Om ni undrar var jag har hållit hus så har det varit kallt i Småland. Kvigornas vatten har varit fruset, ensilaget stenhårt, traktorerna trögstartade, djuren behövt extra tillsyn - ja, timmar och dagar går. Men de senaste dagarna har varit roligare. Har varit uppe i Närke hos Fanny och Thomas utanför Fjugesta och haft lektioner med valpköpare och vänner. Alltid spännande att komma iväg och få se lite nya hundar, och alltid roligt med lektioner för ambitiösa och talangfulla deltagare på både två och fyra ben.
Men med all denna datorfrånvaro så har dagen gått åt till att röja upp i eposten, och p g a lite dålig arbetsmoral så halkade jag också in på Forumet på Vallreg. Där debatterades den nya unghundsbeskrivningen och bl a egenskapen "dresserbarhet". Några tyckte att "samarbetsvilja" var ett bättre ord för vad det handlade om, och sedan var det lite åsikter hit och dit om detta men de flesta verkade mena att dresserbarhet och samarbetsvilja var samma sak. Det taggade jag till på - har nästan programmatiskt slutat säga samarbetsvilja (jo jag vet att jag lätt blir lite "motvals").
"Samarbetsvilja" är ett ord som är sönderälskat. Säg den uppfödare som inte använder det i marknadsföringen! Heder åt den i så fall. Tyvärr finns det idag rätt många hundar med massor av det som brukar kallas "samarbetsvilja" (men som rätt sällan är det). Dessutom har en hund inte "vilja". Den gör i varje situation det val den uppfattar som fördelaktigast - och för en del hundar är det av olika skäl alltid det bästa valet att inte mucka med chefen, medan andra är beredda att strida lite för sin sak. Den sistnämnda typen tycker jag är klart mer dresserbar.
Mycket riktigt så har ju "samarbetsförmåga" i 1996 års arbetsbeskrivning låg arvbarhet medan "dresserbarhet" i 1989 års arbetsbeskrivning har tydlig arvbarhet. Det tror jag helt enkelt beror på att samarbetsförmåga/vilja är ett ord som uttrycker ett moraliskt omdöme och används som en känslomässig värdering. Det beskriver alltså en beteendeyttring hos hunden som vi människor kan uppfatta som samarbete, men eftersom det är olika egenskaper hos hunden som ligger bakom yttringen, så går det inte att se någon arvbarhet.
Jag tycker att "samarbetsvilja" bl a används om
> hundar som har liten motor och därför lätt fogar sig.
> hundar som inte har så mycket vallning i sig eller som har (för) mycket djurkänsla.
> hundar som är förarveka.
> hundar med mycket "naturligt" i vallningen, dvs som går att grundträna utan något motstånd.
Men detta är i mina ögon inte "samarbetsvilja". Hundar med en eller flera av ovanstående egenskaper kan vara nog så jobbiga att få att göra något de inte själva vill eller vågar.
"Dresserbarhet" däremot kräver en hel del av hunden. Givetvis att den är öppen för kontakt, men sedan också motor, mod, tillräckligt mycket instinkt och "huvud". Detta är för mig den mest träningsbara typen av hund, den tar träning men har kvar sin egen drivkraft.
Nja... Jag tycker att dresserbarhet är ett riktigt "hittepåord." Och i vilket fall, isf, lika mycket ett mischmasch av personliga värderingar som "samarbetsvilja."
SvaraRaderaDet är ju lite konstigt, att ordet dresserbarhet inte övh används som mätinstrument i de redan befintliga och prövade mentaltester som redan finns sedan ganska lång tid. Tex MH, MT och Korning...
Vore det inte bättre, att helt strunta i beskrivningsrubriker som faktiskt känns ganska flummiga och lämnar väldigt mycket öppet för vad var och en läser in å värdesätter olika? Varför inte bara BESKRIVA just vad man ser (som tex vid MH, eller för all del vid valptester), sedan är det upp till den som läser beskrivningen att ta ställning till om det faller en i smaken eller ej...
Anja o flock (som tycker deta är väldigt intressant)
Ja visst är det intressant Anja - kul att du kör igång lite debatt. Hoppas fler hakar på.
SvaraRaderaJa det här med ord är inte lätt. Ofta hakar ju samtal upp sig bara för att olika människor har olika koppling till ord. För mig är "samarbetsvilja" ett överutnyttjat ord som används om alldeles för många beteenden. Och "dresserbarhet" som jag tycker BESKRIVER en hund som har lätt att lära sig det vi vill - det tycker du är flummigt-;).
Jag förstår vad du menar och kan sympatisera med tanken att man verkligen bara beskriver fysiska yttringar och reaktioner som man kan se och mäta. Men har vi inte en erfarenhetsbas som gör att vi även kan härleda och sysematisera beteenden? Jag tycker att resultaten i Arvelius exjobb gav ett antal insikter i vad som går att beskriva och inte.
Jag hakar på debatten...! Först och främst så är "dresserbar" inget riktigt ord (enl. SAOL). För det andra så tycker jag att "dressera" är ett ord som ger mig tankar på en envägskommunikation - "jag lär dig detta". Och det är just detta som stör mig mest. Det vore att gå tillbaka i tiden om vi ska börja tro att det är människan som ska lära hunden saker och ting. Hunden kan ju redan faktiskt valla. Det vi ska lära hunden är att valla när vi ber den om det och på ett sådant sätt som vi ber den om. Det är på samma sätt som med spårhundar - du lär inte en hund att spåra, det kan den redan, du talar bara om vad det är du vill den ska spåra och när. Samarbetsvilja är något alla hundar har, det är samarbetsviljan med människan som skiljer hunden från vargen. Samarbetsvilja är ett ord som finns på riktigt och ett ord som de flesta av oss vet vad innebär. Varför krångla till saker och ting? Man ska ju inte behöva förklara vad man menar med olika ord när man kommunicerar med varandra, då blir kommunikationen rysligt krånglig. Så kör på ord som redan finns och vars innebörd är allmänt erkända!
SvaraRaderaOch naturligtvis har hundar VILJA! Annars skulle klickerträning aldrig funka! Och klickerträning funkar, tro mig! Så tycker jag :-)
Härligt Hanna - en språkpolis som nästan är värre än jag-;). Mina barn skulle älska dig för att du slår deras mamma på fingrarna. Sitter du också och morrar vid frukostkaffet över allt slafs i morgontidningen? I alla fall försvarar jag mig med att -bar är en ändelse som skapar adjektiv och -het en ändelse som skapar substantiv.
SvaraRaderaGivetvis är hunden ett djur som kan samarbeta. Däremot vänder jag mig mot att säga att den VILL. Den kan inte vilja det för den har ingen aning om vad samarbete är. Det är ett (moraliskt) begrepp vi människor skapat och lägger en massa innebörd i. Men en hund kan lära sig att den vinner på att förstå vad vi vill och att sedan medvetet välja att göra så, t ex när vi lär den att gå åt vänster fastän det är närmare att gå åt höger. Då har vi lärt den att samarbeta.
Frågan jag försökte behandla i det här blogginlägget var varför en del hundar lär sig att samarbeta snabbare än andra. Och det svar jag försökte prestera (men kanske misslyckades med, vilket är intressant det också) var att det vi människor lätt bedömer som "samarbetsvilja" inte alltid beskriver egenskapen samarbetsförmåga, utan att "samarbetsvilja" t o m kan sättas som rubrik på egenskaper som gör hunden rätt svårtränad (t ex att den är så låg att den ger sig innan den har förstått, eller att den ger sig för att det inte är tillräckligt viktigt för den att kontrollera djuren. etc).
Och då kommer vi fram till det där ordet som inte finns i SAOL-;), dresserbarheten. Om vi i en arbetsbeskrivning väljer att beskriva en hunds "samarbetsvilja" så tror jag att det blir för många hundar där det inte är samarbetsförmågan som beskrivs utan andra beteenden som vi människor tolkar som samarbetsvilja. Dresserbarhet på en skala mellan "1)lär sig fort och lätt" till "2) behöver mycket hjälp och lång tid" är för mig en skala som beskriver en rad viktiga egenskaper hos en hund som inte kan misstolkas lika lätt.
Man kan ju vända sig mot ordet dressyr som du gör och tycka att det låter som envägskommunikation. Dressyr av djur handlar om att vi lär dem göra något särskilt på en given signal. Ömsesidigheten i vallningsträningen består i att vi erbjuder hunden fåren + det ledarskap den vill ha och som är sådant att hunden finner att det den tjänar mest på är att försöka förstå hur vi vill ha det. Vi vill ha fram hundar som villigt och med bibehållande av 100 % vallning gör det vi säger till den. Säger vi vänster fast det är närmare åt höger så vill vi inte att hunden deppar ihop och tappar halva sitt fokus eller blir het och tajt, utan vi vill ha 100 % lydnad OCH 100 % vallning.
Jag vet inte om dina tankar kring klickerträning (det kan du mycket mer om, så du får gärna träna mig nån gång-;)) går att jämföra med vallningsträningen. Det är väl i så fall möjligen shaping-tänket, att få hunden att söka efter "rätt" beteende, fast belöningen är vallning och inte klick-godis. Eller?
På tal om klicker så var Doff äckligt snabb på att inse att klicket betydde godis, och sedan tyckte han att man kunde rationalisera bort klicksteget och gå direkt på godiset... Jag tror Sofie har börjat få honom att förstå att han måste invänta klicket, men det är nog bättre du får en förstahandsversion från henne. Ses ikväll!
Vad sägs om ordet "träningsbenägen" istället? Eller "lättränad vs svårtränad"?
SvaraRaderaSå sant, jag är värsta språkpolisen, jag med :-)
Om det är något jag lärt mig sen jag började med vallning, är att vallning är totalt annorlunda från all annan hundträning jag någonsin sysslat med.
Ang. samarbete: Ett gäng vetenskapsmän gjorde ett test på några vargar och några hundar där de gömt godis i någon specialtillverkad gömma. Först var det enkelt för hunden och vargen att själv plocka ut godisen. Därefter förändrade man förhållanden och gjorde det svårare för hunden och vargen att själv plocka ut godisen. Man gjorde det till sist så svårt att varken hunden eller vargen själv kunde lösa problemet och de kunde således inte själva plocka ut godisen. Vargen fortsatte försöka lösa problemet på samma sätt som första gången, om och om igen, trots uteblivet resultat. När hunden insåg att den inte kunde få tag i godisen själv så vände den sig till sin människa och bad om hjälp. Det tycker jag bevisar att hunden själv valde att samarbeta med sin människa?
Nej, mina tankar kring klickerträning (eller shejping som det mycket riktigt heter) går nog inte att överföra i vall-tänket mer än på det sätt du sa. Jag menade bara att shejping/klickerträning inte skulle funka om inte hunden hade en vilja. Hunden väljer ju själv vilka beteenden den vill testa. Människan å sin sidan väljer vilka beteenden den vill belöna resp. ignorera.
I Doffs fall så tror jag det har blivit en situationsbunden grej - Sofie har klickat vid matbordet, på matbordet finns det mat, mat kan man tigga... Har inget med klickandet att göra tror jag. Dessutom tror jag att det är dags för steg nr 2 i Doffs klickerutbildning. Sa till Sofie i kväll att det är bara att ringa när hon får tid över från lamningen och allt :-)
Ja vi kan ju filosofera vidare över det här i träningshagen när den eländiga snön äntligen försvinner. 1 dm till den här veckan... Tur att vi i alla fall fick höra på Annas föredrag igår att det är jättebra uppbyggnad för hundarna att pulsa i snön.
SvaraRadera