Jag kan inte dela folkkära pälsfår!

Jag kan inte dela tama pälsfår som ställt sig i trygghetskoma vid fötterna på mig! Zack och jag strandade i delningsringen i Orrefors både igår och idag. Och fixar man inte delningen så kommer man inte vidare och får fållpoängen heller - och fållan var det enda som var gratispoäng på de här tävlingarna. Trots detta misslyckande så knep Zack sin första SM-poäng med hjälp av futtiga 62 poäng på lördagen.

Crossen var i dragets riktning på lördagen och det var det många hundar som inte fixade utan stängde igen öronen eller vände hem fåren i förtid - en tredjedel av de startande bröt. Idag söndag var fåren väldigt fogliga och lugna och crossen vänd från draget så då gick de flesta bättre.

Förutom sumpad delning o fålla är jag jätteglad. För första gången på tävling så hade jag Zack med mig i varenda liten signal, helt eftergiven och i hand, underbart superenkelt att föra honom. Den svåra crossen på lördagen bara gick så enkelt - han låg och tryckte fåren från dragsidan utan en enda impuls att gå upp och stoppa, utan bara sååå lagom för att både driva och stoppa upp i samma steg. Var det en dröm, skulle han drabbas av "fårfeber" och glömma mig igen på söndagen? Lite nervös var jag, men nej - han var min helt och hållet, precis som om vi varit hemma och tränat. På lördagens utmanande triangel hade vi kvar hela 27 p (av 30) och han gick precis så som är mitt mål; jämn kontakt med djuren både med och mot drag, och på fötter hela tiden. Jag avskyr när man måste ta till "grodvallning" för att lugna ner fåren.

Igår lördag tappade vi poäng på hämtet av skäl som jag fattar. Hundarna skulle över ett rätt djupt dike på utgången och jag stoppade Zack framför det eftersom jag inte ville riskera bog- eller ryggskador - han blev lite förvirrad och trodde att jag stoppade för att han gjort något fel, så det kostade en en hel del poäng att reda ut den kommunikationen. Men idag fattar jag verkligen inte vad det var för fel på utgången men 6 p avdrag i alla fall, och kvar i hämtet totalt 40. För stort djup kanske? Carolines Elvira gjorde en likadan utgång som Zack och hade också otippat låg poäng. När Elvira gick tyckte jag hon gick ut så jättefint och funderade avundsjukt över hur mycket träning Zack hade kvar innan han kunde göra likadant - och så går han ut och gör det en halvtimme senare! (och tappar lika mycket poäng-;)). Framdrivningen idag var inte en meter av linjen och i skönt avslappnat tempo - bara två poäng bort,troligen för ett litet stopp runt posten innan han kom ut på driven. Jaja, deltar man i en bedömningssport, så man får bestämma sig för vad man själv gillar och ta med gott humör de gånger som domaren har andra ideal.

Men viktigast för att hoppa högre upp i resultatlistan på nästa tävling är att träna både mig och Zack på alternativa delningsstrategier så att vi kan få poäng för fålla och delning. Jag brukar ha lätt att dela med andra hundar och mitt tänk kring delningen är att jag och hunden ska agera staket på varsin sida fåren. Bägge staketen ska pressa lite mot fåren tills ett visst obehag uppstår i flocken så att fåren börjar sära på sig så mycket att jag kan skapa en lucka att kalla in hunden i. Det bygger ju på att fåren inte bara har respekt för hunden utan också för människan. Men hur gör man när fåren fullständigt skiter i press från människa, och tvärtom känner sig jättebekväma med att stå och trycka mot knäna på en? En del försökte skrämma dem genom att hoppa och slå med staven, men så lättlurade var inte de här fåren! När inte pressmetoden funkade försökte jag istället att flytta Zack lite organiserat fram och tillbaka för att luckra upp flocken. Det ledde bara till att Zack började tänka "håll ihop" istället för "dela", samt att fåren tyckte det var ännu smartare att trycka på mina knän. Erfarna hundar lyckades förstås bidra till att skapa små luckor som de rutinerat tog sig in i, men i övrigt lyckades de ekipage bäst där det såg ut som att hunden rätt okontrollerat sprang runt och gjorde fåren förvirrade. Zack och jag har tre veckor på oss för olika strategiövningar fram till nästa tävling som är i Agunnaryd - och trevligt nog på finullsfår som jag har betydligt lättare att förstå.

Back home i Andrarum

Idag har jag haft ledigt o varit i Andrarum hos Åsa o Bosse o tränat hämt och drivning med stora avstånd. Vi var på EM-fältet - ett paradis på jorden i de lite gråaktiga höstfärgerna, särskilt dammarna som nästan blir trollsjöar. Det var tillbaka hem för Zack, för här är han född, och i de här backarna sprang han som 9-veckorsvalp sa Åsa.

Zack på väg på dagens sjätte riktigt långa hämt. Han är outtröttlig och hade orkat träna en hel del till fastän han måste ha sprungit 5-7 km upp och ner för kullarna - fast jag tror inte han hade lärt sig mer för att han fått springa en halvmil till.

Upptaget är gjort, Lot håller koll och Åsa håller i min fickkamera.

Upptagen har Zack lätt att göra utan hjälp, men sen kan fotarbetet bli lite för intensivt när han bara har fem djur framför sig om han tycker att han behöver ut på flanken när framdrivningen startar. Tror mest det handlar om erfarenhet att valla så här få djur, det har han nästan bara gjort de få gånger vi varit och tävlat. Den stora flocken på fältet såg ut att vara ca 200 djur, och där var han perfekt utan behov av stödkommandon. Men här på bilden har han kommit iväg och fått grepp på djuren och linjen och sedan behöver han inte mycket hjälp för att komma med djuren rakt och i rätt tempo.

Här är Seth framme i upptaget. Jag skickade honom på två riktigt långa hämt förbi flera kullar och började nästan böla bägge gångerna. Han har fått kortison i ca en vecka nu och har fått tillbaka både hörsel och balanssinne, slår ut och vet vart han ska och var jag är, och tar minsta signal rätt. En otrolig upplevelse att få tillbaka sin hund - så länge det nu håller när medicineringen är över, men jag väljer att inte tänka så och är bara lycklig just nu. Känns lite surt att jag var tvungen att plocka bort hans start från Unghundscupen nu till helgen, men kortison är dopingklassat och jag tycker man ska vara ärlig med sådant. Men hade han gått på Unghundscupen som han gick idag hade han varit med i striden om en pallplats!

Här har Seth styrt upp och är på väg mot mig som står på kullen längst bort. Seth var osynlig några minuter av framdrivningen, men enligt Åsa hade han gått på i skaplig styrfart och hållit riktningen hela vägen nere i sänkorna med vass. När Zack gjorde samma hämt säkrade jag lite och sprang under Zacks utgång fram 150 meter till en annan kulle där jag kunde se honom under hela framdrivningen.

Trevlig söndag med klubben

Zack o Seth tävlar om min uppmärksamhet fångade av klubbens paparazzi Linda Ekström. På det här fältet blir det nog IK1 och VP nästa sommar i regi av Blekinge VK.

Idag har vi haft banträning i Blekinge Vallhundsklubb. När klubben nu funnits i några år börjar det finnas rätt gott om ambitiösa hundar och förare som är sugna på att gå ett Vallhundsprov. Själv hade jag det stora nöjet att få vara domare. Usch så svårt det är att bedöma när det händer en massa saker samtidigt ibland... Jag skulle bli en urusel tävlingsdomare! En domare ska till större delen bara bedöma resultatet av hundens arbete, dvs om det går bra med fåren så blir det höga poäng även om hunden varit en sopa. Själv fastnar jag lätt i att bedöma hundens arbete och djurhantering. Men jag har inga planer på att utbilda mig till domare på riktigt, så ingen behöver vara orolig att råka ut för mina ögon någon annanstans än i träningshagen.

Efter träningen avnjöt vi en grillmiddag av hög klass. Vi har så många fantastiska förmågor i klubben som bidrar med allt möjligt förutom hundar och vallning. Tack Frank, Annelie och Jutta för den goda maten! Och snart kommer det massor av foton på klubbens hemsida som Linda jobbade med att ta hela dagen.

Det var Kristian o Anneli som bjöd på värdskapet idag, och efter klubbaktiviteten inspekterade vi ett fält som Kristian får arrendera från nu. Jättebra för IK1-tävling nästa sommar - gott om utrymme att jobba på men ändå lite lagom inbyggt av naturliga gränser. Och Kristians och Annelis finullskorsningar är jättebra som tävlingsfår. Det är på det här fältet som Linda nitade dit mina tramsiga hanar i kameralinsen.