Valpbesök

I söndags hade jag valpbesök hela dagen!

Det är så kul att få träffa Daysis valpar, oavsett om de är 4½ månader eller drygt 2 år. Ja det är så gamla valparna i hennes två kullar hunnit bli.Först kom Frank o Simba på besök. Se sån stil han har Simba, trots att han fortfarande är lite instabil i bakdelen.

Simba har börjat upptäcka att det är något speciellt med FÅR! Här får han träffa dem i lilla hagen. Linan är på och Frank är med som samarbetspartner och stöd.

Sedan kom Eva och Wass på väg hem från en tävling. Ja, Wass tittar än så länge mest på och ser hur det ska gå till inne på banan när han blir stor.

Här är det Sally som är framme för att hälsa på brorsan och hans matte. "Puss på dig, dig känner jag allt igen!"

Det dröjde inte många minuter innan det var lek och bus. Sedan lekte de hela tiden tills det var dags för Wass med husse, matte o resten av flocken att åka hem.

Här är det några till som leker och busar.

Så här kan det se ut när både tackor o lamm har spring i benen. Härligt med allt regn som kommit de sista dagarna. Äntligen kan det bli lite fart på gräset i hagarna närmast torpet.

Härliga dagar på torpet!

Nu har alla får utom Selma lammat och igår släppte jag ut de flesta av tackorna med lamm. Värmlandsfår har mycket goda och starka modersegenskaper och det brukar därför bli lite stressigt i början med tackor som springer efter sina lamm. Lammen kan ju bara inte låta bli att prova hur det är att springa fort fort på ängarna. Efter en stund hade i alla fall allt lugnat ner sig, så jag och hundarna kunde njuta av den här vackra vyn från gårdsplanen.

Det är inte alltid som vallhundar vallar.
Ni som känner Doe vet att han har ett intresse som han tycker är ännu bättre än vallning, så vallhund han är!
Dellie och Sally tycker också att det är jättekul när Doe utövar sin stora hobby.
Här står tackorna som snart ska vallas
och tittar undrande över vad de tre hundarna håller på med.
Denna flock har vallats dagligen och av flera olika ekipage sedan i vintras utan att bli söndervallade.
Om man bara har möjlighet att ha ett fåtal får, har ett högt staket
och vill kunna valla mycket, då är den här rasen bara bäst!

Simba är på besök.
Hans rehabilitering går framåt med stormsteg, men han har en bit kvar innan han är helt stadig i kroppen. Pigg och full av rackartyg är han och har energi så det räcker och blir över. Vi håller alla tummar och tassar vi har för att han ska bli helt återställd från förgiftningen.

Spike är såld!

Förra lördagen påbörjade Spike sin långa resa upp till Timrå där han ska bo hos Sven. Spike, som inte gillar att åka bil, fick först lift upp till Tranås och träffade där sin nya husse och matte. Resten av resan var med husbil och då gick det bättre. Spike tränas nu i att gilla bilåkning och har enligt matte svarat bra på den träningen.

Tävlingar på Öland

Kan tyvärr inte säga att vi hade några större framgångar på Öland!

Donna räknar jag inte med fullt ut ännu (och det här var dessutom hennes första tävling någonsin), utan det handlar mer om att hon ska klara att hålla kontakt och uppföra sig under okända och stressande förhållanden. Hon var fruktansvärt spänd och hyperventilerade och klättrade på mig så fort jag tog ut henne ur bilen och satte på henne ett koppel. Så vid första start på fredagen var jag helt beredd på att hon skulle försvinna till Borgholm eller nåt i den vägen för jag kände inte att hon gick ut för att hämta får. I alla fall lyckades jag blåsa in henne så att hon hittade dem. Ingen vidare lydnad innan hon var framme vid framdrivningsgrindarna men sedan gick det rätt bra ända till delningen där hon inte ville släppa de två fråndelade fåren utan hoppade på ett av dem när spänningen utlöstes - diskad, med andra ord. På nästa bana gick hon i all fall ut för att hämta får kände jag, men hon blev för vid och missade upptaget med åtskilliga hundra meter! Nästa dag var hon lite mer avslappnad och hyperventilerade inte längre så det gick OK men vid delningen valde jag att avbryta för att hon inte skulle upprepa gårdagens spänningsutlösare - men fram till dess kändes hon rätt kontaktbar och tog alla kommandon rätt i hela triangeln. Det kändes som att hon kan bli behaglig att köra på tävling om hon lär sig att inte spänna sig borta. Hon har en lugnande inverkan på djuren även om de har respekt och flyttar sig för henne, och hon kan utan att hetsa upp sig vänta ut en tacka som har börjat stressa och ställa sig. Fjärde och sista tävlingen var en IK 1 och den gick riktigt bra efter hämtet där hon lätt blir för vid - vi slutade på 83 poäng och ett andrapris (11:e plats).

Doff hade verkligen kunnat göra bättre, men var på fredagen riktigt olydig för första gången i sitt liv (precis två år fyllda och tycker nog att han blivit stor kille!). En liten överraskning som jag inte förväntat mig! Tävling nummer två bröt jag honom redan i hämtet när han inte tog ett "ligg" - och han var verkligen något överraskad när jag plötsligt dyker upp ute på banan och sätter på honom ett koppel och talar om att jag är riktigt riktigt missnöjd. Nästa dag kommer han ihåg att jag existerar så han lyder men är ändå rätt het så jag "säkerhetskör" honom med många stopp banan igenom. Vi höll linjerna fint och allt blir verkligen som jag tänkt mig när Doff tar de kommandon han får, men det är ju inte vallning som jag vill ha det med så många stopp och överstyrning som jag använde för få koll på honom. Det slutade med en 11:e placering i IK 2. På IK 1-banan vågade jag köra honom som jag vill utan en massa stopp - han var het där också men landade i alla fall på 88 poäng, 1:a pris och en fjärdeplats som ger honom 7 poäng till Unghundscupen.

Just nu känns det inte som att jag kommer åt de här problemen med att träna mer hemma för här går allting för bra. Nu behöver vi åka bort och träna några gånger för att simulera lite tävlingsnerver på Doff och miljöträning på Donna. De är ju lättlärda bägge två, så det ska vi förhoppningsvis fixa tills det är dags att tävla nästa gång.

Bäst betyg för helgen får Seth som nu är fyra månader. Han har aldrig varit borta förr men var helt cool hela tiden och kan både ligga och vänta i bilen och komma ut och träffa folk utan att hetsa upp sig. Han kommer fint på inkallning även när det finns intressanta grejer runt omkring, umgås fint med andra hundar, äter sin mat och sover gott om natten i helt ny miljö. Första gången han hade koppel också och accepterade det med en gång. TOPPBETYG!