Linjen och gummibandet

Gör ett litet mellanhopp innan inlägget Valpträning 3 kommer. Tränade Nicks och Bet häromdagen på några oinvallade finullstackor. Inte helt oinvallade för de har nu efter några gånger i större flock fattat att det inte är lönt att försöka fly när det dyker upp en hund. Nu har de kommit till stadiet när de istället försöker skrämma bort hunden eller visar upp ett försvarsbeteende. Så de är rätt utmanande innan de vänder för hunden. Ett bra tillfälle att träna hundarna på att inte göra fel sak när tackorna ger sig och vänder. Jag vill att de ska dra i ett gummiband bakifrån när tackorna börjar gå, alltså inte bara haka på och följa efter i ett för högt tempo. Jag vill också att de klarar att inte explodera och fara in i fårflocken när spänningen äntligen släpper och djuren börjar gå.

Både Nicks och Bet klarade det ganska bra, fast de är väldigt olika och löser uppgiften på olika sätt. Där drivningen börjar vill fåren dra ner mot en hörna vänster ut. Bet har som vanligt ett stort kontrollbehov och läser minsta öronvikning som fåren gör och väljer att hålla vänsterflanken jättehårt. På tillbakavägen mot mig är det en högerflank och den håller hon så hårt att hon nästan stoppar dem eftersom draget åt det hållet (fårhuset 300 meter bort) är mycket starkt. God kontroll men sämre flyt. Filmen på Nicks börjar inte med drivningen utan med sträckan mot mig och draget och hon svarar med ökad öppenhet istället för hård kontroll. Även när hon vänder och påbörjar drivningen är hon mindre spänd än Bet och får lättare igång fåren när de inte känner sig så totalkontrollerade. Å andra sidan bekymrar hon sig inte så mycket över att fåren drar ner mot sitt favorithörn och korrigerar därför inte linjen - man hon fortsätter ändå att hålla i gummibandet.





Det två filmsnuttarna visar vad båda gjorde när de bara fick ett igångsättningskommando och ett kommando för att vända djuren åt andra hållet. I övrigt fick de jobba efter eget huvud. Sedan tränade jag en stund på att jag bestämde var linjen låg och ge kommando. Det är helt klart lättare att styra upp en öppnare hundtyp som Nicks än en hund som Bet som själv har starka synpunkter på hur kontrollen ska skötas. Men när det kom till delningsträningen var det Nicks tur att bli fånge i kontrollbehovet. Bet delade kanonsäkert och utan tvekan. Å andra sidan är Bet snart fyra år och Nicks snart två, så Bet har haft dubbelt så lång tid på sig att  lära sig att hantera delning där det finns ett starkt drag.