Barnen växer

FTW Red Bet är mellan nio och tio månader nu och har precis gått igenom sitt första löp. Äntligen har hennes olika kroppsdelar vuxit ifatt varandra och hon uppenbarar sig nu som en vacker ungtik. Ett tag i somras såg hon rätt hopplös ut med för långa ben och för litet huvud på en en tanig kropp. Och visst är hon väldigt lik sin pappa Kinloch Cian?

Hennes fotarbete gör mig lycklig. Har mest låtit henne gå på storflock eftersom hon inte varit färdig att tränas, och hon är verkligen en dröm. Lämnar inga djur bakom sig, jobbar över hela bredden utan att pendla (jag hatar pendling;-)), håller bra tempo utan att trycka för hårt - helt enkelt en stil som kan ta flera år att träna in om hunden inte har det med sig. Men nu känner jag att hon är villig att ta in mig, så nu är det dags att sätta igång henne så smått i träning. Fast man får gå varsamt fram med typen naturbegåvningar som är starka och rätt tuffa mot djuren men mjuka mot föraren - risken för kraschlandning är inte försumbar.

Hon är märklig, liksom vuxen på en gång i allt hon gör. I vallningen har hon från fyra månaders ålder haft en vuxen hunds kontroll och målmedvetenhet, och nu i löpet så var hon ingen liten osäker och vimsig tonårsflicka utan en fullt målmedveten tik som aktivt och tydligt gjorde allt för att hitta en hane och bli betäckt. I praktiken betyder det att Bop senaste veckan har fått mer stryk än tidigare i sitt liv sammanlagt (eftersom han inte fattade vad hon ville ha utan bara trodde att storasyster hittat på någon ny lek), och Zack har blivit mer uppvaktad än i hela sitt tidigare liv. Jobbigt jobbigt för mig eftersom detta sammanföll med att Zack behövde amputera en halv tå på höger bak och skulle vara torr, varm och stilla - hur lätt på en skala från ett till tio är det med tratt om huvudet och kroppen stinn av hormoner och blötaste och lerigaste veckan på ett halvår utanför husdörren? Svar: ca minus fem - fast Zack har varit fantastiskt tålmodig konvalescent på de villkor som varit. Nu börjar det i alla fall läka och ser ut så här nio dagar efter operationen. Undrar om det är svullnad eller om lilltån kommer att vara så här tjock i framtiden? Det viktiga är i alla fall att det här kommer att hjälpa mot den envisa hälta som uppenbarade sig i augusti, hoppas hoppas.

Även lille Bop växer, men inte så mycket... Om hans viktkurva fortsätter som hittills så lär han sluta på en vuxenvikt på max 15 kg. Så om det visar sig om något år att jag inte nått mina andra avelsmål, så är i alla fall exteriörmålet - att hålla nere storleken på rasen - uppnått med god marginal;-). Syskonet Beat är i samma viktklass som Bop, men även Jazz och Gospel ser ut att kunna sluta på 18-20 kg som vuxna. Fast Bop är en stadig liten knutte, kompakt med bred bringa, bara skelett och muskler. Och mycket attityd och temperament!

Han har börjat få lite ordningssinne i vallningen och jobbar numera i första hand på att hålla ihop flocken men också på att möta upp djuren och flytta dem mot mig. Men han tränas inte utan får bara en till två gånger i veckan gå på storflock efter eget huvud. Här är en bild från förra veckan på första gången som jag försökte få honom att få flocken att följa mig, och då fanns Kate med i bakgrunden, men hon behövdes bara de första minuterna tills han hade fått en målbild att jobba på. Han håller ihop och flyttar djuren effektivt men han har inte samma förutseende och riskmedvetenhet som Bet, utan det är lite mer "tuta och kör" och kul om det går lite fort ibland. Med tanke på hans genetiska bakgrund så gör jag absolut ingenting ännu för att hålla nere tempo och locka fram eye. Han kommer att börja använda eye så fort jag startar hans träning på mindre flockar.