Utgångarna blir allt bättre

Vad gjorde man utan fantastiska träningskompisar!? Igår träffades jag, Karin och Daniel. Daniel visade också upp en oanad talang som filmare så nu har jag bildbevis på Maes framsteg i utgångarna. Daniel tränade också hämt med utställare med Spike så vi stod uppe på varsin kulle och hämtade fram och tillbaka mellan oss. Hämtavståndet är drygt 200 meter men fältet är brett så det blir långa utgångar för våra unghundar.

Klicka på Youtubeikonen längst ner i filmrutan för att se filmen större.

Det här är ett vänsterhämt, och det har alltid varit sämsta hållet, både för dragkänslighet och för att hon sugs in av eye:et. Fältet är svårt med ett djupt dike i sänkan, och så den täta buskraden där hon lägger sig när hon får syn på djuren efter diket. Det som är positivt är att hon faktiskt startar med god fart igen efter en vänstersignal. Längre upp i backen i höjd med fåren börjar hon sugas in, men hon tar utdirigeringen rätt okej även om det behövs två stycken innan hon är rätt kl 12. Tackorna var väldigt känsliga och hon tar en del tid på sig att prata med dem i upptaget innan hon startar dem. I backen nere vid diket är det sjukt mycket drag mot utgången ur hagen och jag behöver stoppa henne några gånger - det brukar aldrig behövas i vanliga fall med Mae. Riktigt nyttigt för henne att få känna på flyktiga och dragiga djur.

 På den här filmen är inte utgången med men det är upptaget efter en högerutgång. Den var onödigt stor men hon tog sig till upptaget utan stödkommandon. I slutsekunden hotar jag inte Mae-;) utan sträcker upp armarna som tecken till Daniel att Mae och jag är klara för att han skickar Spike att hämta.

Här gör Lucky samma vänsterhämt som Mae i första filmen. De är mycket olika. Lucky far i full fart genom diket och slår ut av sig själv när han landar bakom buskraden och behöver bara ett litet vänsterkommando för att ta sig de sista fem metrarna - inte illa med en så stor utgång av en hund som var sällskapshund och inte hade sett får för fyra månader sedan. Men efter upptaget är de här flyktiga tackorna för mycket för Lucky när han är så långt från mig. Han upplever sig mycket ensam om kontrollen och börjar flanka på ett sätt som hetsar upp tempot. Hade jag inte rutit till några gånger så hade han gått runt djuren och tagit tillbaka dem till utställaren.

Här närmar sig Lucky upptaget efter att ha gjort en stor högerutgång. Precis som förra försöket så är upptaget bra, men sedan tappar han greppet och börjar flanka istället för att leta efter "gummibandet" till fåren. Men han ska inte vara färdig för så här stora hämt efter att bara vara tränad några månader, och han har aldrig tränat borta på de här avstånden. Utgångar och upptag har han så naturligt att det skulle han klara mycket längre än så här, men han är inte tillräckligt tränad och erfaren för att kontrollera djuren i framdrivningen på ett bra sätt.  På kortare håll och med lugnare djur här hemma gör han riktigt bra framdrivningar. Det som är bra på filmen är att han inte låter fåren skena åt det håll de vill och bara följer med ut i en "banan" utan att han aktivt börjar jobba för att hålla dem på plats mot mig - nu måste han "bara" lära sig att hålla huvudet kallt. Han är anmäld till VP om några veckor, men det hämtet är inte ens hälften så långt som det på filmen - och förhoppningsvis på ett fält med mindre drag.

Nu har Lucky för övrigt också fått sin svenskregistering och stora delar av stamtavlan finns med.