Kontroll 1

Finaste mamma Win dog hastigt i natt. Tack Win för Bettan och för mycket roligt i träningshagen. Fotot på Win och Bettan från For The Wins blogg februari 2013. 

Innan jag börjar skriva det här inlägget så måste jag bara prata av mig lite. Bettans uppfödare Thomas ringde på förmiddagen idag och hans tik, Bettans mamma, allra finaste Win dog väldigt snabbt i natt, troligen i mjölkkramp/eklampsi/kalkbrist eller vad man nu vill kalla det, efterlämnande fem treveckors halvbröder till Bet. Jag kan inte skaka det av mig. Så fort allt kan förändras...

Nihm - en kille som var noga med kontrollen men inte fastnade i linan.

Nu ett försök att påbörja en liten serie inlägg på temat kontroll.  Strängt taget dök ämnet upp redan i somras när jag hade några olika hundar inlämnade på träning, men inte förrän nu blir det av att skriva om det. Problembeskrivningen från hundarnas ägare var lite olika, t ex äter skit så fort den kommer in i träningshagen, blir het och tajt på flankerna, vill inte driva, etc... Efter några dagar ihop med dessa olika hundar kom jag nästan alltid fram till samma sak: de upplevde att de var hindrade av husse eller matte att få kontroll på djuren. När denna bagatell var fixad så gjorde de snabbt framsteg.

Eftersom jag levt med vallhundar nästan sedan stenåldern så har jag överlevt att träningsmetoderna har sina modesvängningar precis som mycket annat. Givetvis har mycket blivit bättre men eftersom jag är konstant omodern i de flesta avseenden så har jag nog påverkats av trenderna med rätt stor fördröjning och under tiden istället hunnit låta nytt och gammalt berika varandra och smälta samman.

Nu några år så har linan kommit tillbaka i träningen. Det är på ett mycket bättre sätt än förra gången den var modern då den användes  för att man skulle kunna bestraffa eller gå på hundarna när de bar sig illa åt, eller se till att de fick ett ordentligt ryck i halsen om de inte stannade eller var tajta. Man lät hundarna göra fel och trodde att man skulle få dem att förstå vad som var rätt genom att ge dem obehag i linan. Mycket okunskap om hur hundar lär förekommer fortfarande för ofta i vallhundsträningen men rena bestraffningar är trevligt nog rätt ovanliga nuförtiden.

Åter till dagens linträning som har medfört mycket positivt. Man använder den för att lära hundarna att prata med fåren utan att hetsa upp sig innan man börjar träna dem lösa, man kan använda linan för att lära hunden att får inte är farliga, och man kan använda den för att lära hunden att göra olika övningar och rörelser utan att man behöver sätta kommandolydnad på den. Linan är också en stor hjälp för nya förare som hinner lära sig förstå både sin hund och fåren eftersom det går lugnt till och man undviker kaos - vi människor har ett minst lika stort behov av kontroll som en Border Collie för att kunna lära. Återinförandet av lina har verkligen betytt mycket för effektivare träning och bättre djurhantering.

Men linan kan lätt bli en hunddödare också. Hur många förare går inte några gånger kurs, lär sig gå med hunden i lina och åker sedan hem och fortsätter träna så, vecka på vecka, ibland månader? Har man inte en målbild (och det kan man givetvis inte ha när man tränar sin första eller andra hund) så bara går man där, och går, och går medan hunden lär sig att gå där utan att bry sig om djuren. I bästa fall tar den för sig lite eller lättar på spänningarna när den börjar tränas lös - då finns det fortfarande något kvar i hunden för att komma på rätt spår, men det kan också bli en olydig hund eller en hund som blir uppgiven, oengagerad och olustig. Snart är man inne i en ond spiral.

Det är väldigt viktigt i träningen att vi inser att det är fåren som är belöningen när hunden gör rätt - då gäller det att ha målbilden klar för sig och omedelbart "bjuda" den på lite mer (givetvis inte så mycket att den kan göra fel). Det gäller att både skapa och fånga tillfällen till fårbelöning  - dröjer det för länge mellan "belöningarna" förstår inte hunden vad det är som krävs för att få tillgång till fåren och ganska snart kan en del hundar bli olustiga inför träningen. För varje hjälpmedel man använder, - t ex lina, flärp eller en utsträckt arm - så måste man ha klart för sig vad man vill uppnå och målmedvetet jobba på att så snabbt som möjligt få hunden att förstå det och själv ta ansvar för att göra det som vi använder hjälpen för att få den att göra. Här blir linan tyvärr lite passiviserande på föraren också, det är lätt att bi nöjd med att hunden lugnat ner sig istället för att använda lugnet för att gå vidare och ge hunden större befogenheter att arbeta med djuren.

Nästa inlägg i serien kontroll kommer att handla om en annan träningstrend; den att så fort som möjligt få alla typer av hundar att driva. Ofta är det ett effektivt sätt att få hunden ovillig just att driva.