Killibrae Mae har flyttat in

Veckans händelse! Killibrae Mae har flyttat in; 18 månader och 14 kg fårgalning. Jag som inte ska ha några tikar, men det var avgjort från första ögonkastet, och helt avgjort när jag haft ute henne på en stor flock djur. Mae kom till Sverige när hon var 6 månader och har haft två ägare sedan dess, och de har kallat henne Meg så det fortsätter jag med.

Mae är linjeavlad på Derek Scrimgeours Ben, och precis utanför den stamtavla som syns på Vallreg är hon också linjeavlad på Dereks legendariske Sweep.

Mae har mycket stil utan att vara det minsta spänd eller låst. Eye:et är rakt mot djuren men inte på flankerna. Hon är fullkomligt självklar och vet inte hur dåligt självförtroende stavas och skulle kunna flytta elefanter om det behövdes. Hon har ett supertemperament och det känns som typen som tål hur mycket träning som helst.

Tass-skydd säljes

Ännu en vecka har gått, inget har hänt men ändå är det hela tiden massor man inte hinner. Haft kniven på strupen när det gällt några artikeluppdrag, en kväll med fåravelsföreningen, sällskapat mamma, kört hem de sista lassen får från byarna runtom...

Adventslådan fick i år sin inspiration från årets sista fårklippningsomgång som inträffade i fredags väldigt lagom innan stormen drog in i helgen. Förutom ullen hittade jag också en gren med pyttesmå äpplen som hängde kvar på en vildapel, några nypon och lite rågvetehalm. Hade annars planerat att adventsljusen skulle ha tema rost och taggtråd i år och hade en någorlunda bild av hur konstverket skulle se ut, men värk i händerna och ont om tid ledde mig till ullen.

På torsdagen fick nog alla hundar sortera halvvilda får så de var nöjda. Tackor, livlamm och slaktlamm skulle gås igenom och in i rätt grupper innan klipparen kom. Och i övermorgon är det slaktbil.

I onsdags kom Eva förbi på väg till tävlingarna i Maglarp med Kelli, Sia o Knut. Och vad gör man i halvmörker, duggregn och dis? Rätt gissat! Bl a tränade vi Knut på att springa fort utan att tänka - han är verkligen jättefin men "tänker" lite för mycket ibland i utgångarna och då stannar tassarna av.

Äntligen kom också en sändning med tass-skydd som jag skickat efter. Den akuta anledningen var att Seth hade en sönderbiten trampdyna eftersom han och Zack passade på att slåss medan jag var i Almunge och höll kurs förra veckan. Förra gången jag behövde skickade jag bara efter två stycken men då blev frakt- och fakturakostnad alldeles för hög så nu tog jag hem så det räcker till om ni är fler som vill ha till vinterns spruckna trampdynor. Läs mer om sockan på Gippmokks hemsida. De jobbar med slädhundar så de här skydden är framtagna för extremt hårt arbetande hundar. Förra gången köpte jag varianten med vanliga kardborreband men den här gången valde jag stretchbanden för att kunna dra åt bättre utan att hunden tycker det är obehagligt. Skyddet sitter jättebra om man drar åt ordentligt och i lördags cyklade vi stora rundan på järnvägsbanken över Sutareslätt, 5-6 km, och när vi kom hem satt skyddet fortfarande kvar. Jag har tagit hem gott om både storlek S och M. På Seth använder jag M - det är inte längden utan bredden som skiljer i storlekarna. 25 kr/st tar jag för dem - går lätt att skicka i ett vanligt kuvert men då tillkommer portokostnad för 2 frimärken.

Vallhundskurs på Seglinge

Foto Eva Karlsson
Förra veckan var jag inbjuden att hålla kurs i två dagar på Seglinge hos Eva Karlsson. Det är så roligt att hålla kurs när allt kringarrangemang är bra och kursdeltagarna har bra koll på sina hundar så att tiden verkligen kan användas till vallningsträning. Och inte minst roligt att få se lite andra hundar än de vanliga - det finns faktiskt många bra och intressanta hundar i detta land, man behöver absolut inte åka över vatten för att hitta något som är värt att lägga träningstid på (har gått runt och laddat för ett inlägg om avel och stamtavlor - kommer när tiden är mogen och jag får tid). Anja och Joski som var med på kursen kom ända från Finland med tre fina hundar, och de andra hörde hemma i SULVKs område.
Foto Joski Rissanen
Emelies härliga unghund Emil lärde vi att runda djur ur balans och efter lite teknikövningar inne i 25:an så kunde vi gå ut och hämta djur med utgångar ur balans på 50-75 meters håll. Det blir så fint djup i upptaget när man tränar unghundar att gå till kl 12 ur balans. Det öppnar upp dem i huvudet så att man slipper pressa för att de ska hålla avståndet, de blir avslappnade och positiva.
Foto Joski Rissanen
Anjas kraftfulla Rhy 18 månader, son till Kevin Evans Mirk om ni inte redan gissat det av looken.
Foto Joski Rissanen
Rhy har tränat för mycket på tröga och nonchalanta djur och inte lärt sig att kommunicera med fåren när han startar dem - här står Anja och jag och planerar hur vi ska få honom att presentera sig på ett bättre sätt för dem. Han kan, det visade han, men det kommer att gå åt en del träning på känsligare djur.
Foto Anja Lehtiö
Joskis 11-månaders hane Kinloch Kuje - en tonåring som började hitta lite flanker och en aning självbehärskning bakom djuren.