Träning med förhinder

Vintern brukar vara unghundarnas årstid tycker jag, medan de vuxna får vila sig från arbete och tävlingsträning. Men i år har det sannerligen inte blivit mycket med vinterträningen med sträng kyla och rätt mycket snö ända här nere i södra Sverige. Igår var vi i alla fall ett gäng tappra i snålblåsten som turades om i en väl tilltrampad träningshage i Blekinge med ett gäng tackor som hade fått behålla pälsen på.

Och vem är det som tränar på fotot? Jo något så unikt som en Ty Nant-hund som ser ute som en klassisk snygg Border Collie ska se ut: svartvit, långhårig och lite lagom lågställd. Han heter Silas och är kullbror till min Seth. Silas är talangfull och jättehärlig med precis så mycket motor som en bra hund ska ha, men kanske inte det lättaste som nybörjarhund för Claes för Silas är FÅRGALEN.

Seth kan både driva och flanka nu inne i en 25:a med nästan bara fina tankar i huvudet, så jag har börjat lära in kommandon på honom. Han har fattat själva poängen med kommandon och gissar inte på "keep off" och "go ahead" utan ligger kvar och väntar på "hjälp" när han inte vet. Han är sååå härligt fokuserad på djuren samtidigt som han lånar ut ett öra åt mig.

Var och HD-röntgade Seth i torsdags, och visst väntar man alltid med lite spänning på resultatet. Skelettet såg fint ut men bedömningen av Norbergs vinkel och "slapp led" har jag lärt mig är meningslöst att spekulera i innan svaret från SKK kommer, så det är bara att ge sig till tåls. Passade på att ställa honom på vågen på kliniken och den stannade på exakt 20 kg - så nu får han inte bli större!!! Avis på Eva som har hans kullbror Wazz som väger nånting mellan 13 och 14 kg.