Seemework Jem 19 juli på kurs - ja en del av kursen hade vi i en 25:a i ett fårhus istället för ute. Som bekant regnar det ju då och då den här sommaren.. Foto: Maria Enfeldt
Vem dök upp på kursen jag var på väg för att hålla när jag skrev förra inlägget? Jo Zacks kullsyter Jem med matte Jasna Bohlin. Så roligt att få träffa dem! Jem är nästan-;) lika fin som Zack - en stark supertik. I oktober håller jag troligen kurs hos Jasna och då får jag träffa dem igen.
Jem och Zack arbetar väldigt mycket på samma sätt med stil, eye, fokus och god drivteknik. Visst är de lika varandra?
Seemework Zack april 2012 i Fjugesta. Foto: Fanny Gott.
När frambenshältan hållit i sig en månad och två veckor på Metacam inte hjälpt var det igår dags för röntgen. Bog, armbåge, "handled" och tass - allt såg jättefint ut, men för säkerhets skull skickar min klinik också iväg bilderna till en specialist de brukar anlita för en "second opinion". Men eftersom röntgen ser bra ut och Metacam skulle ha läkt en mjukdelsskada så återstår nu som troligaste orsak till hans hälta en senskada, och allra troligast bicepssenan.
Mitt värstascenario innan jag åkte till röntgen med Zack var att vi skulle behöva öppna honom och plocka ut en benflisa eller broskbit - men nej, det hade varit enkelt förstår jag nu. En senskada är mycket mer svårläkt och det handlar minst om ett halvårs konvalescens. Är det bicepssenan är den svårast av allt att få att läka - och är den inflammerad i senfästet måste man oftast klippa av den och fästa den med spik på ett friskt ställe i bogen.
Allra mest önskar jag att Zack blir riktigt riktigt bra igen - viktigare än allt annat kring skadan. Men givetvis har luften gått ur mig när han nu kändes väldigt vältränad, stark och eftergiven och jag har jobbat som en gnu i juni och juli för att kunna ta ledigt och tävla varenda tävling i augusti - årets mål var ju att starta honom i SM. Dagens i-landsproblem, jag vet, men ändå.
Nu sitter jag på tåget och ska snart lägga mig, på väg till Uppland där jag ska hålla kurs två dagar. På återhörande!
Vad gjorde man utan fantastiska träningskompisar!? Igår träffades jag, Karin och Daniel. Daniel visade också upp en oanad talang som filmare så nu har jag bildbevis på Maes framsteg i utgångarna. Daniel tränade också hämt med utställare med Spike så vi stod uppe på varsin kulle och hämtade fram och tillbaka mellan oss. Hämtavståndet är drygt 200 meter men fältet är brett så det blir långa utgångar för våra unghundar.
Klicka på Youtubeikonen längst ner i filmrutan för att se filmen större.
Det här är ett vänsterhämt, och det har alltid varit sämsta hållet, både för dragkänslighet och för att hon sugs in av eye:et. Fältet är svårt med ett djupt dike i sänkan, och så den täta buskraden där hon lägger sig när hon får syn på djuren efter diket. Det som är positivt är att hon faktiskt startar med god fart igen efter en vänstersignal. Längre upp i backen i höjd med fåren börjar hon sugas in, men hon tar utdirigeringen rätt okej även om det behövs två stycken innan hon är rätt kl 12. Tackorna var väldigt känsliga och hon tar en del tid på sig att prata med dem i upptaget innan hon startar dem. I backen nere vid diket är det sjukt mycket drag mot utgången ur hagen och jag behöver stoppa henne några gånger - det brukar aldrig behövas i vanliga fall med Mae. Riktigt nyttigt för henne att få känna på flyktiga och dragiga djur.
På den här filmen är inte utgången med men det är upptaget efter en högerutgång. Den var onödigt stor men hon tog sig till upptaget utan stödkommandon. I slutsekunden hotar jag inte Mae-;) utan sträcker upp armarna som tecken till Daniel att Mae och jag är klara för att han skickar Spike att hämta.
Här gör Lucky samma vänsterhämt som Mae i första filmen. De är mycket olika. Lucky far i full fart genom diket och slår ut av sig själv när han landar bakom buskraden och behöver bara ett litet vänsterkommando för att ta sig de sista fem metrarna - inte illa med en så stor utgång av en hund som var sällskapshund och inte hade sett får för fyra månader sedan. Men efter upptaget är de här flyktiga tackorna för mycket för Lucky när han är så långt från mig. Han upplever sig mycket ensam om kontrollen och börjar flanka på ett sätt som hetsar upp tempot. Hade jag inte rutit till några gånger så hade han gått runt djuren och tagit tillbaka dem till utställaren.
Här närmar sig Lucky upptaget efter att ha gjort en stor högerutgång. Precis som förra försöket så är upptaget bra, men sedan tappar han greppet och börjar flanka istället för att leta efter "gummibandet" till fåren. Men han ska inte vara färdig för så här stora hämt efter att bara vara tränad några månader, och han har aldrig tränat borta på de här avstånden. Utgångar och upptag har han så naturligt att det skulle han klara mycket längre än så här, men han är inte tillräckligt tränad och erfaren för att kontrollera djuren i framdrivningen på ett bra sätt. På kortare håll och med lugnare djur här hemma gör han riktigt bra framdrivningar. Det som är bra på filmen är att han inte låter fåren skena åt det håll de vill och bara följer med ut i en "banan" utan att han aktivt börjar jobba för att hålla dem på plats mot mig - nu måste han "bara" lära sig att hålla huvudet kallt. Han är anmäld till VP om några veckor, men det hämtet är inte ens hälften så långt som det på filmen - och förhoppningsvis på ett fält med mindre drag.
Nu har Lucky för övrigt också fått sin svenskregistering och stora delar av stamtavlan finns med.
