Mellan stängsel och stängsel

Förlåtförlåt alla fula mobilkamera-bilder men just nu orkar jag inte ha med en vanlig kamera ut för det är så mycket annat att släpa runt på när man ska stängsla. Och stängslar är det enda jag gör om dagarna för närvarande, men som belöning efter vissa sträckor så får jag träna. Alltså observera att vissa sträckor måste göras innan det är tillåtet med träning, så det går inte att fuska och säga att det är OK att träna något speciellt klockslag. En rätt bra kombination av morot och piska för det går framåt med stängslingen och hundarna får sin träning.

På bilden ligger Sapp och tittar på medan jag skruvar isolatorer, och det märkvärdiga är att han ligger. Han har äntligen kommit så långt i sin utveckling att han inte måste springa omkring och greja hela tiden. Och när han är stilla så ligger han gärna och illstirrar så här uppmärksamt på mig, i timmar kan han följa med och bara ligga och titta.

I träningen går det också framåt för nu kan jag ställa lite enkla krav utan att han tappar all koncentration eller blir rädd. Så nu håller jag på och gör tydligt för honom att han ska jobba antingen med att driva eller med att släppa och flanka. Fram till nu har jag annars bara gått omkring med linan och försökt hjälpa honom att hålla en kontinuerlig kontakt med djuren (dvs att inte falla för en massa impulser och koppla av och på hela tiden) och då inte brytt mig om var han gått. Han har också börjat fatta att en tillrättavisning är till för att han ska ändra sig, och detta är ett väldigt stort steg för en hund som inte är normalt socialiserad.

Seth håller på att lämna träningsstadiet antingen flank eller driv och har fått börja lära sig att flankera under drivning. Med Seths krav på total kontroll så kommer det att ta ett tag innan han fixar detta med kallt huvud och rena rörelser, men det kommer att bli så bra så bra när det är klart. Han har också börjat öppna upp lite mer för mitt inflytande och hamnar inte så lätt i tjuriga lägen längre, utan är "keen" och vill hitta en lösning för att få fortsätta. Han är en hund som vet hur man GÅR med får, och träningen får ta hur lång tid som helst bara jag inte förstör denna naturgåva han har.

Min otursvecka

Lördag kväll och här sitter jag och tycker synd om mig själv för att hela övriga vallhundssverige är ute och går två SM-meriterande tävlingar per dag och hund i Skepplanda eller på Öland.

Otursveckan började förra lördagskvällen med att jag i halvskummet ute skogen med hundarna råkade gå mer eller mindre rakt på en stor älg som reste sig med ett brak. Jag bar mig inte åt som en flockledare ska, inte för att jag är rädd för älgar direkt men för att det var en oerhörd överraskningseffekt. Doff sprang som vanligt med åt mitt håll medan övriga gänget satte efter älgen av både rädsla och upphetsning. Sapp kom tillbaka efter ca 10 minuter, Donna efter två timmar, och Seth... nej Seth kom aldrig. Han är 16 månader och har aldrig varit bortsprungen, så hur klokt skulle han bära sig åt? Tre fasansfulla dygn senare och mängder av timmar med operation dörrknackning, annons med foto i lokaltidningen m m, så kunde vi återförenas under ömsesidigt utbyte av känslomässiga uttryck. Han hade befunnit sig i ett ganska begränsat skogsområde mellan några byar mindre än en mil från vår by. Då och då hade han visat sig på gårdarna (ställt kor i en hage bl a) men stuckit iväg så fort någon försökt locka på honom. Om nätterna hade de hört honom både yla och skälla en hel del. Hade någon lyckats kalla in honom och ringa polis så hade vi hittat honom betydligt tidigare, men samtidigt känns det rätt skönt att veta att han inte går med främmande människor eftersom detta är ett vanligt sätt att stjäla hundar.

Mentalt hade jag i början av veckan i stort sett ställt in mig på att slopa dubbeltävlingarna IK2 på Öland den här helgen för att leta efter Seth, men när han var återfunnen återvände orken och jag fokuserade snabbt om och hann köra några fina träningspass med Doff och Donna i två dagar... Tredje dagens morgon öppnar jag hundgården och hittar Donna med en trampdyna avsliten, hängde bara i en liten slamsa precis i gränsen mellan tass och ben. Troligen har hon och Sapp grälat om vem som slickat i vems bunke för både mat- och vattenskålar låg utslängda huller om buller och gissningsvis har Donna fått en tass i hundgårdsgallret för något annat skärverktyg finns inte, och bitskador har hon heller inte. Det blev akut till veterinären och nedsövning och en hel del sömnad + en skena så att hon inte ska kunna böja sig mellan tass och ben förrän trampdynan vuxit fast igen. Nu är det bur, medicin och koppelrastning som gäller, suck...

Övning i positivt tänkande: Det kanske har varit en riktig turvecka... Seth är välbehållen tillbaka, Donnas tass kommer att bli bra och tids nog hinner hon vara med och kämpa om de SM-poäng som hon ska ha, vi kommer igen och tar revansch mer taggade än någonsin. Hoppas att alla ni som kom iväg till tävlingarna har kul och fint väder!

OCH TACK ALLA NI UNDERBARA VÄNNER SOM HÖRDE AV ER I NÖDEN OCH ERBJÖD ER ATT HJÄLPA TILL ATT LETA EFTER SETH.

Tagga Sapp på kl 12

Sapp är hur lugn o fin som helst kl 12 nu, men han är inte naturligt taggad på att ta sig dit för att få kontroll. Tycker han att djuren går för fort så väljer han att göra en liten halvflank och sedan fortsätta att driva. Jag känner att jag måste få honom att bli lite mer tänd i sin headinginstinkt för att kunna förklara för honom att det är skillnad på flanker och driv. Därför har jag nu på träningspassen börjat med att försöka få honom att ta sig till kl 12 och ta djuren mot mig - när de är nästan framme hoppar jag fram mot dem så att de sprids ut och han måste göra något för att samla ihop dem. Det hjälper bra och efter bara några gånger så är han på hugget på ett helt annat sätt i träningen. Sedan gäller det att få ihop headingbeteendet med att starta en bra och rak drivning efter att han gjort upptag på djuren och etablerat kontakt. Men en sak i taget, än är vi inte där.

"Ligget" är svårt fortfarande. Behöver han ligga mer än 2 sekunder eller om jag flyttar mig medan han ligger så blir han ängslig och kommer fram till mig istället för att fortsätta ha fokus på djuren. Jag visar inte missnöje för jag tror inte han kan förstå vad som utlöst det, men visar ingen uppskattning heller. Jag har ingen bra strategi för tillfället mer än att se om tiden i träning gör honom modigare och mindre fokuserad på mig. Nån som har nått bra tips?