Vi tragglar dressyr

Min elev Kate tar sig fint och hon verkar inte känna sig konstant motarbetad längre utan visar allt oftare upp lite äkta eftergivenhet. Numera jobbar jag på att få henne att fungera i dressyrläge, dvs ett läge där hon gör det jag säger utan att spänna sig för att hon själv hade "tänkt" något annat. Hon är ju ännu inte eftergiven på ett sätt så att hon hela tiden lyssnar efter budskap från mig, men hon har kommit så långt att hon kan ta kommando utan att bryta ihop och göra idiotgrejer. För det mesta tränar vi på öppna fält men ibland också i en rastgård med hanteringsränna och våg, och därifrån är den första av dagens filmsnuttar. På den andra filmsnutten gör vi samma sak fast på en större flock och ute på ett bete. Jag befinner mig utanför rastgården och betet och kör henne bara på flankingkommandon utan några "hjälp-ligg" emellan - det här är jobbigt för Kate eftersom det hela tiden tvingar henne att ta en längre väg till kontrollpunkterna, och även tvingar henne att lämna kontroll-lägen. Som ni hör får hon inte hjälp med "ligg" utan jag bara talar om när hon är fel. Och varje gång som hon själv saktar in eller sugs in säger jag åt henne att "släppa" genom att upprepa kommandot - och när hon accepterat att släppa så är det genast flank åt andra hållet. Och hon börjar lära sig att göra det här utan att hela tiden spjärna emot och spänna sig.

Jag är verkligen mostståndare till sådan flankingträning som brukar kallas cirkelträning där huvudsyftet ofta verkar vara att köra ut hunden från fåren. Hela min träning bygger på att hunden ska hitta sina flanker själv, och att den gör det när den är klar över skillnaden på flank och driv och därmed också vet hur olika kontrollverktyg fungerar. Så jag vill påpeka att det inte är så att jag kör Kate åt olika håll på de här filmerna för att pressa ut henne (jag tycker faktiskt att hon är väldigt "lagom" vid flera tillfällen både i rastgården och på betet). Istället kör jag henne på bara flanker för att de flesta av hennes problem beror på att hon inte fattat skillnaden mellan flank och driv utan bara jobbat på "kontroll". Därför har hon inte haft några verktyg varken till att flanka eller driva, och därmed varit tämligen värdelös som arbetskraft. Nu vet hon skillnaden, men som man kan se några gånger så jobbar hon inte riktigt ut för att kontrollera flocken med flankingrörelsen utan börjar glida in i ett obestämbart läge där tidigare en bitning låg väldigt nära när hon kände att hon inte fick alla djur med sig (vilket var hennes eget fel).

Hon hade tidigare mycket spänningar i kl 12-läget - antagligen för att där ofta funnits anledning att bli arg på henne. De första gångerna så försökte jag också få henne att hålla avståndet och "orka" ända till kl 12 genom att lägga lite press, men det gjorde bara saken värre, t ex inrusningar. Istället har jag jobbat med att få henne att ta flankingkommandon direkt från kl 12 ut på en flank och ibland tillbaka till kl 6, alltså tagit bort alla förväntningar på vad som ska ske när man kommer till kl 12.

Alltså: det vi tränar på de här filmerna är inte flankerna i sig, utan öppenhet och rörlighet och hjärngympa i största allmänhet för en hund som lätt gått in i låsta positioner och inte kunnat ändra sig.

Oxå är det ju lite spännande och jobbigt att behöva lyssna på sig själv på filmerna. Jag försöker arbeta med rösten så att jag aldrig lägger press i själva kommandot - det ska ju helst vara en vänlig inbjudan (även när man känner sig vansinnig). Oftast lyckas jag släppa den korrigerande tonen när jag övergår från korrigering till kommando, men det kunde varit bättre på sina ställen.

Och här är några små snuttar från en längre flyttning vi gjorde idag när jag skulle ta hem och plocka ut några utslagstackor som ska med slaktbilen endera dagen. Hon överraskade mig flera gånger genom att klara att låta djuren glida iväg i passager där hon för några veckor sedan skulle stängt igen öronen och dånat rakt genom flocken för att stoppa, och troligen också gjort något dumt. 

Hon har också börjat flytta djuren rätt effektivt, dvs tänker inte hela tiden att hon vill springa runt dem. Här får hon inga andra hjälper än att jag säger hennes namn rätt uppfordrande för att påminna henne om att hon håller på att "glömma" bort vilken uppgift jag givit henne. Hon tar det rätt bra tycker jag.

Och se här vilken fin present jag fick häromdagen! 

Det är Anna-Carin i vår klubb som är så himla duktig på hantverk och nu även skaffat sig en brodyr-maskin. Jag är en vallhund står det på halsbandet som Kate mannekängar med (ingen annan klarade att sitta still utan att titta på mig när jag skulle ta bilden). Nu har i alla fall Anna-Carin provsytt tillräckligt för att börja ta beställningar så vill man beställa halsband med klubbnamn eller hundnamn eller mästartitel  eller nåt annat så ring eller sms:a henne på 070-850 33 42. Det är hon som syr de fina halsbanden vi ibland har som pris på klubbens tävlingar.