir precis som man vill. Visserligen har jag fortfarande en del problem med att hon ibland driver på i för högt tempo, men när det fungerar så är hon så fin!!! Det är längesedan jag var ute på tävlingsbanorna. Hela förra året blev det inget tävlande pga av skador och sjukdom. När Daysi sedan blev friskförklarad skulle hennes muskler och kondition byggas upp och sen var den säsongen över. Nu känns det i alla fall som hon är på gång igen så kanske det blir en IK-1 bana lite längre fram i sommar...

Lille Seth har också upptäckt att det här med får är något som gör livet värt att levas. Vad månne bliva av den killen? Fin djurkänsla, lagom avstånd, hetsar inte upp sig utan är så cool. Det är inte lätt att ha en valp som tänt så tidigt, men Lena vet vad som gäller och ger honom den tid som krävs till att få vara valp, innan allvaret med vallningsträning börjar.

Tack Lena för en trevlig eftermiddag med många nyttiga tips. Nu tränar vi vidare mot nya mål!

Valpbesök

I söndags hade jag valpbesök hela dagen!

Det är så kul att få träffa Daysis valpar, oavsett om de är 4½ månader eller drygt 2 år. Ja det är så gamla valparna i hennes två kullar hunnit bli.Först kom Frank o Simba på besök. Se sån stil han har Simba, trots att han fortfarande är lite instabil i bakdelen.

Simba har börjat upptäcka att det är något speciellt med FÅR! Här får han träffa dem i lilla hagen. Linan är på och Frank är med som samarbetspartner och stöd.

Sedan kom Eva och Wass på väg hem från en tävling. Ja, Wass tittar än så länge mest på och ser hur det ska gå till inne på banan när han blir stor.

Här är det Sally som är framme för att hälsa på brorsan och hans matte. "Puss på dig, dig känner jag allt igen!"

Det dröjde inte många minuter innan det var lek och bus. Sedan lekte de hela tiden tills det var dags för Wass med husse, matte o resten av flocken att åka hem.

Här är det några till som leker och busar.

Så här kan det se ut när både tackor o lamm har spring i benen. Härligt med allt regn som kommit de sista dagarna. Äntligen kan det bli lite fart på gräset i hagarna närmast torpet.