Först något roligt. Daniels nya hund heter Ever On Phil och är jättefin. Han är sex månader, jättefokuserad och seriös men samtidigt avslappnad, fina rörelser och framåt. Vi körde honom en stund i Daniels 25:a när jag var där för att träna med Seth och Zack i förra veckan. Den hunden kommer Daniel att få mycket roligt med. Phil har min gamle Glen som gammalmorfar och Nettle som gammalmormor. Phils mamma heter också Nettle och är döpt efter sin mormor.
Tråkigare är det med Seth, men jag förstår nu varför han inte funkar och varför han gör de fel han gör. Troligen både hör han dåligt och har dålig balans och ev svårt att orientera sig. Idag var jag hos min veterinärklinik med honom för att få konstaterat att han inte bara hade vax eller skit i öronen innan vi skulle ta oss tid och pengar att åka till Blå Stjärnan eller Strömsholm för en riktig hörselundersökning. En sådan kanske inte behövs för det ser ut som att han har cystor bakom trumhinnan (kallas cholosteatoma) vilka kan trycka på både trumhinna och hörselben och vidare på balans- och hörselcentra i hjärnan. På torsdag sövs han med narkos för att de ska kunna öppna örat och se efter hur illa det är. Ofta finns det inget meningsfullt att göra, men jag väljer just nu att ta en dag i taget och inte fundera för mycket. Men jag såg verkligen i Gynge när vi var och tävlade förra veckan att något är riktigt fel, något som inte har med träning att göra. Han känns glad och pigg i kroppen igen men mentalt är han borta.
Zack i Gynge då? Haha, han skar framför fötterna på mig första dagen och fick dagens jumboplats. Han ville gå höger både dag ett och två men jag tvingade honom att gå vänster eftersom jag såg andra problem med högerhämt för hans del. Men även i övrigt behöver han mer träning på att klara att ta kommando i nya miljöer och med små känsliga tävlingsflockar med får. Det är inte alls så att han sticker finger åt mig, utan mer bara så att han förivrar sig när han känner drag och tar initiativ som placerar fåren fem eller tio meter åt fel håll - på en tävlingsbana öppnar sig avgrunder där poängen försvinner och ramlar ner i ett svart hål-;). Borta hos träningskompisar fungerar han lika coolt som hemma, så det är väl lite hela tävlingssituationen som triggar. Dessutom har jag kört på honom rätt bra i självständigt arbete och träning på lite fler djur och lärt honom att ta för sig och att stå för det han säger till fåren. Nu börjar självförtroendet finnas när det behövs, så det är säkert dags att börja slipa på lydnaden så att den blir ovillkorlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar