Gör ett litet mellanhopp innan inlägget Valpträning 3 kommer. Tränade Nicks och Bet häromdagen på några oinvallade finullstackor. Inte helt oinvallade för de har nu efter några gånger i större flock fattat att det inte är lönt att försöka fly när det dyker upp en hund. Nu har de kommit till stadiet när de istället försöker skrämma bort hunden eller visar upp ett försvarsbeteende. Så de är rätt utmanande innan de vänder för hunden. Ett bra tillfälle att träna hundarna på att inte göra fel sak när tackorna ger sig och vänder. Jag vill att de ska dra i ett gummiband bakifrån när tackorna börjar gå, alltså inte bara haka på och följa efter i ett för högt tempo. Jag vill också att de klarar att inte explodera och fara in i fårflocken när spänningen äntligen släpper och djuren börjar gå.
Både Nicks och Bet klarade det ganska bra, fast de är väldigt olika och löser uppgiften på olika sätt. Där drivningen börjar vill fåren dra ner mot en hörna vänster ut. Bet har som vanligt ett stort kontrollbehov och läser minsta öronvikning som fåren gör och väljer att hålla vänsterflanken jättehårt. På tillbakavägen mot mig är det en högerflank och den håller hon så hårt att hon nästan stoppar dem eftersom draget åt det hållet (fårhuset 300 meter bort) är mycket starkt. God kontroll men sämre flyt. Filmen på Nicks börjar inte med drivningen utan med sträckan mot mig och draget och hon svarar med ökad öppenhet istället för hård kontroll. Även när hon vänder och påbörjar drivningen är hon mindre spänd än Bet och får lättare igång fåren när de inte känner sig så totalkontrollerade. Å andra sidan bekymrar hon sig inte så mycket över att fåren drar ner mot sitt favorithörn och korrigerar därför inte linjen - man hon fortsätter ändå att hålla i gummibandet.
Det två filmsnuttarna visar vad båda gjorde när de bara fick ett igångsättningskommando och ett kommando för att vända djuren åt andra hållet. I övrigt fick de jobba efter eget huvud. Sedan tränade jag en stund på att jag bestämde var linjen låg och ge kommando. Det är helt klart lättare att styra upp en öppnare hundtyp som Nicks än en hund som Bet som själv har starka synpunkter på hur kontrollen ska skötas. Men när det kom till delningsträningen var det Nicks tur att bli fånge i kontrollbehovet. Bet delade kanonsäkert och utan tvekan. Å andra sidan är Bet snart fyra år och Nicks snart två, så Bet har haft dubbelt så lång tid på sig att lära sig att hantera delning där det finns ett starkt drag.
torsdag 17 november 2016
onsdag 9 november 2016
Att börja med valpen 2
Jag hoppar direkt på fortsättningen från förra inlägget där jag för första gången hade tagit in 7 månader unga Bowie i rastgården för att se om han var klar för lite uppstyrning. I det inlägget visade han upp ett kontrollbehov med ett spänt eye rakt mot djuren för att låsa fast dem i hörnet (filmsnutten som avslutar förra inlägget). I det här inlägget ska jag få honom att gå runt djuren och ta ut dem ur hörnet (det är samma träningspass som i förra inlägget).
Övningen med att få honom att gå runt djuren har flera delmål och jag tycker att jag har väldigt stor nytta av den även med vuxna hundar jag tar in på träning:
1) Det är ett naturligt sätt att få hunden att upptäcka att jag finns, både som verksamhetsledare och som samarbetspartner för att kontrollera djuren. I början av den här träningen är det därför avgörande att jag lyckas behålla min position framför djuren så att hunden får ett förarbalansläge och efter ett tag lär sig lita på att jag ser till att hålla koll på min sida djuren.
2) Hunden lär sig att hantera sitt medfödda förutseende, dvs den får inte rusa eller fega med att gå in bakom djuren och sedan skynda tillbaka för att stoppa dem.
3) Hunden lär sig en teknik för att kontrollera djur bakifrån (dvs den ska vara trygg i att den inte behöver stoppa djur framifrån för att ha kontroll).
4) Den lär sig att inte vara rädd och spänd för trånga lägen.
De första tio minuterna av det här träningspasset kunde jag tyvärr inte filma eftersom jag behövde ha full koncentration och reaktion på minsta ögonrörelse hos Bowie. Synd, men den filmen hade behövts en medhjälpare till eftersom det intressanta minst lika mycket var vad jag gjorde. Jag hade brutit en liten slyruska som jag förlängde min arm med för att markera "förbjudet område " med så fort som Bowie visade eye eller rörde sig mot djuren, Det varvade jag med ett lågmält sssccchhh som han nog kände igen eftersom jag använt det tidigare när han gått runt fårflocken när han fått valla fritt ute på bete. Egentligen hade det nog varit en långtråkig film att titta på för mesta tiden gick åt till att vänta ut honom. Jag såg ju att han väldigt gärna ville göra något med fåren men var rädd att tappa kontrollen om han gick in bakom dem. Rädd för trånga lägen är han inte, det hade jag sett i olika situationer tidigare, men det är vanligt hos många hundar i början av träningen och i så fall är det viktigt att jobba bort den rädslan först. En rädd hund gör lätt fel och då får den bannor för att den är rädd, ingen bra början.
När jag kunde ta den här lilla filmsnutten hade han förstått vad jag ville men är mycket tveksam och man ser att han flera gånger är på väg att springa tillbaka för att stoppa när han ser att något får rör på sig. Jag hjälper honom genom att börja gå och få fåren med mig innan han är ända inne bakom dem. Nästa varv går bättre och han är mycket mer frimodig med kontrollen. Men han har inte förstått att jag faktiskt står för kontrollen på min sida och filmen slutar med att jag tappar telefonen för att jag måste hinna före fåren för att behålla min kontroll.
Nästa dag är han redan från början med på vad som ska göras och han har bättre balans i förhållande till både mig och färdriktningen.
Nästa steg - som kommer i nästa inlägg - är att påbörja hundens förståelse för att det är skillnad på kontroll när man flyttar djur och kontroll som är för att stoppa eller vända djur, dvs skillnaden mellan att "tänka" driv eller flank, och att hunden fortsätter att flytta djur även om jag inte längre är framför dem.
Observera att allt vi gör i den här tidiga träningen bygger på ömsesidig respekt och på att Bowie uppfattar mig som en viktig resurs. Annars skulle jag behöva bli arg på honom, och en så här ung hund vill jag inte träna alls om jag inte kan vara vänlig och uppmuntrande.
Övningen med att få honom att gå runt djuren har flera delmål och jag tycker att jag har väldigt stor nytta av den även med vuxna hundar jag tar in på träning:
1) Det är ett naturligt sätt att få hunden att upptäcka att jag finns, både som verksamhetsledare och som samarbetspartner för att kontrollera djuren. I början av den här träningen är det därför avgörande att jag lyckas behålla min position framför djuren så att hunden får ett förarbalansläge och efter ett tag lär sig lita på att jag ser till att hålla koll på min sida djuren.
2) Hunden lär sig att hantera sitt medfödda förutseende, dvs den får inte rusa eller fega med att gå in bakom djuren och sedan skynda tillbaka för att stoppa dem.
3) Hunden lär sig en teknik för att kontrollera djur bakifrån (dvs den ska vara trygg i att den inte behöver stoppa djur framifrån för att ha kontroll).
4) Den lär sig att inte vara rädd och spänd för trånga lägen.
De första tio minuterna av det här träningspasset kunde jag tyvärr inte filma eftersom jag behövde ha full koncentration och reaktion på minsta ögonrörelse hos Bowie. Synd, men den filmen hade behövts en medhjälpare till eftersom det intressanta minst lika mycket var vad jag gjorde. Jag hade brutit en liten slyruska som jag förlängde min arm med för att markera "förbjudet område " med så fort som Bowie visade eye eller rörde sig mot djuren, Det varvade jag med ett lågmält sssccchhh som han nog kände igen eftersom jag använt det tidigare när han gått runt fårflocken när han fått valla fritt ute på bete. Egentligen hade det nog varit en långtråkig film att titta på för mesta tiden gick åt till att vänta ut honom. Jag såg ju att han väldigt gärna ville göra något med fåren men var rädd att tappa kontrollen om han gick in bakom dem. Rädd för trånga lägen är han inte, det hade jag sett i olika situationer tidigare, men det är vanligt hos många hundar i början av träningen och i så fall är det viktigt att jobba bort den rädslan först. En rädd hund gör lätt fel och då får den bannor för att den är rädd, ingen bra början.
När jag kunde ta den här lilla filmsnutten hade han förstått vad jag ville men är mycket tveksam och man ser att han flera gånger är på väg att springa tillbaka för att stoppa när han ser att något får rör på sig. Jag hjälper honom genom att börja gå och få fåren med mig innan han är ända inne bakom dem. Nästa varv går bättre och han är mycket mer frimodig med kontrollen. Men han har inte förstått att jag faktiskt står för kontrollen på min sida och filmen slutar med att jag tappar telefonen för att jag måste hinna före fåren för att behålla min kontroll.
Nästa dag är han redan från början med på vad som ska göras och han har bättre balans i förhållande till både mig och färdriktningen.
Nästa steg - som kommer i nästa inlägg - är att påbörja hundens förståelse för att det är skillnad på kontroll när man flyttar djur och kontroll som är för att stoppa eller vända djur, dvs skillnaden mellan att "tänka" driv eller flank, och att hunden fortsätter att flytta djur även om jag inte längre är framför dem.
Observera att allt vi gör i den här tidiga träningen bygger på ömsesidig respekt och på att Bowie uppfattar mig som en viktig resurs. Annars skulle jag behöva bli arg på honom, och en så här ung hund vill jag inte träna alls om jag inte kan vara vänlig och uppmuntrande.
fredag 4 november 2016
Att börja med valpen 1
Nu har det gått drygt ett och ett halvt år sedan jag skrev mitt 339:e inlägg i den här bloggen. Då var jag rätt trött på både den och livet och i mellantiden har mycket ork och tid gått åt både till en lång resa genom sjukvården och till att säga farväl till ett antal hundar och sedan ta nya tag igen. Så för några veckor sedan kom jag t o m att tänka på alla som tjatat på mig att återuppta bloggandet, och det är väl ett bra friskhetstecken att jag fick lite inspiration igen.
Jag tror jag ska mjukstarta med några inlägg om att starta upp en valp/unghund. Featured star får nytillskottet Bowie vara. Han är nu sju månader och för ung att starta upp på allvar och med full fart, men det börjar vara lite rastlös tonåring i honom där vardagsliv här på gården och motion inte är riktigt tillräckligt för att han ska kännas harmonisk. Fullt seriös som vallhund och beredd på uppoffringar för att komma åt fåren har han varit sedan han kom hit tre månader gammal, och det är för mig ett måste för att jag ska börja göra något alls med en unghund. En del är där redan som små valpar och andra får man vänta på tills de är kring året - min erfarenhet är att det inte gör någon skillnad för deras kvalitet och kapacitet när de är kring två år. Så här såg iaf Bowie ut när han var 13 veckor och fick följa med på ett bete, en komplett vallhund med välutvecklat headingbeteende, bra balans och lagom med förutseende.
Sedan har han fått valla lite nån gång ibland ungefär med några veckors mellanrum, oftast lite större flockar, men utan uppstyrning eller några andra krav än att bete sig naturligt och bra. Med ökad ålder har han fått större inverkan på fåren vilket givetvis gjort besöken i fårhagarna svårare att hantera och krävt mer aktivitet av mig för att gå bra, så senaste två månaderna har det knappast varit några får alls för Bowies del. Och nu började han som sagt kännas lite rastlös och missnöjd med tillvaron så förra veckan fick jag för mig att ta in honom i träningsfållan där jag alltid startar upp träningen av både mina egna och andras hundar. Både för att det är en lugn plats men också för att jag anser att det är här man bäst ser och lättast åtgärdar en hunds problem. Med en del hundar kan man göra nästan hela grundträningen i en fålla, och med andra får man ta det i småportioner varvat med träning på fält.
Bowie som ute på fält visat upp stor rörlighet och mycket fotarbete blev en helt annan inne i den lilla fållan, vilket syns på filmsnutten nedan som får avsluta det här inlägget. Jag tog den efter att jag gått med honom med koppel inne i fållan i fem minuter för att kolla att han skulle lyssna på mig. För mig har det med åren blivit allt mer uppenbart att det är meningslöst att börja träna en hund som nonchalerar sin förare så fort det finns får i närheten - en relation där både jag och hunden respekterar varandra måste vi ha byggt innan det är dags för vallningsträningen.
Tyvärr syns varken jag eller fåren men Bowie är låst rakt mot oss där fåren står i ett hörn och jag framför dem. Nästa sak jag gjorde var att visa honom att han kunde få komma åt fåren om han gick runt och tog ut dem ur hörnet. För detta krävs två saker, och jag ville veta om han var redo: 1) att hunden verkligen vill jobba på och flytta djuren och egentligen inte är nöjd med att de står upplåsta, och 2) att arbetet med fåren är en tillräckligt stor belöning att anstränga sig för. Jag tror mycket på att jobba med hunden så att den själv hittar och bjuder på bra beteenden. Sådan inlärning sitter kvar och den skapar inte spänningar och ovilja att lyda hos hunden. Redogörelse och tankar kring den övningen och fortsättningen med utökad erfarenhet några dagar senare kommer i två följande inlägg.
Jag tror jag ska mjukstarta med några inlägg om att starta upp en valp/unghund. Featured star får nytillskottet Bowie vara. Han är nu sju månader och för ung att starta upp på allvar och med full fart, men det börjar vara lite rastlös tonåring i honom där vardagsliv här på gården och motion inte är riktigt tillräckligt för att han ska kännas harmonisk. Fullt seriös som vallhund och beredd på uppoffringar för att komma åt fåren har han varit sedan han kom hit tre månader gammal, och det är för mig ett måste för att jag ska börja göra något alls med en unghund. En del är där redan som små valpar och andra får man vänta på tills de är kring året - min erfarenhet är att det inte gör någon skillnad för deras kvalitet och kapacitet när de är kring två år. Så här såg iaf Bowie ut när han var 13 veckor och fick följa med på ett bete, en komplett vallhund med välutvecklat headingbeteende, bra balans och lagom med förutseende.
Sedan har han fått valla lite nån gång ibland ungefär med några veckors mellanrum, oftast lite större flockar, men utan uppstyrning eller några andra krav än att bete sig naturligt och bra. Med ökad ålder har han fått större inverkan på fåren vilket givetvis gjort besöken i fårhagarna svårare att hantera och krävt mer aktivitet av mig för att gå bra, så senaste två månaderna har det knappast varit några får alls för Bowies del. Och nu började han som sagt kännas lite rastlös och missnöjd med tillvaron så förra veckan fick jag för mig att ta in honom i träningsfållan där jag alltid startar upp träningen av både mina egna och andras hundar. Både för att det är en lugn plats men också för att jag anser att det är här man bäst ser och lättast åtgärdar en hunds problem. Med en del hundar kan man göra nästan hela grundträningen i en fålla, och med andra får man ta det i småportioner varvat med träning på fält.
Bowie som ute på fält visat upp stor rörlighet och mycket fotarbete blev en helt annan inne i den lilla fållan, vilket syns på filmsnutten nedan som får avsluta det här inlägget. Jag tog den efter att jag gått med honom med koppel inne i fållan i fem minuter för att kolla att han skulle lyssna på mig. För mig har det med åren blivit allt mer uppenbart att det är meningslöst att börja träna en hund som nonchalerar sin förare så fort det finns får i närheten - en relation där både jag och hunden respekterar varandra måste vi ha byggt innan det är dags för vallningsträningen.
Tyvärr syns varken jag eller fåren men Bowie är låst rakt mot oss där fåren står i ett hörn och jag framför dem. Nästa sak jag gjorde var att visa honom att han kunde få komma åt fåren om han gick runt och tog ut dem ur hörnet. För detta krävs två saker, och jag ville veta om han var redo: 1) att hunden verkligen vill jobba på och flytta djuren och egentligen inte är nöjd med att de står upplåsta, och 2) att arbetet med fåren är en tillräckligt stor belöning att anstränga sig för. Jag tror mycket på att jobba med hunden så att den själv hittar och bjuder på bra beteenden. Sådan inlärning sitter kvar och den skapar inte spänningar och ovilja att lyda hos hunden. Redogörelse och tankar kring den övningen och fortsättningen med utökad erfarenhet några dagar senare kommer i två följande inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)