Vi hälsar på Doff, Claes och Sofie

Idag har vi varit och hälsat på Doff på hans nya arbetsplats, ett underbart naturreservat i Blekinge skärgård i kuperad terräng och med öppna betesytor varvade med stenhällar och skogsdungar. Och som verklig guldkant på denna miljö hade Claes tagit med kaffe o mackor som vi kunde pausa med mellan två träningspass.

Jag har ju aldrig varit och introducerat Doff i arbete hos Claes och Sofie, utan de har fått klara sig med det de hade med sig efter några få kurstillfällen på förra sommarens nybörjarkurs. Men idag hade vi alla bokat in en dag då vi skulle ta ledigt och valla med Doff. Det har ju lite respekt med sig när ett enskilt bete kan vara 30 hektar oregelbunden terräng som hunden ska lära sig att samla fåren på för inräkning, vägning och allmän inspektion. Fastän hela vintern gått sedan jag jobbade med Doff senast så högg han direkt och jobbade för mig nästan som om det var igår, samma fina innerflanker i drivningen och bra upptag och grepp om djuren. Förutom jobbet som djurskötare så tränar han också lite lydnad ihop med Sofie. Roligt tycker båda två men Doff har som många andra Border Collies i lydnadsträning en del problem med att vara lite för översmart och räkna ut saker som han inte ska räkna ut.

Även Seth och Zack fick en del nyttig träning i att söka sig utåt i okänd terräng. Zack har fortfarande svårt att föreställa sig att det kan finnas djur längre bort än han ser, men Seth klarade det bra när han väl förstått att det fanns en hel halvö full av får.

Vi hittade ett färskt lammskelett också med en prydligt flådd fäll bredvid sig, så jag trodde det var lo som varit på besök. Men besiktningspersonen från länsstyrelsen som kom senare på dagen bedömde att det var räv. En stor och stark räv i så fall för det var ett texellamm i ålder mellan tre och fyra månader.

På clinic för Simon Mosse

Simon Mosse himself. Alla foton i det här inlägget har jag fått av Gaby Krumscheid som var clinicens stora paparazzi. Många fler foton finns på Gabys och Stefans hemsida.

I slutet av förra veckan var jag med Seth och Zack på två dagars genomkörare för irländaren Simon Mosse. Han kommer varje år i maj till Finn och Gunilla i Danmark. Se deras hemsida - gå till sådär sidan 8 i bildspelet så finns där bilder på mig, Zack och Simon som Finn tog. Superarrangemang av Finn o Gunilla, bl a jättebra ljudanläggning så man hörde allt som sades ute på fältet, god och mycket mat, varm och trevlig stämning och annan omtänksam service. Eva E var där redan förra året och det var hon som lockade med mig i år genom att utlova en riktig duvning i "handling". Och ja - det motsvarade verkligen förväntningarna! Här lämnades inga obehagliga sanningar osagda och vi alla sju deltagare från Danmark, Sverige och Tyskland fick raka besked om våra svaga sidor oavsett om vi var på landslagsnivå eller nybörjare. Jag kände verkligen att Simon la stor personlig omsorg på varje ekipage och krävde "handling" av föraren som passade för just den hund man var ute med. Och hur orkade han hålla så hög standard på engagemanget från morgon till kväll flera dar i rad?

Egna saker jag fick med mig hem att jobba med? Mer än jag kan berätta, men bl a:
> Jag hjälper mina hundar för mycket, bl a med kroppsspråk.
> Jag "ber" mina hundar att utföra saker istället för att "säga åt dem" (och jag kan lova att de redan efter några dagar gör väsentligt antal färre fel enbart för att de lyssnar på ett helt annat sätt när rösten talar om att det inte finns några valmöjligheter).
> Jag låter mig luras av att Seth är en lydig och förig hund med stor naturlig kompetens, och det är istället han som är boss över mig i lägen när det verkligen gäller. Nu måste jag visa upp mig för honom på ett annat sätt istället för att njuta av honom.
> Jag ska inte mesa med Zack med hans struliga bakgrund som förevändning - han vill ha tydliga anvisningar för att bli trygg med mig.

Ja ni hör... och träningsinspirationen är efter detta på TOPP! På vägen dit pratade Eva o jag hund och träning precis hela vägen - på vägen hem orkade vi faktiskt bara prata träning halva vägen så det blev lite tid över till annat som också måste avhandlas, t ex får, lamningar, barn och karlar.


Rikkes och Hans Jörgens lilla dotter var helt fantastisk, glad och positiv hela dagarna och hade en egen "hund" som hon visade upp för Simon.


Seth - det är hög tid att sätta in "stöten" om jag ska bli boss, enligt Simon. "This dog hasn't got very much more to learn, but YOU have!" Bara att hugga tag i med andra ord.


Zack och jag får en genomkörare. Zack var definitivt mer lättlärd än jag i den här situationen. Han är underbar, måste se till så att jag inte ställer mig och bara njuter av honom också...


Eva och Ty Nant Flash i ett pass med Simon. Visst kan jag vara glad uppfödare som fått sälja två hundar till någon som förvaltat dem så väl som Eva gjort med både Nike och Flash?


Steady Zack!


Zack var en entusiastisk och inlevelsefull åskådare från sin plats i skuggan när det inte var hans tur. Seth är mer typen som lägger sig ner med en suck och surar över att det inte är han som är i centrum.

Osökt ger ju en sådan här genomkörare också lite perspektiv på de stackars elever som jag själv har. Man blir verkligen totalt handikappad; jag såg mig själv ovanifrån flera gånger som ett hjälplöst UFO placerad mellan mig själv och Simon i försöken att både greppa hans engelska svada och göra det han sa åt mig - och i detta läge känner ju hundarna inte heller igen en och funkar inte som vanligt. Jag är inte typen som lyckas hugga saker i luften och fixa till dem i ögonblicket utan behöver betänketid och tid att få orden att passa i min egen mun. Men när jag själv har elever så står jag ungefär som Simon och sprutar ur mig kritik och anvisningar... Till mitt försvar måste jag ändå få tala om att jag faktiskt brukar säga åt mina elever att jag förstår att de inte i själva den situationen kan göra allt jag säger utan att de får försöka ta det med sig hem och träna i lugn och ro. Härligt i alla fall att själv få ett par kritiska ögon på sig under några dagar och tanka in någon annans synpunkter.

Inte helt OK enligt Zack

Det här är svårt för Zack. Det mesta jag har tränat med honom sedan han kom hit i mars har han haft lätt för att köpa, men inte delningen. Han vet mycket väl vad inkallningskommandot betyder, och han tar det hur bra som helst - utom för att komma in mellan två flockar.

Helst vill jag börja delningsträning med att köra hunden på inkallning mellan två flockar på ett öppet fält. I början kan man ha långt mellan flockarna för att göra det lätt för hunden, och gärna rätt många får så att flockarna blir lugna och inte har för starkt drag mot varandra. Och när hunden villigt lyder inkallningen rakt mellan flockarna så börjar jag låta den balansvalla en av flockarna mot mig. I takt med att den blir säkrare så jobbar vi allt närmare den andra flocken ända tills jag märker att hunden är riktigt taggad på att svischa in i hög fart för att hålla kvar den ena flocken mot mig. Först därefter börjar jag lära den att den ska agera "staket" för att hjälpa mig att skapa en lucka och sedan snabbt komma in i den. När den klarar det tränar jag in "turn back"-kommandot genom att vända den fram och tillbaka mellan flockarna tills den är klockren på att inte tänka "hämta" utan fokuserar rakt mot den nya flocken tills den får ett kommando som talar om vad den ska göra.

"Turn back!" - nej Zack är inte speciellt taggad på det ännu. Det är ungefär som det var med drivningarna när vi började träna för några månader sedan då han inte ville släppa kontrollen bakom djuren för att ta en flank. Nu vill han inte släppa kontrollen på den flock jag först anvisat honom för att börja jobba på den andra.

Men med Zack har jag fått ta till en metod som jag helst inte använder, nämligen där jag själv står vid ett staket så att fåren inte kan springa förbi mig utan måste gå åt varsitt håll när jag pressat dem. (I mina ögon en metod som riskerar att ge en viss felinlärning som sedan måste arbetas bort när hunden blivit säker och klarar av delning på öppet fält.)Och enträgen träning har börjat ge resultat, men Zack har låååångt kvar innan han är fri i huvudet i detta moment.

I övrigt noterar ni väl hur fin vårfrissa träningsfåren fått. De sista 70 djuren klipptes i lördags, och jag gillar verkligen nyklippta får. Nu är de utkörda i byarna runtomkring.



Och vad är det här för galenskap? Jo det är Sapp 4 år gammal som just nu är i en fas där han växer av att få spela ut lite pojkbus vilket han missade när han var i rätt ålder för det. Här rusar han ca 50 varv runt stillastående får på samma sätt som en tänd valp i femmånadersåldern. Klicka på fotona så att de blir större så ser ni hur hög han känner sig. Är jag också knäpp? I alla fall kan jag lova att han gör framsteg i träningen, nästan så jag funderar på att starta honom i en IK1 istället för VP.