Att börja med valpen 1

Nu har det gått drygt ett och ett halvt år sedan jag skrev mitt 339:e inlägg i den här bloggen. Då var jag rätt trött på både den och livet och i mellantiden har mycket ork och tid gått åt både till en lång resa genom sjukvården och till att säga farväl till ett antal hundar och sedan ta nya tag igen. Så för några veckor sedan kom jag t o m att tänka på alla som tjatat på mig att återuppta bloggandet, och det är väl ett bra friskhetstecken att jag fick lite inspiration igen.

Jag tror jag ska mjukstarta med några inlägg om att starta upp en valp/unghund. Featured star får nytillskottet Bowie vara. Han är nu sju månader och för ung att starta upp på allvar och med full fart, men det börjar vara lite rastlös tonåring i honom där vardagsliv här på gården och motion inte är riktigt tillräckligt för att han ska kännas harmonisk. Fullt seriös som vallhund och beredd på uppoffringar för att komma åt fåren har han varit sedan han kom hit tre månader gammal, och det är för mig ett måste för att jag ska börja göra något alls med en unghund. En del är där redan som små valpar och andra får man vänta på tills de är kring året - min erfarenhet är att det inte gör någon skillnad  för deras kvalitet och kapacitet när de är kring två år. Så här såg iaf Bowie ut när han var 13 veckor och fick följa med på ett bete, en komplett vallhund med välutvecklat headingbeteende, bra balans och lagom med förutseende.

Sedan har han fått valla lite nån gång ibland ungefär med några veckors mellanrum, oftast lite större flockar, men utan uppstyrning eller några andra krav än att bete sig naturligt och bra. Med ökad ålder har han fått större inverkan på fåren vilket givetvis gjort besöken i fårhagarna svårare att hantera och krävt mer aktivitet av mig för att gå bra, så senaste två månaderna har det knappast varit några får alls för Bowies del. Och nu började han som sagt kännas lite rastlös och missnöjd med tillvaron så förra veckan fick jag för mig att ta in honom i träningsfållan där jag alltid startar upp träningen av både mina egna och andras hundar. Både för att det är en lugn plats men också för att jag anser att det är här man bäst ser och lättast åtgärdar en hunds problem. Med en del hundar kan man göra nästan hela grundträningen i en fålla, och med andra får man ta det i småportioner varvat med träning på fält.

Bowie som ute på fält visat upp stor rörlighet och mycket fotarbete blev en helt annan inne i den lilla fållan, vilket syns på filmsnutten nedan som får avsluta det här inlägget. Jag tog den efter att jag gått med honom med koppel inne i fållan i fem minuter för att kolla att han skulle lyssna på mig. För mig har det med åren blivit allt mer uppenbart att det är meningslöst att börja träna en hund som nonchalerar sin förare så fort det finns får i närheten - en relation där både jag och hunden respekterar varandra måste vi ha byggt innan det är dags för vallningsträningen.

Tyvärr syns varken jag eller fåren men Bowie är låst rakt mot oss där fåren står i ett hörn och jag framför dem. Nästa sak jag gjorde var att visa honom att han kunde få komma åt fåren om han gick runt och tog ut dem ur hörnet. För detta krävs två saker, och jag ville veta om han var redo: 1) att hunden verkligen vill jobba på och flytta djuren och egentligen inte är nöjd med att de står upplåsta, och 2) att arbetet med fåren är en tillräckligt stor belöning att anstränga sig för. Jag tror mycket på att jobba med hunden så att den själv hittar och bjuder på bra beteenden. Sådan inlärning sitter kvar och den skapar inte spänningar och ovilja att lyda hos hunden. Redogörelse och tankar kring den övningen och fortsättningen med utökad erfarenhet några dagar senare kommer i två följande inlägg.