Plötsligt visade sig solen idag efter flera regndagar så då var det verkligen läge att ta ledigt en timme och träna lite, inte minst Nicks som ska tävla till helgen. Bowie, sju och en halv månad nu, har börjat bete sig bättre och varken skällde eller försökte bita av kättingen som jag brukar parkera honom med; läge för belöning alltså. Efter fem minuter var läget så lugnt att jag bestämde mig för att introducera hans första vallningskommando, som är "ligg" - hittills har han bara haft "nej" och "kom". Jag brukar undvika att införa "ligget" innan jag känner att en unghund har börjat hitta verktygen för att skaffa sig kontroll över flocken. Jag brukar också säga, vilket ni som går kurs för mig vet;-), att hunden då också förstår kommandot intuitivt om man börjar med att säga det i kontrollerat läge där ett stopp är naturligt. Och mycket riktigt; Bowie bara vek benen hur mjukt som helst - och observera också att det inte finns antydan till motstånd eller uppmärksamhet på mig utan bara fokus på djuren. Det är lite olika på hundar hur svårt eller lätt de har för ett naturligt liggande, men med pusselbitarna på plats innan man introducerar kommandot bör det kunna bli nästan så här konfliktfritt.
Detta var i förarbalansläge, dvs lätt för hunden att känna kontroll på sin sida djuren om man tidigare visat den att man själv kan kontrollera sin sida. Efter en stund började jag med att kliva ut ur min position och låta djuren passera mig så att Bowie plötsligt var i en position där han skulle driva djuren bort från mig. Inte direkt läge att stå och hålla i en telefon då men några sekunders film med två "ligg" blev det.
Sedan sov han gott i flera timmar.
torsdag 17 november 2016
Linjen och gummibandet
Gör ett litet mellanhopp innan inlägget Valpträning 3 kommer. Tränade Nicks och Bet häromdagen på några oinvallade finullstackor. Inte helt oinvallade för de har nu efter några gånger i större flock fattat att det inte är lönt att försöka fly när det dyker upp en hund. Nu har de kommit till stadiet när de istället försöker skrämma bort hunden eller visar upp ett försvarsbeteende. Så de är rätt utmanande innan de vänder för hunden. Ett bra tillfälle att träna hundarna på att inte göra fel sak när tackorna ger sig och vänder. Jag vill att de ska dra i ett gummiband bakifrån när tackorna börjar gå, alltså inte bara haka på och följa efter i ett för högt tempo. Jag vill också att de klarar att inte explodera och fara in i fårflocken när spänningen äntligen släpper och djuren börjar gå.
Både Nicks och Bet klarade det ganska bra, fast de är väldigt olika och löser uppgiften på olika sätt. Där drivningen börjar vill fåren dra ner mot en hörna vänster ut. Bet har som vanligt ett stort kontrollbehov och läser minsta öronvikning som fåren gör och väljer att hålla vänsterflanken jättehårt. På tillbakavägen mot mig är det en högerflank och den håller hon så hårt att hon nästan stoppar dem eftersom draget åt det hållet (fårhuset 300 meter bort) är mycket starkt. God kontroll men sämre flyt. Filmen på Nicks börjar inte med drivningen utan med sträckan mot mig och draget och hon svarar med ökad öppenhet istället för hård kontroll. Även när hon vänder och påbörjar drivningen är hon mindre spänd än Bet och får lättare igång fåren när de inte känner sig så totalkontrollerade. Å andra sidan bekymrar hon sig inte så mycket över att fåren drar ner mot sitt favorithörn och korrigerar därför inte linjen - man hon fortsätter ändå att hålla i gummibandet.
Det två filmsnuttarna visar vad båda gjorde när de bara fick ett igångsättningskommando och ett kommando för att vända djuren åt andra hållet. I övrigt fick de jobba efter eget huvud. Sedan tränade jag en stund på att jag bestämde var linjen låg och ge kommando. Det är helt klart lättare att styra upp en öppnare hundtyp som Nicks än en hund som Bet som själv har starka synpunkter på hur kontrollen ska skötas. Men när det kom till delningsträningen var det Nicks tur att bli fånge i kontrollbehovet. Bet delade kanonsäkert och utan tvekan. Å andra sidan är Bet snart fyra år och Nicks snart två, så Bet har haft dubbelt så lång tid på sig att lära sig att hantera delning där det finns ett starkt drag.
Både Nicks och Bet klarade det ganska bra, fast de är väldigt olika och löser uppgiften på olika sätt. Där drivningen börjar vill fåren dra ner mot en hörna vänster ut. Bet har som vanligt ett stort kontrollbehov och läser minsta öronvikning som fåren gör och väljer att hålla vänsterflanken jättehårt. På tillbakavägen mot mig är det en högerflank och den håller hon så hårt att hon nästan stoppar dem eftersom draget åt det hållet (fårhuset 300 meter bort) är mycket starkt. God kontroll men sämre flyt. Filmen på Nicks börjar inte med drivningen utan med sträckan mot mig och draget och hon svarar med ökad öppenhet istället för hård kontroll. Även när hon vänder och påbörjar drivningen är hon mindre spänd än Bet och får lättare igång fåren när de inte känner sig så totalkontrollerade. Å andra sidan bekymrar hon sig inte så mycket över att fåren drar ner mot sitt favorithörn och korrigerar därför inte linjen - man hon fortsätter ändå att hålla i gummibandet.
Det två filmsnuttarna visar vad båda gjorde när de bara fick ett igångsättningskommando och ett kommando för att vända djuren åt andra hållet. I övrigt fick de jobba efter eget huvud. Sedan tränade jag en stund på att jag bestämde var linjen låg och ge kommando. Det är helt klart lättare att styra upp en öppnare hundtyp som Nicks än en hund som Bet som själv har starka synpunkter på hur kontrollen ska skötas. Men när det kom till delningsträningen var det Nicks tur att bli fånge i kontrollbehovet. Bet delade kanonsäkert och utan tvekan. Å andra sidan är Bet snart fyra år och Nicks snart två, så Bet har haft dubbelt så lång tid på sig att lära sig att hantera delning där det finns ett starkt drag.
onsdag 9 november 2016
Att börja med valpen 2
Jag hoppar direkt på fortsättningen från förra inlägget där jag för första gången hade tagit in 7 månader unga Bowie i rastgården för att se om han var klar för lite uppstyrning. I det inlägget visade han upp ett kontrollbehov med ett spänt eye rakt mot djuren för att låsa fast dem i hörnet (filmsnutten som avslutar förra inlägget). I det här inlägget ska jag få honom att gå runt djuren och ta ut dem ur hörnet (det är samma träningspass som i förra inlägget).
Övningen med att få honom att gå runt djuren har flera delmål och jag tycker att jag har väldigt stor nytta av den även med vuxna hundar jag tar in på träning:
1) Det är ett naturligt sätt att få hunden att upptäcka att jag finns, både som verksamhetsledare och som samarbetspartner för att kontrollera djuren. I början av den här träningen är det därför avgörande att jag lyckas behålla min position framför djuren så att hunden får ett förarbalansläge och efter ett tag lär sig lita på att jag ser till att hålla koll på min sida djuren.
2) Hunden lär sig att hantera sitt medfödda förutseende, dvs den får inte rusa eller fega med att gå in bakom djuren och sedan skynda tillbaka för att stoppa dem.
3) Hunden lär sig en teknik för att kontrollera djur bakifrån (dvs den ska vara trygg i att den inte behöver stoppa djur framifrån för att ha kontroll).
4) Den lär sig att inte vara rädd och spänd för trånga lägen.
De första tio minuterna av det här träningspasset kunde jag tyvärr inte filma eftersom jag behövde ha full koncentration och reaktion på minsta ögonrörelse hos Bowie. Synd, men den filmen hade behövts en medhjälpare till eftersom det intressanta minst lika mycket var vad jag gjorde. Jag hade brutit en liten slyruska som jag förlängde min arm med för att markera "förbjudet område " med så fort som Bowie visade eye eller rörde sig mot djuren, Det varvade jag med ett lågmält sssccchhh som han nog kände igen eftersom jag använt det tidigare när han gått runt fårflocken när han fått valla fritt ute på bete. Egentligen hade det nog varit en långtråkig film att titta på för mesta tiden gick åt till att vänta ut honom. Jag såg ju att han väldigt gärna ville göra något med fåren men var rädd att tappa kontrollen om han gick in bakom dem. Rädd för trånga lägen är han inte, det hade jag sett i olika situationer tidigare, men det är vanligt hos många hundar i början av träningen och i så fall är det viktigt att jobba bort den rädslan först. En rädd hund gör lätt fel och då får den bannor för att den är rädd, ingen bra början.
När jag kunde ta den här lilla filmsnutten hade han förstått vad jag ville men är mycket tveksam och man ser att han flera gånger är på väg att springa tillbaka för att stoppa när han ser att något får rör på sig. Jag hjälper honom genom att börja gå och få fåren med mig innan han är ända inne bakom dem. Nästa varv går bättre och han är mycket mer frimodig med kontrollen. Men han har inte förstått att jag faktiskt står för kontrollen på min sida och filmen slutar med att jag tappar telefonen för att jag måste hinna före fåren för att behålla min kontroll.
Nästa dag är han redan från början med på vad som ska göras och han har bättre balans i förhållande till både mig och färdriktningen.
Nästa steg - som kommer i nästa inlägg - är att påbörja hundens förståelse för att det är skillnad på kontroll när man flyttar djur och kontroll som är för att stoppa eller vända djur, dvs skillnaden mellan att "tänka" driv eller flank, och att hunden fortsätter att flytta djur även om jag inte längre är framför dem.
Observera att allt vi gör i den här tidiga träningen bygger på ömsesidig respekt och på att Bowie uppfattar mig som en viktig resurs. Annars skulle jag behöva bli arg på honom, och en så här ung hund vill jag inte träna alls om jag inte kan vara vänlig och uppmuntrande.
Övningen med att få honom att gå runt djuren har flera delmål och jag tycker att jag har väldigt stor nytta av den även med vuxna hundar jag tar in på träning:
1) Det är ett naturligt sätt att få hunden att upptäcka att jag finns, både som verksamhetsledare och som samarbetspartner för att kontrollera djuren. I början av den här träningen är det därför avgörande att jag lyckas behålla min position framför djuren så att hunden får ett förarbalansläge och efter ett tag lär sig lita på att jag ser till att hålla koll på min sida djuren.
2) Hunden lär sig att hantera sitt medfödda förutseende, dvs den får inte rusa eller fega med att gå in bakom djuren och sedan skynda tillbaka för att stoppa dem.
3) Hunden lär sig en teknik för att kontrollera djur bakifrån (dvs den ska vara trygg i att den inte behöver stoppa djur framifrån för att ha kontroll).
4) Den lär sig att inte vara rädd och spänd för trånga lägen.
De första tio minuterna av det här träningspasset kunde jag tyvärr inte filma eftersom jag behövde ha full koncentration och reaktion på minsta ögonrörelse hos Bowie. Synd, men den filmen hade behövts en medhjälpare till eftersom det intressanta minst lika mycket var vad jag gjorde. Jag hade brutit en liten slyruska som jag förlängde min arm med för att markera "förbjudet område " med så fort som Bowie visade eye eller rörde sig mot djuren, Det varvade jag med ett lågmält sssccchhh som han nog kände igen eftersom jag använt det tidigare när han gått runt fårflocken när han fått valla fritt ute på bete. Egentligen hade det nog varit en långtråkig film att titta på för mesta tiden gick åt till att vänta ut honom. Jag såg ju att han väldigt gärna ville göra något med fåren men var rädd att tappa kontrollen om han gick in bakom dem. Rädd för trånga lägen är han inte, det hade jag sett i olika situationer tidigare, men det är vanligt hos många hundar i början av träningen och i så fall är det viktigt att jobba bort den rädslan först. En rädd hund gör lätt fel och då får den bannor för att den är rädd, ingen bra början.
När jag kunde ta den här lilla filmsnutten hade han förstått vad jag ville men är mycket tveksam och man ser att han flera gånger är på väg att springa tillbaka för att stoppa när han ser att något får rör på sig. Jag hjälper honom genom att börja gå och få fåren med mig innan han är ända inne bakom dem. Nästa varv går bättre och han är mycket mer frimodig med kontrollen. Men han har inte förstått att jag faktiskt står för kontrollen på min sida och filmen slutar med att jag tappar telefonen för att jag måste hinna före fåren för att behålla min kontroll.
Nästa dag är han redan från början med på vad som ska göras och han har bättre balans i förhållande till både mig och färdriktningen.
Nästa steg - som kommer i nästa inlägg - är att påbörja hundens förståelse för att det är skillnad på kontroll när man flyttar djur och kontroll som är för att stoppa eller vända djur, dvs skillnaden mellan att "tänka" driv eller flank, och att hunden fortsätter att flytta djur även om jag inte längre är framför dem.
Observera att allt vi gör i den här tidiga träningen bygger på ömsesidig respekt och på att Bowie uppfattar mig som en viktig resurs. Annars skulle jag behöva bli arg på honom, och en så här ung hund vill jag inte träna alls om jag inte kan vara vänlig och uppmuntrande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)