Ty Nant Seth går igen

Våren och sommaren 2012 var en svart tid i min hundhistoria när försäljningen av en hund fick rädda livet på den andra. Så småningom har allt ordnat sig för båda olycksfåglarna, men ett riktigt "happy end" blev det för snart två veckor sedan när Ty Nant Seth blev pappa till Vallhunden Frejas valpar. Som en varning om allt som kan bli följden av anaplasma (erlichia) ska jag berätta Seths "nära döden-historia" - så har ni också tips på billig low-tech man kan be sin veterinär om istället för dyr higt-tech.

En av de två viltfärgade Seth-kopiorna i Vallhunden Frejas kull som kom till världen efter ett jobbigt dygn för matte Lena Eriksson som slutade med kejsarsnitt på Freja. Bakom både Seth och Freja finns många mycket framgångsrika hundar, men intressant nog är ändå inavelsgraden på kullen 0 %! Visst hade det varit frestande att ta en av pojkarna för att se om det varit en ny Seth åt mig, men det hade nog bara slutat med orimliga förväntningar på den lille knatten. Eventuellt är han fortfarande otingad, och är någon intresserad finns kontaktuppgifterna till Lena på Vallregs valpförmedling (inga tikar kvar). Och den andra hanen? Ja den ska förstås Seths nya ägare Erika Mattsson ha. 

Våren 2012 stod jag med två "oanvändbara" treåriga hanhundar: Seth som inte kommit igen riktigt efter anaplasma och en rad följdsjukdomar sommaren 2011 och Zack med en hälta som inte ville ge sig och till slut visade sig vara en gammal obehandlad osteochondros i bogen. Zack hade jag året innan köpt som oförsäkrad tvååring vilket gjorde att min egen försäkring för honom inte gällde för osteochondros. Skulle jag avliva båda två och börja med guldfiskar istället, eller...? Det slutade med beslutet att en försäljning av Seth till någon som kunde leva med hans ojämna prestationsförmåga skulle rädda livet på Zack genom att bidra till grundplåten för ocd-operationen. Det var så Seth hade turen att hamna hos Erika Mattsson i Westmanlands VK, så inte bara för Zack utan även för Seth blev det början på ett friskt och härligt liv - men vägen dit gick via en dramatisk händelse som slutade bra bara tack vare Erikas magkänsla och handlingskraft.

När jag erbjöd Erika att prova honom så hade både hon och jag vetskapen att hennes prestationskrav på Seth inte var som mina, och framför allt blev jag glad över att hon kunde bli lika hög av Seth som jag när han var i form vilket han oftast var i vardagssituationerna. Han är verkligen speciell och en typ man kanske bara får en gång i livet.

Typisk Seth-blick till höger och fina Freja till vänster

Men Erika hade precis som jag funderingar över att Seth så lätt blev väldigt varm, och i somras eskalerade detta otroligt snabbt under några sommardagar. Han hässjade och hyperventilerade trots kalla bad och skugga. Sent en lördagskväll inträffar en snabb försämring med helt vita slemhinnor och överhettning. Erika sätter sig i natten och kör mot Strömsholm vilket blir Seths räddning. Tre mil kvar när han börjar förlora medvetandet och veterinärer kommer och möter upp och intuberar honom på vägen. Han överlever med en hårsmån till godo - och orsaken till detta och flera års lidande visar sig vara en urinvägsinfektion som slagit ut njurarna mer och mer (därav värmekänsligheten). Njurspecialisten som blev inkopplad menade att njurarna såg ut som att han nog haft den här urinvägsinfektionen sedan anaplasman tog ner immunförsvaret på honom, alltså i två-tre år!

Hur många gånger jag sökte veterinärhjälp för att undersöka olika teorier om varför han inte kändes helt återställd minns jag inte längre - men med facit i hand så kan jag bli riktigt arg ibland och tänka "hur svårt är det att ta ett urinprov???". Strax innan den dramatiska natten hade även Erika sökt hjälp mot värmekänsligheten, och då tog de blodprov och skickade hem dem istället för urinprov trots att överhettning är typisk indikation på njurproblem... Men visst om jag ska vara lite rättvisare, med facit är allting lättare, så är anaplasma känt just för att lämna en diffus subklinisk bild.

Trots veterinärvårdsförsäkring är nu Seth en lika "dyr" hund som Zack (gissa vad det kostar med veterinärer som ryker ut med syrgas en lördagnatt), men bonus är att det är klarlagt att han inte har kvar några antikroppar mot anaplasma och att njurarna hämtat sig bra och att han kunnat jobba hur länge som helst utan att leta efter vatten att bada i. Och att han nu också blivit pappa!

Erikas glädjebeanie...

...och min bonusbeanie jag blev presentad med