En räv håller på att bli tam

Har lyckats svälja förtreten över de förlorade fotona på Zack tillräckligt för att åtminstone göra ett album med Mae. De fastnade på Fanny Gotts lins när jag var där och höll kurs senast i slutet av april. Som synes kan hon numera även flanka, även om hon fortfarande kan låsa fast sig i att driva om det är svåra djur

Visst har hon utvecklats min lilla räv sedan senaste bilderna? 30 juni ska hon gå VP och sedan tre IK1-tävlingar i Agunnaryd.

Jag har ju inte vågat starta henne borta - hon är mycket kompetent och lydig i vallningen men det har inte gått att få henne att sluta valla och ta en inkallning. Jag har aldrig varit med om en hund som kommit med ett så grundligt dåligt förhållande till "that'll do-kommandot" - första månaderna jag hade henne ledde det ofelbart till att hon började jaga fåren (men arbetade hur välbalanserat som helst fram till "that'll do"), så träningen var jag alltid tvungen att avsluta på något listigt sätt. Efter några månader kom jag på att prova med att byta ut kommandot mot en visselsignal - det hjälpte en hel del med omedelbar verkan men ändå har hon fått överslag nästan varannan gång. Trots det har jag låtit henne göra något arbetspass per dag under de senaste veckornas lamning där omedelbar lydnad av that'll do gäller så fort jag tagit det djur jag ska. Efter åtskilliga hundra that'll do under 10 dagar är that'll do-blockeringen borta!!! Och dessutom hoppar hon nu på köpet frivilligt upp i bilen. I lamningen har hon varit duktig även om hon har lite svårt att se poängen med att hålla djur still, men hon har samma förmåga som Seth att omedelbart se vilket djur man vill ta och sedan vara ytterst behjälplig med att ställa det.

Och det här fotot är också Fannys och föreställer Thomas Stokkes fina Sarek 10 månader, egen uppfödning efter deras egen import Jen och Katis Loki. Jag har haft nästan hela den kullen på kurs i flera omgångar, och det är verkligen riktigt roligt att få se så jämna kullar - inte bara att alla är bra, utan också att de på väsentliga punkter är lika varandra. Jag brukar ju alltid gnälla över vilket lotteri det är att köpa valp, men det hade det faktiskt inte varit i den här kullen. Mae är ganska släkt med Jen (båda är Dereks uppfödning) så jag kan ju hoppas att hon också är en säker nedärvare.

 

Den här "belöningen" hade noll och intet värde för Team när det riktigt tände till efter några träningspass.

Det här är Team, kullsyster med Sarek. Hon är tränad i en del annan hundsport, men kursen för mig i slutet av april var första gången hon släpptes riktigt på får. I annan träning är hon förstås van vid att bli belönad med något föremål, så efter de första små passen sprang hon fram till matte och högg den hoprullade plastsäcken när träningspasset var slut. Men efter några pass i 25:an hade tändningen nått en sådan nivå att hon inte ville sluta, och då hände något som var riktigt häftigt att se: fåren hade blivit belöningen istället - från det ögonblicket var hon först och främst vallhund. Hon sprang mot matte för att hugga plastsäcken men tvärnitade plötsligt och vände matte svansen och drog några vändor till runt fåren innan vi lyckades avsluta.

Och för övrigt råkade jag träffa på en jämn och fin kull till när jag en vecka senare var uppe i X-län och höll kurs - så de finns uppenbarligen trots mitt gnäll. Tre syskon av fem på kursen, och det var inte några tveksamheter om att de var resultatet av samma gener. Uppfödare Josefin Carlsson med tiken Walk On Jejja. Ingen av föräldrarna meriterade i någon omfattning, men uppenbarligen har Josefin haft fin känsla för vad som var rätt. Tyvärr har jag inga foton med mig därifrån.

Lärdom av dessa två nedslag i uppfödarsverige? Köp av "omeriterad" uppfödare med "omeriterad" hund?