Hur mycket kan gå fel på ca en vecka?

En slöstund framför datorn i utmattat tillstånd efter en lååång dag, det kan inte bli annat än gnäll över den senaste veckans missöden...läs om ni orkar.

Det började med att Schenker kom för att lämna en säck med tre skinn som inte kom tillsammans med de andra före jul. Såå mycket jag hade sett fram mot att få tillbaka den gräddvita finullstackan som klipptes på våren efter att lammen var frånskilda och sedan bara gick som betesdjur hela sommaren för att kunna slaktas med ett vackert sommarskinn. För att testa hade jag också beställt ett rödfärgat och ett grönfärgat lammskinn. Och vissta fanns det ett rött och ett grönt skinn i säcken - men de var inte från våra lamm, det såg jag med en gång. Och sedan finullstackan - istället hade vi fått ett hemskt pälsfårsskinn skickat till slakt sent på hösten med spindelull. Vad gör man? Inser det meningslösa i att skälla på berederiet och i att hitta rätt klantskalle på skinnsorteringen på slakteriet för att svära en ramsa. Och den ohederliga typ som fått vårt vackra finullsskinn utan att anmäla felsortering!

Ett jättestort grått skinn - räcker till en dubbelbur eller till en rejält stor hundbädd, kan t o m vara från en bagge. Men som sagt slaktat vid fel tid på året och saknar glans - alltså inget att satsa på till möbler eller sömnad.

Det slutade med att jag istället för att skicka tillbaka skinnen köpte ut dem till ett skapligt pris. Nu kan jag därför sälja dem till någon som är intresserad för endast 500 kr/st (momsen inräknad). Till snygga hundfällar duger de. Om jag vore på humör att stajla hundarna lite så skulle sammetssvarta Lucky ligga och se helläcker ut på den röda fällen, och viltfärgade Seth skulle matchas perfekt av den gröna fällen, men jag är långsint i vissa frågor och skulle bara bli arg varje gång jag såg skinnen och tänka på den vita finullstackan. Hör av dig på mailen eller i kommentarsfältet om du vill tinga något av dem tills vi ses.

Båda skinnen har både ull och skinn färgat. De är stora och plädklippta. Alla tre skinnen är tvättbara.

Nästa olycka var mitt eget klant - en knapptryckning fel och vips hade jag hårdraderat 25 jättefina foton på Zack som jag fått av Fanny Gott och skulle göra ett Picasaalbum av. Jag är fortfarande så frustrerad att jag inte kommit mig för att publicera de lika fina fotona på Mae som jag också fick av Fanny.

Lamningen började i alla fall riktigt bra. Efter 58 födda lamm första lamningsveckan hade jag inte behövt ingripa en enda gång utan bara märkt upp fina tvillingar. Men sedan blev jag sjuk och mellanlandade på akuten i Växjö ett drygt dygn och under tiden tappade jag järnkollen, som inte har varit lätt att återta i justerat tillstånd. Och när jag blev sjuk blev mina vikarier tvungna att ringa återbud till fårklipparen som skulle klippa vårens sista gäng, så nu går här till råga på allt något femtiotal får som ännu inte är klippta. Behöver jag tillägga att jag får högt blodtryck bara av att se en nylammad tacka som har kvar pälsen?


Och från idag går vi in i lamningstoppen - fortfarande med lite bristfällig koll på vilka djur som skjutsats hit eller dit efter att de lammat. När jag kom ut idag på morgonen så hade ca 17 lamm fötts under natten av tackor som inte haft vett att dra sig undan utan friskt bytt lamm med varandra, och under tiden som jag märkte upp och sorterade i den röran så hann det födas 10 lamm till där två tackor behövde avancerad hjälp för att få ut för stora enfödda bagglamm (slut med perfekta tvillingar alltså). Allt blir ju till slut i ordning när man skjutsat iväg djur som slåss om samma lamm etc, och nu efter en lång dag så tror jag att de enda kvarvarande följderna är en trilling som möjligen inte kommer att accepteras av sin biologiska mamma utan får ingå i vällingligan samt ett renrasigt suffolklamm som är lycklig tillsammans med en finull/dorset-mamma samtidigt som finull/dorset-tackans ena texellamm har en öm moder i suffolktackan. Nu gäller det bara att jag kommer ihåg att "lura" Elitlamm vid dataregistreringen, så att suffolklammet blir ett renrasigt suffolklamm i härstamningsbeviset... Det här råkade vara Zacks arbetspass - han är verkligen en gentleman mot tackorna och så fort han ser att jag har koll på ett infångat djur så går han iväg en bit bort och låtsas att han inte tittar.

Lite bingo under dagens vedermödor - två fina texelbagglamm födda hur lätt som helst av en tacka som aldrig lyckats lamma själv tidigare. Den nya texelbaggen jag skaffade förra året har verkligen varit värd det han kostade -  han ger inte så breda skallar och framben som brukar ställa till det i lamningen, men i slakten har jag t o m haft två E-lamm efter honom, och massor av U-klassade, så kroppar kan de få även om de inte föds som monsterlamm. De här killarna är nog inte klara för tidig höstbetäckning, men framåt november är de säkert dugliga om någon ät intresserad.

Under vandringarna runt lamningsbetet gjorde jag också detta fynd, prydligt utlagt, perfekt rent men utan framdel och öron, luktar fortfarande kött och inte ruttet. Tänker positivt att det kanske trots allt fortfarande finns något levande lodjur i skogarna runt om och ringer en av länsstyrelsens besiktningsmän för att få detta bekräftat. Tyvärr blev det istället i stort sett säkerställt att detta var gjort av ett tvåbent rovdjur med kniv. Att ett lodjur eller en rävmamma måste fixa mat till sina barn, det kan jag ta, men tjuvslakt av en högdräktig tacka lockar inte direkt fram min empatiska förmåga. Men jag försöker ändå tänka på det som att det är synd om människor som är så hungriga och arbetar för så dålig lön i smålandsskogarna att det framstår som attraktivt att stjäla kött och skinn från en svartslaktad tacka. Hittade också två små svansar efter de lamm hon snart skulle fött, eller kanske höll på och födde när hon fångades in och dödades.