Klippklipp

Hur tråkigt kan man ha en Lucia-helg? Tävling i Ryk och inbjudan till lussevallning hos Bettans uppfödare gick upp i rök när man äntligen var framme i fårklipparens kö. Alltså har vi ägnat oss åt att fixa djurlogistik o alla annat som vill till för att inte behöva blanda ihop djurgrupper etc. Min ryggmärg sitter verkligen illa till och dagarna börjar med en gräslig massa ilska och tabletter tills jag har fått ner adrenalinflödet, men jag känner mig så tacksam mot lydiga och fina hundar som står ut med mitt humör och som gör att en sådan här arbetshelg i stort sett kan förflyta utan att jag behöver ta i ett enda djur.

Vårt fårhus byggdes på stenåldern när 150 tackor var en riktigt stor besättning i Sverige och när ingen ännu hade kommit på att djuren skulle hanteras lite intensivt med vägningar, sortering i betäcknings- och utfodringsgrupper etc. Alltså finns det ingen sorteringsgång inne i fårhuset och årets två klippningstillfällen är en kraftsamling i logistik för att slippa blanda alla djur och sedan ha ett jättejobb med att gruppsortera dem igen - djur ska in och ut utan att kunna springa ihop med varandra. Men vi hade verkligen jättetur med vädret - vilken decembersöndag! - och det gick att sköta rundvandringen mellan olika stallutrymmen genom att slänga ut en grupp i taget på en åker. T o m Hyde som nu hunnit bli 7,5 månader fick göra lite prao på egen hand utan uppbackning av vuxen hund. Han har ju inte bara varit tänd från 10 veckors ålder utan också fullkomligt seriös och med en naturlig kontroll av djuren. Nu kan han driva rätt stora flockar en bra bit framför mig, och han kunde igår t o m runda en flock från kl 12 till kl 6 på kommando och åt rätt håll.

Hyde 7,5 månader - fullt seriös och med gott självförtroende. Klicka på fotot så blir det större och man kan ana hans härliga framåtanda.

Herrarna Dorset, Texel och Leicester framåt kvällskvisten har slagits färdigt och lugnat ner sig igen.