torsdag 8 april 2010

Sapp har börjat träna


Bara dåliga foton tagna med vänster hand med mobilen samtidigt som jag försöker ha koll på Sapps lina. Det kommer något bättre när jag kan få hjälp av någon som håller i en riktig kamera.

Vecka 2 i Sapps nya liv inledde jag hans utbildning till vallhund. Oj vad han växer! Och riktigt fint tryck under tassarna har han, så som jag gillar. Vi började inne i en box med ungtackor och fortsatte sedan ut på en rastgård, och ikväll har vi varit ute och drivit omkring får på öppet fält (allt givetvis i lina). Än så länge använder jag inga kommandon men han börjar ha sådan koll på läget att det snart är meningsfullt att introducera "ligg" och därefter också släppa upp honom till kl 12 ibland.

Han håller för förvånansvärt långa träningspass trots att han fortfarande är kvar i många valpaktiga beteenden i livet i övrigt. Han undersöker världen frenetiskt på samma lite impulsstyrda sätt som en valp, och vissa andra "vuxensaker" fattar han inte heller. T ex verkar han tycka att det skulle vara tryggt att sova i en hög med en annan hund inne i kojorna i hundgården och följer gång på gång med när någon annan hund går in - och samma visa varenda gång, att han åker på storstryk utan att fatta varför. Men han växer nästan en "valpvecka" per dag så om några månader kommer han att vara uppe i sin riktiga ålder!

Han har äntligen lärt sig att bajsa utanför hundgården, och det var skönt för jag gillar inte att mocka hundskit. Men hela första veckan hade han stora bekymmer med att han blev nödig när vi var ute men inte vågade sätta sig. Jag har också gött upp honom 1,5 kg så nu väger han 17,5 och ser skaplig ut, och han hetsäter inte riktigt lika galet när maten serveras.

Sapp har också påmint mig om vad som krävs för att en hund ska kunna känna tillit och lyda. Han är mycket naturlydig och super på positiv inkallning, men om han hör att jag är det minsta hård i rösten (t ex för att det kommer en bil om vi ska korsa en väg) så blir han rädd och springer åt andra hållet för då signalerar jag fara istället för trygghet. Det blir bra att jag måste lära mig att kontrollera min röst bättre. Han är fortfarande väldigt vaksam på allt runtomkring men visar allt mindre rädsla och flyktbeteende. Han är inte rädd för andra människor så länge de inte bryr sig om honom.

Och så är han väldigt charmig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar