Idag fattade jag!

Startade Bettan på IK1 i Andrarum idag - och som alltid är det en tävlingsplats man gärna kommer till. De stora ytorna, kullarna och de lite spännande vattensamlingarna ger hur många varianter på bana som helst samt att fåren alltid är bra och ärliga, helt enkelt en lika bra tävlingsupplevelse varje gång man kommer dit.

Känslan i Bettan var jätteskön; som vanligt superkoll på allt men dessutom underbart lydig med en avslappnad eftergivenhet, mjuk och "rätt" i både huvudet och rörelserna. Poängen blev bara 73 och en niondeplats men det berodde på mindre viktiga saker, bl annat att jag körde henne med IK2-handling och stod kvar på pallen vid posten ända tills djuren var i delningsringen - och ja, då har man helt enkelt inte lika lätt att se linjerna som om man är ute och promenerar tillsammans med hunden på banan. Men just nu känns det som att det är lång tid kvar för att skaffa kvalpoäng till 2015 års unghundscup så då använder jag hellre tävlingstillfällena till att utöka erfarenheter och svårighetsgrad än att maxa poäng. Det kommer kanske en dag när jag får överge denna inställning, men det känns än så länge som ett avlägset bekymmer;-).

Men äntligen idag så föll polletten ner för mig om vad som varit problemet med att dela på tävling - och även var det idag. Bet är verkligen bra både på att skapa lucka, komma in snabbt och ta kontroll på rätt flock - men på tävling vägrar hon alltid en gång (eller två!) innan hon med viss ovilja kommer in. Hon är helt med på att skapa luckan, inga tveksamheter där, men sedan vill hon inte in... Varför?

De flesta problem har ju sin grund i att hunden upplever bristande kontroll, och hittills har jag sett det som att nya djur på ny plats varit tillräckligt för att störa hennes kontrollkänsla. Men att det inte är så det är slog ner som en blixt i skallen på mig idag. Och att jag äntligen fattade berodde på att vi innan tävlingen övernattat hos Kicki M och Hydes kullsyster Haze. Och givetvis hade Kicki och jag tränat tills mörkret tvingade oss inomhus och Bettan hade delat främmande rätt springiga får med sådan energi och dådkraft att jag t o m gick på henne en del för att hon inte skulle lämna träningen med allt för kaxig inställning. Jag var ändå nöjd och kände att nu var äntligen hennes ovilja att dela får på bortaplan försvunnen.

Och sedan händer det idag igen!!! Men precis som det brukar vara så var hon även idag helskärpt igen så fort hon lämnat mig bakom sig på väg bort med de avdelade djuren - och när jag såg det och samtidigt mindes hur tveklöst hon tränat delningar eftermiddagen före så kom jag på vad det är: på tävling har jag en stav i handen när jag kallar in och det har jag aldrig när jag tränar!

Bet är lite mer signalkänslig än vad hon har nytta av och hon hatar alla sorters hjälpmedel man kan ha i händerna när man tränar, om det så bara är en plastflärp för att hålla fåren från sig. Jag själv riktar aldrig ett fysiskt hot mot hunden i träningen och jag låter aldrig elever göra det heller, utan de eventuella hjälpmedel som får brukas i träning hos mig används bara som förlängd arm eller för att skapa uppmärksamhet eller mot fåren för att de inte ska springa på föraren. - men det hjälper inte för finns det sådana redskap så vill Bet inte vara åskådare på kurs utan väntar hellre i bilen eller hundgården. Och eftersom jag själv aldrig har behövt några hjälpmedel för att träna Bet så har jag inte tänkt så mycket på saken - förrän nu.

Alltså blir det till att ut och träna delning med stav i handen - inte för att det känns jätteinspirerande, men man får ta det som en dag på jobbet.