Idag har det fötts en fin liten kvigkalv av rasen rödkulla. Vi håller en liten avelsbesättning av denna utrotningshotade ras, så det var bra att få en kvigkalv.
Visst är det fint när kon kan få kalva naturligt ute på betet och gå ifrån flocken när hon känner att det är dags. Tyvärr är detta lite problematiskt för oss människor som måste öronmärka och rapportera kalven till Jordbruksverket så fort som möjligt för att inte få stora avdrag på bidragen. Utrustad med tång och märken tog jag ikväll Donna med mig för att få det gjort innan kalven blir för snabb för att fångas. En nykalvad ko går inte att valla utan Donna var med för att kon skulle fokusera på Donna istället för på mig medan jag skötte märkningen. En rödkulleko har sådana instinkter så hon dödar vem som helst, hund eller människa, om hennes kalv ger ifrån sig minsta läte och hon tror att den är hotad - och till skillnad från mig så hinner ju Donna undan om kon skulle få för sig att anfalla. Men ojojoj den kalven hade redan hunnit dricka massor av mjölk och var pigg och snabb som rackans - inte en chans att fånga in den. Hoppas det blir lika varmt och gassigt i morgon som det varit idag - då ska jag smyga mig ut i eftermiddagshettan när de ligger och trycker i skuggan för att försöka fånga lilla Nefertiti som hon ska få heta i stamtavlan.
Efter en stund kom också avelsbaggarna som går på samma betesmark som korna för att se om de kunde hitta någon att stånga på. Donna höll undan dem medan jag hann ut genom grinden.
